Hade en privat lektion för NH-instruktören Mira idag på eftermiddagen, och jestas vad den timmen susade förbi! Trodde aldrig det hade gått redan en timme när vi skulle avsluta, och Matti stod bara och gäspade och myste när timmen var slut, även han var nöjd.

 

Idag fokuserade vi på aktivitet i bakbenen på Matti och få honom att agera snabbt med bakbenen. I slutet gjorde Mira en smal laburint för oss som kanske var lite väl utmanande för att lyckas just idag, men eftersom jag ska eftersträva att klara av att få bogar och bakben flyttade innom ett visst område så var det ju toppen att få tips och råd just i det momenter som bråkade.

 

Matti lyssnade bra idag, och det flyter att förflytta bogen bort från mig med avstånd samtidigt, men den där tusans bakdelen får vi jobba med att få aktiv och att han automatisk trampar ordentligt under sig och snabbt som tusan förflyttar den undan mig när jag kommer gåendes, hehe. Märker ni det är nästan samma saker man vill få ut av i NH som inom ridningen? Och att vi har samma problem där som här. Jag syftar på aktiva bakben nu ifall ni missat poängen. Så jag förstår verkligen att NH främjar ridningen när man börjar avancera. Inte för att jag påstår jag är på någon hög nivå (jag har ju precis börjat), men ni kanske förstår vad jag menar?

 

Det känns bara så svårt med Matti då han bilvit så fruktansvärt uppmärksam och känslig för ens signaler man sänder med kroppen, så man måste vara så medveten helatiden vad man gör med kroppen när man jobbar med honom från marken. Blockerar jag någon väg? Vart sänder jag min energi?? Riktas energin mot baken, är det därför han flyttar på baken, eller är energin riktad mot bogen är det därför han backar osv. Då man är så nybörjare ännu går hjärnan på högvarv! Visst är jag glad att jag fått Matti så här känslig, men det börjar krävas så mycket av mig nu då vi tar steget längre, så jag får börja tänka riktigt ordentligt nu när jag arbetar med Matti från marken, men det är bara kul.

 

 

Idag hade jag lovat Linn att hjälpa till i stallet att föra ut hästarna på morgonen då vi som kan i stallet nu med gemensamma krafter sköter stallet ännu i två veckor framåt. På eftermiddagen ska jag til stallet igen och hjälpa till att ta in alla hästar och sedan ska jag och Matti ha vår efterlängtade NH-lektion för Mira. Ska bli intressant hur hon lägge upp passet då hon träffat mig och Matti en gång tidigare och vet var vi måste jobba mera.

 

Men först blir det att skriva några rader på examensarbetet som första utkastet ska vara klart på fredag..Men bäst att jobba på med det nu i någon timme så får man njuta av tiden i stallet senare!

Nu ska det börja allt knåpas med examensarbetet och första utkastet ska vara klart på fredag! Det känns som alla dagar går på minutschema, och att jag inte kan denna vecka njuta av att få spendera oändliga timmar i stallet. Idag får jag se om jag helst hinner rida/motionera Matti, eller om det bara blir att komma och fixa hans mate?

 

I morgon har vi i alla fall NH-lektion, så då har vi något att se fram emot!! Just nu har bara någon minut att sitta och andas nu då jag väntar på att äggen i kastrullen ska ha kokat klart, sen blir det att rusa iväg igen.. Ibland önskar jag att jag var en soffpotatis istället, för att varje dag ha program från mrogon till kväll börjar kännas. Tur har man Matti och att han bara får ta det lugnt och inte stressa som token till ägare han har, hehe!

 

 

Det vore verkligen dags för mig att köpa ny ridhjälm. Det sägs ju att man ska köpa ny ridhjälm genast hjälmen faller i golvet eller om du ramlar av, eftersom spänningen i hjälmen inte är granterad efter att den slagit i ordentligt någonstans, hjälmen kan alltså gå mitt i tu när du trillar av nästa gång.. Om den inte trillat i golvet har jag läst man ska byta mellan 2-3 år. Min har fallit i golvet några gånger så jag kanske borde för länge sedan köpt ny??

 

Men att köpa så ofta hjälm följer ju sällan folk. Jag har haft min ridhjälm nu i 4 år så vore kanske dags att köpa en ny. Jag har kikat runt på nätet och sett många fina ridhjälmar. Funderar på en mera plastig så väder och vind inte påverkar hur den ser ut och håller, men då igen är det bra snyggt med en traditionell sammetshjälm när man tävlar, och två har jag inte råd att köpa.

 

 

Jag blev så glad ikväll när min pojkvän föreslog att han skulle komma med till stallet och vi alla tre (jag, han och Matti) skulle fara ut på en länk i området. Eftersom det börjar skymma så snabbt nu när klockan vridits tillbaka en timme, så blev det att lägga fart och på när vi kom till stallet för att hinna ta in Matti, borsta av honom leran och på med utrustningen innan det blev för mörkt.

 

Jag har ju inte ännu ridit ut utan hästsällskap med Matti i området runt Hubertus, så det var spännande att se om han var lika orädd när vi red ut ensamma, vilket han var!  Jag hade lagt på öronluvan IFALL han skulle reagera då det blåste så hårt, men det var helt obefogat! Underlaget var till vår glädje helt super, så vi kunde trava 3 km i ett sträck. Vi började såklart med att skritta fram några 100 meter så både pojkvännen och Matti skulle bli uppvärmda innan vi la i en högre växel. I slutet av rundan blev vi tvugna att korsa en liten väg och gå en bit längs trottoaren (asfalt) så då blev det skritt, men sedan kom vi igen till sandväg och kunde fortsätta trava. Matti skötte sig exemplariskt och på sista travsträckan blev han riktigt ivrig när min pojkvän spurtade sista biten mot stallet, så då ville också Matti spurta de sista 100 metrarna och frustade och njöt av att få sträcka ut på benen. 

 

Så det blev en runda på 4 km som vi gjorde på 30 min. Det tycker jag är ett ganska bra tempo med tanke på att vi fick skritta en bit då asfalten kom emot. Det var så roligt att få vara ute med de två män jag älskar mest av allt! Jag kände mig så lyckligt lottad när jag red där på min älskade häst, och hade min älskade pojkvän joggandes bredvid mig.

 

 

Hade tänkt promenera Matti för hand ut i skogen idag, men jag var med pojkvännen och mamma på Byggmässan i Botniahallen bra mycket längre än jag trodde att vi skulle vara, så det blev lite tisbrist då jag är tvungen att läsa på tent ikväll, så Matti fick med andra ord vara helt ledig idag.

 

Så efter att vi inspirerats och plockat på oss många broschyrer av husleverantörer, och pratat med diverse olika människor i båsen om allt från belysning, till uppvärmning av husen, så blev det att på hemvägen åka via stallet med "finkläderna" på och hämta in ler-monstren Matti och Robin från hagen. Det är alltid så roligt i stallet när man nu som då ser hästägare komma med sina vanliga kläder in i stallet. Stallet ligger ju ganska nära stan så detta händer ju nu som då att man får se hur ens stallkamrater ser ut när de inte är genomsvettiga och har nersmutsade ridkläder, ibland får man till och med kika två gånger för att känna igen människorna. 

 

Hur som helst, när hästarna var inne blandade jag maten till Matti och borsta av honom leran så han såg representabel igen. Som tur är det ju bara bra för hästarna att ha en ledig dag ibland, men jag avskyr när det är tiden i stallet jag måste kompromissa ner, även om detta sker ganska sällan, men ändå. Mitt lilla barn Matti vill jag ju inte prioritera bort, men idag blev jag tvungen till det.

