Matti är samma häst men ändå inte. Jag vet inte om andra ser skillnaden, men jag tycker det snart är som två olika hästar. Jag var så nervös när jag började rida Matti, för tänk om jag skulle förstöra denna fina ungahäst, Matti var ju knappt 6 år fyllda när jag började rida honom. Visst har vi inte gått stormsteg framåt med vad han kan inom ridningen, men då igen är jag bättre på att stimulera och utveckla en mentalabiten hos hästar, och DEN biten kan man verkligen se stora förändringar med Matti.

 

När jag började med Matti tog det ett tag innan Matti vågade lita på mig, och under tiden han inte litade helt på mig ännu så var han otroligt känslig och reagerade ganska starkt på olika intryck så det tog en stund innan han förstod mig och jag honom. Efter några veckor med basic övningar i både ridningen och på marken så började han lita på mig, och det förtroendet och bandet vi har idag har vi också jobbat på i 2 år.

 

Visst kan Matti reagera och hoppar till för saker ännu idag, men vilken häst gör inte det? Vissa dagar är Matti lat som en elefant och andra dagar är han araben själv fylld med energi, MEN han är trygg i sig själv och mognat något otroligt. Han är så smart och har en arbetsmoral som är guldvärd, han vill vara tillags och säger till om något är riktigt fel utan att göra farliga saker.

 

Det är så roligt när man ser tillbaka på de här två åren han och jag haft tillsammans hur mycket han och jag utvecklats som individer och kunskapsmässigt. Jag är så glad att jag har så mycket foton från vår tid tillsammans som jag kan kika på och glädjas åt. För fast det är samma häst som för två år sedan är det ändå absolut inte det. Han är så mycket bättre! Matti är min absoluta bästa vän, och det är den relationen jag vill ha till min häst också. 

 

Jag är också så otroligt glad över att jag har kontakt med Betti i Estland som red in och skolade Matti de första åren i hans liv. Hon skickade bland annat ett mejl igår och berättade att Matti nog blvit klippt tidigare så jag inte behöver lugna ner honom i framtiden. Sådant är ju guldvärt! Tänk att få dela med sig av glada och mindre glada stunder med någon som älskade samma häst lika mycket som en själv, att hon ännu idag vill följa med hur det går för Matti, eller Maestro som hon kallade honom. Det känns så tryggt att veta hela Mattis historia, och att han och jag skriver den nu tillsammans vidare. Jag känner mig bara så lyckligt lottad. Tänk att drömmen man haft sedan man var 5 år blev sann efter 15 år, jag hade min alldeles egna häst!

 

Idag blev Matti klippt för första gången och allt gick bra. För säkerhetsskull så matade jag i honom lite lugnande pasta och vi kunde i lugn och ro klippa Matti. Sophia som klippt x-antal gånger fler än mig skötte om klippandet av Matti så det blev riktigt bra! Det tog ändå ca 1,5 h när vi klippte Matti eftersom klikpparen fick jobba på högvarv med Mattis all päls, alltså den blev för varm så vi fick ta 3 pauser under klippandets gång. Matti var verkligen hårig för att vara så här års, kolla in bilderna här nere bara, haha. :)

 

Jag passade på att tvätta Mattis man och svans idag också så han skulle se toppen fräsh ut, vilket han gjorde sen också när han piggnade till efter pastan. När Matti piggnat till gick vi ut på en promenad i skogen och sedan fick han beta bredvid ridplan samtidigt som jag kikade på när de andra red. Den stämning som är i stallet är så avslappnande, och det är så härligt då man kan inspireras av alla duktiga ryttare där och bara se och njuta.

 

Åter en dag har man fått att gå me 4,5h spenderade i stallet. Vad skulle jag göra om dagarna om jag inte hade Matti?? Jaa-a du, säkert äta mig fet?

 

Idag blir det klippningsdags! jag ska precis åka via apoteket och hämta ut lite lugnande pasta och sedan blir det att tuta och köra med klippningsmaskinen! Jag väljer nämligen att lugna ner Matti då han inte blivit klippt tidigare så inga hemska situationer eller känslor uppstår.

 

Eftersom jag aldrig klippt någon häst tidigare så lovade snälla Sophia hjälpa mig och lånar ut sin klippningsmaskin, men bara för säkerhetsskull då jag inte tror Matti någonsin blivit klippt tidigare så får han lite lugnande.

 

Varför jag klipper redan nu är för att han redan börjar tendensera att bli grisleybjörn i pälsen och svettas så mycket på halsen, var sadeln ligger och sadelgjorden, svetten ordagrant rinner på honom om vi galopperat mycket, så därför klipps han redan nu då vi ändå tränar ordentligt och så att det räcker med att ha ett fleecetäcke på honom för att torka efter träningspasset. Sen får vi se då hur ofta vi måste klippa honom nu i början, antagligen snart igen?

 

 

Nu vet ju både ni och jag redan jag inte är så modig och duktig i hoppning, men jag blev ändå glad när jag insåg efter att ha kikat på videon att min skänkel börjar hållas mera i stilla, och efter hoppen har jag börjat komma snabbare upprätt igen och inte ligger på halsen flera steg efter varje skutt som tidigare. Det är nog super duper att ha någon som filmar så man får jämföra känsla med hur det ser ut. :) 

Först hade jag tänkt anmäla mig och Matti, men efter att räknat med ekonomin min fick jag snabbt konstatera att mina pengar inte räcker till att delta, utan endast som åhörare, men inget fel med det! Jag är ju intresserad av natural horsemanship och vill kunna kommunicera med Matti på bästa möjliga sätt och lära mig så mycket jag kan om hästens språk och hur jag kan med så små medel få dess tillit.

 

Det ordnas 3 olika kursen, tre helger irad. Första helgen med basic basic som pasar ypperligt för de som vill prova på och lära sig grunderna i NH. Sedan är helgen efter en fortsättning på grundkursen var man lägger till kunskap och bygger vidare, och sista helgen är mera "avancerad" var tilliten prövas lite mera med olika omständigheter. Jag skulle ha velat delta i både del 2 och 3 med Matti men det skulle ha blivit för dyrt, så ag åker som åhörare istället på båda helgerna.

 

Häng på du med vetja, NH är super intressant och underlättar så vardagen med häst när man lär sig kunna kommunicera med sin häst med så små medel som möjligt. Matti har blivit mycket tryggare i sig själv sedan jag började med NH, och då gör jag basic basic grejer eftersom jag lärt mig av youtube videos och vad jag läst i böcker och på nätet. :)

 

Läs mer om NH-kurserna här. Sista anmälningedatumet är nu på söndag (31.8.2013)!!

 

Ikväll stod cavaletti och hoppning på träningsschemat för mig och Matti. Jennie kom i vanlig ordning ut och höll basic övningar till oss. Vi var inte ensamma på lektionen utan Ansu och Tepa hängde på även de, och vi alla fyra var så otroligt nöjda när ridpasset var slut, det ahde gått så bra!

 

Vi började med travbommar och koncentrerade oss å styrning, gas och broms. Efter det blev det galoppbommar och något hinder. Super bra övningar till oss, och känslan blev riktigt bra ibland och jag kände  för första gången på länge hur roligt det var att hoppa! Matti var pigg och lyhörd och lyssnade super bra så länge jag själv red rätt. Jag kan inte annat säga än jag har en häst som passar mig som handen i handsken. Vi satsar inte på att nå Eliten, och kanske aldrig kommer kunna placera oss särskilt bra i några tävlingar, men tusan vad kul vi har tillsammans. Skulle ALDRIG byta ut min Matti mot något i världen!

