Ikväll blev det en skrittrunda i terräng i sällskap av goa Johanna och Pasa. Blev på riktigt bra humör efter ritten och jag fick åter en gång konstatera att jag är så glad att jag fått så många nya fina vänner vid Hubbe. Tänk då man inte kände egentligen någon då man bytte stall och var lite små rädd att andra skulle kika snett på en då jag och Matti kom dit från skogen och inte är så högpresterande av oss, medan jag nu har flera nya fina vänner jag aldrig skulle byta ut! 

 

Tillbaka till Matti nu då. Vi skulle efter terrängritten pröva att lägga ihop Matti, ponnyn Täplä och Elli. Elli och Matti kommer ju bra överens och det gjorde också Täplä och Matti så länge de var på tumis. Men sen när vi lade Elli med i hagen så blev hon mitt i all brunstig och skulle promt pissa fint framför Matti och locka honom till sig. Så min mesiga häst blev mitt i allt macho-man och "hingst", vilket resulterade i att han började vakta Elli och Täplä fick inte komma nära så det blev lite sprakar och vallningar av valackerna så vi tog dem ganska fort bort från varandra och fick konstatera att det jag gissade var faktum, två valacker och sto är ingen bra combo, eller 3 hästar tillsammans går sällan. Men man vet aldrig säkert innan man prövat. Ingen häst blev skadad eftersom sparkarna var mera för att markera än att skada den andra hästen. TUR!

 

Men aldrig hade jag trott Matti skulle börja bossa och valla bort en annan häst på det där sättet. Jestas. Men nog såg Matti bra snygg ut när han krökte nacken och sprang så där fint för att imponera på stoet Elli, men att Matti började sparka tyckte jag såklart inte om, men hästarnas drifter är starka och man måste acceptera att man inte kan lära och uppfostra dem på det planet, i hästarnas värld gör de upp på detta sätt som ser så våldsamt ut i våra ögon. Matti kommer att gå tillsammans med Elli i hagen denna vecka.

 

Äntligen har paketet kommit till posten. Jag beställde för 2 veckor sedan ett par blåa ridbyxor eftersom min kära mor förlagt mina tidigare blåa ridbyxor när hon lånat dem, och i sommar har jag bittert fått konstatera att "rid inte i ljusa ridbyxor, för det ser ut som du kissat på dig efteråt". Yepp, jag svettas och får så varmt när jag rider så i sljusa ridbyxor känns det lagom smickrande. Så jag vill med andra ord inte så gärna rida då det är som varmast i mina ljusgråa eller röda ridbyxor när snygga svettfläckar uppstår då där otroligt smickrande i baken, så då återstår bara de svarta ridbyxorna jag har och de måste ju också tvättas med jämna mellanrum, så mina mörkblåa har varit saknade, minst sagt! Men nu har jag anförskaffat mig förmånliga nya blåa.

Sen har jag äntligen fått tummen ur och beställt en kortade sadelgjord till Matti, för idag får jag min lön och kan äntligen köpa sådana saker jag inte haft råd med tidigare men verkligen behöver. Så hoppeligen skaver inte denna och klämmer huden på Matti. Blir väl att sälja min gamla då, eller borde man behålla den just in case?? Hur brukar ni göra med sadelgjordad? All min utrustning tycker jag är i bra skick, så tror man kan få någon slant för den eftersom jag är noga med att hålla utrustningen i bra skick!

Nu är Matti hemma igen i sin välbekanta box med sin välbekanta boxgranne, Elli. Matti var aningen stressad och på spänn när vi tog honom och Tepa från hagen, så jag hann tänka "vi får se hur lastningen går idag när han är så här spänd", för han dansade från sida till sida bakom mig då jag ledde honom från hagen och väl vid väggen där vi binder upp hästarna var han på spänn och huvudet högt och lystrade efter obegripliga saker.

