Idag hade jag ridlektion för Lena Lahti i Solf manegen. Jestas vad denna privalektion var välbehövd!! Jag har blivit så osäker på om jag är på rätt spår med Matti nu när det är första gången jag ska utbilda en häst vidare, eftersom både jag och Matti är på samma nivå kunskapsmässigt inom ridningen och allt vi lär oss nu  lär vi oss tillsammans och vi kommer göra både tabbar och framsteg tillsammans på vägen!

 

Idag gick det dessvärre inte alls så strålande. Det positiva var att Matti gick in i tranpsorten genast på både ditvägen och hemvägen, men själva ridpasset gick mindre bra. Eller på det sättet gick det bra eftersom det blev en skillnad från början till slut, men det kändes som vi tagit ett steg tillbaka nu igen. 

 

Jag har fokuserat allt för mycket på att samla Matti nu på sistone då jag velat så mycket få den där kraften i hans galopplyft att jag glömt rida framåt, så idag blev det mycke gymnastik för bakbenen och att få Matti att reagera bättre framåt! Men Efter ca 20 min av ridpasset kände jag mig så uppgiven då ingenting gick vad jag försökte, så bad Lena att hon skulle sitta upp på Matti och känna på honom vilket hon gjorde, och red ca 15 min. Hon konstaterade det jag skrev tidigare, att han säkert låst sig vid att samla sig då jag gjort det så mycket så att den här biten med framridning lite fallit i glömska.

 

Men i slutet fick jag färre missförstånd med Matti vart eftersom, och efter att Lena suttit upp på ryggen och kännt på honom så gick allt bättre efter att hon ridit de där 15 min. Så i slutet kände jag mig inte lika gråtfärdig mera. Hon är nog så härlig den där Lena.

 

Pappa var den fantastiska och filmade delar av lektionen vilket var så bra eftersom jag nu fått inspektera skillnaden från början av lektionen till slutet. Jag klippte också ihop en 3 min video av de 20 min han hade filmat så ni får se lite snuttar från vad som gick bra och dåligt och hur vi tränade idag. Lenas alla kommentarer hörs eftersom jag förstått ni gillar det bäst så?  Videon kommer upp i morgon på morgonen då den laddat klart, så kika in då igen om ni vill se videon. :)

 

 

Jag blir ledsen av att läsa du och dina vänner kännt er utanför och utstötta, men otroligt glad att ni kunde reda ut det med klassen, det visar mognad att reda ut saker och ting som är jobbiga, för den mognaden har inte många ännu i vuxen ålder helst!

 

Tack snälla du Siri för din fina kommentar! Jag hoppas det finns andra också som kan känna igen sig eller inspireras av det jag fått gå igenom och tagit mig ur. Det finns ingen bättre känsla än den när någon säger de inspireras av en, speciellt om det kommer av barn eller ungdomar!!  Till viss del kanske jag kastar mig till vargarna när jag skrivit om jobbiga tider jag fått gå igenom, men att få EN kommentar så som denna gör allt värt det! 

Visste ni att årets hallmästerskap (i österbotten) inom dressyr kommer att arrangeras vid Vasa Hubertus den 6e april 2014?? Hoppeligen fixas en öppen klass så att jag och Matti kan delta, men om inte så är jag bara med och hjälper till under tävlingsdagen!

 

MEN, alla ni som är intresserade om vad som kommer att ske och vilka klasser som man kan anmäla sig till + annan info ska gå in och gilla tävlingens facebooksida. Där kommer jag och Sophia publicera all information du behöver ha inför, under och efter tävlingsdagen. Vi kommer även under tävlingsdagen publicera resultaten  vart eftersom så att alla kan följa tävlingen både på plats och från annat håll! :) Så gilla sidan redan nu så missar du ingen information inför tävlingen. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår när jag googlade horsemanship videor kom jag över denna. Sådana här människor inspireras jag av!

 

 

 

Spola fram till 1:42, DÄR säger hon verkligen det jag skrivit många gånger här på bloggen.

När jag bara snabbt sökte på youtube var dessa de som kom upp efter 5 min sökande. Säkert finns det bättre, men här är några. 

Jag hade sett fram emot att få tjäna lite pengar, men så går jag och blir sjuk och blir sjukskriven 2 dagar.. Great! Men jag hade lite tid att surfa runt då istället här på nätet och hittade ett intressant inlägg. Varför jag fastnade för inlägget var delvis för att jag hade reagerat på samma sak som skribenten Elvira skrev om, men det var kanske framför allt en kommentar till detta inlägg som fick mig att fastna eftersom jag tror den här tanken inte alls är så ovanlig om man inte är insatta i vad "NH-tänket" riktigt handlar om. Men det jag kan ockås känna min provocerad över är att man kan höra, "har du något NH-trix som kan fixa det här åroblemet" när NH är så basic saker som att läsa av och tyda hästar och prata deras språk, för dem kan vi inte lära prata svenska även om vi kan lära dem ycket annat, med NH tillämpar vi hästens naturliga instinkter och arbetar med hsäten efter det och gör det på ett "hästigt" sätt.. Här under kommer kommentaren..

 

 

Men ja, jag ska nog ändra mig helt, börja rida på bettlöst och utan nosgrimma. Bettlöst trots att han kan vara väldigt starkt vilket medför att jag får en hårdare hand och på så sätt istället förstör nosryggen på honom. Jag ska ta bort sadeln och börja rida barbacka, låta han falla ur i muskler eftersom jag inte kommer att kunna rida honom ordentligt då han kan bli ganska stark. Enbart hoppa låga hinder med honom för han kan ju helt omöjligt tycka att det är roligt att hoppa. Sen helt enkelt bara leka med honom i hagen. 

Men nä, det vill jag inte. Tro mig, min häst är lycklig. Annars skulle han inte utvecklas, skulle han inte trivas skulle han ju knappast vara blank och fin i pälsen. Han skulle inte utveckla muskler och han skulle inte gnägga såfort han såg mig. Det går att skaffa ett starkt band med hästarna trots att jag inte håller på med NH eller annat flumm. Hade jag köpt min häst för att rida runt i repgrimma och långkjol hade det varit en annan sak. Men sluta vinkla det som om att alla elithästar har det sjukt hemskt. Jag har tidigare jobbat i ett av världens kändaste galoppstall. Hästarna står förvisso inne dygnet runt men de tas väl om hand. De tränas ca 1 timme per dag, sedan får de dusch, de står i spa, de går i skrittmaskin, borstas noga och varje person har max 3 hästar var för att kunna ge dem så mycket kärlek som det bara går. 

