Hästar är flockdjur precis som människor. Både hästar och människor behöver i någon mån ha en ledare, speciellt om det är en större flock. Jag har börjat se allt mer gemensamma nämnare inom flockhanteringen när man jämför hästar och människor.

 

Kanske låter konstigt, men om ni tänker efter så egentligen inte. I en hästflock behövs en flockledare för att hålla flocken trygg och bort från faror. Ibland lyckas flockledare bättre och ibland sämre, men utan en flockledare skulle flocken lätt kunna bli kaotisk. Känslor av att känna sig osäker och otrygg skulle uppstå då ingen tar befälet, och inte finns några riktiga regler för vad som är tillåtet och inte. Som ni vet känner hästen sig trygg och lycklig när det är svart på vitt vad som fås göras och inte. Det ser man bara på hästen språk mellan varandra hur de signalerar när något inte är okej eller är okej.

 

 

 

Precis allt det här samma gäller ju oss människor, bara att vi dessutom kryddar till allt med lite kraftigare attityder emellanåt ;). Är vi människor i en stor grupp behöver vi en stark ledare, som för oss mot rätt riktning och bort från faror. Man kan relatera det här till företag eller som många stall drivs av.. styrelser..

 

Just eftersom jag nyligen blivit medlem i Vasa Hubertus styrelse som en helt vanlig styrelsemedlem har jag börjat reagerar på det här beteendet. Jag har mycket åsikter och tycker om att påverka, därför just valde jag att gå med i styrelsen när jag blev tillfrågad, eftersom det är just där jag kan göra något åt saker jag vill ändra på. MEN jag har också konstaterat under denna korta tid att jag aldrig skulle klara av att leda en flock i den storlek som vid Vasa Hubertus. Jag kanske har vissa egenskaper som tyder på ledare, men jag är allt för känslig för att klara av att vara en stark ledare för en stor flock. Jag beundrar människor som klarar av det där emot. Jag blir genast uppgiven om jag blir klagad och trampad på utan någon orsak eller utan konstruktiv feedback, eftersom jag ändå bara försöker mitt bästa och har svårt att inse att alla inte kan tycka om allt man gör, eftersom det finns otaliga många åsikter och personligheter i denna värld. Alltid stör man någon när man handskas med en stor flock oberoende om det har att göra med hästar eller människor.

 

 

Både i hästens flock och i människoflocken kan inte ledaren vara omtyckt av alla, eftersom det finns de hästar och människor som alltid prövar ledarens tålamod och possition för att se om den är så stark som den ska vara, och skulle jag vara ledaren skulle det inte hålla. Så jag lyfter på hatten för alla er ledar-hästar där ute. Bra jobbat!! Kämpa på ni alla chefer, avdelningskötare, ordförande, rektorer och andra ledare. Ni är duktiga!

Det jag ändå alltid har försökt tänka när jag inte varit suttit på en beslutfattande position, är att ge konstruktiv feedback. Alltså komma med förslag på hur man kunde ändra något och inte enbart vad som är fel. Att mina påståenden alltid besvarar frågan "varför är något dåligt" och "det här kan man göra för att förbättra".. Just de två frågorna anser jag alltid är viktig att kunna besvara när man för något vidare till de beslutfattande ledarna, oberoende om det handlar om arbetsplatsen, skolan, föreningen eller kompisgänget. För vem skulle tycka det är roligt att genomföra ett förslag om det aldrig kommer någon possitiv feedback eller om det bara klankas ner. DET kunde faktiskt vi människor lära oss av hästar, visa varandra uppskattning. Det är vi människor allt för dåliga på. Vi väsnas när det är dåligt men vi berömmer varandra allt för sällan. Eller vad tycker ni? Ser ni likheter mellan hästens flockbeteende och människans?