 

Sen när Tepa skulle lastas och gick bort från väggen och mot transporten började Matti stress-skita medan han trippade från sida till sida och markerade tydligt att han ville bort. Så jag hämtade honom och assisterade Ansu och Tepa med lastandet samtidigt som jag höll i grimskaftet på Matti. Efter att Tepa var i transporten var det Mattis tur, och han gick in på första försöket och hela vägen in denna gång utan att stanna halvvägs. Enkel och smidig lastning idag.

 

Väl hemma på gården var nervositeten och stressen som bort blåst på Matti. Vi lastade av Matti på samma sätt som senast = slängde grimskaftet över halsen och knäppte lös honom från transporten före jag gick och tog ner rampen så han själv fick backa ur (men Ansu fick nog peta lätt en gång på bogen för att Matti skulle förstå han skulle backa då jag drog lite i svansen). I hans box fanns det hö färdigt som han snabbt åt upp och efter det stod han bara och andades ganska tungt och sov. Först blev jag lite orolig om han hade tungt och ätit för mycket så jag gick ut och vandrade lite med honom ifall han varit så stinn efter allt gräs, men jag kunde ganska snabbt inse att Matti "bara" var helt slut efter att varit ute dygnet runt i en veckas tid, så han passade på att sova nu när han var på bekant stället och på trygg plats. Gullungen min!

 

Att Matti stressade och blev mer spänd i Kvevlax tror jag beror på minklukten som kom från en minkgård nära hagen. Han vande sig säkert med lukt-dosen kring hagen, men när vi förflyttade oss från hagen blev lukten starkare. Jag vet inte om detta är orsaken, men min teori i alla fall. Nu är han i alla fall hemma och det känns skönt!

 

Idag kommer Matti att komma tillbaka till stallet! Varför han inte är längre på bete (som någon skickat och frågat) är av egoistiska orsaker. Det händer lite jobbigare grejer för min del just nu och Matti är min stora terapi och jag märker jag orkar inte på samma sätt när jag inte har samma möjlighet att åka ut till honom och rida iväg osv. Så för att jag ska orka så tar jag hem honom så jag har honom ynka 3 km ifrån mig och jag kan ladda batterierna varje dag hos honom.

 

Så uppdateringen kommer att ske som vanligt nu från och med idag. Har ni annars noterat att Matti fått en egen facebook sida?? Klicka in här och läs mer, och såklart gilla sidan om ni vill följa Matti och mig lite bättre. :)

 

 

Bloggen ligger inte på prioriteringslistan just nu. Det har hänt lite grejer privat + att Matti är på bete och jag och pojkvännen bor på villan var internet och el inte finns, så med andra ord har vi en riktgit avkopplande långhelg framför oss.

 

 

 

Jag hoppas ni inte glömmer oss och kikar in igen näsa vecka då uppdateringen är tillbaka för fulla muggar. Men nu samlar jag och Matti krafter och försöker njuta av värmen och inte tänka på negativa saker. Ingen tävling är inbokad ännu så får se om Matti får vara på bete längre än en vecka? Ska diskutera med Ansu lit och se hur hon vill göra med Tepa. Denna vecka får Matti hur som helst helt ledigt från ridningen hade jag lite tänkt. Tror vi båda behöver andningspaus just nu.

 

 

Ikväll var jag igen och hälsade på till beteshagen och sprayade lite flugspray, fyllde på vatten och kollade efter sår eller andra skador, men Matti var som tur frisk som en nötkärna och såg ut att njuta allt vad han bara kunde! Älsklingen min!

 

Igår förde vi då Tepa och Matti på bete för en vecka till kvevlax. Resan och allt gick bra, Matti gick snällt på och av. Vid avstigningen avancerade vi ett steg och gjorde så att jag knäppte lös honom färdigt och slängde grimskaftet över halsen och öppnade sedan bakbommen och lät honom backa ut själv. Det gick kalas. Lugnt backade han ut.

