Idag var jag till farbro doktorn och visade upp min fot (läs mer om det här) och det konstaterades att jag hade en fraktur i foten, en såkallad stressfraktur som gick rakt genom ett ben.

 

Mina första tankar och frågor var självklart om jag kunde rida. Först var läkaren tveksam men sade sedan bara jag använder ett skoinlägg som skall göras åt mig så foten inte belastas borde det gå bra, men gör det ont rekommenderades jag att inte rida.

 

Som ni redan vet är jag en lipsill, speciellt när det kommer till Matti, så då min mamma frågade hur läkarbesöket gått brast det för mig och jag började gråta, eftersom jag bara tänkte på hur Matti kommer få tråkig och enformig träning nu när jag inte kan tömköra, longera, promenera i skogen för hand osv. med honom, det enda jag kan göra är rida barbacka och dressyr (kanske hoppa beror lite på hur det känns).. Så jaa-a vi får se hur jag löser detta. Jag har redan prata med Suvi och förvarnat henne att hon troligen kommer få komma två dagar i veckan, för att hjälpa mig med det jag inte får göra ännu (promenader, longera, tömköra osv.)

 

Så det är statuset för min fot som jag bara trodde var inflammerad.. Där ser man, jag kan ha problem upp till ett år framåt och jag borde bara ta det lugnt och vila foten!! Men nu fick jag ju i alla fall svart på vitt att jag har ordenligt sjukt och inte inbillar mig eller överdriver..