 

Jag kan tänka mig att ganska många som inte är införstådda i NH har lika mycket taggarna utåt som skribenten som skrev kommentaren här ovanför. Men oftast beror sådant på okunskap när det uppstår sådana reaktioner, eller att man låser sig och inte faktiskt läser eller ser ordentligt det som skrivits eller händer. Jag vill en dag kunna utan träns och sadel göra samma skolor som jag kan med sadel och träns, men för att uppnå det måste jag få ännu mera kunskap och förståelse i hästen och hitta stabiliteten i mig för att uppnå harmoni med hästen från bådas perspektiv, inte enbart människans. Men den bit jag faktiskt INTE förstår, är varför det skulle vara mindre fint eller häftigt att rida i ett rep runt hästens hals och hoppa över stock och sten med det än att hoppa hinder med åtsnörpt mun på hästen och massa hårda hjälpmedel för att ha "hästen under kontroll" när man faktiskt kan kontrollera en häst utan dessa hjälpmedel? Skillnaden är bara att utan dessa hårda hjälpmedel så behöver man lägga ner mer tid eftersom det är DU som ryttare som måste lära dig mera,medan med alla hårda hjälpmedel så tar du "snabbare" vägen fram. Märker ni att man kan lätt svänga alla ridstilar till något negativt? Så som jag gjorde lite nyss? Så sluta smutskasta varandras ridstilar och tillämpa det man själv tycker känns rätt? Allt är inte svart på vitt..

 

Personligen lever jag inte helt 100% efter NH-tänket, jag har mycket kvar att lära, men jag tillämpar det jag tycker passar mig och Matti från alla möjliga stilar, NH, klassisk ridning, traiditionell ridning, akademiskridning osv. för alla vill på någon nivå uppnå harmoni, men alla på helt olika sätt emellanåt, och jag tycker alla får göra som de vill med sina hästar så länge de kan med gott samvete gå och sova om kvällarna, MEN jag tycker alla kunde vara öppna för förslag och vara villiga att lära sig nya saker och se hästhållningen från andra perspektiv så allt inte blir så militäriserat eller som i någon massproduktiv fabrik. Det är djur vi har att göras med och de har olika dagar precis som oss. Visst hästar är inte gjort av proslin, men de är inte helelr gjorda av sten och vissa hästar (som ex. min Matti) är mera känsliga än andra, förstör du förtroendet eller tilliten så har du ett problem!

 

Jag är medveten om att det fnissas åt mig och mina funderingar, men de får göra det, jag blir inte ledsen över det, för jag har mina principer med hanteringen av Matti och omvårdnad om honom som baserar sig på fakta om hästen, dess beteende osv. Inom ridningen har jag massor kvar att lära mig ännu, men jag har accepterat att den biten kommer att ta längst och därför är jag noga med hanteringen av Matti och försöker istället ge honom de bästa förutsättningarna så att han ska få vara så mycket häst han bara kan! Jag beundrar därför bloggaren Elvira som gjort en helomvändning i sin hästhantering och verkar kunna mycket och vara villig att lära sig mera. När jag jämför hur jag trodde saker ocht ing fungerade för några år tillbaka så mår jag illa idag, och om något år kommer jag säkert tänka samma sak om tiden jag lever nu, MEN jag vill bara få snällare och bättre och naturligare hästhållning och ridning. Vägen är lång, men jag har inte bråttom, för JAG måste ställa om mig från något jag hållit på med i 17 år, så det går inte på någon vecka med ridningen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De 3 första vintermånaderna på år 2013 var med andra ord mycket trevliga!! I morgon får ni se en återblick från april, maj och juni-månad!

 

Vi må vara utan snö, men det finns så mycke kärlek kring julen ändå!! 

Har ni haft en fin jul?? Min har varit annorlunda men mysig. Jag håller väldigt hårt för traditioner, och när traditioner jag levt med sedan jag föddes ändras så känns såklart allt annorlunda och inte på riktigt. Men vi fick äta gott och umågs med familjen vilket är vikigast när det kommer till julen!

 

Idag ska jag försöka hinna rida Matti i terrängen en stund, bara det inte regnar, de har ju lovat regn hela dagen.. Men som tur har jag ju mina regnskydd till knäbyxor jag köpte i höstas, så nu får jag väl ge dem en ordentligt prövning!

 

 

Hoppas ni njuter av julen med er familj, även om vi bara har pudrat snö och vädret kunde vara finare! Jag och Matti började vår julafton tillsammans genom att rida med ett par från stallet kl 7 på morgonen, så min morgon kunde ju inte ha börjat bättre i alla fall!

Andra stressat inför julaftonen, medan vi hästmänniskor (i alla fall jag, Johanna och Tilda) åker iväg till manegen och spenderar 4 timmar av dagen i häst-sällskap. :)

 

Idag gick ridningen mycket bättre i traven än igår, så det kändes som att Matti verkligen tänkt igenom vad vi gjorde idag, så jag vågade mig på att galoppera idag, men DÄR igen var det mycket jobb. Vi hade ett nytt problem med galoppen idag, Matti ville bara samla sig och galoppera i en sluta, så jag fick strunta i formen och rida fram honom för att få rakställt honom så vi kunde börja jobba, sen blev det samla på kortsidan spurta fram på långsidan, och till sist började Matti förstå det hela och det började gå bättre. 

 

Så med andra ord känns det betydligt bättre idag även om jag inte fick till så mjuk känsla som jag känt tidigare under hösten, men vad kan man begära då Matti varit mer eller mindre sparsamt använd då vi är utan manege. Men jag försökte få Matti lättare framtill och aktiv baktill, men det gick se så där, på vissa bilder ser det riktigt ut som jag drar för brinnkära livet i munnen så de bilderna vill jag inte ens ladda upp hit, även om en bild bara är en kort kort sekund från ens ridning så det kan vara ganska missvisande, men ÄNDÅ!

 

Tilda hade ingen häst att rida så hon tog några foton på oss då vi red. Här kommer de! Bilderna från galoppen är inte särskilt fina eftersom jag fick fokusera på att bara rida fram honom och hålla rak häst då han så gärna ville visa att han kunde galoppera uppåt i en sluta, haha. Men traven tyckte jag var betydligt bättre idag än igår! Tack och lov!

 

 

Jag har ju tidigare skrivit och tipsat om ett par svenska bloggare jag tycker verkar så stört sköna. Emma och Anna heter de och bloggar på Elfstrands.se.

 

Eftersom jag regelbundet läser deras blogg och tycker om deras sunda hästtänk och hästhållning som de ger sken av på bloggen så blev jag såklart generad och glad när jag klickade mig in på deras blogg igår kväll och såg detta inlägg på deras blogg.. Nu kanske det känns som jag skriver gån på gång om dessa bilder, men de är mina absoluta favortibilder på mig och Matti.

 

 

Självklart är jag nöjd med bilderna, och den fotograferingen är bland de häftigaste jag gjort, såkalrt eftersom jag fick göra det med Matti, men man blir ju alltid generad och glad när andra också tycker de är fina! :)

Idag igen åkte vi till Solf manegen i sällskap av Linn & Robin. Matti var lika lättlastad idag som senast och det värmer mitt hjärta att det går bättre att lasta nu igen. Denna gång och förra gången har vi haft mellanväggen där den ska och inte breddat på den som vi tidigare gjort, så även om Matti kom snett på rampen idag så kom han in i sitt "bås". Fina, fina Matti!

