Jag har på sista tiden varit med rätt mycket känns det som och provridit hästar till kompisar och det har fått mig själv att inse vilka egenskaper jag värderar högre än andra gällande hästar. Jag provred ju aldrig några andra hästar när Matti dök upp i bilden, det var ju så självklart, Matti hörde till familjen Åkers.

 

Det jag kommit fram till (igen) är att jag har en ganska så jäkla bra häst! Något som jag tycker är viktigt är att hästens mun är i skick, och Matti är så mjuk och fin i munnen, visst kan han bli hängig ibland, men efter att ha provridit några hästar som var  hårda i munnen, kan jag inte ens klaga över de gånger Matti hängt lite på bettet. På dessa hästar har det känts som att man satt och drog i tygeln fast man inte gjorde det + att det krävdes så sjukt mycket av ryttaren för att få hästen att bli mjuk, ge efter och helst lite mjukare i munnen. 

 

Den andra egenskapen jag uppskattar med Matti är hans fantastiska psyke!! Han vet när han får busa, kan tagga till, har livsglädje och snäll med barn!! Sist nämnda tycker jag är otroligt viktigt eftersom man en dag själv kommer skaffa familj. En häst jag var med och provred hade ingen livsgnista kvar och det var hemskt att se!! En annan häst var super "tittig" och kunde aldrig riktigt ge efter och slappna av. Och en tredje fanns inget som hette lugnt tempo, fullt ös medvetslös var mottot där!

 

Men det jag saknar på Matti är den egna motorn. Att rida en häst med egen motor har man verkligen nu fått inse är fantastiskt, att inte behöva påminna helatiden om att man ska röra på sig framåt kändes som en lyx fast detta ska vara en självklarhet! Vi har kommit längre på vägen gällande framåtbjudningen, och som ni läst här i bloggen har jag varit helt salig vissa dagar när det har funnits en fin framåtbjudning, men den är inte varje dag där, men hoppeligen en dag kommer den att finnas där!