Annu & Matti -

Panikattack

2013-12-14 @ 06:03:16

De som aldrig varit utbrända kan inte föreställa sig, och de som varit utbrända vet exakt vad jag skriver om. Inatt fick jag min första panikattack på länge. Jag har legat sömnlös nu nästan hela natten och inte fått tag i sömnen. Hjärtat har pumpat i nästan uppe i halsgropen, ångesten ramlat sig på och jag ville bara börja gråta av utmattning till sist! Till min lycka råkade mina pojkvän ännu vara hemma så jag fick prata, men nu är han i jobb i 2 dagar, jag ensam med mina tankar..

Jag har bara pratat om hur jag NU äntligen är uppe på fötter igen efter utbrändheten, är som snart är redan 3 år sedan, men ändå kommer någon och drar undan mattan för mig och andan far ur mig och jag är livrädd att hamna tillbaka till hösten/vintern 2010 och må så skit som jag gjorde då!!

Att ständigt bli påmind och veta att du behöver pengar och måste jobba samtidigt som jag gör en praktik var man redan "jobbar gratis" med arbetsturer som motsvarar ett vanligt fulltidsjobb, plus att jag har älskade Matti jag måste motionera och ta hand om varje dag, plus att jag någonstans mellan praktik, jobb och häst måste hinna träna, umgås med kompisar och framför allt inte försumma min fina pojkvän eller familj känns överväldigande just nu..

Stallet har blivit mera av ett stressmoment då veckorna måste planeras så noga eftersom man vill hinna få in resor till manegen inbokade för att kunna motionera Matti. Att det är mörkt och trist och folk är irriterade och lika bittra över att inte ha någonstans att rida vid stallet underlättar inte min ork eftersom jag vet jag är lättpåverkad av andras åsikter när jag har ångesten som tickar på..

För bara någon vecka tillbaka gick allt bra och jag sa högt jag kände mig lycklig, och så här PANG!! kommer ångesten och överraskar mig! Jag får så dåligt samvete för allt! Jag velar mellan olika saker, jag vill inte smatidigt som jag vet jag måst.. Allt är bara en massa måst, måst, måst, måst! Jag pallar inte att leva upp till allas förväntningar, men samtidigt vill jag inte svika de jag bryr mig om, men jag sviker mig själv när jag inte tar hand om mig, men när jag inte tar hand om mig själv, vem gör det då och ser efter mig? Jag måste lära känna min kropp och knopp gällande vad jag orkar. Men jag tyckte det gick så bra, och nu, PANG!!

Jag kommer inte ihåg saker längre, jag hinner inte träffa mina härliga vänner som jag inte träffar i stallet och jag känner mig som världens sämsta vän p.g.a. det. Jag försöker lyssna på min goda vän Emmas fina råd till mig "hur ska jag orka med andra om jag inte orkar med mig själv först", men jag har så svårt. Jag förstår budskapet men har svårt att tillämpa det då jag måste rensa bort de negativa tankarna föst och ångesten innan jag klarar ava tt göra något!

Jag panik över att vara påväg in i väggen igen om jag inte gör något, men samtidigt känns det som jag inget kan göra något åt det eftersom studier + praktik + jobb är måste, studierna för att bli klar (bar 1 år kvar) och jobbet för att ha råd med Matti och att leva. Matti byter jag inte ut för något, det är han som gjort att jag orkar hittills! Familj och vänner vill jag träffa, jag älskar ju dem.. Så var ska man dra ner då??

Jag trodde jag var på det torra, jag trodde jag fått struktur, men så kommer någon och drar undan mattan och jag är livrädd att helst närma mig med småsteg vardagen som var för 3 år sedan!!

6 kommentarer

Vardag

Kommentarer

Postat av: Anonym

Jag skulle säga att glöm träningen! Träna 30 minuter hemma istället, man kan göra hemmaträning väldigt effektivt! :) eller varför inte träffa vänner över en prommenad - två flugor i en smäll. Och försök tänk på att det inte är länge kvar, det är bara tillfällig du har såhär mycket! Kämpa, du klarar det! Kram

Svar: jo, men tränar jag inte går jag mycket lätt upp i vikt, och det gör att jag också mår dåligt. i samma väva då jag var utbränd var jag störst vad jag varit (10 kg upp) och hemmaträning fungerade inte eftersom självdisciplinen inte var den bästa. :(tack för din fina kommentar! kram

Annu Åkers

2013-12-14 @ 07:27:55

Postat av: anonym

mm.. håller med! Skippa träningen och träna lite hemma. Fråga dej själv: Måste du verkligen fara till gymmet och träna i detta nu?