 

 

Min vän Lena var så go och filmade, men hinner inte lägga upp filmen idag, så det får bli i morgon, men ni får någon enstaka bild som han knäppas innan Lena började filma istället. Gosh, jag är på så bra humör efter kvällens ridpass. Matti kändes så bra och lyhörd, och övningarna var så perfekt till oss idag! Tack fina du Jennie!!

 

Nu är jag hemma. Matti blev fösta som fick besök av mig. Gick och gosade med honom i hagen och borstade honom där i solen. Killen min såg ut att njuta och haft det riktigt bra, så jag tänkte idag får han helt ledigt och i morgon drar vi igång igen han och jag!

 

På onsdag har vi hopplektion så jag ska försöka få med någon att fota då så det kommer lite nyare bilder hit igen, men då jag inte äger någon privat fotograf är det svårt då jag inte kan rida och fota samtidigt ;) heh

 

Har det bra i Sverige och Matti har det bra hemma med sin medryttare Suvi. Jag har fått fina mellanrapporter om vad de sysslat med och det känns ju bra att höra han också har det bra och får bli ompysslad och älskad även då jag är borta! :)

 

Vad gör jag i sverige? jo jag hejjar på pojkvännen som tävlat sitt första Triathlon och hälsar samtidigt på min fina syster och hennes lilla familj i Örebro! Enda negativa är att huvudvärken är tillbaka och ordentligt.. 

 

 

Nu postar jag om en sak i taget, annars blir det ett kilometer långt inlägg! ;) Så jag börjar med det senaste, alltså igår. 

 

Igår fick jag med mig min fina pojkvän till stallet. Så han och jag hämtade in Tepa och Matti och pojkvännen min började borsta Matti och göra honom klar till mig. Efter borstningen och tränsandet bar det av i terräng barbacka, jag på Mattis rygg och pojkvännen gåendes bredvid. Vi planerade att han ska börja komma och cykla samtidigt också så får man lägga i någon högre växel än att bara skritta också.

 

Efter den mysiga  och avslappnande terrägnrundan barbacka i sensommarsolen (hör ni hur jag breder på med mystermer ;) ) så blev pojkvännen min sugen att rida så han fick hoppa upp (ordagrant) och rida barbacka en stund. Det gick riktigt bra med tanke på hur lite han ridit. Tålamodet då flickvännen kommenderar kanske tar bort en del av det roliga bara ;)

 

Jestas vad ajg behöver semester. De senaste 5 dagarna har det varit fullt program från morgon till kväll så jag är helt slut. De senaste 3 dagaran har ajg jobbat på ett annat ställe dessutom med något helt annat än sjukvård så arbetstiderna har vari 11-19 så man hinner inte mycket före eller efter. Så alla stallbesök har bilvit efter kl 19 och så även idag.

 

Jag slutar nu när klockan slagit 19 och då ska jag åka ut till Matti och promenera ut i terräng. Får se om jag får med sällskap, om inte så måste det bli för hand eftersom jag har mina principer med terrängridning på egenhand. Jag lovar er bilder och emr update om de senaste dagarna SENAST i morgon. Jag borde väl inte egentligen be oj ursäkt för dålig update då jag skriver främst för egen skull, men då jag vill uppdatera så mycket som möjligt så man kan kika tillbaka och minnas bra och dåliga stunder! :)

 

Igår red jag ett odentligt ridpass fast jag tänkt rida lite lugnare. Till en början var Matti stel och ville inte ge efter men efter att ha galopperat och tränat övergångar blev han riktigt mjuk.

 

Jag fick för första gången en bra känsla i galoppen. I slutet av passet kunde jag bara sitta där och inte behöva göra så mycket. Jag kunde samla honom bäst vad jag hittills fått honom och samtidigt hålla en fin och ren galopp (den bilr annars lätt feltaktig om den blir för långsam). Så jag bara njöt och tänkte allt jobb börjar ge resultat? Till sist skrittade vi av svettiga och nöjda i teräng med Johanna och Pasa.