 

 

+ Vilja att utvecklas

+ Vet mina begränsningar och vill träna bort dem

+ Snäll men bestämd i min ridning

+ Mjuk hand

+ Skyller sällan på hästen om det går fel (medveten om att det 99,9% av ggr är ryttarens fel när det inte går som man vill)

+ Glad över endast små framsteg

+ Vill ha roligt när jag rider

+ Jag fokuserar inte bara på ridningen, utan lägger mycket tid på arbete med hästar från marken

+ Varierar ridningen och träningen med hästen

+ Orädd vid hantering av hästar

 

 

 

+ Hjärta av guld

+ Sammarbetsvilja x1000

+ Fint lynne

+ Allt bus är oskyldigt och han vet när han får busa och inte

+ Har fin och taktfast trav

+ Har en riktigt fin skritt bara man kan rida den rätt

+ Härlig terränghäst som lyssnar på ryttaren och man kan rida vart som helst

+ Älskar att gosa och att vara nära en

+ Lär sig saker mycket snabbt

+ Snäll med andra hästar

 

Hahaha, jag såg först när jag såg bilden på datorn vilken snygg min Matti gör på fotot! Skrattade så hårt när jag såg hans min. Snyggt med tungan utsträckt så där när man ska posera!

 

Tyckte bara han var söt i solljuset då jag såg på telefonen igår, men jaa-a.. Matti kan det här med att posera till bloggen hans ;)

 

 

Jag fick en fråga här på bloggen för någon dag sedan om vad grundidén med Natural Horsemanship riktigt är. Nu har jag inte hållit på så fruktansvärt länge med NH så jag kan inte påstå mig vara någon guru på detta ännu, det har råkat sig nu att jag blivit riktigt inspirerad av NH då jag gått 3 kurser som byggt på från grunden till mera utmanande övningar.

 

 

Natural Horsemanship, NH, är inte något som plötsligt uppstått nu och blivit en trend. NH har funnits i många många 100 år och människan använde sig av detta när de skulle finna effektiva sätt att tämja vildhästar. Själva metoderna med NH har kanske fallit lite i glömska här några årtionden men börjat komma tillbaka nu när flera börjat ifrågasätta detta militäriska sätt att hantera hästar som vi har på många ställen idag. En grundtanke med NH är att finna ett fint samspel mellan häst och människa som stärker hästens självförtroende och hästens förtroende till människa. Att finna en harmoni var man med små små medel och utan våld får en flytande vardag och tillit mellan häst och människa. Ni får ALDRIG tro jag menar att andra människor som inte håller på med NH inte har fina band till sina hästar, absolut inte, det finns många fina relationer mellan människor och hästar som inte håller på med NH, men NH-tänket har bara landat så logiskt för mig så därför predikar jag gärna och informerar om NH för de som är intresserade och inte har kunskapen bakom.

 

 

 

Många kan tycka det är fånigt när man ska ha hästen att gå över presenningar och upp på lastpallar, jag menar när gör man det då man rider, alla vill väl inte ha sin häst till någon cirkus heller? Men även här, genom att ha hästen att gå igenom traktordäck osv. tränar vi upp hästens självförtroende och förmåga att lita på dig som människa att det som hästen utsätts för är okej, eftersom dessa saker kan i hästens ögon upplevas skrämmande och farliga. För det är så viktigt att vi kommer ihåg att hästen är flyktdjur, och vi människor är rovdjur. Med så stora olikheter i grunden gör bara det allting mera utmanande och att lära oss hästens beteenden så mycket viktigare!

 

 

 

Jag skulle kunna skriva kilometer långa inlägg om grunderna i NH, men det där är ungefär riktigt kort vad NH är. Jag kan be någon filma lite mera när NH-instruktören Mira kommer till stallet och håller lektion åt mig och Matti, så får ni se både då vi gör fel och när jag gör rätt hur det påverkar Matti (MEN jag måste ju självklart kolla med Mira först om det är okej!!). En  video var grunderna introduceras kan jag också slänga hit, om intresse finns såklart av sådan video av grunderna i NH?

De flesta i stallet idag var ute och gick med sina hästar eftersom det är få som hunnit lägga på vinterskorna på sina hästar, jag var en av dem, men det gick ändå helt bra att promenera på ridplanen, men att rida vågade jag inte eftersom Matti är bambi på hal is just nu, men som tur fick jag tag på vår hovslagare och han kunde redan på torsdag komma och slå på vinterskorna, så någon dag till bara som Bambi..

 

Istället för att bara gå runt, runt, runt på ridplanen (Matti tröttnar inte i alla fall på bara det) så passade jag på att träna på det som NH-instruktören Mira gav oss i hemläxa med basic grejerna och sedan när det funkade bra avacerade jag genom att valla honom över cavalettin och försöka få Matti att stanna framför cavaletti, mellan cavaletti, efter cavaletti, och till sist mitt över en cavaletti.

 

När cavalettina var riktigt låga fick jag Matti bra att stanna mitt över en cavaletti med små medel, och jag kunde reglera varje steg han gjorde på avståndr (stanna = släppa repet mot marken som en signal att hästen ska  stanna). Matti tuggade och slickade sig runt munnen ganska mycket ikväll som är tecken på att han tänker på vad jag bett och ber honom om. Ibland tyckte han det var spännande då det blåste lite, men han lyssnade bra och jag är super nöjd med honom. Innan vi gick tillbaka till stallet stod Matti och gäspade förnöjt och jag kände att det var ett bra att sluta där efter ca 40 min NH-träning.

 

Jag passade också på att ringa NH-instruktören Mira ikväll och fråga om hon skulle vara intresserad av att komma ut till stallet och hålla privatlektion i NH. Så nästa onsdag 30.10 kl 15 blir det av. Ska bli riktigt roligt och intressant och jag ser fram emot feedbacken och ev. nya övningar!

 

 

Jaa-a man är nog ganska handikappad då det är frost, snö och is när man inte har vinterskor på hästen. Igår var Matti ledig och idag får jag se om man kan motionera honom. Blir nog att ringa hovslagaren idag och hoppas på att han inte är allt för upptagen atg slå på vinterringarna på Matti så han kan motioneras lite bättre.

 

Hur gör ni nu med era hästar när det är frost på marken o vinterringarna inte är på ännu? Jag drog ner på havre mängden ett tag nu så inte Matti kruper ur skinner sitt p.g.a. all energi.

 

Kursen var mycket givande. Jag hade kanske trott vi skulle gått fortare fram med övningarna, men då igen måste grunderna funka innan man kan gå vidare. Förmiddagen gick ut på att repetera övingar från kurs 1 och 2, och där var det små deltajer jag inte varit medveten om att jag gjort fel, ex. med hur jag riktar min kropp. Men Mira var så bra med att hela tiden komma med små detaljer jag kan förbättra för att få ännu bättre resultat och bli ännu tydligare.

 

På eftermiddagen började vi valla och få hästarna att förflytta sig runt en lite laburint och sedan till sist upp på en lastpall. Lastpallen var Matti lite tveksam till, han ville gärna stiga över den och inte på den, så Mira tog över och förklarade samtidigt som hon vallade Matti mot pallen hur man ska tänka när en häst tveka osv. Det kom synliga framsteg med Matti och till sist steg han med alla benen på pallen. Även jag fick honom till sist att stiga med alla fötter på pallen.