 

Lyckliga hästar lämnade jag sen på bete. Men idag var det allt annat än lyckliga hästar, de var rädda och upp i varv där var de stod längst bort i hagen. Jag försökte leda Matti i grimma mot porten och visst var han skärrad men han kom nog med mig och Tepa efter Matti, men sedan fick Tepa spunk och blev skit rädd för något jag inte förstod vad det var och stack iväg i full galopp till andra ändan av hagen och bara frustade så där som hästar gör när de är rädda, och eftersom Tepa gjorde den manövern hade jag inget att säga till om eftersom jag ledde Matti i grimma så hans instinkter tog över och efter följde Matti. Jag hämtade upp Matti igen och ledde honom mot porten och denna gång hade jag fört maten en bit från porten. Denna gång var Matti mer avspänd så han kunde äta av mineralerna men han var ändå på sin vakt eftersom Tepa frustade och var så orolig där bredvid. Så efter e liten stund fick Tepa spunk och kutade iväg i full galopp av obegriplig orsak och Matti som hade stått lös bredvid mig följde självklart efter, de är ju flockdjur. Tredje gången gick Matti på samma sätt med mig, åt av sin mat. Denna gång åt Tepa lite också av mineralerna men fick åter igen spunk och kutade över mig så jag föll omkull ihagen och iväg. Suck! 

 

Jag har ingen aning om vad de var så rädda av där i skogen. Vattnet var orört och det var ordentligt trampat längst bort så av det att tyda såg det ut som att de stått där ett bra tag. Så vi får se nu om de är skärrade enbart p.g.a. blåsten och lugnar ner sig i morgon, eller om vi måste se om de klarar av att vara ute dygnet runt. För så skärrade som de var vill jag inte Matti ska behöva vara som annars är så lugn och cool med det mesta. Vi får se hur de reagerar i morgon. Kanske de vant sig då och fått mod till sig? Vi får se. Känns skönt i alla fall att jag och Ansu avbyter varandra och håller koll på dem. Ingen av oss vill ju de ska vara på det där sättet!

 

 

Jag har länge läst bloggar, men nu det senaste året har jag i princip enbart läst hästbloggar. Antar jag blir mer och mer inbiten hästnörd, men eftersom det är i stallet jag spenderat mesta delen av min fritid så är det väl inte så konstigt?

 

Här kommer mina favoritbloggar, de är INTE i ordningsföljd, utan bara på måfå placerade här nu eftersom jag har svårt att skriva vem som är bäst av dem då alla har något jag gillar!.

 

 

 

Denna blogg läser jag inte lika aktivt längre. Personligen tyckte jag bättre om den då hon endast hade Dario och skrev om deras vänskap och utveckling, nu har hon 5 stycken hopphästar och köper hästar man själv aldrig skulle ha råd med, så jag som läser känner inte riktigt jag har något att känna igen mig i längre, men hon har fina hästar så därför kikar man in där nu som då. Bloggen kan ibland kännas lite provocerande beroende på vad hon skriver om, men då igen kommer det ibland riktigt bra inlägg var man känner bara "you said it sister!" efter att man läst dem.

 

 

Det här var första häst bloggen jag började slaviskt följa, men även den har tappat lite av mitt intresse, sämre uppdatering och mindre bilder, men ändå rolig att titta in på och få idéer med matchningar av utrustning och tips på budget och lyx utrustning.

Dressyrmupparna drivs av två svenska tjejer med egna hästar. Linn som äger unghästen Cupido och Ingrid som äger ponnyn Claudia. Båda tjejerna ser ut att ha en fin känsla för hästar och hästhållning. Bloggen ligger på min top-list eftersom jag tycker de har en hälsosam syn på hästhållning och Ingrid speciellt har många lika åsikter som mig och värdesätter bandet mellan hästen och byter inte ut sin ponny till stor häst p.g.a. kärleken hon har till ponnyn, sådant värdesätter jag och värderar högt (som ni redan vet).

 

 

 

Sophia blogg började jag egentligen läsa ganska nyligen. Tidigare hade jag kikat in på den någon gång, men efter att vi började lära känna varandra via stallet kikar jag in på hennes blogg oftare.