 

Idag red vi ut i terrän barbacka, som sällskap hade vi Johanna på Pasa, Ansu på Tepa och Rebecka på Täplä. Det blev bara skritt, men tror det var som Matti behövde efter gårdagens hårdare galoppass. Huvudvärken är bättre idag också, så ikväll ska vi ut och göra stade osäker med ett par stallkompisar. NICE! ;)

 

 

Igår trotsade jag min skallebank (=huvudvärk) och tog på mig ridhjälmen och hoppade upp på Mattis rygg. EFtersom huvudvärken har plågat mig länge hade det gått 5 dagar sedan jag senast satt uppe på min fina väns rygg.

 

Jag tränade mycket sidvärtesövningar och tempo i skritt och trav. Det gick faktiskt helt okej. I skänkelvikningen blev det lite missförstånd och Matti vill inte rikigt slappna av alla gånger eller så ville ha tendensera och lyfta galopp, men sen kom det då igen ritkigt fina skänkelvikningar i trav också, så jag är nog nöjd i det stora hela. Johanna berättade hon hade ridit mycket galopp på honom dagen innan och fått 3 rena galoppombyten. Gissa om jag var glad! Det måste ju betyda mitt grundjobb med att försöka få styrka i Matti gett resultat. Johanna är nog så toppen!!

 

Jag hade dessutom beställt en varmare tröja med fickor eftersom jag konstaterat jag inte har någon sådan varmare tröja, ohc då man rider iväg i terräng vill jag ha med mig telelfonen, så när jag såg denna snygging på Hööks var jag tvungen att slå till! Den är super skön! Verkligen prisvärd!

 

Det regnade inet igår så kunde inte inviga mina "regnbyxor", men jag ser de lovat lite regn här om någon dag, så kanske jag ska trotsa vädret då och planera in ridning just i regnet?

 

 

Igår red Johanna Matti eftersom mitt huvud höll på att sprängas igen och jag hade en "akut" tid till massören igår kväll. Domen från massören var att jag hade otroligt spända halsmuskler och många knutar i ryggen vid skulderbladen och ryggraden som de rotat sig fast i på något sätt. Det här då har tydligen resulterat i min hemska huvudvärk eftersom blodet inte cirkulerat ordentligt och musklerna varit så fast spända i ryggrade så några nervtrådar hamnat i kläm. Massören fick inte upp alla knutar i mina muskler igår så jag har en ny tid nästa vecka.

 

Jag tänkte försöka rida lite idag, vi får se hur skallen mår. Ska proppa i mig lite burana nu så ska det nog bli bra. Hoppas jag! ;)

 

Ni har väl inte missat bloppisen?? Mejla [email protected] eller meddela mig på fb om det är något ni vill köpa! :)

 

 

Idag kom äntligen mina "regnbyxor" på posten. Så nu har jag prövat dem och ställt in dem i passlig storlek färdigt, så nu får det regna bäst det vill, för jag är redo! :D Kanske vore dags att hämta regn-ländtäcket till Matti från föräldrarna också? :)

 

 

Varför det avrit så tyst här på bloggen är för att jag lidit av mystiskt hemsk hvudvärk i flera dagar. Idag fick jag som tur en "akut" tid till en massör. Så vi får se nu då om huvudvärken beror på spända axlar eller om det är ögonen eller om farbror doktorn måste kika på mig. Så ni vet ju själva om man har hemsk huvudvärk vill man inte sitta mer framför datorn än man måste.

 

Matti har alltså fått vara ledig, men det har ju varit så dåligt väder också så tror det är fler hästar än Matti som fått ta det lite lugnare. Men idag ska jag ut och löslongera honom innan min massagetid så han får springa bort extra energi. Kanske han får meg någon kompis? Måste höra med Johanna om Pasa är leksugen?

 

Men hoppelilgen blir skallen min bättre så jag klarar av att uppdatera och leva normalt. Just nu är humöret i botten och jag gör bara det jag måste för att huvudet sprängs annars. 

