Jag fick sällskap av pojkvännen med till stallet så det gick mycke fortare att cykla idag när man hade sällskap! Idag skulle Matti få ha en vilodag då det varit ridning på schemat tre dagar i sträck, så vi passade på att gå ut på en 2 km promenad längs med cykelvägen för att ha lite mentalträning till Matti, och sen också för att han inte skulle stelna till efter gårdagens ridlektion. Varför jag valde att gå längs vägen och så sent är då Matti ser mest spöken i mörker och han inte är van med många bilar som kör förbi, men han skötte sig helt perfekt!

 

Haha, man skulle kunna tro han bott vid Hubertus hela tiden och van med mycket trafik, för han är så duktig! Jag tycker så om den där hästen, han är så go, och har du hans förtroende gör han vad som helst för dig, de egenskaperna gör att mitt hjärta smälter varje gång jag konstaterar det, och jag blir så stolt över honom!

 

Visst har jag varit nervös hur han ska reagera, men då igen om jag inte utsätter honom för det han kan tänkas reagera på så kommer han aldrig att vänja sig. Jag menar då jag var på träningslägret sommaren 2011 kunde jag inte duscha honom för han var rädd för slangen och vattnet, nu kan man ha honom lös och gå med slangen mellan benen på honom utan att han bryr sig. Man ska veta sina trygghets-gränser, ja, men man måste också tänja på dem för att kunna utvecklas!