 

Ridningen gick bättre än förra gången idag gällande missförstånden, MEN jag är ändå inte helt super nöjd med passet. Matti gör ju inget mera än jag begär och jag klarar av att rida, och jag blir så frustrerad på min ridning. Jag kan ju fasten inte sitta stilla i traven, det känns som att jag sitter mycket mera stilla än jag gör, och då jag rider fram Matti känns det som att han far mycket mera fram än han gör!! Så frustrerande att jag vet inte dess like!!!! Ser ju förfärligt ut när jag sitter ner i korttrav!

 

Jag tränade ingen galopp idag, utan enbart traven och försökte hitta takt, mjukhet och framåtbjudning. Så på filmen ser ni de bättre klippen från då jag tränar tempoväxlingar. I filmen går han inte helst särskilt bra på de snuttarna som jag valde att ta med, så ni kan ju tänka er hur det såg ut då jag red idag, nej fy-fy! Nu måste jag verkligen träna på fritiden de där tusans magmusklerna om det här skall bli till något!!

 

 

 

 

Matti gjorde så gott han kunde och var trött när vi var klara med ridpasset. I morgon åker vi med Johanna och Pasa till manegen. Helt underbart när vänner erbjuder en plats i tranpsorten, ni är så fantastiska som tänker på lilla mig och Matti! <3

 

 

I förrgår red vi ut i terräng i sällskap av Ansu på Tepa och Linn på Robin. Först hade jag tänkt rida barbacka och i grimma, men något sade mig jag skulle slänga på sadel och träns idag, och tur var väl det, annars skulle jag väl ha legat på marken under terrängrundan, hehe..

 

 

 

Allt började bra tills vi skulle rida under alskatvägen genom tunneln, Matti och Robin har gjort detta förr utan problem, men Tepa hade aldrig gått igenom en tunnel förr, så när Robin och Mattis hovar ekade mot asfalten i tunneln dampade Tepa som var sist och kutade iväg så Matti och Robin började också kuta iväg genom tunneln när de såg Tepa komma galopperades bakom dem p.g.a. rädsla/obehag. Självklart var det obehagligt för Tepa att första gången rida igenom tunneln då vi var 3 hästar och det då kom ganska hårt ekande ljud av 12 hovar, men när vi kom ut ur tunneln fick vi nog stopp på hästarna och alla var okej och ingen häst hade inte trampat på sig, så vi fortsatte rundan utan några problem.

 

När vi skulle rida igenom tunneln igen så ledde Ansu Tepa och det gick mycket bättre, men då märkte jag Matti var ganska så skeptisk, säkert då det blev sådan fartfylld färd genom tunneln 20 min tidigare, och betydligt högre decibel-nivå då 3 hästar galopperar på asfalt i en ekande tunnel än när vi tidigare skirttat lugnt i sällskap av endast en annan häst. Så nu när vi gick igenom tunneln trippade Matti fram i trav och jag kände att han spände sig. Det många skulle ha gjort här är säkert ta ännu kortare tyglar och hålla in Matti då han trippade och spände sig, men det vet jag skulle göra honom ännu mera spänd och han skulle säkert gått ännu hårdare, så jag gjorde det man måste göra för att lugna Matti, jag gav längre tygel och killade honom vid manken, eftersom det är SÅ man måste göra när Matti är osäker, för när tygeln blivit lngre och jag kliat några sekunder lugnande vid manken lugnade han sig och bara skrittade fort istället för att småtrava. Man måste bara känna sin häst i sådana där situationer, med Matti måste man göra lite tvärtommed än vad man spontant kanske skulle göra, hehe.

 

Men slutet gott allting gott. På hemvägen kunde vi till och med trava lite där isen hade smält bort på skogsvägen, och det tyckte Matti var så kul då han fick vara ledarhästen och travade med långa hurtiga travsteg, antagligen överlycklig att få göra något annat en enbart skritta i terräng.. :)

Minns ni då jag just fått veta om min fraktur i foten och jag deltog utans tigbyglar p.g.a. frakturen i en övnigshopptävling vid stallet?? Vi placerade oss till och med och fick en rosett ;) 

 

Då deltog jag i 60 cm och 70 cm, här är videon från 70 cm då mina ben var helt gelé redan eftersom jag knappt hunnit pusta något från 60 cm innan det var dags att hoppa 70 cm. Hopprädda Annu skulle ha behövt en liten vilopaus, men jag föll ju inte av och vi hoppade rätt bana så det är ju huvudsaken! :)

 

Sjunger ni också för era hästar när de fyller år? Det gjorde jag för Matti på hans födelsedag, jag hade till och med "bakat" en tårta som han mumsade i sig med det samma! :)

 

 

Igår var jag till Solfmanegen med Soffi och Zebbe. Det var en sådan rolig överraskning då hon frågade om man ville hänga på, jag menar man tar ju alla tillfällen man bara kan när någon erbjuder en transportplats med till manegen i detta äckelväder!

 

Matti gick in på första försöket trots att mellanväggen var kvar denna gång och det var ny transport. Det var inte heller några som helst problem att Matti fick resa med en helt främmande häst, Zebbe, till manegen. Soffi har ju hingstväggen i transporten också, så på det sättet hade de inte så mycket kontakt med varandra under själva färden heller. 

Själva ridpasset, jaa-a vad ska man säga? Det gick sämst på länge. Eller jag vet inte ändå om det var kanske sämst, men det var sådan kommunikationsproblem för oss idag. I somras fick jag inte Matti att vilja lyfta galopp i dressyrtävlingen, nu ber Matti om galopp upp i luften för allt jag ber honom om. Sitter jag ner i korttrav och bara vill samla honom bjuder han på galopp, vill jag göra en skänkelvikning bjuder han gladeligen på galopp. Idag gjorde han bästa galopplyftet hittills till höger utan att jag helst bad om det. Han har fått pippi på galopplyften nu så han vill göra det hela tiden. Men eftersom jag inte bad om det fick jag ju bryta av hela tiden så samtidigt som han gjorde ibland fina lyft så var det ju inte det jag ville. Så i mitten av passet bad jag om ett lyft bara för att det skulle komma när JAG bad om det på riktigt, och han tog ett helt ok lyft. 

 

Det som kanske var roligast var att jag kunde göra en sluta i galopp på ena långsidan. Visst är formen inte hundra på Matti i skolorna och den inte är den snyggaste, men en sluta var det och jag blev skit glad och slängde lång tygel när han bara hade fortsatt i slutat på långsidan.

 

MEN, nu kommer jag variera mycket mera under ridpasset att han ska gå FRAM, FRAM, FRAAM eftersom jag tror jag fokuserat för mycket på samlingar nu på Matti eftersom han tror varenda jäkla samling ska följas upp av galopp så han försöker så och lägger så fint vikten mera på bakbenen och tar sina lyft från stillastående och lättar ganska rejält med framtassarna, MEN det är ju itne det jag vill ha. Så i morgon ska jag fokusera ännu mera på att ändra formen låg och lång, kort och upp, och farten i traven, för idag blev det nästan soppa av allt.. ;) Inte trodde jag det skulle vara sådär svårt att bara få Matti att trava?! Jag fick ju börja ställa honom utåt i hörnen och vara extra noga att göra så lite med skänkeln, för genast jag lade den emot så blev det galopp..