 

Det roliga med dagen var att den gick sjukt fort, sen så var det så super att vi kom endast 30 min innan kursen började så Matti hade inte helt hunnit vänja sig med området och var lite upp i varv av alla nya intryck. Jag tyckte det här var toppe eftersom Matti ibalnd på hemmaplan också kan gå i högvarv, och då har man inte alltid en tränare med sig, så nu fick jag både byggstenar till då Matti gick på högvarv och då han var sig själv, så Mira fick se båda sidorna av Matti och kunde hjälpa mig utgående från dem. Det var så härligt att se när spänningarna började släppa för Matti och han stod och gäspade och tuggade med jämna mellanrum vilket betyde att han bearbetade informationen och slappnade av. Alltså var både jag och Matti nöjd med kursen! :)

 

Här får ni ett litet bilderegn. När vi jobbade med bommar och i "labyrinter" var kameran tyvärr inne i huset, men ni får lite bilder från början och slutet av dagen! :)

 

 

Igår fungerade inte bloggen så därför var det tyst här.  Matti hade varit lite väl på tårna i tosdags då det blåste och nästan stormade berättade Suvi, men igår när vädret var bättre var Matti sig själv. Jag red kanske bara 30-40 min, men fortsatte med NH efteråt för att checka upp grunderna i NH inför dagens heldagskurs!

 

Jag är riktigt excited inför idag, men känner mig lite små fundersam över hur mycket kläder jag ska klä på mig? VI är ute hela dagen, men jag ska ju röra på mig denna gång mera än tidigare kursen då Matti hänger med, men då igen så är det kallare nu också? Äsh, det blir väl michelin-gubbe-style ;)

 

 

Idag var jag första dagen på jobbet och det var inte många timmars sömn inatt. Tur i oturen hade jag lovat Suvi att få ta hand om Matti (både för henne och mig är Matti en terapiform och en chans att slippa från vardagens stress), och när man ser ut på vädret och konstaterat hur lite sömn man fått är jag nöjd att jag lovat denna dag till dem, för skulle jag ridit idag skulle det inte blivit till någonting, för jag är helt loppu slut i skallen!

 

Jag tycker det är så otroligt roligt när ni börjat kommentera så mycket! Själv är jag en tyst bloggläsare som sällan kommenterar (borde bli bättre på det). Ni är så otrolgit duktiga på att ge beröm och tipsa mig om olika saker, tack för det!

 

I helgen ska vi på sista delen i Natural Horsemanship och det blir att klä sig som en michelingubbe har jag på känn, men kanske det är varmare denna gång än tidigare eftersom jag får delta med Matti denna gång. Shit vad jag längtar!! I morgon planerar jag rida cavaletti om ridplanen tillåter och avsluta med lite NH-träning inför lördagen. Hihi, vi kommer få en liten fan-grupp med (haha, nå nej!!), nämen mina ett par härliga hästkompisar kommer också på kursen, så det är roligt med kända ansikten eftersom det säkert blir nervöst att träna NH på nytt ställe inför publik!! ;)

 

Jag vet jag bara babblar NH nu, men när kurserna är aktuella är det enda som är i skallen, så ni som inte är brydda i NH får snart börja läsa om förberedelserna inför kommande dressyrtävlingar vi kanske borde börja träna inför? ;)

 

Jag brukar kika på en hel del hästvideon på youtube, och när jag ser på dessa har jag länge stört mig på att det bara är ur ryttarens perspektiv. Där tas det fram hur modig ryttaren är som vågar hoppa alla de där stora hindrena, hur ryttaren riskerar sitt liv osv. Ni har säkert alla sett "so you play football, that's cute"..

 

 

 

Visst kommer det i någon enstaka film en kort frekvens var de säger eller det står att vi jobbar tillsammans med ett stort djur, men då kommer det också snabbt efter hur mycket det väger och kan döda oss med en spark (typ), där igen = vinklat ur människans synvinkel så att ryttaren ska lysa, och det ska framhävas att vi vågar sitta där och riskera våra liv. Inte många lägger fram hur allt upplevs ur hästens perspektiv, hur HÄSTEN lägger sitt liv åt VÅRA (=ryttarens) nöjen och mål, och hur den får stå ut med hur ryttaren gör fel och behandlar den illa, och hur detta fantastiska djur med stort hjärta gång på gång förlåter oss och kämpar för oss! Några av er tycker säkert jag är dramatisk nu, men så här känner jag och det här är MINA åsikter..

 

Jag har skrivit förut och erkännt att jag kan ibland ha svårt att förstå vissa hästmänniskor som inte verkar ha några känslor med i denna sport och byter hästar som sockor och inte tar hand om dessa hjälplösa djur. I mina ögon är hästen människans bästa vän och ett väldigt känsligt djur som behöver vår kärlek och omsorg. Klart det är lätt för mig att säga här och nu att jag aldrig kommer att sälja Matti, jag vet inte vad framtiden för med sig, men går det som jag planerat så kommer jag aldrig sälja Matti, han kommer att få vara hos mig tills han lämnar detta liv här på jorden, skulle jag inte ha haft detta i åtanke från början skulle jag inte köpt honom, och så ser jag på alla djur jag tar mig an, häst, katt, hund, köper jag ett djur ska jag ge det ett värdigt liv till livets slut och ta det ansvar som kommer med att ha djur.

 

 

 

Jag sökte frenetiskt på youtube för att hitta youtube-klipp som hyllar ridsporten ur en vinkel var relationen och kommunikationen mellan häst och ryttare framhävs, och framför allt HUR MYCKET HÄSTEN GÖR FÖR OSS och våra egoistiska önskningar, men det fanns inte många sådana. Jag vill se en fin välgjord film var fokus ligger på vad hästen gör för oss och den ömsesidiga respekten, för det är just den ömsesidiga respekten jag saknar inom hästvärlden. Efter att jag lär mig allt mer om hur hästar fungerar och beter sig så ser jag allt mer hästar som blir så missförstådda, och det är allt för få hästmänniskor idag som lägger ner tid på att hitta och förbättra kommunikationen med sin häst. Mest fokus ligger tyvärr idag nästan enbart på ridningen. Jag har läst på nätet någonstans en bra quote gällande tävlandet inom ridsporten som framhäver vem som gör vad för vem. Jag tycker den var ganska bra.

 

Många säger att deras hästar älskar att tävla, och visst finns det hästar som tycker om det, men det finns också allt för många hästar som man ser på tävlingar som inte alls tycker det är roligt när ryttaren inte alls kan kommunicera så hästen förstår, och ifrågasätter hästen ryttarens handlingar eller säger ifrån så straffas hästen i vilket fall som helst, för att den "dummar sig bara" eller "testar" (vilket det självklart ibland kan vara, men då igen är det bristfällig kommunikation från början till slut). Jag är själv ingen guru eller perfekt, jag kan också ibland bli frustrerad på Matti när jag rider, men det är alltid mitt eget fel till hans "dummande" eftersom jag inte gör korrekt så att han förstår. Men kommuniaktionen är något man jobbar på varje dag, och min syn på ridning och hästar är helt annan än för 3 år sedan, och det är jag glad för.

 

Som ni säkert redan noterat av detta inlägg har jag svårt att förstå vissa hästmänniskor på samma sätt som dem har svårt att förstå mitt tankesätt, och så kommer det alltid att vara. Jag har bara så svårt att förstå hur allt fokus för vissa enbart ligger på prestige och tävlingar. Antagligen är det så eftersom jag själv inte är så duktig inom varken hoppning eller dressyr, och i vår familj har vi en tendens att fästa oss nästan FÖR mycket vid djur, och allt vårt fokus ligger på kärleken och förståelsen, och inte på att vinna. Eller på ett sätt är jag också ute för att vinna, men jag strävar inte efter att vinna alla förstaplaceringar, utan jag vill vinna mina djurs förtroende och kärlek, sedan om vi tillsammans någon gång vinner något pris är det bara en bonus, men det är inte mitt största fokus!!

