Igår blev det då igen en promenad i skogen och det var riktigt mysigt. Tanken slog mig när vi var ute vid en åker igår och jag såg min mamma hålla i både Matti och hennes hundar, att det var en syn jag inte trodde jag skulle se. Just eftersom att ingen i familjen varit intresserad av hästar, bara jag, och nu har båda mina föräldrar börjat tycka om Matti och se honom som en familjemedlem även om de inte är i stallet allt för ofta. De vet idag  och förstår hur mycket Matti ger och betyder för mig.

 

Det är alltid lika mysigt att gå på våra promenader, mina föräldrar har alltid varit psykologer och är väldigt nära mitt hjärta så att ännu i vuxen ålder kunna så pass ofta gå på dessa promenader känns som en enorm lyx och ger mig väldigt mycke då man får ventilera om allt som tynger en eller glädjer en. Små saker som vi har i vardagen glömmer vi att uppskatta och tar lätt för givet.

 

Idag ska Matti få muskelbehandling så jag tänkte försöka hinna rida honom lite rund och låg idag innan behandlingen, så får se då hur energisk häst jag har efter att mestadels endast gått promenader i skogen för hand och uppsuttet 2 ggr denna senaste vecka.