 

Det är inte alltid så lätt att få Mattis uppmärksamhet, hehe. Eftersom han inte alla gånger är så på hugget att bli fotan krävs det både det ena och det andra för att få hans uppmärksamhet. Ibland kan de se lite knasigt ut! ;)

 

HUR kunde jag glömma bort datumet 6 augusti???? Det har varit så otroligt mycket nu på sistone att det datumet bara kom och for snabbt. Vad är det förspeciellt med datumet 6e augusti?? Jo de skrevs pappren på att Matti blev min. Min helt egna gråa bästaste vän. Jag har inte ångrat det beslutet en sekund! Jag hoppas vi får många många år tillsammans.

 

Här är lite bilder från det senaste året tillsammans. Vi hann med en veterinärbesiktning, många månader med barbackridning då vi var utan sadel. Vi har hunnit fälla tårar över infekterade sår och åkt till veterinären för röntgning av bener och ta hand om många sår och stuckit penicillin och putsat såren i några månader. Vi har hunnit byta stall.  Både jag och Matti har fått många fina nya vänner. Jag fick konstaterad stressfraktur i foten och blev tvungen att rida utans tigbyglar en tid. Vi har börjat hoppa högre och bättre. Vi har hunnit med roadtrips och härliga terrängturer i det bästa sällskapen. Vi har startat vår första gemensamma regionala tävling (Matti på både hopp och dressyrbanan). Vi har hunnit ha lite semester. Och sist men inte minst, vi har haft det så otroligt roligt och bra.

 

 

Idag har jag en hoppsadel jag ska prova, en Santa Cruz. Jag är tveksam till att den passar eftersom ingen annan gjort det, men man måste ju alltid prova, så nu ligger en sadel hemma hos mig som jag ska ta till stallet idag.

 

Håll utkik för Bloppisen här senare ikväll!! Det fungerar nu att överföra bilder så jag ska ta bättre bilder idag så ska jag sälja lite grejer för en billig slant :)

 

 

Min överföring av bilder till datorn krånglar, så till salu prylarna kommer upp i morgon då jag hoppeligen fått fixat allt! :) Så håll utkik!

 

Idag fick Matti ledigt också, för det har varit så grymt mycket nu att jag inte mäktar hinna med allt. Men gubben min mår bara bra av en extra dag ledigt, det har ändå varit lite tuffare nu i några dagar. Men i morgon, då tar jag med systemkameran till stallet så det hoppeligen blir lite bättre bilder hit till bloggen nu igen! :) stå ut!

 

Fy då för detta regn. Igår var det toppen väder och det var ritkigt roligt att vara med i Artisticas harishow igen. Men idag blir det tillbaka till vardagen. Jag har precis avslutat min arbetsdag och ska åka ut till Matti senare ikväll och longera gubben lite. Gillar inte det här regnet, och eftesom mitt regnöverdrag inte kommit än så hoppas jag det blir en regnmild helg! :)

 

Jag kommer dessutom lägga upp lite grejer här på bloggen som jag säljer senare ikväll, så kika in då! :)

 

 

Igår kväll red jag och Matti lite dressyr på 25 min och sedan 20 min fram o avskrittning. Det gick se så där. JAg har hela tiden sedan dressyrtävlingen försökt rida honom mera framåt för att få det till vardag och något naturligt för Mattis del, men varje gång jag försöker det så tappar han lättheten och mjukheten framtill. Jag vet inte ritkigt vad jag gör för fel. 

 

Sedan försökte jag också rida på kortare tygel igår och verkligen försöka tänka på att vara så lätt, så lätt på hand, men det kan vara att Matti var trött i musklerna efter hoppningen eller något för jag förstår inte annars orsak till hans beteende, eller så hade han en sämre dag.