 

Som jag skrivit på sistone är jag så glad att jag hittat Natural Horsemanship och vill utvecklas allt vad jag bara kan inom det, för jag vet att jag och Matti aldrig når eliten inom varken dressyr eller hoppning, men det är inte vårt mål heller (även om vi tävlar nu som då) utan vi vill ha så roligt vi bara kan tillsammans och jag vill ha en lycklig och trygg häst som skulle gå igenom eld för mig för att den älskar mig så mycket, inte för att jag tvingar honon igenom elden.

 

Vad är DIN åsikt gällande denna ego-centrerade sport?? Om ni har annan åsikt än mig så dela mer än gärna den. Jag anser inget är mer rätt eller fel, men jag vill bara förstå andra som inte tänker som mig. Ni får vara anonyma om ni inte vill ange ert namn om ni delar annan åsikt än mig.

 

Jag fick ett härligt mejl här om dagen av en härlig kvinna som "kände" (eller vad vi ska kalla det, heh) Matti innan jag kom in i bilden, och hon korrigerade lite saker som jag hade skrivit i om hur Matti varit tidigare. Jag blir så glad när någon har modet att korrigera saker som blivit förvrängda, detaljer hade blivit överdriva och de i sin tur jagat upp mig i onödan.

 

Vad som blivit överdrivet åt mig var då att Matti hade stegrat sig i terrängen så högt att han voltat bakåt, så var inte fallet utan otrolig otur var kanten till diket på vägen som de galopperade på gett vika och ekipaget fallit ner i diket. Självklart var detta lika hemskt och kunnat sluta så otroligt dåligt, men ändå känns en olycka bättre att vara medveten om än att Matti stegrat sig så galet högt och fallit bakåt. För just den stegrande-versionen är den jag fått höra och gjort att jag alltid haft i bakhuvudet att Matti kan resa sig på bakbenen och riktigt falla bakåt = inget att leka med! Så ni kan ju ana min lättnad att läsa det var en hesmk olycka istället för  stegrandet, för sådana olyckor kan tyvärr hända oss alla, hur snäll häst vi än har!

 

Är det inte ganska hemskt hur historier kan överdrivas, när man inte själv varit på plats är det så enkelt att tro på allt som berättas åt en. Det bästa med mejlen hur som helst var att läsa slutet på det då det där stod "Nåt monster var han inte, bara en väldigt vilsen och osäker häst". Tack ännu en gång för att du ville rätta historien jag fått höra. Jag hoppas fler rättar varandra om sådana här situationer uppstår.

 

Sorry att det tagit så länge innan videon kom upp, men p.g.a. tidsbrist har jag inte hunnit fixa den förrän idag. Men här kommer den då Matti went bananas och motionerar sig själv och vi kunde bara stå och se på och njuta av snyggingen min!

 

Nu ska jag få åka med som hästskötare när min goda fina vän Lena ska med sitt nyfördärv till häst (jeee, grattis) och träna. Det ska bli kul att åka på lite hästäventyr igen, det är ett tag sedan nu igen. Så ni kanske får se lite islandshästbilder ikväll, om jag får lov av Lena att dela med mig av bilderna då de rider. :)

 

 

Som tur var ridningen som den brukar igår. Jaa-a fast den inte annars är klockren så kan vi nog säga att det var tur i detta fall. Jag hann börja överanalysera det dåliga ridpasset i måndags så mycket så jag började bli rädd att han skulle vara sjuk i rygg eller ben, men jag kollade noggrant igenom hela Matti igår och inga problem någonstans i kroppen. Jag passade på att gosa lite extra innan ritten för att få Matti på riktigt bra humör och det hjälpte antar jag, för Matti var som han brukar, mjuk i sidorna men motorn dog lite nu som då men när skänkeln lades mot sidorna reagerade han för en stund i alla fall, hehe.

 

Till min glädje har jag på sistone noterat att Matti inte hänger alls lika mycket på bettet som tidigare, inte bär ha sig i korrekt form ännu, men vissa steg kan jag ge lösare tyglar utan att han faller isär, så sakta men säkert blir även vi bättre. Jag passade på att träna igår på tempoväxligar, halter, ryggningar och att jag i korttraven skulle hålla min skänkel stilla, men det sistnämnda gick väl se så där.. ;) Vi kom överens med Johanna att hon ska lina mig någon dag så jag enbart ska tänka på min skänkel när jag sitter ner i korttrav så tar hon hand om "styrningen".

 

Jo, från en sak till en annan. Jag mockar ju hans box nu vardagar en tid framöver och det är så roligt när man noterar hur bra Matti snappat upp NH övningarna där var jag flyttar bog och bakdel. När jag mockar i boxen kan jag enkelt på avstånd utan att måsta gå nära och putta på Matti för att få honom att flytta sig, så jag kan hur enkelt som helst mocka där han står genom att bara titta mot bakdelen då han ska flytta på den. Det är ganska kul hur sådana här basic saker kan underlätta en så simpel sak som mockning av boxen när hästen står där. Duktiga sneela heest!

 

 

Igår blev det obloggat på kvällen för jag kände mig så upp och ner. Orsak? Matti och jag hade sämsta dagen på flera år att kombinera till att vi skulle rida tillsammans. Hästar är inga maskiner utan har sitt humör och sina bättre och sämre dagar precis som vi.. Vad tusan har hänt nu, tänker ni säkert?

 

Jo, ett av målen jag lagt upp under hösten är att göra Matti ännu mera lyhörd på skänkeln. Jag vill utan att behöva peta på baken med spöet kunna få honom aktiv. Så jag har ridit nu de senaste gångerna utan ridspö och det hade gått över förväntan fram tills igår. Jag trodde jag skulle ha en häst som var taggad eftersom han inte blivit riden ordentligt på 3 dagar (fre - NH träning, Lö - promenad för hand i skogen, Sö - löslongering p.g.a. crazy-banan-style), men icke, det var så svår att få honom att lyssna på skänkeln överhuvudtaget. Jag red så fult och hemskt så jag ville nästan bara gråta. Visst har jag märkt att Matti är en dag-till-dag häst, haha, jaa-a nästan som ett sto, och jag hade haft en butter dag hela dagen, men så där dåligt har vi aldrig presterat tidigare.

 

Det hade varit meningen vi skulle ha haft hopplektion på morgnen, men det blev avbokat, och idag var det meningen det skulle varit dressyrlektion men den blev jag tvungen att avbokat, så idag funderade jag om jag skulle träna lite bommar/cavaletti, för att sänka kraven lite hur det skall gå. Det känns som att den här veckan börjat skit "bra", haha! Tur att Matti är så otroligt förlåtande och världens bästa, så idag är han säkert sig själv igen.. Men igår var jag nog nära att sluta rida helt, haha!

 

Haha alltså nog är de här hästarna ganska roliga. Bara för att det blåste idag så var alla hästarna i stallet helt knäppa, inklusive Matti. Och Så bra som jag känner Matti vid det här laget vet jag att när han låser sig i stress-mode är det onödigt att försöka rida honom, det blir bara bråk Och han stressar upp sig ännu mera ( dess stress-stunder har varit 2-3 ggr på de senaste 2,5 åren)

 

Med andra ord skrittade jag fram honom innan jag fick ta in honom, sadla av och sedan ut igen och jobba med honom från marken och ha lite löslongering och NH på ridplanen. Det är ganska länge sedan jag kunnat ha Matti lös på ridplanen eftersom det finns en relativt nyopererad häst som står länge ute i sin sjukdagen och ägaren har önskat att man inte ska ha lösa hästar på ridplanen då den hästen inte får göra annat än skritta ännu, så det är ju självklart att man respekterar det! Men idag var alla hästar intagna redan så jag passade på, och jestas vad Matti njöt!!!! Han kutade runt som en dåre när han kom på han kunde busa fritt. Det kommer en videosnutt senare idag från en kort stund av hans busande! ;)

 

 

 

 

 

Jag tror faktiskt jag skrivit tidigare om hur jag och Matti fann varandra, men jag hittar inte inlägget nu så skriver ett på nytt. Jag och Matti hittade varandra enbart utav en slump. Matti hade kommit till Finland från Estland endast 4 månader (februari 2011) tidigare innan jag kom in i bilden, och Mattis dåvarande ägare kontaktade mig i slutet av maj 2011 och undrade om jag var intresserad av att hjälpa till med Matti (Matti var då just 6 år fyllda) eftersom det inte fanns möjlighet att ha Matti just då. Så det blev några mejl fram och tillbaka om hur Matti är till lynne och att rida. Ägaren var helt underbar och ärlig, så inget undanhöldes och jag fick veta att Matti inte blivit riden på ett tag och värre än det han var nu skulle han inte bli när det kommer till energimängd.