 Sophia är en tjej som haft möjligheter som man själv gärna själv skulle ha velat ha med hästar och ridning, men hon har kämpat hårt och siktar högt. Det är alltid lika inspirerande att se henne rida. Men samtidigt ser man hur lång väg kvar man själv har till att nå samma nivå. Att Sophia dessutom är så jordnära och ödmjuk tjej även om hon är sjukt duktig och begåvad gör bara att man inte kan annat än tycka om henne. Därför blir många som känner henne irriterad över avundsjukan och ibland otroligt elaka kommentarer hon ibland måste stå ut med på bloggen.

 

 

 

Paulinas blogg började jag läsa för ca. ett år sedan. Då hade hon en underbart fint halvblods sto på foder, "Gaddan", och man fick följa med på deras mysiga ritter och äventyr.

Idag skriver hon om islandshästar och den tävlingsgrenen, och eftersom jag själv inte tävlar islanshäst är intresset inte lika stor att klicka mig in där mera, MEN hon skriver ändå fina inlägg om horsemanship som gör att jag fortfarande har hennes blogg i min blogglista eftersom hon delar många åsikter om just Horsemanship med mig.

 

 

Även här två svenska tjejer som har hästar. De bjuder på humoristiska inlägg blandat med allvar och sakliga inlägg. De är tjejer som tävlar och tränar i både hoppning och dressyr och gällande mycket kan jag känna igen mig med dem. Det jag tycker bäst om med dem är den jordnära och "vanliga"-ryttar-andan eller vad vi ska kalla det som finns i bloggen, så man lätt känner igen sig med dem. De bjuder på bilder och filmer om vart annat och vågar erkänna när något gått åt skogen!

Som ni kanske minns ville Matti inte i början gå in i transporten när vi började vår gemensamma resa, och eftersom jag var då inte så van med att lasta hästar utnyttjade Matti min okunskap och för någon gång blev lastandet värre. Men när jag sedan blev lärd hur jag ska lasta korrekt och vi började öva så försvann problemet ganska fort då han var ensam i transporten.

 

Men, när vi skulle åka till Kvevlax tidigare i sommar med hästarna lastade jag Matti första gången med en annan häst färdigt i transporten och då uppstod problem igen. Antagligen tyckte Matti det var för lite utrymme eller så blev han bara chockad att en annan häst var färdigt där i. Så det tog en stund innan vi fick i Matti, och även på hemvägen ville han inte gå in genast. MEN till min glädje igår så gick Matti in på första försöket! Han stannade i och för sig på rampen och funderade en liten stund, men när jag lockade med lite havre kom han gladeligen in i transporten och kunde återförenas mins in kompis Tepa som han inte sett på 1 vecka. De var så söta, båda såg lika glada ut av att få se varandra igen!

 

Mer bilder från betet kommer senare idag. :) Matti och Tepa sprang ut på åkern när de insåg hur stort det var och hur mycket gräs de hade, fast jag tror Matti var rädd hans kulle bli utan gräs så han tuggade för fulla muggar i sig!

Det blir ingen tävling 4.8, för såklart är det enda helgen som jag jobbar både lö och sö denna sommar. Men man kan inget, så är det och jag msåte bara sikta in mig på någon annan tävling nu istället. Har ni några bra förslag?

 

Ikväll ska vi flytta Matti till Kvevlax, så det är ju lite trist att vädret är så dåligt som det är, men de har ju vindskydd i skogen bredvid beteshagen, så det blir nog bra. Matti förtjänar en veckas sommarlov! :)

 

I morgon kommer Matti åka på en veckas minisemester till Kvevlax på bete. På betet kommer han att gå med sin hagkompis Tepa, så det kommer gå super bra!

 

Men helt ledigt kommer inte Matti att få, vi ska rida i terräng o så rider jag kanske i hagen om det fungerar eftersom vi ska tävla 4.8 igen, men då i Jakobstad, så vi vill inte tappa kondition eller formen. :) Tror Matti kommer att njuta för fulla muggar med mera grönt!

 

 

Även om ritter gick åt skogen igår så finns ingen bättre i mina ögon! Visst avundades man stegen på många hästar igår på tävlingarna, men då igen så är inte mitt huvudmål med ridningen att tävla, utan att utvecklas med min häst och ha så roligt vi bara kan ha, även om gårdagen inte var så roligt, hehe!

 

 

Jag vet inte vad jag riktigt vad jag ska säga om dagens ritt. Jag tror jag aldrig ridit så dålit och Matti ALDRIG varit så där trög tidigare. Mitt mål var att komma över 60% eftersom det ändå var lätt B vi red, men det gjorde vi inte. något på 57% hamnade vi på och 5e sist eller något liknande.

 

På uppvärmningen hade jag stöd av min tränare Lena som steg upp tidigt en lördag för att komma och hjälpa mig med framridningen! Jag var så nervös så jag är evigt tacksam att hon var med mig på plats! Jag förstår inte vad som hände, för det var rena raka motsatsen till känslan jag hade på torsdagen! På framridningen och inne på banan dog motorn helt på Matti och jag fick jobba arselt av mig för att hålla igång traven. Pappa filmade ritten och det såg rent ut sagt förjävligt ut, så jag tror inte jag kommer ladda upp den hit för jag har inte ridit så dåligt nu på sistone och känner inte för att göra mig till åtlöje! Så detta tog verkligen på självfötroendet, för jag skämdes verkligen när jag red ut från banan! Galopplyften gick åt skogen och kom allt för sent eftersom Matti var bakom skänkeln hela ritten, så det kändes som man var en nybörjare igen som inte kunde lyfta galopp..

 

Matti är jag inte arg på, han gjorde det jag bad om, det är min prestation och nervositet som jag är besviken på. Jag var så nervös så jag började gråta när jag kommit bort från banan och frustationen var hög så när nervositeten började släppa kom tårarna. Kände mig som en löjlig 5-åring, men kunde inte hjälpa det, jag var så besviken över ritten. Speciellt då det gick bra på torsdagen!! Som tur har jag en fantastisk tränare som kom med de rätta kommentarerna och lät mig gråta en stund så jag sen kunde skärpa till mig!

 

Men nu är det bara att tagga om och sikta in oss på nästa tävling som är vid J-PR 4.8. För många av mina missar eller vad vi nu ska kalla dagens fiasko så beror på orutin, så det är bara att rida flera tävlingar och flera banor och fundera vilket träningsupplägg som passar Matti bättre före tävlingar. Jag hamnar också på att kika om jag får med mig någon hästskötare och kusk till Jakobstad 4.8 bara, för på bortaplan tror jag nog jag kan behöva assistans då jag är så orutinerad ännu. ;)

 

 

 

Jaa-a vilken ritt. Fanns inget som hette motor i ritten. Jag red otroligt dåligt och känslan var skit. Men Matti var fin i alla fall o lugn trots att det var mera stohej på gården.

 

Men bilder får ni ikväll, jag ska ännu vara sekreterare till domaren i tredje klassen så de blir en lång dag.

 

 

Igår red jag sista ridlektionen inför tävlingen nu på lördag, alltså i morgon (herre gud!!!). Som tur gick det mycket bättre än tisdags då jag red senast. Matti kändes i början helt ok framför skänkeln och lyssnade på mina hjälper. Vi tränade trav till halt mycket och igångsättningar, galopplyft och övergångar och lite skänkelvikningar!

 

Till sist red vi igenom banan, men då var både jag och Matti lite trött så det gick inte så där super bra eftersom vi redan ridit en timme inför Lena Lahti. Jag fick hur som helst tips på de olika momenten i dressyrprogrammet som jag ska tänka extra mycket på, och de tipsen var väl behövda! Efter ridlektionen lugnade jag nerverna med att putsa all utrustning inför tävlingen!

