Igår förde vi då Tepa och Matti på bete för en vecka till kvevlax. Resan och allt gick bra, Matti gick snällt på och av. Vid avstigningen avancerade vi ett steg och gjorde så att jag knäppte lös honom färdigt och slängde grimskaftet över halsen och öppnade sedan bakbommen och lät honom backa ut själv. Det gick kalas. Lugnt backade han ut.

 

Lyckliga hästar lämnade jag sen på bete. Men idag var det allt annat än lyckliga hästar, de var rädda och upp i varv där var de stod längst bort i hagen. Jag försökte leda Matti i grimma mot porten och visst var han skärrad men han kom nog med mig och Tepa efter Matti, men sedan fick Tepa spunk och blev skit rädd för något jag inte förstod vad det var och stack iväg i full galopp till andra ändan av hagen och bara frustade så där som hästar gör när de är rädda, och eftersom Tepa gjorde den manövern hade jag inget att säga till om eftersom jag ledde Matti i grimma så hans instinkter tog över och efter följde Matti. Jag hämtade upp Matti igen och ledde honom mot porten och denna gång hade jag fört maten en bit från porten. Denna gång var Matti mer avspänd så han kunde äta av mineralerna men han var ändå på sin vakt eftersom Tepa frustade och var så orolig där bredvid. Så efter e liten stund fick Tepa spunk och kutade iväg i full galopp av obegriplig orsak och Matti som hade stått lös bredvid mig följde självklart efter, de är ju flockdjur. Tredje gången gick Matti på samma sätt med mig, åt av sin mat. Denna gång åt Tepa lite också av mineralerna men fick åter igen spunk och kutade över mig så jag föll omkull ihagen och iväg. Suck! 

 

Jag har ingen aning om vad de var så rädda av där i skogen. Vattnet var orört och det var ordentligt trampat längst bort så av det att tyda såg det ut som att de stått där ett bra tag. Så vi får se nu om de är skärrade enbart p.g.a. blåsten och lugnar ner sig i morgon, eller om vi måste se om de klarar av att vara ute dygnet runt. För så skärrade som de var vill jag inte Matti ska behöva vara som annars är så lugn och cool med det mesta. Vi får se hur de reagerar i morgon. Kanske de vant sig då och fått mod till sig? Vi får se. Känns skönt i alla fall att jag och Ansu avbyter varandra och håller koll på dem. Ingen av oss vill ju de ska vara på det där sättet!