 

 

Nu har man hunnit landa och ta hand om katten ordentligt. Vi var till veterinären igår nu då och han undersöktes i någon timme av veterinären.

 

Vad de kom fram till nu då var att Crea var lite förhöjt och det borde det inte vara hos en så här ung katt. Det kan bero på att han har druckit för lite eller p.g.a. inflammationen han hade i urinblåsan eller stress.

 

Inga stenar eller kristaller hittades i urinen och allt tyder på att det är FIC.. Alltså det jag hoppades att det INTE skulle vara så var det.. Jag har en ångestfylld och stressad katt.. Kan man känna sig som någon sämre matte?? 

 

Så nu får han en annan sorts smärtmedicin och ångestdämpande medicin, och om inte det hjälper och han fortsätter kissa blod så blir det att ta ett urinprov för odling genast antibiotikan är ur kroppen, eventuellt foderbyte och i värsta fall om inget framkommer av det så antidepressiv medicinering åt Ludde.

 

Vi kommer att slänga ut julgranen för att se om det är den han stressat upp sig på, men då igen tror jag inte det eftersom han leker med julbollarna mera än vår andra katt Leo. För vi har redan Feeliwayn och ångestdämpande medicin som han får varje dag, så hjälper inte detta känner jag mig som världens sämsta djurägare!

 

Det tog ganska länge innan Ludde piggnade till så det blev inget julmys i stallet för min del igår. Fick dåligt samvete av det då jag skulle vara med och arrangera men det nu blev pankaka av det, men som tur fanns det andra härliga i stallet som fixade det ändå! :( Men jag skulle inte ha haft samvete att åka bort från Ludde igår, så Matti fick en ledig dag igår då istället eftersom jag inte för en sekund trott att undersökningarna skulle ta så pass länge. Men idag blir det manegen med Sophia. Så ska bli kul att åka med henne och hästen Zebbe. Då får Matti träffa en ny häst igen, så vi får ju hoppas att Zebbe viskar en massa bra tips och kommentarer till Matti så han blir lika duktig som Zebbe en vacker dag, hehe! :)

 

Igår kväll när vi skulle gå och sova låg katterna som vanligt i sängen och ville mysa, men efter att vi myst lite lätt stiger Ludde upp och går och lägger sig på Leo, och Leo gör absolut ingenting, även om Ludde är lite tyngre. Älskde katterna som tar hand om varandra!

 

 

Min älskade kisse Ludde är inte ännu heller frisk. Igår kväll såg jag blod i handfatet på toaletten och det tyder bara på att det var Ludde som urinerat där, och idag berättade pojkvännen han kommit på Ludde när han urinerade i hadnfatet och det kom ordentligt med blod. Så jag ringde åter en gång till veterinären och berättade att jag är orolig, och fick som tur en tid till i morgon då hela Ludde ska undersökas grundligt igenom med röntgen, ultraljud, blodprover.. jaa-a rubbet! Så det blir nog ingen hoppsadel åt Matti före TIDIGAST sommaren, eftersom pengarna jag fick för min gamla sadel som jag sparat så jag kan köpa en ny,  nu går till veterinärbesöken vi gör med Ludde. 

 

Tur att jag ändå har de pengarna, annars skulle jag inte haft råd att undersöka Ludde. FYYY VA HEMSKT! Symtomen är ändå bara så underliga då Ludde annars är helt "normal" nu, och leker med Leo och så vidare, men sen så kissar han blod och det gör helt klart ont eftersom han kissar på andra ställen i hopp om att det ska ta mindre ont där. Det känns bra att jag blev tagen på allvar då jag ringde idag, och att jag fick så pass snabbt en tid. Även om jag fick veta räkningen kommer vara över 200 euro när besöket är klart, så får det bli så då. Jag måste köpa lite billigare julklappar åt familjen nu bara eftersom pengarna jag planerat till dem nu tog slut nu. :/ Det blir vatten och knäckebröd resten av månaden ser det ut som..

 

 

Matti var självklart så nöjd när han slapp ha något i munnen och lunkade så snällt och lugnt förbi bilar, hundar, barn som sprang, en tjej i rullstol osv. utan några som helst problem. Speciellt när det skymde den gången jag var i terräng med grimman så var det tacksamt att den hade reflex på sig så vi säkert lades märke till i trafiken.

 

Han är så klok min den där hästen, han vet exakt när jag är ledsen, de är så klocka dessa djur hästarna..

Igår när jag i min ångest skrev om paniken, ångesten och sömnlösheten jag hade förra natten så trodde jag aldrig jag skulle få så fin feedback av er mina vänner! Jag har vetat jag har underbara vänner, men att ni är de mest fantastiska människor som finns bevisar ni gång på gång!

 

Igår fick jag så många fina mess, meddelanden, kommentarer och samtal av mina fantastiskt fina människor som finns i mitt liv. Ni förstår inte vad era pepp-texter och samtal stöttade mig igår! Min fina fina vän Linn kom efter sitt kvällsskift till mig och sov över för att jag skulle få prata ut och hon höra hur jag riktigt har det. Vilken fantastisk vän jag har i henne!! Och som sagt ni alla andra som tog er tid då jag hade min break down igår, ni är så fantastiska och har ett hjärta av guld!

 

Idag känns det bättre och jag har inatt fått sova, och sovde till kl 11:45 idag av ren utmattning, minns inte när jag senast sovit så länge?

 

Det är så viktigt att låta hästarna få vara hästar ibland också och bara få busa loss. Det är så roligt att löslongera Matti och Robin då de lyssnar så bra på ens kroppspråk. :)

 

 

Igår var vi då till manegen på morgonen och det gick riktigt bra! Vi började med att låta hästarna vara hästar och busa av sig, och vad de njöt. Både Matti och Robin sprang genast till andra ändan av manegen och rullade sig, gång på gång, på gång, på gång. Det var så roligt att se hur de njöt! Roligast är att se hur de läser av varandra så bra, en blick, en snabb snurr med svansen osv. och den andra läser av och ger mer andrum eller så tar de galopprace till andra ändan av manegen. Gulle-pluttarna våra!

 

Efter att de fått busa ca 15 så blev det att föröka borsta av lort-pollarna våra och göra dem i ordning till ridningen. Igår fick jag i glaoppen en hel halv cirkel med bra luftiga gaoppsteg så jag nöjde mig där i vänster varvet. Till höger fokuserade jag endast på själva lyften från både en sluta i skritt och trav och det kom flera helt bra lyft. Matti är ännu fortfarande mycket svag till höger, men man ser ändå stor skillnad på dessa två månader. I slutet blev jag tyvärr för ivirg och tog de där 2 extra lyften som inte skulle ha behövts så Matti blir så trött att han visade genom att skutta och ha sig att det räckte, så för att inte lämna dålig smak efter lyften, så tog vi ett enklare lyft så han fick bara galoppera utan krav och så slutade vi sedan.