 

 

 

Så jag tog med mig min mamma och åkte iväg till stallet för att se på denna häst jag fått bilder på mejlen om. Väl framme i stallet fick jag bekanta mig med Matti och jag kände hur nervositeten började komma krympandes eftersom andra i stalle självklart var nyfiken på om jag skulle gilla honom, så de hade samlats för att se vad jag tyckte (självklart eftersom jag kände dem från tidigare). Det sades absolut inte att Matti var ett monster och livsfarlig, men det kommenterades och ifrågasattes hans "säkerhets"-status, och någon kommenterade i stallet (inte ägaren!) att han kunde vara lite schizo och bli rädd för saker som ingen annan såg osv.. Jag blev alltså ganska så nervös av kommentarerna som sades eftersom det inte var allt för många positiva kommentarer som sade gällande Matti i den stunden. Vad skulle det här bli till tänkte jag??

 

Vi gick till manegen och jag fick sitta upp. Först ville Matti inte riktigt stå stilla när jag skulle stiga upp, men efter bara en liten stund var jag ändå uppe i sadeln och kunde börja skritta runt. Lite publik hade samlats i manegen för att se på då jag provred, och jag blev bara ännu mera nervös. Mamma stod och pratade med några av åskådarna i manegen gällande Matti medan jag provred, och hon fick höra av en av kvinnorna att hon inte skulle vilja rida Matti, och en annan berättade att han hade stegrat sig så högt i terrängen under våren så att han fallit bakåt och fallit ner i ett dike så ryttaren lämnade i diket och han kutade hem (ryttaren kom undan med några blåmärken). Men provridningen gick bra och det enda Matti reagerade på var då manegedörren öppnades, då hoppade han ett steg till sidan, men sen var allt bra igen. Fast hur vackert det såg ut var en annan femma, jag var ju rädd vad som skulle hända under ritten, hehe, men den rädslan var verkligen inte befogad.

 

 

 

Efter provridningen var jag intresserad av att börja hjälpa till med Matti men jag frågade ändå om jag fick provrida flera gånger innan jag riktigt bestämmer mig till 100%, och om det fanns möjlighet att ta honom på ett träningsläger som skulle arrangeras i samma stall han stod uppstallad i 3 veckor senare. Sagt och gjort och jag fick provrida Matti fram till träningslägret, och delta med honom på lägret. Så jag pendlade 25 km en tid för att rida Matti och efter 3 problemfria ritter förstod jag att han inte var något monster och det handlade bara om en otroligt känslig häst för nya och skarpa intryck och ljud, och jag började bara tycka mera och mera om den där mörkgråa hästen.

 

Efter träningslägret hade jag fått så mycket hjälp av dressyrinstruktören Lena Lahti så jag hade bestämt mig att jag gärna fortsätter rida Matti, men avståndet var ett problem. Men denna underbara dåvarande ägare till Matti var så förstående, så det var inga problem att flytta Matti närmare mig, och på det sättet hamnade vi i Helsingby var vi tidigare stod uppstalalde innan Vasa Hubertus. Det blev en stor förändring för både mig och Matti. För mig eftersom jag fick så mycket ansvar över Matti, tidigare hade jag endast motioneras andras hästar och sedan åkt hem när de var motionerade, ungefär. Nu var det upp till mig att se vad Matti behöver, hålla koll på hans hälsa och meddela ägaren om han behövde något nytt. Men även det gick bra. Jag fick mycket hjälp av Åsa som äger stallet vi stod uppstallade i, och jag och Matti fick verkligen lära känna varandra i lugn och ro eftersom han hade problem med hovarna då och inga skor ville hållas på, så det blev inte allt för mycket ridning de första 2-3 månaderna utan istället mycke mys.

 

 

 

 

Jag blev bara mer och mer förjust i Matti och jag startade en hästblogg vart jag började skriva om mig och Matti, och en dag väntade ett roligt mejl i min inbox. I mejlet kom det fram att det var från Mattis förra ägare i Estland, Betti, och hon undrade om jag var Mattis nya ägare i Finland. Jag förklarade hur läget var och att jag inte ägde honom, men ändå delade hon med sig av härliga bilder från då hon ägde Matti och berättade massor om Mattis liv i Estland.. Hon skickade flera videon och många bilder, det var så härligt att se att Matti fått ha ett bra liv och att hans förra ägare Betti älskade honom lika mycket som mig och såg exakt den underbara häst jag såg och inte en "flippad häst" som hans rykte i gamla stallet tydligen var.

 

 

 

 

När skorna började hållas på började vi träna mera och red mycket i terräng som inte var några problem alls. I terrängen kunde jag galoppera med långa tyglar och rida vart som helst och möta vad som helst utan problem. Jag var helt kär i denna häst och fasade för den dagen då ägaren ville ha tillbaka honom. Våren kom och vi startade vår första dressyrtävling i maj 2012 med en andra placering som resultat. Jag grät av lycka. Något annat som gjorde mig så lycklig var när några av de som stod och såg på då jag provred Matti ett år tidigare berömde Matti och sade att det är en helt annan häst än den som de sett för ett år sedan. Sådant är hjärtevärmande när man inte har den bredaste hästkunskapen och inte är den duktigaste ryttaren, men det här med att hantera hästar så att de är nöjda tror jag att jag är ganska bra på. I alla fall känsliga hästar som Matti. Tydligen. :)

 

Sommaren kom och ägaren föreslog att jag skulle köpa Matti. Efter noggrant övervägande med föräldrarna så blev jag lyckligast i världen när beslutet blev ett köp. Jag tror jag aldrig gråtit så mycket av glädje som den dagen mina föräldrar ringde och berättade att hela min familj köper honom tillsammans, så han är ju till pappers inte min helt egna häst, utan min familjs häst, men i praktiken är han min då ingen annan är hästkunnig i familjen. 6 augusti 2012 är den lyckligaste dagen i mitt liv, då stod Matti i familjens namn och han var min älskling till pappers också!

 

 

 

 

Men efter köpet var vi saddellösa i 6 månader eftersom dåvarande sadel inte passat och jag därför valde att inte ta med den i köpet av Matti. Sen att det skulle visa sig vara så där tusans svårt att hitta en passande sadel åt Matti hade jag aldrig trott! Vi provade sjukt många olika sadlar och alla gled mycket fram och tryckte på bogbladen. Andra blev i bakåtlut och ingen passade. Så vi fick med hjälp av Horse-Ess.fi beställa en special gjord sadel som skulle passa åt Matti. Men det tog nästan 3 månader innan jag fick själva sadeln eftersom den skickats i misstag iväg till Frankrike och all världens väg, så det blev inte mycket ridet den hösten och Mattis kondition blev bara sämre.

