Igår red jag sista ridlektionen inför tävlingen nu på lördag, alltså i morgon (herre gud!!!). Som tur gick det mycket bättre än tisdags då jag red senast. Matti kändes i början helt ok framför skänkeln och lyssnade på mina hjälper. Vi tränade trav till halt mycket och igångsättningar, galopplyft och övergångar och lite skänkelvikningar!

 

Till sist red vi igenom banan, men då var både jag och Matti lite trött så det gick inte så där super bra eftersom vi redan ridit en timme inför Lena Lahti. Jag fick hur som helst tips på de olika momenten i dressyrprogrammet som jag ska tänka extra mycket på, och de tipsen var väl behövda! Efter ridlektionen lugnade jag nerverna med att putsa all utrustning inför tävlingen!

 

Jag tycker verkligen om min tränare Lena Lahti. Mitt självförtroende far alltid lite neråt inför tävlingar när jag vet hur duktiga alla andra är, och det märkte Lena så hon började uppmuntra mig genom att gå tillbaka de här 3 åren jag ridit för Lena. Jag började på en större ponny och red som en kratta, för att sen börja med Matti och jag red fortfarande som en kratta och Matti var inte lätt i mun eller framförskänkeln över huvudtaget, till att nu fått mycket bättre sits och känsla och ska starta mina första regionala tävlingar. Lena påminde mig även med att jag inte kan jämföra mig med ryttare som har haft helt andra förutsättningar med familjer som haft bättre ekonomiska möjligheter att satsa på ens hobby eller en familj som är hästintresserad så man fått bra hästar som hjälper en att utvecklas, och framför allt inte kommer från en familj som har möjligheten att betala för allt (vilket det inte är något fel på, så skulle väl alla vilja ha det?!). Så såklart skulle jag också ha velat ha de möjligheterna, men nu har jag inte det och fått rida på ridskola tills jag var 18 och kunde köpa min första häst som 20-åring, men visst känner jag mig stoltare när hon uppmuntrat mig och svängt storyn på det där sättet.

 

Det gäller verkligen att hitta en tränare som man synkar med, och jag skulle aldrig byta ut Lena Lahti mot något, hon vet exakt mina svagheter och styrkor och är så fantastisk på att peppa en. Hon är guld värd den kvinnan! Som tur kommer Lena hjälpa mig vid uppvärmningen och finnas där som stöd på lördag. Jag är redan i skrivande stund så nervös att jag känner jag skulle kunna gråta en skvätt. Men som tur är jag redan 3e startande och startar redan någon gång mellan 08:30-09:50 så jag kommer inte hinna se så många rida före mig och bli allt för nervös!