 

I traven koncentrerade jag mig enbart på att försöka hitta min sits och lite böja och ställa Matti, vissa steg när jag red en slut på den stora volten i båda kortändorna så fick jag till sitsen, men när jag bara åker så klarar ajg inte av att sitta ostört, men övning, övning, övning! Jag inbillar mig i alla fall att min underskänkel blivit liite mera still, så hoppeligen kommer resten då också så småning om!

 

 

De som aldrig varit utbrända kan inte föreställa sig, och de som varit utbrända vet exakt vad jag skriver om. Inatt fick jag min första panikattack på länge. Jag har legat sömnlös nu nästan hela natten och inte fått tag i sömnen. Hjärtat har pumpat i nästan uppe i halsgropen, ångesten ramlat sig på och jag ville bara börja gråta av utmattning till sist! Till min lycka råkade mina pojkvän ännu vara hemma så jag fick prata, men nu är han i jobb i 2 dagar, jag ensam med mina tankar..

 

Jag har bara pratat om hur jag NU äntligen är uppe på fötter igen efter utbrändheten, är som snart är redan 3 år sedan, men ändå kommer någon och drar undan mattan för mig och andan far ur mig och jag är livrädd att hamna tillbaka till hösten/vintern 2010 och må så skit som jag gjorde då!!

 

Att ständigt bli påmind och veta att du behöver pengar och måste jobba samtidigt som jag gör en praktik var man redan "jobbar gratis" med arbetsturer som motsvarar ett vanligt fulltidsjobb, plus att jag har älskade Matti jag måste motionera och ta hand om varje dag, plus att jag någonstans mellan praktik, jobb och häst måste hinna träna, umgås med kompisar och framför allt inte försumma min fina pojkvän eller familj känns överväldigande just nu..

 

Stallet har blivit mera av ett stressmoment då veckorna måste planeras så noga eftersom man vill hinna få in resor till manegen inbokade för att kunna motionera Matti. Att det är mörkt och trist och folk är irriterade och lika bittra över att inte ha någonstans att rida vid stallet underlättar inte min ork eftersom jag vet jag är lättpåverkad av andras åsikter när jag har ångesten som tickar på..

 

För bara någon vecka tillbaka gick allt bra och jag sa högt jag kände mig lycklig, och så här PANG!! kommer ångesten och överraskar mig! Jag får så dåligt samvete för allt! Jag velar mellan olika saker, jag vill inte smatidigt som jag vet jag måst.. Allt är bara en massa måst, måst, måst, måst! Jag pallar inte att leva upp till allas förväntningar, men samtidigt vill jag inte svika de jag bryr mig om, men jag sviker mig själv när jag inte tar hand om mig, men när jag inte tar hand om mig själv, vem gör det då och ser efter mig? Jag måste lära känna min kropp och knopp gällande vad jag orkar. Men jag tyckte det gick så bra, och nu, PANG!!

 

Jag kommer inte ihåg saker längre, jag hinner inte träffa mina härliga vänner som jag inte träffar i stallet och jag känner mig som världens sämsta vän p.g.a. det. Jag försöker lyssna på min goda vän Emmas fina råd till mig "hur ska jag orka med andra om jag inte orkar med mig själv först", men jag har så svårt. Jag förstår budskapet men har svårt att tillämpa det då jag måste rensa bort de negativa tankarna föst och ångesten innan jag klarar ava tt göra något!

 

Jag panik över att vara påväg in i väggen igen om jag inte gör något, men samtidigt känns det som jag inget kan göra något åt det eftersom studier + praktik + jobb är måste, studierna för att bli klar (bar 1 år kvar) och jobbet för att ha råd med Matti och att leva. Matti byter jag inte ut för något, det är han som gjort att jag orkar hittills! Familj och vänner vill jag träffa, jag älskar ju dem.. Så var ska man dra ner då?? 

 

Jag trodde jag var på det torra, jag trodde jag fått struktur, men så kommer någon och drar undan mattan och jag är livrädd att helst närma mig med småsteg vardagen som var för 3 år sedan!!

 

Ständiga debatter om korrekt form på hästen, i den här filmen tycker jag det kommer fram svart på vitt!! Jag blev själv nyligen rekommenderad att se den efter en diskussion som uppståd då vi diskuterade hur fel syn ryttare idag har på hästens form inom rindingen!!

 

 

I morgon på morgonen bär det av mot Solf-manegen igen. Känns som det här kommer bli en DYR vinter då man måste åka bort för att träna nu när manegen är under uppbyggnad, för det kostar att rida i manegen + bensinen dit + om man vill ha någon träning. Men vad gör man inte för att motionera sin häst och inte ta ett steg tillbaka inom ridningen?!

 

I morgon åker vi i sällskap av Linn och Robin. Jag ska ladda kameran till det så det blir flera bilder och videosnuttar om jag har tur!! :)

 

Nu kom ju vintern äntligen och förra året gick mina vinterstövlar sönder så är i akut behov av nya. Mina vintervantar blev också sönderanvända förra vintern så det är bara att beställa efter nya. Men eftersom pengar itne växer på träd blev det den billigaste varianten av båda två, så får se hur pass de värmer, och man får hoppas de kommer snart!

 

Så klart finns det på önskelistan ett par mycket finare stövlar som faktiskt kanske skulle hålla några säsonger längre än en, som jag tror dessa kommer att hålla, men som sagt, pengar växer inte på träd när man behöver något akut så då blev det billigaste möjliga för att klara i alla fall denna vinter! :)

Idag e både jag och kissen min sjuk, även denna gång Ludde. För min del är det ett rivjärn i halsen som bråkar och för Ludde är det blod i urinen och troligtvis uringvägsinfektion IGEN! 

 

Jag blir så uppgiven, hur kan han ha det igen? Det har ju inte ens gått 2 månader sedan vi senast hade denna rambambula?! Fick ingen akut tid idag till veterinären vi brukar gå till så vi ska prova en annan idag eftersom vi fick akut tid till dem redan idag kl 16. Så det gäller bara att vänta till att klockan är slagen och springa och jaga Ludde med en gröpt släv för att försöka få ett urinprov. Hittills har jag inte fått något urinprov eftersom det bara kommit några få droppar. Stackars hjärtat mitt då han måste ha så där ont!

 

Felin idiopatisk cystit – FIC
Felin idiopatisk cystit (FIC) innebär att en inflammation uppstått i blåsväggen. Detta kan vara lokalt utlöst (p.g.a. en retning i blåsan) eller centralt utlöst (p.g.a. stress). Det är viktigt att utreda grundorsaken till FIC, det vill säga om den med medicinsk eller psykisk.
En katt med FIC kissar lite och ofta, många gånger blodblandad urin. Katten skriker ofta i samband med urinering och kan kissa på flera olika ställen.
Behandlingen görs med glukosaminglykaner (Cystease) och antiinflammatorisk medicin (Metacam). Vid stressutlöst FIC används feromoner (Feliway) och vid svåra fall även antidepressiva medel (Saroten) för att sänka kattens stress. Det är även viktigt att öka kattens vattenintag.

