Igår var det Matildas dag att rida Matti, men eftersom jag var ledig hade jag lovat att komma och bygga hinder så de skulle få hoppa och det gick så bra!

 

Det är verkligen roligt att se när någon som kan se lite avstånd hjälper Matti på vägen, för då jag rider honom mot bommar och hinder ser jag inga avstånd före steget innan hindret eller bommen så då är det ju fr sent att göra något. Men när Matilda kom mot hinder och bommar kunde hon korrigera, så det var nog mycket sällan bommar slogs i.

 

Det känns verkligen som ens tor klump fallit från bröstet nu när jag ser hur bra de synkar. Matti är nöjd och Matilda ser glad ut så det känns så bra. Min lilla bebis Matti! <3