Senaste dagarna
2014-01-11 @ 08:27:00
Senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Men vad som hänt känns för privat för att ta upp här, men varför jag ändå skriver A men inte B är för att jag vet att många vänner läser här och detta är ett enklare och mera smärtfritt sätt att informera att jag går igenom något jobbigt just nu och kanske inte är mig själv, och hoppas alla har överseende med detta, ifall jag inte orkar vara glad eller så engagerad i olika saker just nu. Det är mycket som går runt i skallen på mig nu och familjen, min pojkvän och Matti har varit min klippa de senaste dagarna då chocken varit som störst.
De senaste dagarna har vi ändå tagit det lugnt och ridit ut i terräng, myst i stallet och minskat på alla måsten, jag har bl.a. haft med mig min mamma och familjens hundar på någon terrängrunda och fått rensa tankarna lite. Klart allt blir bättre, det blir det oftast, men trots att man säger man blir starkare av alla prövningar man utsätts för, så är man ju inte stark när prövningarna väl kommer, för de kommer aldrig med bra tajming..
Många tårar har fallit de här senaste dagarna och när jag väl är bland folk försöker jag verkligen vara stark och vara glad, för inget blir bättre av att bara gå o deppa, men det har går med blandade resultat. Jobbigast har ändå varit att ha praktik nu samtidigt eftersom jag annars är en som vill lära migallt och är mycket frågvis, men nu har det inte funnits energi till att vara en bra praktikant eftersom sömn inte är något som det blivit mycket av de senaste nätterna..
Matti har i alla fall varit bäst vad han varit. Han är bara bästa terapin man kan ha. Han känner på sig när han ska strunta i höet och stå stilla som ett ljus för att jag ska få gråta lite i hans man.. Jag är lyckligt lottad som har den familj och pojkvän jag har, och har haft en sådan enorm tur att Matti kom in i mitt liv.
Nu ska jag inte skriva mera negativa inlägg här, för det känns dumt då jag ändå inte skriver orsaken till varför jag är som jag är just nu, men jag kände jag behövde få visa mig lite ledsen här igen för att jag inte måste dra berättelsen gång på gång till alla jag känner att något jobbigt är på gång för mig och att jag inte är den mest muntraste eller mest engagerade i saker och ting..
Tack och Förlåt. <3
Terrängrundan med Mamma och hundarna
Kommentarer
Postat av: Miia Nybacka
Man behöver aldrig säga förlåt för att man har det jobbigt!
Min mamma dog i slutet av juni och jag lärde mig att jag får vara ledsen! Att visa upp en fasad hjälper en inte. Att visa sina känslor gör!
Om det är obekvämt för folk runt omkring en så må så vara,det är deras problem,inte ditt.
Styrka till dig!
Kram från mig och en rejäl slick från Uttråkade Sam!
Svar:
Annu Åkers
Postat av: tarja
Ett stort kram Annu <3 man behöver inte alltid vara stark... ge tid...
Svar:
Annu Åkers
Postat av: Neapocalypse - ･ﾟ♥ ✞ - alternativ blogg & hästblogg ♥
Det gör inget! Du får skriva vad du vill och hur lite/mycket du vill. Så vet vi ändå varför du inte bloggar så mycket. Tur att du har Matti! ♥ Kram!