ELLER

FUS – feline urologic syndrome / FLUTD – feline lower urinary tract disease
FUS eller FLUTD innebär att katten har urinvägsproblem med eller utan urinstopp. Stoppet beror på kristaller, celler och/eller proteiner i urinen. Kattens koncentrerade urin bidrar till stenar och om katten dricker dåligt förvärras situationen.
Även om problemen kan förekomma hos unga djur är den drabbade katten oftast en kastrerad, överviktig, äldre hane som lever inomhus. Det är ovanligt att en katt får FLUTD för första gången när den är äldre 10 år.

Blev inspirerad av att göra detta personlighetstest på Matti efter att jag kikat in på Paulinas blogg. Jag tycker om att göra personlighetstester på mig själv och nu då Matti, man hamnar att tänka till lite och fokusera ordentligt på hur man är som person och hanterar olika situationer.

 

 

- Milt Mat fokuserad (Matti älskar mat och vid inlärning har detta varit en bra belöningsmetod eftersom han bättre kan släppa andra faktorer som sker runtomkring honom och fokuserar på vad jag ber honom om)

 

 

Av det andra testet kunde jag konstatera det jag redan från tidigare konstaterat att Matti är en mycket fin allround häst. Han kan prestera och man kan lita på honom. Egenskaper som gjort honom till en fin allroundhäst är bl.a.

- Lär sig snabbt

- Smart

- Lekfull

- Pålitlig

- Förlåtande

- Bounding (kommer inte på det svenska ordet)

- Underkastar sig lätt (mig i alla fall)

- Lydig

 

- Atletisk

- Energisk

 

Det kallas studiestöd, studielån och jobb på sidan av både skola och praktikdagar.. Men kanske framför allt PRIORITERINGAR. Men jag får lite hjälp medan jag studerar hemifrån med Mattis stallhyra, men nu detta år då jag kan jobba på sidan av studierna betalar jag allt mer själv eftersom det är mest min häst och jag vill kunna betala för honom själv. :)

 

Egentligen som alla vet är hästens mun inte gjord för att ha ett bett i munnen. Jag läste en Australiensk studie (ni kan läsa den här) nu på morgonen var de hade 6 tvååringar av olika raser med i studien. Dessa unghästar delades upp i två grupper, var den ena gruppen reds in och skolades med tränsbett, och den andra gruppen reds in och skolades med bettlösa träns. Det man kunde  se av studien var att flera hästar protesterade, skakade på huvudet, slog med benen, stegrade sig osv. i den gruppen som hade bett, än i den bettlösa unghästgruppen. Båda grupperna presterade i slutändan lika bra och de bettlösa hästarna kunde göra samma skolor och lyssnade lika fint som de inridna med bett.

 

 

Jag tycker alltid det här är en så svår grej att greppa. Jag vill rida Matti så snäll som jag bara kan, även om jag har lång väg kvar för att uppnå full harmoni i ridningen. Men när jag läste studien började jag igen tänka på varför vi rider hästarna med bett? På dressyrtävlingar måste man ha bett i hästens mun  (om jag nu inte har förstått helt fel) och det tycker jag är så bakfram. I dressyr vill man ju all kommunikation mellan ryttare och häst ska gå så lätt och vara ett magiskt samspel, men då finns det regler som säger att du ska lägga in en extra stång, kandar,  när du kommer upp till en viss nivå och du måste ha sporrar. Nu är inte sporrar något fel eftersom du minimerar dina hjälper, men då finns det ju så många som inte klarar av att rida på rätt rätt med sporrar, och de som precis som mig inte klarar av att hålla underskänkeln så stilla som den borde hållas, och då är inte resultatet av at använda sporrar så snällt och fint längre! Men då igen, kan man göra hästen så känslig att det inte behövs dem heller, tycker jag då igen lite..

 

 

En annan sak som många debaterar om är det vanliga tränsbettet, hur tjockleken kan inverka. Den gamla läran som jag blev lärd då jag började rida var, ju tjockare bett = destu snällare, medan idag säger läran tvärt om, eftersom det tjocka bettet tar så mycket plas i hästens lilla mun som inte helst är gjord för att ha ett bett i sig. När jag googlade om tjockleken kom följande upp:

 

" Tidigare har man ansett att ju tunnare bettet desto skarpare inverkan på hästen. Numera anser man att ett tjockt bett är värre än ett tunt bett. Hästens mun är inte skapt för att ha ett bett inne i munnen, varför egentligen inga bett får plats i hästens mun, men tjocka bett tar definitivt upp mer plats smala bett varför smala bett är att föredra. Det som i slutändan avgör hur skarpt ett bett är, är ryttarens hand. Oerfarna ryttare ska tidigt lära sig att rida med en mjuk och följsam hand."

 

Alltså man kan vara bra klåpig på ibland och framför allt den senaste tiden, haha, jag har hunnit halka och falla så jag slagit i skallen och som pricken över i-et så startade inte min bild idag!! Så det var bara att cykla och frysa öronen av sig till stallet. Men som tur så har man cykelavstånd till stallet, skulle jag haft Matti på gamla stället skulle jag inte sluppit iväg till stallet idag?!

 

Passade på att ta lite vintermysiga foton på Matti idag också medan det var lite ljust i alla fall, men det var så fruktansvärt kallt så det blev faktiskt bara 18 foton, men tyckte de blev så bra de kunde bli för stunden så det fick räckam annars skulle jag väl ha tagit minst 100!! ;)

 

Efter det lilla vinter-photoshooten så red vi ut i terräng barbacka i det underbara vinterlandskapet! Det var som taget ur en saga! Snön låg tungt på träden, sjön var frusen och där red man i skogen med fina vänner på pigga och glada hästar när det började skymma! Matti var extra pigg idag och traskade världsvant fram med bestämda steg som ledarhäst i skogen, de andra hästarna med bra mycket längre ben än Matti fick för en gångs skull traska på i deras vanliga fart medan Matti fick skritta på ordentligt och få upp flåset där han traskade i snön!

 

 

Jaa-a nu är jag hemma och kan uppdatera lite bättre. Jag är så nöjd med dagen, men först tänkte det överhuvudtaget inte alls bli någon resa till manegen eftersom Johannas transport hade fått punktering, och exakt hur lite luft det var i ringen märkte vi först när båda hästarna redan var lastade och full vikt var på hjulen. Så det var bara att lasta av igen, och vara tacksam över att man är uppstallad i ett så pass stort stall så man kan hyra transport av andra snälla rara tjejer i stallet! Men det kom ju bara en extra gång att få träna lastning med Matti då, och till min stora glädje gick Matti på i både Johannas transport och den lånade tranpsorten på första försöket utan problem!! På hemvägen tror jag det var mörkret som ställde till problem eftersom Matti kom in på tredje försöket först (men ändå på under 2 minuter) eftersom det inte fanns någon lampa inne i transporten så blev det i hästens ögon som att gå in i en mörk bur kan jag tänka mig. Men efter att jag breddade på mellanväggen gick Matti in genast på tredje försöket.