Vad vill du prioritera?
Då tycker jag att det är viktigare med Matti och familj+vänner! Skit i resten..
Jag har också kommit till en punkt i livet då min pojkvän tycker jag har för mycket intressen/för många.. DÅ måst man prioritera... de e tungt att bli vuxen, jag vet..

Kämpa vidare!

Svar: jo men jag måste träna för att hålla min kropp utan smärtor, får huvudvärk och axlar hårda som fioler om jag inte tränar och hemma tärning har inte blivit av någong gång just för att jag måste komma bort för att träna.. :( JAg är så matkär att jag har svårt att inte äta det jag tycker om och tränar jag inte då stiger vågen sakta men säkert och jag vill inte bli så stor som jag var när jag var utbränd sist, för jag mådde absolut inte bra med den kroppen .. :/ Men tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar, det betyder! kram!!

Annu Åkers

2013-12-14 @ 08:04:24

Postat av: Anna N.

Usch då! ja vet precis hur det känns.. Allt blir bara en massa måsten som suger kraften ur en och man blir tröttare och tröttare. Men påminn dig själv om att du tagit dig ur pånikångesten/utbrändheten förut när den kanske var värre! Du klarar det här, de kommer återfall nu som då men ta dem som utmaningar och övningar! Jag tycker det är bra att hålla igång med träning, men ta skolan lite lugnare kanske? Försök att hitta gulkorn i vardagen! :)) Kram

Svar: Djuren, pojkvönne, familjen o vännerna är guldkornen! DE är de som gör jag orkar. Träningen vill jag inte heller sluta med eftersom då jag absolut inte gjorde något mådde jag absolut inte bra, men att hitta tiden för den är desto svårare just nu :(DEt ärslutspurten nu med skolan och slutarbete som ska påbörjas så jag vill som inte heller ta det lugnare där när jag har kämpat mig ur utbrändheten när jag studerade och klarat av att hålla samma tempo som de andra ändå fast första året var helt hemskt.. Skulle jag välja bort något är det praktik och jobb eftersom de är de som tar mest energi, men jag behöver båda för att bli färdig och få pengar så de går bara inte att pausa där .. :( Men jag vet att jag måste väl fundera fram någon ända att dra in på programmen på.
Tack för din fina kommentar!!! Kram

Annu Åkers

2013-12-14 @ 10:37:48

Postat av: Anna

Säger tvärtemot dom andra här, skippa INTE träningen! Man mår mycket sämre av att inte träna så det ska du inte dra ner. Hitta på träningsformer som du kan göra med dina kompisar, det är det bästa :-) kram

Svar: nej, träningen har jag mått bra av och vill inte dra ner, och jag vet min kropp mår bättre då jag fått träna, därför är det en stress då jag inte hinner och orkar.. Ond cirkel!kram

Annu Åkers

2013-12-14 @ 12:38:21 / URL: http://annasthlm.blogspot.com

Postat av: Julia

Jag tycker också man ska prioritera träning istället för att dra av den på dina "måsten". För mig är det iallfall så att jag är piggast och har mest energi när jag får träna och inte andra vägen :) Du är så stark som också vågar erkänna att man inte alltid får ihop dagarna och att allting inte är tipptopp, men ifall du känner att du försummar dina vänner ett tag så kommer de nog finnas där efter också. Vänner finns kvar fast man inte ses lika mycket vissa perioder! kram på dig!

2013-12-15 @ 19:49:33 / URL: http://jholmqvist.wordpress.com

Postat av: Neapocalypse - ･ﾟ♥ ✞ - alternativ blogg & hästblogg ♥

Vet hur det känns, har varit mycket för mig där en gång också, men det är viktigt att veta att t.ex din familj och din pojkvän kommer alltid att finnas där, koncentrera dig på några saker i taget :) Ta en vecka där du är mycket i stallet, tar det lugnt där, myser med Matti och sånt där. Far ut och jogga med hästen och pojkvännen samtidigt kanske? ^^
Typ sådär. Det fick jag göra tills magsåren for bort då kunde jag försöka planera in "allt" :)

2013-12-16 @ 09:55:22 / URL: http://neapocalypse.blogg.se/

Panikattack

Till bloggens startsida

Välkommen!