 

Sedan under samma höst kom skadorna som ett paket på posten. Matti hade busat för mycket i hagen och drog på sig sår efter sår och till sist ett ordentligt inflammerat sår och Matti fick vara på sjukledigt i 2 månader tid. Så jag skötte sår efter sår i flera månaders tid och det blev att besöka veterinären och ta röntgen av benet och sticka Matti med penicillin, och mata i mediciner efter midiciner i Matti för att få bort infektionen. Men till sist blev såret bättre, och i samma väva böt vi stall och hamnade vid Vasa Hubertus.

 

 

 

 

Vid Vasa Hubertus var det bara att sätta igång med ridningen igen sakta men säkert och bygga upp lite kondition på Matti. I nya stallet fick vi känna oss lite lustiga också då Matti hade päls för flera hästar, och de andra hästarna i stallet var prydligt klippta och fina tävlingshästar, så tidvis kände jag mig ganska malplacerad när man såg sig omkring, haha där var vi, håriga hårbollar från skogen utan muskler och kondition och kunskapsnivån var inte så hög inom ridningen den heller i jämförelse med de andra. Men Vasa Hubertus var det bästa som kunde hända mig och Matti just då, motivationen började komma smygandes tillbaka, jag fick fenomenala tränignsmöjligheter och pepp av de andra härliga tjejerna i stallet. Jag och Matti fick många nya vänner men framför allt fick vi mera tid för varandra eftersom det nu endast var ynka 3 km till stallet för mig istället för 22 km.

 

 

 

 

Under sommaren tävlade vi vår första regionala dressyrtävling som gick åt skogen p.g.a. min nervositet, men under sommaren har Matti musklat på sig massor och vi har fått beröm och pepp från olika håll som gjort mig glad och generad. Jag strävar alltid efter att ha så roligt jag bara kan ha med Matti, och att allt vi gör ska göras av rätta orsaker. Det bästa är att vi fått nu på sistone bekanta oss ytterligare med NH vilket känns riktigt som vår grej, Matti har lätt för det, jag tycker det är roligt och vår relation har bara blivit starkare.

Dagsläget vet ni, det är det som ni läser i bloggen varje dag. Hoppas ni tyckte inlägget var intressant fast det är typ 10 km långt, hehe.

 

 

FÖRST måst jag poängtera att det här är nya övningar för både mig och Matti, och utöver backandet har vi gjort dessa 1 gång tidigare (men inte de som inkluderar bommarna). Sedan har jag inte heller haft någon som tillrättavisar mig, så det är inte sagt jag gör allt 100% rätt jag heller, men så här leker vi omkring när jag skriver att vi sysslar med NH.

 

Mitt mål är att jag klarar av detta utan rep en vacker dag. Men är det ändå inte ganska så vackert att man med små medel och kroppspråk kan förflytta ett så stort djur?

 

 

Vilken perfekt dag för mental träning för Matti. Gubbarna byggde för fulla mugga grunden till manegen, så de bullrade och hade sig när de skulle fylla på sand  i groparna, och så var grävmaskinen igång och lastbilar körde hit och dit, så det var minnsann full rulle på gården, och ur hästögon kanske inte den tryggaste/lugnaste miljön.

 

Men jag utmanade ödet och gick mot stora ridplanen och hade NH träning med honom bredvid byggplatsen. Ibland rök koncentrationen för Matti och han kände inte sig riktigt trygg och lystrade spänt mot byggarbetarna, men där emellan lyssnade fint när jag förde honom genom olika laburinter.

 

 

 

Jag och Linn har funderat ett tag nu på att köpa hönät till våra hästar att ha i hagen. Orsaken till detta är att vi vill de ska få vara ute så länge som möjligt utan att bli hungriga, och med hönät äter inte vår klupska hästar upp allt hör så fort.

 

Men nu har vi inte särskilt mycket erfarenhet någon av oss av hönät, så jag vänder frågan till er. Om ni har hönät till era hästar i hagen, har ni den i en trälåda eller upphängt i något träd? Varifrån har ni köpt, är de utav bra kvalitet vid agrimarket eller löns det att köpa dyrare varianter?

 

Vi tänkte på att också köpa/fixa två trälådor vart vi i ena har ett hönät och i andra löst hö så inte så mycket hö går i hass och trampas ner i leran.. På gamla stallet hade de sista tiden jag och Matti var där hönät i hagen, och det var super fiffigt tycker jag, eftersom matstunderna blev då längre än endast några minuter.

 

 

Många skulle säkert sucka om de skulle få samma erbjudande, men jag ser fram emot dessa 3 veckor då jag får mocka lite skit! Det var frivilligt att mocka egenbox nu en tid framöver (för då syns de tpå stallhyran), så klart jag nappade på och valde att mocka egen box. Jag har lite saknat att få mocka lite skit, det hör som stallsysslorna till, och kom igen EN box tar inte så länge!

Så idag drar det igång med mockandet och så ska jag hålla ridlektion till Suvi på Matti ikväll. Ska bli roligt att se henne rida då jag inte sett dem två som ett ekipage på länge nu. Kommer säkert gå super bra! :)

 

 

Något jag konstaterat är att det är så viktigt att man har rätt sorts människor runt sig i sin omgivning, alltså att det är människor som ger dig energi och inte tar energi ifrån dig. Jag har hunnit spendera tid i flera stall och fått både med positiva och negativa erfarenheten konstatera hur mycket det här med att ha rätt sorters människor runt sig påverkar din egen motivation med ridningen. Visst är det hästen som gör att du åker till stallet, men det är människorna där som är en stor orsak till hur länge du stannar i stallet.

 

Idag när jag var och tränade på gymmet träffade jag min dressyrtränare Lena Lahti och fick lite pepp-talk av henne. Peppet var precis vad jag behövde, och som bonus fick jag höra trevliga saker som någon annan duktig ryttare sagt åt henne om mig (bara en liten kommentar men ändå) som gjorde mig mera än glad!! Jag har så lätt att nervärdera mina kunskaper inom ridningen, och vi är så dåliga på att berömma varandra här i Finland, men efter det lilla berömmet jag fick idag och pepp-talket ska jag åter en gång försöka bli bättre på att berömma andra också, för it made my day today, och jag blev mera motiverad att rida seriöst igen, och kvällens pass gick faktiskt helt okej i slutet fast början var nästan katastrof, heh.

 

 

Jag tyckte det var en intressant tanke när jag läste en hästblogg skriven av Elfstrands systrarna, där hade de tagit upp om det borde finnas en infoskylt bredvid varorna som hästbutiker säljer för att informera vad utrustningen är ämnad till. Det här är faktiskt en grej jag saknar, och utan att ha tänkt på det något extra så har det omedvetet faktiskt irriterat mig när det handlat om olika skydd till hästen och olika finesser på utrustningen men ingen beskrivning vad finessen riktigt är ämnad för.

 

T.ex. varför använde många hoppryttare mexikansk/pullar-nosgrimma till tränset? När jag frågade en tjej en gång så svarade hon att "det har bara min tränar sagt jag ska ha när jag hoppar", men jag fick ingen orsak till vad det egentligen var för skillnad på vanligt träns och det mexikanska/pullar-nosgrimman. Samma sak med remontnosgrimmor har jag fått fråga mig fram av min tränare för att få reda på vad de egentligen är bra för. När jag kollat vid ex. Hööks och Horze står det inte vad utrustningen egentligen är till för, bara om kvaliteten på lädret osv.

 

Samma sak med benskydd, jag är ju lite lost med dem eftersom jag inte ä någon hoppryttare och använder ytterst sällan benskydd, så jag visste inte att det inte är så bra att rida varje dag med teknikskydd, eftersom de ska ge ett "obehagligt" tryck på hästens ben som gör att hästen ska lyfta på benen över hinder lite mera för att slippa "trycket" (okej, det här har jag inte läs i någon vetenskalig tidning utan blivit informerad av någon som lät som hon visste sin sak). Så nu är jag nog inte så taggd på att använda de skydden längre, jag vill inte ge något obehagligt tryck åt Matti bara för att han ska lyfta lite mera på benen när vi hoppar! 