 

 

 

I traven kändes Matti taktfast och lättare framtill, och stundvis bar han sig själv riktigt fint. I själva galopplyften struntar jag i formen eftersom jag vill bara få Matti att lyfta uppåt och inte falla in i galoppen, så formen kommer med tiden tänker jag. Till vänster började jag jobba på en sluta på volt med jag till höger ännu fokuserar på att få bättre tramp och stundvis ett litet sluta steg, vilket jag fick. Speciellt när jag ska lyfta till höger galopp ser man riktigt hur Matti väntar på vad jag ska be honom om och lyfter så fint på bakbenen och väntar på vart han ska lägga dem. Finaste hästen min!

 

Videon är från slutet av ridpasset och jag kände Matti var lite trött, så det är inte bäst vad han gick under ridpasset, men ändå stor skillnad! Håller ni inte med? :)

 

 

 

Igår kom då som sagt tjejerna ut från Horse-Ess till stallet för att kolla lite sadlar åt oss. I stallet var det 5 hästar som behövde hjälp av tjejerna,  3 av dem som skulle ha ny sadel och 2 av dem som ville tjejerna skulle kika om den egen sadel faktiskt sitter bra.

 

Jag tycker det är så otroligt viktigt att en sadelutrprovare är sakkunnig och att de faktiskt säljer sadlar som passar och inte enbart tänker på pengarna och säljer lite vad som heslt! Även denna gång gjorde Horse-Ess tjejernea Jessica och Nina mig absolut inte besviken. I lugn och ro kände de under och på salarna, kollade hästens byggnad noggrant, lät tjejerna provrida i sadlarna osv. De ger ett professionellt intryck och att de vet vad de prtar om eftersom de gärna förklarar när något sitter fel och man själv får komma och känna. Nu råkade inte alla hitta en sadel, men del fick mera märken att söka efter och råd påvägen hurudan sadel som passar just deras häst så det var inte bortkastat ändå!

 

 

Igår fick jag dessutom lära mera om hästar med ryggproblem, och hur man kan se på deras kropp saker som kan höra ihop med själva ömmande  ryggen, och det var riktigt intressant! Nu är jag ju en sådan som frågar mycket och själv vill vara med och kika och klämma när de provade sadlar för att lära mig så mycket jag kan. En häst t.ex. var tydligt ojämnt byggd och jag ställde mig bakom hästen för att själv få se det och Jessica och Nina förklarade hur man kan lösa problemet på olika sätt trots tydlig ojämnhet på sidorna. Jag tycker ju om att lära mig och anser att man aldrig är fullärd, så människor som gladeligen delar med sig av sin kunskap tycker jag är fantastiskt mycket om!

Till min lycka nu då om vi ska skriva lite om Matti, så passade vår dressyrsadel bra ännu, och om han bygger mera muskler kommer den sitta ännu mera som en smäck. Det känns skönt att ha någon att känna på sadeln då jag ändå snart ridit med den i 1 år, och så tycker jag att om man inte är en guru självpå sadlar så tycker jag att man ska kolla upp sadeln sin någolunda regelbundet, för om man tränar aktivt ändrar hästarna i formen ändå en hel del och sadeln behöver inte passa efter ett år. Det som gjorde mig som hästägare såklart mest glad var när tjejerna kommenterade att Matti ändrat i kroppsbyggnaden från då de senast såg honom och hade fin överlinje. Alltid roligt att höra sådant av människor man ser upp till. :)

 

När de väl skulle åka iväg så blev det en lång pratstund om allt från himmel till jord gällande hästar på gårdsplanen och jag måste då säga vilka vettiga tjejer de där är. Vi delade så mycket lika åsikter gällande mycket så det var hur trevligt (och kallt, hehe) som helst att stå där ute och prata! Mitt i allt hade det gått 6 timmar sedan jag kommit till stallet och jag trodde klockan var runt kl 19 då jag gick in i stallet igen, men nej den var 21:10, uups. Tack tjejer för det givande besöket!! :)

 

 

 

 

Jag själv är på både gott och ont en mycket ärlig människa, jag säger mina åsikter och vill gärna att andra också ska vara lika ärlig mot mig som jag är mot dem. Jag ser nämligen att både positiv och negativ feedback som möjligheter till  att utveckla och att förändra sig själv eller något till det bättre, både då det gäller egen personlighet och projekt osv. Ärligheten ska såklart inte såra någon på djupet, men det behövs mera ärlighet i denna ytliga värld tycker jag!

 

Finns ingen finare egenskap än ödmjukhet hos människor. Min pappa är min stora förebild gällande detta. Jag tror fakiskt jag aldrig hört honom prata illa om någon, och han lyfter alltid fram alla andras positiva egenskaper och peppar. Han ser alltid möjligheter i saker och ting, och om han gör något otroligt bra skryter han inte som en tok om det, även om jag många gånger tycker han är värd allt skryt som finns i världen, men ni förstår min poäng? :)

 

Nu låter jag kanske mesig som hänvisar till mina föräldrar hela tiden, men det är ändå de som uppfostrat mig och tycker jag gett mig en ganska bra bild hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Min mamma och pappa är några av dem med det varmaste hjärtat jag känner. Mamma till exempel har alltid lagt sina barns behov framför sina egna. Hon stället alltid upp och man har genom åren många gånger fått sett hur hon fått ställa upp som stöd till sina väninnor och släkt och aldrig backat tillbaka då någon behöver stöd eller hjälp. Min mamma har alltid haft ett så varmt hjärta och alltid varit lätt att vända sig till när man mår dåligt, så den egenskapen har jag konstaterat att det inte finns i många människor, men de vänner jag har som jag hittat den egenskapen hos håller jag hårt i. Vem lägger andra behov framför sina egna nu förtiden? Det är inte många! 

 

Jag tycker om att omge mig av människor som ger mig positiv energi. Vem vill spendera tid med någon som bara klagar och är pesimistisk? Jag kommer på mig själv att jag ibland kan vara lite väl negativ och då försöker jag skaka av mig det. En vän som jag sällan hör klaga, det är min nyfunna vän Johanna, jag tror jag kan räkna på en hand de gånger hon klagat på något, hon är alltid positiv och den energin smittar av sig! Men är man överdriver positiv och påstår livet är en dans på rosor, då blir jag bara provocerad och det blir på något sätt så överdrivet, så samtidigt som jag uppskattar positiva människor föredrara jag positiva relalister, för det finns gränser med allt! :)

 

Jag själv har otroligt torr humor, men det finns inget bättre än människor man kan dra skämt med som blir interna och man skrattar ihjäl sig för minsta lilla. Jag älskar att skratta och vill gärna umgås med människor som har nära till skratt, för jag tror verkligen att ett skratt förlänger livet! Det finns så mycket i denna värld man kan skratta åt och när det kommer till hästar till exempel finns det ju så fantastiskt många fina stunder som får en att dra på läpparna!

 

 

 

 

Jag värdesätter hästar som försöker sitt bästa och är snälla by heart. Har hästarna det rätta lynnet innerst inne får de nästan hitta på vilket bus de vill när jag sitter på ryggen eller hanterar dessa stora djur, men då igen har jag lite det tankesättet också att det inte finns några elaka hästar, bara missförstådda och ouppfostrade hästar! Så igenligen så är alla hästar ödmjuka, man måste bara lära sig läsa av den enskilda hästen!

