Igår blev det ett svettigt värre ridpass. Jag hade en känsla av att Matti skulle vara styvare när vi endast promenerat i två dagar, så till vänster var han stel som en pinne så jag får verkligen jobba och försöka rida mera i vänster varv så jag får hans högra sida uppmjukad och mindre styv.

 

Jag tränade mycket övergångar och att Matti skulle reagera på skänkeln framåt, vilket resulterade att han sprang iväg med mig på långsidorna i slutet varenda gång raksträckan kom. Han bara for som tåget så jag fick börja lägga in volter hela tiden på långsidan för att slippa göra för mycket med handen då han bara sprang iväg med mig istället för att arbeta korrekt och lägga bakbenen under sig.

 

Jag tränade också ganska mycket på galoppen och till höger har han verkligen blivit toppen och jag får bara sitta flera stunder och njuta då han känns så mjuk, medan vänster galoppen har MYCKET jobb kvar! Men blir bara att försöka hålla irritationen inne och vara mjuk och följsam. Igår fick jag flera gånger påminna mig att andas, vara mjuk, handen stilla och bara sitta. För jag har en tendens att göra FÖR mycket när jag märker det inte går som jag vill, och när jag gör för mycket gör Matti absolut ingenting som jag vill, jag menar varför skulle han då han är så känslig i munnen och kroppen om du sitter snett eller liknande. Du måste vara så snäll och ha följsam hand för att han ska vara nöjd och arbeta igenom hela kroppen, och det jobbar jag med varje dag att försöka uppnå.

 

Det gäller som ryttare veta sina styrkor och svagheter, och mina svaga sidor jobbar jag konstant med varje pass och har äntligen börjat komma på mig själv när svaga sidorna kommer fram under ridpassen och de jag måste jobba med!