 

Snälla Nea skickade en kommentar att blogg.se hade lagt bloggen vår på förstasidan idag, själv hittade jag inte den först, men hon tog en bild och skickade den till mig (tack ska du ha!), sen kikade jag nu ikväll och såg att ett annat inläg dykt upp där :)

Alltid kul att hamna på sådana sidor när man ändå försöker hålla någon sorts kvalitet i bloggen.

 

 

 

Det blev inget NH, istället blev det en terpeutisk terrängrunda var vi hängde med Ansu och Tepa i terräng. Det blev bara skritt men destu mera prat, men ibland behöver man bara sådana terrängrundar, när hästarna bara får raska på och vi ryttare avreagera oss om roliga och mindre roliga grejer.

 

Matti och Tepa var nöjda och glada att få se varandra igen och lade genast näsborrarna mot varandra och doftade in varandra när de hälsade på varandra innan vi red iväg. Efter terrängrundan lät vi hästarna få klia och gosa på varandra innan vi gick in i stallet. 

 

 

Nu kom nya datumen upp för dressyrtävlingen, 2.11.2013, så dit har jag nu anmält mig och Matti. Vi ska troligtvis rida Lätt B:0 2009, så nu har jag ju tid att öva programmet i alla fall, hehe. Vi får ju se och hoppas nu då att tävlingen blir av denna gång så jag får träna på att hålla mig lugn och inte ha så höga krav.

 

Men idag ska jag inte rida alls, utan idag ska jag jobba igen från marken och pröva lite NH-övningar jag inte hann med i söndags. :) Får se då om jag får någon som skulle kunna fota lite då när vi sysslar med det. Hmm..

 

 

Filmen syntes tydligen inte igår, så vi gör ett nytt försök! :) Jag är medveten att jag har mycket jobb att göra med min egen sits, speciellt underskänkel som jag inte riktigt har någon koll på, men trots min clown-sits så tycker jag Matti lyssnade bra igår och kändes fin. 

 

 

 

 

Ikväll blev det ett skönt höstigt dressyrpass. Det var lite kaotiskt till en början på ridplanen när det tydligen var någon sorts bomm/hoppträning som vi inte visste om på stora ridplanen och ridskolan red på lilla ridplanen, så vi fick bara använda ögonen var vi kunde rida och samsas, men det gick helt bra det med!

 

Matti var lite styv och hängig på hand till en början, men efter att jag försökt rida sidvärtes och rida upp honom lossade det stundvis och han kändes helt bra.

 

Sofias kompis Hanna-Mari Ågren fotade och filmade lite när jag red. Om vi säger som så, jag trodde min sits var bättre, för jag tyckte det kändes så, men ser nog verkligen jag måste jobba sjukt mycket för att få en stilla sits, jag hittar som inte rytmen att hålla underskänkel stilla och rätta gunget i höften, det ser ju för jäkligt ut! Men Matti jobbade på bra och jag är riktigt nöjd med honom.

 

Under helgen blev en av mina kisse-bebisar sämre igen. Antibiotikan har gjort magen upp och ner så han har hemsk diarre och spyr. Så har han börjat kissa i lavoaren. Ringde veterinären idag igen och vi skulle avvakta till onsdag, blir de värre ringer jag såklart tidigare och blir det inte bättre ska jag in med honom på onsdag för att undersökas igen. Älskade vännen min!

 

Han har bara sovit idag och varit trött, säkert då hans mage är upp och ner! Nu i skrivande stund ligger han bredvid mig i sängen och tvättar min arm. <3 Det tar så ont i hjärtat då mina djur inte är helt friska, så hemskt!

 

I helgen var det då fortsättningskursen i Natural Horsemanship. Det var först meningen jag bara skulle ha deltagit första dagen, men det var så intressant så jag var båda dagarna. Jag fick bra tips på övningar jag kan börja träna med Matti och flera byggstenar jag ska tänka på i vår kommunikation.

 

Det är så roligt med dessa kurser eftersom instruktören Mira Turtonen är så enormt lugn, positiv och kunnig. Det fanns inga frågor som var dumma, och hon förklarar bra och demonstrerar enkelt genom att själv leka häst för att förtydliga saker och ting, ex. hur viktigt det är att vi riktar vår energi rätt och tänker på vår energi vi utstrålar.

 

Det fantastiska med denna kurs var att en av deltagarna som deltog även denna kurs med sin häst hade gjort sådana fantastiska framsteg så det var så roligt att se. En domniant och fastklistrad bog var betydligt lättare att flytta, och sinnesron i den hästen var annan än på första kursen. Att se sådant gör att man blir ännu mera inspirerad av Natural Horsemanship och att inser hur lätt det är för hästen att förstå NH (såvida VI gör rätt) är breath taking. Att vi människor ska få det rätta tänket gällande NH och vara medveten om vad vår kropp, blick, och uttrck utstrålar till hästen är inte lätt, men därför är sådana här kursen guld värda!

 

Allt blir så logiskt när man tänker det ur hästens perspektiv och jag känner att jag börjar hitta min plats inom häst-genrarna. Visst tycker jag om att rida dressyr, galoppera fram i terräng osv. men det här med kommunikation till hästen, och när den verkligen fungerar är ju helt magisk! Eftersom Matti är så känslig och lyssnar så bra blir det bara roligare. Jag ser så fram emot att få ta med Matti till nästa kurs som är 19.10 för att visa upp honom och få direkt feedback på vad som är rätt och fel, och hur vi ska gå vidare.

 

Med andra ord har det åter igen varit en sjukt givande kurs trots att jag satt även denna gång på åskådarbänken, men eftersom även vi åskådare fick ta del av övningarna genom att ställa frågor så fick vi nog nästan lika mycket ut av kursen som de som deltog med häst. Allt har gått lugnt och tryggt till och hästarna har åter en gång stått och gäspat om vart annat. 

 

Här under bilderna kommer jag skriva korta beskrivningar vad det är vi gör för att ni som inte är insatta i NH eller annars bara nyfikna på vad vi håller på med ska förstå och hänga med! :)

 

 

Repet används endast som ett hjälpmedel att förtydliga, hästen bestraffas aldrig med repet och det missburkas inte heller. Vi måste tänka på att med repgrimma och ett ordentligt rep känner hästen av så mycket mer än med en vanlig grimma och grimskaft, så detta bör aboslut inte missbrukas. Men så är det med alla hjälpmedel, används de rätt är det inget dåligt med dem, även så med en vanlig enkel grimma!

 

Tack åter igen både Tessa som stod för arrangemanget och Mira för de otrolit givande lektionerna! Ser mycket fram emot att komma med Matti 19.10!! :)

Jag trodde jag skulle ha orkat ladda upp bilder och skriva om dagen, men jag är så slut efter att ha varit ute hela dagen och tagit in så mycket nytt att det får nog vänta.

 

Nu ska jag åka och ta in hästarna och sedan gå i bastun och samla krafter, för i morgon blir det dag två! YEPP ni läste rätt. Tack vare världens bästa Linn har jag möjlighet till detta nu!

 

 

I morse vaknade jag med super sjuk hals och jag tänkte bara "NEJ jag hinner inte bli sjuk igen".. Jag skulle nämligen ha varit med i en modevisning idag, vilket jag nog också var, men jag vågade inte fara och rida idag på morgonen ifall de skulle bli värre till kvällen. Som tur har jag fantastiska Suvi som rycker in då jag inte hinner eller kan, så Matti blev motionerad och fick massor av kärlek av henne och hennes ljuvliga dotter istället för mig ikväll.