 

Jag tycker verkligen om min tränare Lena Lahti. Mitt självförtroende far alltid lite neråt inför tävlingar när jag vet hur duktiga alla andra är, och det märkte Lena så hon började uppmuntra mig genom att gå tillbaka de här 3 åren jag ridit för Lena. Jag började på en större ponny och red som en kratta, för att sen börja med Matti och jag red fortfarande som en kratta och Matti var inte lätt i mun eller framförskänkeln över huvudtaget, till att nu fått mycket bättre sits och känsla och ska starta mina första regionala tävlingar. Lena påminde mig även med att jag inte kan jämföra mig med ryttare som har haft helt andra förutsättningar med familjer som haft bättre ekonomiska möjligheter att satsa på ens hobby eller en familj som är hästintresserad så man fått bra hästar som hjälper en att utvecklas, och framför allt inte kommer från en familj som har möjligheten att betala för allt (vilket det inte är något fel på, så skulle väl alla vilja ha det?!). Så såklart skulle jag också ha velat ha de möjligheterna, men nu har jag inte det och fått rida på ridskola tills jag var 18 och kunde köpa min första häst som 20-åring, men visst känner jag mig stoltare när hon uppmuntrat mig och svängt storyn på det där sättet.

 

Det gäller verkligen att hitta en tränare som man synkar med, och jag skulle aldrig byta ut Lena Lahti mot något, hon vet exakt mina svagheter och styrkor och är så fantastisk på att peppa en. Hon är guld värd den kvinnan! Som tur kommer Lena hjälpa mig vid uppvärmningen och finnas där som stöd på lördag. Jag är redan i skrivande stund så nervös att jag känner jag skulle kunna gråta en skvätt. Men som tur är jag redan 3e startande och startar redan någon gång mellan 08:30-09:50 så jag kommer inte hinna se så många rida före mig och bli allt för nervös!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och tagit och putsat upp min hoppsadel Stubben Romanus II, för nu ska den säljas!

 

Det här är alltså en kvalitetssadel som är i bra skick och skön att rida i. Sadeln har bra med utrymme för manke, och passar för rakryggade hästar och hästar med lite böjd rygg. Så är du intresserad ska du höra av dig till mig!

 

Pris: 600 euro/bud

 

Oj oj nu närmar det sig tävlingen! Jag har inte fått det bekräftat ännu, men ska kanske rida lektion idag så jag för någon som ropar på mig gällande programmet! Hjälp vad har jg gett mig in på????

 

Min tävlingskavaj ska jag prova idag efter att min snälla mamma agerat sömmeska och sytt in den så att den skulle vara snyggare i midjan. Så spännande att se om den blev som jag tänkte mig!

 

Jag är ganska så nervös, för det är 34 startande i min klass, så jag har inte alls stora förväntningar efterso det är riktigt duktiga ryttare med där, men vi ska göra vårt bästa! :) Hoppas det går bra på våra sista träningar idag. 

 

Ska ni också komma och tävla på lördag eller kommer ni som publik?? :) Det ska bli spännande att se hur Matti hanterar situationen denna gång när det är mycket liv omkring honom. Senast blev han tydligen lite nervig.

Jag skrev ju i lördags att Matti skulle få stå modell när Juulia skulle ta sina konfirmationsfoton. Jag såg att Sofia som tog fotonen ladat upp dessa två så jag kopierade dem rakt av för de var ju bara för fina! Juulia var så otroligt vacker och jag kan ju inte annat säga än att jag har så otroligt fin häst! :)

 

Jag lånade gladeligen ut Matti då Juulia frågade om hon fick ta fotonen med Matti. Kanske hon också tycker om honom lika mycket som mig? Fast det kan i och för sig ingen göra, för min kärlek till min häst är kanske lite extrem, heh! ;)

 

Jag vet, tävlingen är först på lördag, men jag började redan idag putsa på sadeln som inte blivit putsad på flera veckor och tränset putsade jag i vanlig ordning efter ridningen. Dressyrprogrammet red jag också igenom idag och det gick helt okej. Övergångarna har jag svårast med att få hållit samma mjuka känsla i, men vi måste bara öva öva öva, finns inga andra sätt!

 

Det jag stör mig mest på är min underskänkel som börjar leva sitt egna liv när jag ska rida bana. När jag ska sitta ner i korttrav och rida ett dressyrprogram blir jag så nervös så jag glömmer att rida och jag bara styr.. jag är ännu så orutinerad med att tävla så jag prioriterar mest ännu att komma ihåg banan, hehe!

 

Min tävlingskavaj och vita tävlingsvantar kunde jag annars äntligen hämta ut idag, båda kommer från rean vid Hööks, är man fattig så är man. Kavajen satt inte så där som jag hoppats, men tanke på vad jag betalade för den så är det värt det. Tänkte kolla med en sömmerska i morgon om man kan sy in den och vad det skulle kosta.

 

Det här är ju vår första tävlingssäsong ifall ni missat, och eftesom jag först nu kunnat börja rida med stigbyglar igen så är allt inte så vackert när jag vant mig nu igen att rida utan stigbyglar så har svårt att sitta ner i korttrav med stigbyglar.. Men det gick bättre idag i alla fall än senaste gång! Tanken med denna säsong är  i alla fall att pricka in lämpliga tävlingar och få rutin. Jag tävlar inte i sommar för att få någon rosett, det vet jag att vi inte är tiläckligt duktiga för ännu, men något som lockar riktigt är lagtävlingen i dressyr som arrangeras i Kokkola. Det tycker jag skulle vara super kul att delta i, men då de som ska delta från Hubertus är sjukt duktiga dressyrryttare så vet inte om jag förstör chanserna för dem där om jag deltar, haha. Måste höra mig för lite vem som anmält intresse, hehe!

 

 

HJÄLP jag har anmält mig till min frsta regionala dressyrtävling!! Det är betalat och allt så nu finns ingen återvändo! Tävlingskavajen hämtar jag ut i morgon från posten, ridbyxorna ska jag tvätta en gång till, lika så tävlingströjan. OMG!! 

 

Jag tror jag kan programmet redan, men fasen då jag inte får lika bra feelis med stigbyglar som utan då jag har svårt med att sitta ner i sadeln med stigbyglar. Jaa-jaa, nu är jag och Matti anmäld. Så på lördag 20 juli (nu kommande), så tävlar vi vår första regionala dressyrtävling kl 9. Tur det är i början av dagen så det inte är så mycket publik! ;)

 

Nej, varken jag eller Matti har inte skadat oss, och jag tänker inte skriva något destu mer detaljerat om vad som hänt ikväll för att respektera ryttaren som skadade sig. Men jag tänker istället skriva hur viktigt det är med att tänka på säkerheten när man rider. Nu hade ryttaren som åkte iväg med ambulans ikväll inte gjort något fel, så det är aboslut inte kritik till denne utan händelsen fick mig bara att tänka till.

Kom snälla rara vänner ihåg att använda hjälm då ni rider. Hjälmen är en sådan billig livsförsäkring. Du kan omöjligt i ett fall alltid kontrollera hur du landar och skydda din skalle, så om du slår i skallen ordentligt kan det vara tack och adjö till det liv du känner till. Även du rider den snällaste hästen som finns kan den snubbla och göra en kullerbytta framåt så du faller av och hästen landar på dig eller liknande. Man vet ALDRIG vad som kan hända under ett ridpass. Jag använder ALLTID ridhjälm när jag rider, det är sådan billig livsföräkring

 

 

Samma sak gäller då du ska rida ut, hoppa eller liknande använd alltid ridhjälm och gärna säkerhetsväst. Jag medger jag slarvat några gånger när jag ridit ut med att använda säkerhetsväst, men som tur har inget hänt då, MEN det vet man aldrig. Landar du på en sten, stubbe eller hinder så skyddar den dina inre organ och revben något mera än att vara utan! Säkerhetsväst är bra till ha, skit att vara utan!

