Usch, det är så hemskt när djuren inte kan prata. Matti mår bra, men inte min ena älskade kisse, Ludde. I fredagskväll kissade han på sängen som han vnaligtvis inte annars gör. Han har gjort sådana misstag en gång tidigare då han hade urinvägsinfektion, så eftersom han haft det tidigare fick jag ta och ringa dejourerande veterinär i helgen och Ludde fick antibiotika utskrivet i lördags.

 

Inatt kl 01 vaknade jag och pojkvännen av en j*vla smäll och efter det har Ludde inte varit sig själv, han har varit livrädd för vår andra katt Leo som han annars tycker så om. Ludde har ropat, fräst spottat hela natten och när han inte gör de ligger han raklång på golvet. Han har inte fått kissat nu på ett dygn vad jag sett, så nu vill jag inte vänta en sekund längre utan ringde Smådjurskliniken och fick som tur en tid idag kl 14:45. Jag är hemma från skolan idag för att observera och ta hand om min bebis, jag skulle inte klara av att åka iväg när han är så här. 

 

Usch, det är så hemskt då de inte kan berätta vad som felas. Har han några stenar i urinröret som spökar, blev han så skrämd inatt att han trodde vår andra katt Leo var boven i dramat, eller vad är felet. Men vi får veta genom att fara på ett besök till veterinären idag hoppas jag, men usch, älskade kissen min. Mina djur är som mina barn, tar så ont i hjärtat att se på och inte veta riktigt vad man ska göra! :(