Igår red jag ett odentligt ridpass fast jag tänkt rida lite lugnare. Till en början var Matti stel och ville inte ge efter men efter att ha galopperat och tränat övergångar blev han riktigt mjuk.

 

Jag fick för första gången en bra känsla i galoppen. I slutet av passet kunde jag bara sitta där och inte behöva göra så mycket. Jag kunde samla honom bäst vad jag hittills fått honom och samtidigt hålla en fin och ren galopp (den bilr annars lätt feltaktig om den blir för långsam). Så jag bara njöt och tänkte allt jobb börjar ge resultat? Till sist skrittade vi av svettiga och nöjda i teräng med Johanna och Pasa.

 

Idag red vi ut i terrän barbacka, som sällskap hade vi Johanna på Pasa, Ansu på Tepa och Rebecka på Täplä. Det blev bara skritt, men tror det var som Matti behövde efter gårdagens hårdare galoppass. Huvudvärken är bättre idag också, så ikväll ska vi ut och göra stade osäker med ett par stallkompisar. NICE! ;)