Under dessa år som jag hållit på med hästar har jag fått äran att träffa så otroligt många olika människor på olika nivåer, olika ursprung och med olika kunskaper. Dessa alla har haft något att lära mig, oberoende om de varit rika, normalinkomstare eller "fattiga". Visst har vi alla fått uppleva den där lilla bortskämda flickan/pojken som fick allt hon pekade på när vi var små, och allt vi önskade av våra egna föräldrar var "Varför får jag inte också en ponny? Jag vill också lyckas!", men majoriteten av dessa barn har inte lyckats bättre än du själv i vuxen ålder eftersom man kan inte köpa till sig känslan för ridning och hästar, antingen har man den eller så har man den inte. Men då är det viktigt att vi inte här beskyller de som haft turen att ha det bättre ställt ekonomiskt om de råkar besitta känslan för hästar och ridning, för DET är absolut inte pengar som köpt den känslan.

 

 

Jag har inte kommit från en familj som har pengar växandes på träd, men de har kunnat erbjuda mig ridlektioner en gång i veckan upp till att jag var 16 år, efter det har mina föräldrat förstått min passion inom sporten och ställt upp med att skjutsa mig till medryttarhästar och på det sättet stöttat mitt intresse efter bästa förmåga. Sen när jag var vuxen fick jag möjligheten att köpa min första häst, och han läser ni om här på bloggen och jag kunde inte vara lyckligare! Skulle jag fått den där ponnyn som liten skulle jag troligtvis inte ha Matti nu, och bara tanken av att inte ha Matti får mig att gråta. Allt sker av en orsak!

 

Idag har jag majoriteten av mina nära vänner inom hästsporten, och alla har olika ekonomiska bakgrunder och de som inte har pengar i överflöd tävlar även dem med blandade resultat precis som de med mera pengar. Så där igen, pengar köper dig inte alls!! Visst kan hästar hjälpa dig på traven att få fina poäng om de har häftiga rörelser osv. men det är ju inte det som räknas då det kommer till kritan! Många som har pengarna att köpa de dyra hästarna kan inte rida dem då istället eftersom de blir svårare och känsligare och det blir lätt pankaka av det hela om du inte kan läsa av din häst på 600 kg under dig.

 

 

 

Så snälla, sluta prata som att alla som lyckas inom denna sport har gott om pengar. Vi kan väl konstatera att det hjälper till, men när det kommer till känsla inom hästhantering och ridning hjälper pengar dig inte någonstans, och det är DET jag vill vi alla ska komma ihåg och inte vara giriga! Många gånger som man hör uttrycket sägs det av avudnsjuka människor som har svårt att unna en ryttare som lyckats, men hör jag dessa uttryck har jag börjat ganska snabbt ge svar på tal, för jag börjar bli så trött på det!

 

Vi borde alla bli bättre på att unna varandra lycka och framgång inom denna sport, och inte se varandra som rivaler gällande allt. Om ni vill ha smakprov hur man unnar varandra framgångar kan ni komma på studiebsök till Vasa Hubertus!! Jag har aldrig varit medlem i en förening eller inhyrd i ett stall var man peppar varandra och gläds åt varandra så som vi gör i Vasa Hubertus. Därför kan jag gång på gång säga jag är en stolt medlem där, och jag hoppas vi kan sporra andra inom denna sport att bete sig likadant som oss!