 

 

Jag hann inte skriva om hopplektionen tidigare, sorry till er som läste mitt löfte om det på facebook-sidan. Men nu natten till ära kommer den! Lektionen började bra, blev magplask men slutade ändå helt okej.Jag hade alltså ridlektion för min polare Jennie. Jennie höll någon gång hopplektion när jag just börjat rida Matti, och höll även hopplektioner när jag red på min förra medryttarhäst Ramell. Varför jag bett henne komma och hjälpa mig med hoppning är för att hon vet exakt hur lätt mitt självförtroende i hoppning far åt pipsvängen, och hon har hoppat Matti 2 gånger så hon vet hans svagheter och styrkor. Så tanken är att hon ska hjälpa mig få upp självfötroendet och kunskaperna inom hoppningen. Lektionen tycker jag var mycket givande. Det var kanske enkla övningar för andra, men passlig nivå för mig. Uppvärmning med ett litet kryss och sedan satte vi igång med övningarna.

 

Första övningen var en kontroll övning. Först hoppade vi ett hinder i galopp och direkt efter det skulle vi ta ner till trav och komma trav-cavalettin, och efter cavaletti skulle vi genast lyfta galopp igen och komma ett hinder på en galoppvolt. Det gick se så där för mig och Matti till en början, men en riktigt bra övning då kontrollen och kvickheten blev prövad.

 

Andra övningen var en kombination med ett vanligt räcke som första hinder och sedan en oxer med en vattenmatta (så nu har jag hoppat vattenmatta, jee). I denna övning kom det lite höjd på hindrena (70-85cm)  men eftersom de höjdes lite vart efter som, så kändes det bra. Till min glädje såg jag på hinderstödet att det visade 80-85cm, vilket betyder att det är det högsta jag vågat hoppa på Matti nu på sistone, så jag blev lite små stolt över mig själv!!

 

Tredje övningen var en kombination var vi skulle länge och korta galoppsprången under 14 meter. Just detta är det svåraste med Matti ännu eftersom han inte fått tillbaka styrkan riktigt ännu att galoppera i en aktiv kort galopp, och han är inte heller alla gånger riktigt lätt att länga på själva stegen i galoppen. Men vi gjorde så gott vi kunde och det gick ditåt. :)

 

Sista övningen var lite bana, uppgift 1, följt av en ensam oxer på 80 cm och till sist uppgift 2. MEN, här rök självfötroendet ordentligt. Jag blev så osäker när vi närmade oss den ensamma oxern så det blev en TVÄRNIT/ VÄGRING.. Jag föll inte av, men kände genast rädslan komma rusandes längst varenda ven i kroppen. Jag började inte gråta, men jag kände mig så frustrerad att skulle jag låtit känslorna ta över skulle det kommit någon frustrations-tår, för bara för detta lilla stopp blev jag rädd. Herre jestas, jag höldes ju på, varför blev jag rädd? Hästar vägrar och det hör hoppningen till. Jennie som sagt vet min historia bakom rädslan för hoppning och säkte genast 5-10 cm på oxern så att jag kunde komma den på nytt och försöka få tillbaka lite av mitt självfötroende, och när det sänktes och jag såg detta vågade jag komma p nytt och kunde fortsätta banan. Men inte kom självfötroendet tillbaka så där bara, så när jag kom svängen mot kombinationen med först ett räcke och sedan oxern och vattenmattan kände jag bara en enorm panik inom mig och svängde på en volt före kombinationen och bad Jennie sänka, även om jag hoppat den linjen tidigare hur bra som helst kom paniken längs ryggraden, så Jennie säkte 5 cm utan att ifrågasätta min rädsla. Vi kom kombinationen och klarade den hur fint som helst!

