Tänk att snart är det vinter igen och vi har varit uppstallade vid Vasa Hubertus redan i över ett halvår och vilken skillnad det är på ridbarheten på Matti! Att få super träningsmöjligheter och hjälp av andra kunniga ryttare har ju verkligen gjort susens!

 

Från att ha kommit från "skogen" till ett aktivt tränings och tävlingsstall gjorde mycket för min motivation med ridingen. Matti är så mycket bättre, och självklart är han det, jag menar sista halvåret vid gamla stallet bestod av barbacka-ridning medan vi väntade på sadel och skador som satte käppar i hjulet för oss. Så när vi kom till Hubertus var skadorna över och sadeln hade anlänt, så vi kunde bara tuta o köra genom att bygga upp konditionen och musklerna som Matti tappat under de i princip 3 månader med inte krävande ridning och 2 månader total vila p.g.a. skadorna. Men tuta och körde gjorde vi och byggde sakta men säkert tillbaka det som vi tappat!

 

Jag tänkte göra en liten tillbakablick på min och Mattis resa och se om ni ser lika stor skillnad som jag? :) Jag vet jag skriver det ofta, men jag trivs verkligen i det där stallet som är fullt av hjälpsamma och härliga kvinnor. Girl Power och vi-andra är de rätta orden för det stallet.