 

I morgon är det är det kurs i Natural Horsemanship som gäller, och jag hoppas jag inte blir allt för förkyld tills det. Får slänga på mig många lager varma kläder antar jag. De har dessutom lovat regn till i moron så det blir inte allt för roligt att stå där ute i regnet och följa med om man blir helt plask blöt. Buhuu. Nåjaa, de finns ju inga dåliga väder bara dåliga kläder, men när det kommer till regn blir jag som en katt - vill inte bli blöt!

 

 

Det blev inte någon tävling i helgen, men inte p.g.a. mig, utan de var för få anmälda så det blir framflyttad, så det känns lugnare för mig så jag kan i lugn och ro öva program och få det att funka. Jessus, haha!

 

Nåjaa, det känns lite bättre nu i alla fall att det inte var jag som gjorde beslutet, för jag var ju anmäld, hehe! Så nu blir det att öva, öva, öva, öva program!

Så nu är min fråga av er, vet ni av några trevliga lätta dressyrprogram som man kan öva på. Vill inte göra det för svårt nu när jag ska öva på egen hand att få tänket att rida banor! :)

 

 

Idag var det ledigt från ridningen för mig och Matti, han hade ändå gått tre ordentliga dressyrpass på ridplanen så idag stod NH-träning på schemat istället.

 

Matti lyssnade utmärkt idag. Fick utan problem flyttat bakben och bogar med enbart energi. Aningen fick jag hjälpa till i början med bogen tills Matti kom på vad jag ville.Jag kunde nästan alla försök skicka iväg Matti bort från mig med endast energi (de gånger jag misslyckades tänkte jag inte på min position). Så i slutet skickade jag iväg honom över cavalettin och hade honom att gå framför mig då vi gick åt olika håll.

 

Det här med att låta Matti gå före mig men jag bestämmer ändå åt vilket håll, takt och när vi ska stanna har jag bara gjort några gånger, så där är han mera osäker då han ska ta mera ansvar och inte enbart kan lita på att jag tar emot alla "faror" som tidigare då jag gått framför honom. Men när han inte förstod tog vi de lugnt och började bara om igen. Till sist fick han gå före mig in i stallet och jag lade in två halter innan vi var vid boxen var jag utanför boxen tog av utrustningen (repgrimman) och han fick snällt stå och vänta tills jag visade att han fick gå in i boxen till all maten. Fast först gick han nog in i boxen då jag var för sen att visa att vi skall stanna, men då var det bara att ta ut honom i stallgången igen och ta det på nytt och då lyckades det.

 

Vi fick annars mysigt sällskap i stallet på kvällen. Sara o Elmeri kom in efter sin agility. Det är alltid roligt med surprise-besök.

 

 

Kära hästvänner, ni kommer väl ihåg reflexen när ni rör er på vägarna och i skogarna? Älgjakten är igång om helgerna och man kan aldrig synnas för mycket. 

 

Självklart skymmer det snabbt nu omkvällarna också och att lägga på lite "fula" reflexer på dig och ögonstenen din till häst gör ingen skada. Själv köpte jag förra året ett bra refelxtäcke av min fina vän Lena, och med det håller jag både Mattis ländrygg varm och syns på samma gång. Så om du trillar av och hästen springer iväg så syns den på långa håll i alla fall med refelxerna på. Flera flugor i en smäll alltså! :)

 

 

Igår var jag och red dressyr på stora ridplanen. Det var riktigt roligt till en början, Matti lyssnade bättre än han brukar. Matti kändes lyhörd och lyssnade fint och var lättare på hand, han sökte sig riktigt bra upp i galoppen till vänster flera steg i rad, men till höger blev det lite för tungt tror jag då han bröt av lättare och lade till någon kick med bakbenen för att slippa undan.

Till en början red jag med ridspö men slängde sedan bort det, och i skritt och trav gick det bra, men i galoppen hade jag svårare eftersom jag brukar peta på baken då det behövs lite hjälp att aktivera galoppen, så det blir några steg med pet på baken i samma takt han lägger bakbenet ner.

 

I slutet av passet red jag igenom några delar av dressyrprogrammet som jag ska rida på söndagen, och det gick åt skogen! Alltså kanske jag borde byta gren? Dressyrprogrammet gick åt skogen. Matti blev en trög travhäst, han var allt annat än lätt på bettet och inte alls framför skänkeln. Det blev nästan en hemsk falshback från dressyrtävlingen i somras. Jag fattar inte vad jag gör för fel, för det är ju helt klart mig det hänger på när det är så där stor skillnad mellan att rida hur man vill tidigare under ett och samma ridpass och sedan avsluta med ett program. Så jag ska fundera ännu idag om jag ska ha kvar min anmälan eller dra bort den, för det var inte roligt att konstatera man var så kass på att rida ett så simpelt dressyrprogram som Lätt C!! FY.. Kanske jag borde hålla mig borta från tävlingar???

 

 

I helgen ska jag delta i fortsättningskursen i horsemanship, och ännu denna gång som åhörare. Jag ser riktigt fram emot det!! Synd bara att de lovat regn till lördagen, men man får väl bara klä sig efter väder. och så hinner vädret ändra många gånger ännu!

 

Första kursen, grundkursen, börjar det vara en tid sedan sist, och kursen nu i helgen bygger på den, så det ska bli spännande att få lära mig mera och se hur man enkelt bygger på grunderna. Jag ska köpa ett ordentligt rep nu på kursen också så jag kan arbeta bättre med Matti. Så vi får väl se nu då om jag tagit mig vatten över huvudet då jag endast kommer delta med Matti på sista kursen (19.10) som i sin tur bygger på helgens kurs. Men oberoende kommer det bli sjukt intressant och kameran kommer med även denna gång! Så ni kommer säkert få ett bildregn även denna gång från Horsemanship kursen.

 

 

Jag älskar att läsa hästbloggar, hästnörd som jag är. Så skulle inte ni kunna tipsa mig om bra hästbloggar, eran egna eller någon fantastisk blogg ni läser. Jag bryr mig inte om det är en tävlingsryttare, nybörjare, ras på häst eller vilken ridsport, allt kan inspirera. På finska, svenska, engelska.. det spelar ingen roll, tipsa mig på det ni läser eller skriver. :) 

 

Så bombadera kommentarsfältet med bloggar ni tycker om eller era egna bloggar. Vem vet, kanske din blogg blir nya favoriten?  ;)

 

 

Alltså vilken början på dagen!! Tanken var att hinna rida innan skolan, men så blev det inte. När jag, morgontrött som jag är, äntligen var klar och skulle gå till bilen ser jag det är frost på rutan och jag var utan skrapare till bilen. Man tager vad man haver, så det blev en plastburk. Haha, Ni kan ju tänka er hur det såg ut och hur länge det tog, så jag ringde en klasskompis och bad henne meddela föreläsaren att jag inte hinner till prick kl. 9 p.g.a. plastburks-skraparen. Som svar får jag "men Annu vi börjar först kl 13 föreläsningen".. Jahaa...Haha, så jag slutade stressa med skrapandet och funderade istället på vad jag skulle göra istället när jag ändå var klar.. Självklart val.. Åka ut till stallet.

 

Stallet blev det. Så jag passade på att fixa maten färdigt och bytte vatten i hagen och rengjorde vattenämbaret och förde ut hö till Matti och Robin. Eftersom jag inte trodde jag skulle hinna rida Matti idag så hade jag hunnit lova Suvi rida honom på lektion ikväll, men lika bra det då jag var hemma från skolan igår. Så jag och Matti passade på att mysa morgonen till ära i hagen och njuta av varandras sällskap. Matti älskar då man bara myser, och det gör jag också!