 

 

Min rädsla sitter så i huvudet. 5 cm är inte stor skillnad, men jag ser den så bra på ett hinder eftersom det är höjden och oxrarna jag är rädd för. Jag blir så frustrerad på mig själv då jag ska låta min rädsla ta över mig där, och jag är så arg att jag låtit det ta så här länge innan jag kom mig för att göra något åt det. Så vi kom överens att försöka hålla hoppträning och cavaletti-övningar med Jennie nu varje vecka så långt de fungerar för oss båda, så att jag skulle försöka få någon säkerhet och balans med korta stigläder och hoppsadel, men framför allt ge mig självfötroende och fananamma när jag hoppar också. För annars ser jag mig inte som rädd av mig med ridning. Jag menar jag vågar fräsa fram i galopp barbacka i terräng, jag vågar rida förbi "farliga" saker med hästar, men fanken då det kommer till hoppning, jag får panik och blir så fruktansvärt rädd, så alla hoppryttare som läser det här fnissar säkert nu när jag "skryter" med att jag hoppat EN 80-85 cm oxer, men det är något stor för mig. För två år sedan var det en enorm prestation att få mig att hoppa 50-60 cm utan att må riktigt illa och klämma fast mig för livet i sadeln..

 

Det går sakta, men jag hoppas jag ska övervinna min rädsla någon dag. Jag vet att Matti kan, men han är så känslig och tvekar då jag bromsar honom eftersom han inte har stryrkan att hoppa från skritt ett 80cm hinder (hehe). Jag får ofta blicken av andra att jag skulle överdriva min rädsla när jag berättar om den. Kanske jag sätte rupp en fasad när det kommer till rädslan, så när jag väl pratar om den låter det påhittat? Eller så syns det inte hur rädd jag faktiskt är?? Jag fick ett infall att delta i övnignshopptävlingen utan stigbyglar i somras, och det infallet är jag jäkligt stolt över, jag menar jestas jag fick ju till och med en rosett (5e placering?). Bara det kändes som en vinst att jag vågade hoppa banan utan stigbyglar, så det att jag placerade mig när alla klasser lades ihop är ju helt fantastiskt!!!! Matti är min skinande vita riddare <3

 

Nu då vi ändå är inne på shopping, Snälla ge mig 90 euro, jag vill så ha dessa ridbyxor!! Eftersom jag är så lång och har så långa ben resulterar det i att alla ridbyxor slutar allt för högt på upp på min vad så ibland skaver det till och med, men med dessa ska det inte skava då det är resår nertill. 

 

Då de är så tusans snygga, snälla någon snäll själ där ute, kan ni inte muntra upp mig genom att köpa dessa till mig!! Skulle bli så otroligt glad då! :)

 

Har ni sett att de har ordenlig rea nu på Horze? Jag hittade några fina saker till Matti och mig, men inte beställt något ännu, för har inte ritkigt råd.

 

Jag fönster-shoppar gör jag ofta. Alltså lägger varor i varukorgen som jag skulle vilja ha och sedan stänger jag ner sidan när jag "shoppat" klart. Av någon underlig anledning stillas mitt "ha-begär" på detta sätt. ;) All sätt är bra förutom de dåliga!

 

 

 

Är inte Matti bra snygg när han kommer inspringandes till mig i trav. WOW om jag kunde få de stegen ur honom när jag sitter på ryggen!! Träna träna träna!! :)

Ikväll var det nog skönaste terrängrundan på länge. Denna gång fick vi med oss som sällskap Johanna och Pasa. Eftersom marken är ganska så skarp på grusvägarna just nu (förutom den 1 km långa vägen som enkom är gjord för hästar) så blev det mest skritt under terrängrundan, men på några ställen så slapp vi att sträcka fram i galopp längs med ängarna. Så härligt!

 

Det var en sådan fin kväll. Solen sken och det var så varmt fast klockan närmade sig 21:15 innan vi skrittade in på stallplanen igen. Det är ganska kul att blicka tillbaka för två år sedan, då var Matti ännu lite osäker då han skulle gå först och segade sig fram, han var t.o.m. seg då vi skulle galoppera om vi var först i ledet, medan han idag gladeligen sträcker fram i galopp och tar farorna med öppna armar (oftast!). Det är nog så stor skillnad på grabben min, han har blivit så mycket säkrare i sig själv och man märker han faktiskt blivit äldre och mognat! Sen så har ju vår tillit till varandra ökat otroligt också de senaste åren, men största resan har han gjort i sig själv. Han har blivit stor och duktig grabb! :)

 

 

 

 

Eftersom mina kunskaper i hoppning inte är så bra så lade vi upp enkla övningar, två studs, ett galoppsprång till en oxer ch sedan 4 galoppsprång och ett rättuppstående. Jag kom inte så många gånger, men så att vi klarade hindrena, och till sist stod oxern på 70 cm och rättuppstående på 80 cm.

