Idag när vi var på villan med pojkvännen min tänkte jag på hur lite tid vi faktiskt hinner ha tillsammans på tumis utan stress om vi jsut inte planerar in just villabesök osv.. Han tränar flitigt inför Thriatlon + har skiftesarbete. Jag har också skiftesarbete + att jag ska till stallet varje dag + skriva på slutarbete + läsa på tent + hinna träna på gym, så tiden vill inte riktigt räcka till

 

Men sen när jag började tänka på mina goda vänner i stallet som har pojkvän konstaterade jag att detta är ganska allmänt, och att dessa pojkvänner är ganska tuffa män. För man måste tror jag vara ganska självständig som pojkvän till en hästtjej, och vara beredd att ge av sin egen tid ibland till att hänga i stallet för att över huvudtaget hinna umgås med varandra.

 

Klart jag tycker det suger att vi har så lite tid vi har tillsammans, men jag är så stolt över min pojkvän att han klarar av att vara tillsammans med en hästtjej, för jag tror inte det är särskilt lätt? Vi hästtjejer har bestämda åsikter, vi har ett schema som är planerat nästan i minut och pratar nästan hela tiden om hur mycket vi älskar vår häst, att den är som ens eget barn och hur vi skulle kunna dö för den, många karlar tror jag skulle känna sig i skym undan för hästen.. Och det där "det tar bara 2 timmar i stallet" drar ofta ut till 3-4 timmar. Känner ni igen det jag skriver om? ;)

 

Min hobby är inte min pojkväns, men de gånger han kommer med till stallet så betyder så mycket för mig. Då går vi ofta ut och går med Matti i skogen eller liknande och då får vi den där extra halvtimmen tillsammans en kväll.