Igår blev det en spontan träning för Lena Lahti. En mycket välbehövd sådan eftersom det varit allt för lång paus nu sedan senast! Matti har mer eller mindre varit ledig i 2 veckor från seriös ridning och det noterades ganska fort, men duktig som han är så kämpade han på bra även om han var lite styv och tyckte det var tungt i vissa etapper. Vi övade på några bitar ut dressyrprogrammet som jag känner kommer vara svåra för oss att göra bra, och det gick med blandade resultat.

 

Våra svårigheter är den ökade traven på snett igenom, eftersom Matti lätta vill lyfta galopp. Sedan att lyfta rätt galopp från skritt så att det faktiskt blir höger galopp och på rätt punkt. Detta är så från dag till dag om det lyckas eller ej för oss, men igår kom det bar två fel lyften av ca 10, så det var ändå helt ok. Att jag dessutom ridit med för mycket ridspö när jag behövt hjälpa till för Matti att hitta takt och aktiva tramp har gjort att jag nu känner mig hjälplös när jag känner hur han dör under mig (stooor miss från mig med andra ord). Jag vet 99% av gångerna svaret på VARFÖR Matti agerar som han gör eller motron "dör", allt hänger på min ridning, men det är bara så svårt att ändra min ridning på en gång när man ridit så här i många år, men den har blivit bättre, speciellt sistsen de senaste havlåret!!

 

Största problemet för mig med att rida bana är att jag låser mig helt i skallen. Den fina känslan jag hade innan vi skulle börja rida från punkt till punkt försvann och jag blir stel, tappar styrkan i bålen och mina ben lever sitt eget liv istället för att vara långa och stilla. Igår fick man se tydligt detta fenomen eftersom jag satt bättre med sätet igår överlag och hade lugnare under skänkel i korttraven, men genast jag skulle rida delar ur programmet så tappade jag allt och formen for åt skogen och jag hade svårt att få Matti mjuk och fin. Men jag vet också att enda sättet att få bort denna brain freeze är att få rutin och lära mig att andas och inte övertänka, och framförallt att rida program efter program efter program..

 

Matti kräver att man som ryttare rider honom varje steg för att han ska prestera och vill man de ska gå lätt o fint så gårdet inte att man har en hjärna som låser sig som jag har, så det är bara att bita ihop och åka och göra det bästa av saken på söndag och täna träna träna så jag klarar av att rida honom fint längre o längre sträckor. Man kan ganska lätt få Matti (tycker jag) diåt, men att få honom i fin form och aktiv så kräver så sjuttons mycket av ryttaren och under dessa tre år med Matti har jag endast fått några korta stunder då det varit ren harmoni. Så fast han är snäll att rida är han verkligen ingen automat som många tycks tro.. Det är skillnad av att vara snäll och vara automat. Inget kommer gratis ur Matti, för han har inte så lätt för sig alla gånger. :)

 

 

Alla fel som sker VET jag hänger på mig, därför har jag så höga krav på ritten då jag vet jag kan bättre än det jag presterar. Men som tur är det en pay&dressage på söndag så jag känner inte SÅ stora krav även om jag såklart vill prestera bra. Jag behöver många övningstävlinar för att lugna enrverna inför första regionala tävlingen som är 6.4.2014.. JÄIKS!