 

Jag är nöjd med hinderna eftersom jag själv upptäckte vad som var fel när vi kommit fel på ett hinder och försökte korrigera till följande. Ett faktum att konstatera är att Matti jobbar bättre och kommer bättre på hinder när de är över 65cm, är hindrena lägre orkar han som inte bry sig riktigt i hur han lägger fötterna. 

 

Vi avslutade ritten i terräng. Först en sväng i skogen och via bostadsområderna och sedan till sist lite backträning och mentalträningn en kort bit längs cykelvägen. Båda hästarna uppförde sig exemplariskt!

 

 

Ikväll var det hoppning på schemat och lite avslutning i terräng. Det kommer ett bättre inlägg om det enare när jag fått lite bilder av Sofia som har bilderna från både hoppningen och terrängrundan. :)

 

Det var en varm och skön kväll i stallet. Synd att sommaren snart är slut, men jag hoppas jag hinner/vågar ställa upp i någon hopptävling innan sommaren är slut. Har kikat in någon övnignstävling här och där som kanske vore bra start för oss, men då är det alltid följande problem. Vem ska man låna transport av? och vem tusan vill köra? ;) Kanske jag borde spara ihop till en egen transport och lilla e-kort.

 

Jag hade horsemanship med Matti igår. Jag försökte ladda upp en video från det men den blev helt knasig så jag väntar med det tills jag kommer hem. Just nu är jag nämligen på villan och har det skönt i solen med familjen. Igår var det så varmt så jag uteslöt ridningen genast och planerade istället in lite horsemanship. Jag började med att borsta och fixa Matti i hagen var också söta Elli stod och myste med oss, så hon fick en liten borstning hon också.

 

Sen fortsatte vi på tumis jag och Matti mot ridplanen var han fick springa lös och vi tränade lite frihetsdressyr. Det tog ett tag innan Matti taggade till, så från att ha sett ut som en tjock flodhäst blev han mitt i allt en skit snygg arab-häst. Matti är ganska häftig på det sättet eftersom han har två ytterligheter. Ena då han är lat och drar benen efter sig och på en nanosekund kan han ändra det där och araben i honom kommer fram och man bara står och beundrar hans fina steg och vackra rörelser. Fast de där vackra rörelserna har jag ännu inte fått ur honom i ridningen, vi kör ännu på flodhäst-style ;)

 

Ni kommer få en kort video som sagt från frihetsdressyren där ni får se hur bra Matti lyssnar på inkallning då han är på allerten. Alla som är intresserade av frihetsdressyr borde få prova göra basic saker (inkallning, övergångar, byte av håll, följa-john, löslongering osv.) med Matti, för han är så känslig för ditt kroppspråk och tonlägen, han lyssnar så bra bara du har fått hans uppmärksamhet. Min älskade pricki-korv! <3

 

Eftergårdagens sparkkalas så stod det bara två hästar och inte tre i hagen för säkerhetsskull. Matti står som jag skrev igår med Elli denna vecka, och jestas vad hon brunstar nu. Jag behövde bara titta mot henne så började hon kissa, haha, söta tjejen! Matti brydde sig inte i kissande-Elli idag när han var enda killen.

 

Jag har fullt program idag när ajg är ledig så jag hann inte rida Matti utan gick enbart och gosade med Matti en stund i hagen och blandade hans mat. Vilken terapi det är att bara stå där med hästen sin! <3