Jag själv är på både gott och ont en mycket ärlig människa, jag säger mina åsikter och vill gärna att andra också ska vara lika ärlig mot mig som jag är mot dem. Jag ser nämligen att både positiv och negativ feedback som möjligheter till  att utveckla och att förändra sig själv eller något till det bättre, både då det gäller egen personlighet och projekt osv. Ärligheten ska såklart inte såra någon på djupet, men det behövs mera ärlighet i denna ytliga värld tycker jag!

 

Finns ingen finare egenskap än ödmjukhet hos människor. Min pappa är min stora förebild gällande detta. Jag tror fakiskt jag aldrig hört honom prata illa om någon, och han lyfter alltid fram alla andras positiva egenskaper och peppar. Han ser alltid möjligheter i saker och ting, och om han gör något otroligt bra skryter han inte som en tok om det, även om jag många gånger tycker han är värd allt skryt som finns i världen, men ni förstår min poäng? :)

 

Nu låter jag kanske mesig som hänvisar till mina föräldrar hela tiden, men det är ändå de som uppfostrat mig och tycker jag gett mig en ganska bra bild hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Min mamma och pappa är några av dem med det varmaste hjärtat jag känner. Mamma till exempel har alltid lagt sina barns behov framför sina egna. Hon stället alltid upp och man har genom åren många gånger fått sett hur hon fått ställa upp som stöd till sina väninnor och släkt och aldrig backat tillbaka då någon behöver stöd eller hjälp. Min mamma har alltid haft ett så varmt hjärta och alltid varit lätt att vända sig till när man mår dåligt, så den egenskapen har jag konstaterat att det inte finns i många människor, men de vänner jag har som jag hittat den egenskapen hos håller jag hårt i. Vem lägger andra behov framför sina egna nu förtiden? Det är inte många! 

 

Jag tycker om att omge mig av människor som ger mig positiv energi. Vem vill spendera tid med någon som bara klagar och är pesimistisk? Jag kommer på mig själv att jag ibland kan vara lite väl negativ och då försöker jag skaka av mig det. En vän som jag sällan hör klaga, det är min nyfunna vän Johanna, jag tror jag kan räkna på en hand de gånger hon klagat på något, hon är alltid positiv och den energin smittar av sig! Men är man överdriver positiv och påstår livet är en dans på rosor, då blir jag bara provocerad och det blir på något sätt så överdrivet, så samtidigt som jag uppskattar positiva människor föredrara jag positiva relalister, för det finns gränser med allt! :)

 

Jag själv har otroligt torr humor, men det finns inget bättre än människor man kan dra skämt med som blir interna och man skrattar ihjäl sig för minsta lilla. Jag älskar att skratta och vill gärna umgås med människor som har nära till skratt, för jag tror verkligen att ett skratt förlänger livet! Det finns så mycket i denna värld man kan skratta åt och när det kommer till hästar till exempel finns det ju så fantastiskt många fina stunder som får en att dra på läpparna!

 

 

 

 

Jag värdesätter hästar som försöker sitt bästa och är snälla by heart. Har hästarna det rätta lynnet innerst inne får de nästan hitta på vilket bus de vill när jag sitter på ryggen eller hanterar dessa stora djur, men då igen har jag lite det tankesättet också att det inte finns några elaka hästar, bara missförstådda och ouppfostrade hästar! Så igenligen så är alla hästar ödmjuka, man måste bara lära sig läsa av den enskilda hästen!

 

Både i hantering och ridning värdesätter jag känslighet. Alla hästar är känsliga från början, men sedan är det vi människor som kommer dit med vårt oförstånd och gör hästarna mera avtrubbade. Sorligt men sant. Matti har alltid varit en oslipad diamant i mina ögon! I hantering är han otroligt känslig och läser av människor ganska snabbt, och hur du för dig runt honom påverkar honom GENAST! I ridningen är han också känslig, det gäller bara för mig att hitta gemensamma språket, för so far är det jag som är för otydlig och min fina känsliga häst missförstår ming vissa gånger, och det jag tidigare tolkat som att han är trög och okänslig för ex. skänkeln är SÅ FEL!

 

Jag vill att hästar ska ha en glad blick, jag vill att hästar ska må bra. Visst ser man många hästar som inte har glada och tillfredsställda ögon och det avspeglar dess tillvaro, men jag blir så otroligt hjärteglad när jag ser glada hästar, vare sig det är min eller någon annans häst. Matti är i de felsta tillfällen glad och lycklig, och det värdesäter jag något otroligt, eftersom då betyder det att jag kan ge min ögonsten Matti det som gör honom i sin tur lycklig. Win-Win-situation.

 

Jag tycker det är så fantastiskt med hästar med hög arbetsmoral som kämpar så otroligt för sin ryttare för att var till lags! Matti är en sådan. Även om hans utbildningsnivå fortfarande ligger någonstans mellan Lätt B och Lätt A  eftersom mina kunskaper också ligger på den nivån, så är hans arbetsmoral så otroligt fin! Han säger ifrån då det blir svårt men han försöker verkligen sitt yttersta, och är så otroligt förlåtande när jag gör fel! Han blir inte upprörd och låser sig helt som en del hästar kan göra, men så är det ju med oss människor också, alla är vi olika och hanterar situationer olika!