 

Sen om du rider ut i terräng, rid inte ut ensam om du inte meddelat vart du rider. Jag predikar ändå nog oftast om att man aldrig ska rida inte ut ensam i terräng, för sker en olycka tar det bra mycket längre innan hjälp är på plats, eller helst hittar dig. Jag har den principen med Matti att jag aldrig rider ut ensam, fast jag vet jag skulle kunna göra på Matti eftersom han är så bra terränghäst, men är olyckan framme så då ligger du där du landat ett bra tag! Så rid ut med en kompis eller var extra noga med att meddela någon vid stallet vart du rider och ca. hur länge du kan tänkas vara borta!! Det behöver inte vara att hästen är busig som är orsak till att du faller av, hästen kan även här snubbla, fastna eller liknande som gör att du faller av. Då igen, då ligger du där och kan inget annat än invänta hjälp som ingen kan garantera när den kommer, för du vet inte på förhand om du är vid medvetande när du ligger på marken, så det är inte sagt du kan ringa efter hjälp.

 

 

Nu ska man inte gå och tänka hela tiden på vad som KAN hända, då vågar man inte göra någonting i livet, men istället kan man använda enkla hjälpmedel för att undvika större skador, så om olyckan sker 1 av de där 100 gånger så skadar du dig inte allvarligt! Så tänk alltid på säkerheten älskade läsare, olyckan är så lätt framme när vi har med stora vackra djur att göra. Vi måste komm ihåg att ingen häst är bombsäker och de är flyktdjur och tänker inte som oss, så saker och ting händer. Många gånger då man faller av så skadar vi inte ens oss mer än få blåmärken, men så kommer det där fallet 1 på 100 som vi skadar oss på, och då är det inte kul om vi inte tänkt på säkerheten innan!

 

Jag fick en fråga om jag hittat någon sadel till Matti, och svaret är tyvärr nej. Efter sadeljakten för några helger sedan har jag inte sökt så aktivt efter någon sadel, eftersom jag väntar att tjejerna från Horse-Ess ska komma ut till oss till stallet eftersom vi är några kottar som söker sadel. 

 

Varför är det så svårt att hitta sadel till Matti då? Eftersom Matti har mindre bogblad gör det att sadeln hinner röra sig en bra bit framåt eftersom inget tar emot och stoppar sadeln tidigare, och eftersom manken kommer emot gör det att sadeln blir i bakåt lut om det inte finns mankutrymme på sadeln. Så Matti är tyvärr inte alls lätt att hitta en passande sadel åt. Senaste sadeln jag prövade var en Bates eftersom jag tänkte det kanske var en idé då man kan byta ut järnen och variera bredden på sadeln. Sadeln satt helt bra när den var fastspänd, men när jag satt upp och red i trav gled den lite fram, och när jag lyfte galopp så BOCKADE Matti som aldrig annars bockar!! Så det är ju tacksamt med Matti att han visar genast om han gillar sadeln eller inte. Så det var nog bara att ge tillbaka sadeln. SUCK! 

 

Vi funderade med en tjej i stallet om vi är för noggranna med att prova ut sadlar, vissa hittar ju sadlar med det samma, medan vi har prövat så otroligt många olika sadlar och märken, så vi blir snart riktigt tokiga på det här med sadlar. Det finns tyvärr mycket okunskap gällande sadlar och hur de ska sitta. Det är bara ett faktum att tyvärr sitter många sadlar åt skogen på hästens rygg och hästen reagerar ofta med att börja bocka, sparka bakut eller sluta vilja röra sig framåt. Sjuk rygg är vanligt hos många ridhästar!!  Dressyrsadlar känner jag nog idag att jag kan se vad som sitter och inte (tack vare tjejerna på Horse-Ess), men hoppsadlar är jag lite osäker på gällande hur "tight" de ska sitta på bogbladet, så därför tar jag ut Horse-Ess-tjejerna igen så de får lära mig lite hur jag ska tänka där. Man ska våga ta hjälp när man är osäker, man kan omöjligt veta allt.

 

Många tror sig veta hur sadlar ska sitta, men det är så mycket man ännu har att lära sig. Så fast jag inte känner jag behärskar hoppsadlar och hur de ska sitta så har jag lärt mig från det halvåret vi sökte dressyrsadel åt Matti att jag måste lita på min magkänsla, vilket jag gjort nu med hoppsadel och här står jag fortfarande utan sadel, hehe. På gott och ont!