 

Både i hantering och ridning värdesätter jag känslighet. Alla hästar är känsliga från början, men sedan är det vi människor som kommer dit med vårt oförstånd och gör hästarna mera avtrubbade. Sorligt men sant. Matti har alltid varit en oslipad diamant i mina ögon! I hantering är han otroligt känslig och läser av människor ganska snabbt, och hur du för dig runt honom påverkar honom GENAST! I ridningen är han också känslig, det gäller bara för mig att hitta gemensamma språket, för so far är det jag som är för otydlig och min fina känsliga häst missförstår ming vissa gånger, och det jag tidigare tolkat som att han är trög och okänslig för ex. skänkeln är SÅ FEL!

 

Jag vill att hästar ska ha en glad blick, jag vill att hästar ska må bra. Visst ser man många hästar som inte har glada och tillfredsställda ögon och det avspeglar dess tillvaro, men jag blir så otroligt hjärteglad när jag ser glada hästar, vare sig det är min eller någon annans häst. Matti är i de felsta tillfällen glad och lycklig, och det värdesäter jag något otroligt, eftersom då betyder det att jag kan ge min ögonsten Matti det som gör honom i sin tur lycklig. Win-Win-situation.

 

Jag tycker det är så fantastiskt med hästar med hög arbetsmoral som kämpar så otroligt för sin ryttare för att var till lags! Matti är en sådan. Även om hans utbildningsnivå fortfarande ligger någonstans mellan Lätt B och Lätt A  eftersom mina kunskaper också ligger på den nivån, så är hans arbetsmoral så otroligt fin! Han säger ifrån då det blir svårt men han försöker verkligen sitt yttersta, och är så otroligt förlåtande när jag gör fel! Han blir inte upprörd och låser sig helt som en del hästar kan göra, men så är det ju med oss människor också, alla är vi olika och hanterar situationer olika!

 

Ikväll fastnade det helt grymt med snö under hovarna så de blev inte mycket till motionering av Matti. Men istället blev det mys och borstning från topp till tå.

 

Eftersom det är så tråkigt att åka ensam till stallet ringde jag och frågade Johanna om hon ville hänga på eftersom vi bor så nära varandra, och det gjorde hon och Tilda, så det var så mycket roligare med sällskap! Oftast nu på sistone är jag ensam i stallet eller så är det endast någon enstaka människa i stallet som är på snabbvisit och fixar mat till hästarna sina, typ. De flesta har vinterledigt till sina hästar nu då vi är utan manege, förutom vi som rider mycket i terräng (och har egen transport och åker till annan manege o tränar), vi motionerar efter bästa förmåga våra hästar ännu. Men glad blev jag ändå då Johanna erbjöd mig att hänga med till manegen på söndag då hon ska dit med hennes häst Pasa, så tänk vilka fantastiska vänner man har som gör det möjligt för även mig att träna nu ordentligt (de gånger jag är i manegen alltså ;) )

 

Så eftersom det var lite folk i stallet och en motioneringsfri dag öppnade jag dörren till Robins box också så Matti och Robin fick stå och mysa lite medan jag pratade med tjejerna. Visst får man tiden att gå även då man inte rider. Stallet är då ett bra ställe att hänga på! Håller ni inte med?!

 

Jag har pratat länge om att jag ska försöka få ut Horse-Ess till stallet och hjälpa mig hitta hoppsadel till Matti, men det har inte alls gått som jag velat, men NU kommer de på lördag och om inte vi hittar en då hoppas jag att jag ska få tips om vilken typ av hoppsadel jag ska söka efter. 

 

Det var en sådan rumba att hitta senast en sadel åt Matti, och det här med att hitta en passande hoppsadel har inte heller varit lätt, men som tur har jag en passande dressyrsadel nu och inte är helt utan som senast jag sökte sadel. Men eftersom jag haft sadeln nu i 1 år och Matti musklat på sig ordentligt, bad jag ändå tjejerna att titta på dressyrsadeln och se om den fortfarande passar eller om vi måste vidda den en storlek. Så vi får hålla tummar och tår att det går vägen! :)

 

Tänk vilken fantastisk terapi det är att få ta hand om och pyssla om sitt älskade djur! Jag tycker så om mina djur, Matti och mina yvå katter Leo och Ludde!

 

Jag har sååå bra feelis ännu idag efter gårdagens huippu (för er svenska läsare, huippu = super på finska) resa till manegen då både lastningen och ridningen fungerade. Matti var så lugn och fin igår. Jag var ganska skeptisk igår med lastningen, tänkte månag gånger att vi får se hur det går när det var mörkt ute och Matti inte blivit ordentligt motionerad på länge. Men bra gick det och vi parkerade släpet nära en vägg för att få stöd av den så Matti inte kunde gå på sidan av transporten och han gick på tredje försöket så fint och lugnt in, så han fick massor av godis då han väl var inne i transporten. På hemvägen gick han in på andra försöket så snällt. Matti är så svår att förstå sig på när han bestämmer sig för något att han inte vill, för han är så känslig så man måste vara så besyämd på ett visst sätt. Härjar man och blir för "stor"/"aggressiv" blir det garanterat motsatteffekt, och är man för mesig utnyttjar han situationen och går vart han vill och gör som han vill. Men det är just därför jag tycker så om Matti han lär mig så otroligt mycket!!

 

Ridningen gick över förväntan!! Jag trodde han skulle vara styv och tung framtill, men efter att ha skrittat fram med filt på i 10 min och sedan börjat träna öppna o sluta på volt mjuknade han och jobbade stindvis super med bakbenen, på rakt spår fick jag tyvärr inte lika mycket med bakbenen. Luftiga lyft fick jag inte till höger, men istället fick jag flera bra tramp i själva galoppen, så jag ska till höger försöka stärka bakbenet genom samling i själva galoppen eftersom då jag samlar honom i skritt och ska få till ett luftigt lyft orkar han inte riktigt eller så missförstår han hjälperna, så jag funderar på att testa den vägen och stärka honom, för "vanliga" lyft kan han såklart och orkar, men när jag kräver ordentligt samling är han för svag ännu.

 

 

Ikväll ska jag och Linn åka med våra hästar till manegen och rida, wow, första ordentliga ridpasst på 1 månad snart? Helt sjukt! Kan inte den där förbannade snön komma snart, jag börjar bli så bitter och sur då man inte kan rida, visst kan det vara bra för Matti att ha en lite ridpaus, men manegen är inte uppe på någon månad ännu så inte vill jag att den lilla pausen skall bli 4 månader som förra året, det tog så länge att bygga upp Mattis kondition och styrka tillbaka!

 

Just p.g.a. att vi inte kunnat rida något annat en fri skritt, så vill jag inte utsätta Matti för ett hårt ridpass så jag väljer att hoppa över Nans träning denna månad och hoppas på att vi kunnat träna bättre till nästa månad. SUCK! Fick verkligen bra känsla senast, så får se hur det går idag! :)