Gårdagens övningshopptävling

2013-06-26 @ 14:11:00
Jag vet, det var bara en övningshopptävling så jag kanske inte ens kan kalla det tävling. Men det var bedömning, prisutdelning och olika klasser, så jag räknar nog detta som en riktig tävling (så jag kan säga jag äntligen tävlat hoppning, hehe).
 
För det första så var jag sen till stallet så det blev att stressa med att fixa Matti, lära mig banan och jag hann ju knappt värma upp något, hann som tur med liite lite trav och galopp innan det blev att skutta lite 50 cm uppvärmningshinder.
 
Jag kom till tävlingen igår med två mål, 1 = hållas på ryggen, 2 = komma ihåg banan, och båda klarade jag galant! Men innan min första start så var jag så nervös så jag mådde riktigt illa. Jag hade snabb puls och började fundera på vad jag riktigt gett mig in på och om det var värt att riskera att falla av då jag har från förr nu då en stressfraktur i foten, jag behöver inte fler frakturer. Men så ropades mitt namn upp att jag skulle förbereda mig. OK, tänkte jag, men hur fasen förbereder man sig inför ens tur i hoppning? Vi fick ju inte gå någonstans på ridplanen då en annan ryttare red på banan? Haha, vadå inte varit med på hopptävlingar förr. Nå, men vi stod där i skuggan och såg på tills ryttaren var klar och så var det vår tur!
 
Matti var så snällt, han lyssnade både på fram och tillbaka bra och tyckte allt var så roligt. Ibland for min balans lite åt skogen och jag kramade mig fast ganska hårt med låren (som man ju inte ska göra!!) och vi klarade banan felfritt och även omhoppningen gjord vi fel fri! Helt fantastiskt!!
 
Jag hade riktigt bra feelis efter 60 cm eftersom jag trodde vi skulle riva något och slarva då jag inte känner jag riktigt behärskar det här med hoppning, men det gick kalas och jag var nära glädjetårar när vi passerade mållinjen. Fjuttig 60 cm klass tänker många, men den mentalabiten jag gjorde när jag deltog och dessutom utan stigbyglar är enormt stor steg för min del! :)
 
 
 Mamma var och kikade och filmade. Jag blir alltid lika glad när familjen som annars inte är hästintresserade visar intresse för min stora passion. Mamma ville till och med leda Matti tillbaka till stallet, och eftersom intresset för hästar inte funnits tidigare i familjen (trots mina 17 år med hästar) så är en sådan lite grej så hjärtevärmande. Jag har så fin mamma som kom och tittade fast hon erkände hon inte tycker om att se då jag hoppar då hon tänker på allt som kan hända vid hoppning. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo