Mina favorit (häst)bloggar

2013-07-23 @ 13:15:00
Jag har länge läst bloggar, men nu det senaste året har jag i princip enbart läst hästbloggar. Antar jag blir mer och mer inbiten hästnörd, men eftersom det är i stallet jag spenderat mesta delen av min fritid så är det väl inte så konstigt?
 
Här kommer mina favoritbloggar, de är INTE i ordningsföljd, utan bara på måfå placerade här nu eftersom jag har svårt att skriva vem som är bäst av dem då alla har något jag gillar!.
 
 
 
Sofia & Elli
Jag och Sofia kände varandra inte tidigare utan läste endast varandras bloggar och kommenterade dem. Vi lärde egentligen känna varandra först efter att hon och Elli kommit till Hubbe. Jag har alltid gillat hennes blogg, men jag började dagligen klicka in på den när hon flyttade till Hubbe eftersom man börjat gilla både Elli och Sofia så mycket, båda två är riktigt mysiga och busiga damer. Sofia skriver om sin unghäst Elli och bjuder på många fina bilder, även Matti dyker upp på den bloggen nu som då. Sofia skriver på finska så det är bra språkbad för mig även det!
 
 
Denna blogg läser jag inte lika aktivt längre. Personligen tyckte jag bättre om den då hon endast hade Dario och skrev om deras vänskap och utveckling, nu har hon 5 stycken hopphästar och köper hästar man själv aldrig skulle ha råd med, så jag som läser känner inte riktigt jag har något att känna igen mig i längre, men hon har fina hästar så därför kikar man in där nu som då. Bloggen kan ibland kännas lite provocerande beroende på vad hon skriver om, men då igen kommer det ibland riktigt bra inlägg var man känner bara "you said it sister!" efter att man läst dem.
 
 
Dressyrmupparna
Det här var första häst bloggen jag började slaviskt följa, men även den har tappat lite av mitt intresse, sämre uppdatering och mindre bilder, men ändå rolig att titta in på och få idéer med matchningar av utrustning och tips på budget och lyx utrustning.
Dressyrmupparna drivs av två svenska tjejer med egna hästar. Linn som äger unghästen Cupido och Ingrid som äger ponnyn Claudia. Båda tjejerna ser ut att ha en fin känsla för hästar och hästhållning. Bloggen ligger på min top-list eftersom jag tycker de har en hälsosam syn på hästhållning och Ingrid speciellt har många lika åsikter som mig och värdesätter bandet mellan hästen och byter inte ut sin ponny till stor häst p.g.a. kärleken hon har till ponnyn, sådant värdesätter jag och värderar högt (som ni redan vet).
 
 
 
Sophia Backlund
Sophia blogg började jag egentligen läsa ganska nyligen. Tidigare hade jag kikat in på den någon gång, men efter att vi började lära känna varandra via stallet kikar jag in på hennes blogg oftare.
 Sophia är en tjej som haft möjligheter som man själv gärna själv skulle ha velat ha med hästar och ridning, men hon har kämpat hårt och siktar högt. Det är alltid lika inspirerande att se henne rida. Men samtidigt ser man hur lång väg kvar man själv har till att nå samma nivå. Att Sophia dessutom är så jordnära och ödmjuk tjej även om hon är sjukt duktig och begåvad gör bara att man inte kan annat än tycka om henne. Därför blir många som känner henne irriterad över avundsjukan och ibland otroligt elaka kommentarer hon ibland måste stå ut med på bloggen.
 
 
 
Paulina
Paulinas blogg började jag läsa för ca. ett år sedan. Då hade hon en underbart fint halvblods sto på foder, "Gaddan", och man fick följa med på deras mysiga ritter och äventyr.
Idag skriver hon om islandshästar och den tävlingsgrenen, och eftersom jag själv inte tävlar islanshäst är intresset inte lika stor att klicka mig in där mera, MEN hon skriver ändå fina inlägg om horsemanship som gör att jag fortfarande har hennes blogg i min blogglista eftersom hon delar många åsikter om just Horsemanship med mig.
 
 
Elfstrans systrarna
Även här två svenska tjejer som har hästar. De bjuder på humoristiska inlägg blandat med allvar och sakliga inlägg. De är tjejer som tävlar och tränar i både hoppning och dressyr och gällande mycket kan jag känna igen mig med dem. Det jag tycker bäst om med dem är den jordnära och "vanliga"-ryttar-andan eller vad vi ska kalla det som finns i bloggen, så man lätt känner igen sig med dem. De bjuder på bilder och filmer om vart annat och vågar erkänna när något gått åt skogen!

Svar på kommentar

2013-06-07 @ 07:02:00
KOMMENTAR:
Vad fina ni är! är du inte rädd att han ska dra i väg om han blir rädd för nånting, eller finns det inget farligt längs vägen?
 
SVAR:
Det finns massor av "läskiga" saker för en häst runt stallet, för även om bilderna oftast visar en idyllisk miljö så är stallet faktiskt nästan i stan och mycke bostadsområden ligger runt alla hörn, så helt skyddad miljö är det inte, MEN som jag skrivit tycker jag bara detta är bra så Matti blir van med det mesta och inser det inte är farligt alls.
 
Jag får nu som då frågor som denna ovan hur jag fått en bra relation med Matti. Ni läsare har ju kommenterat vår relation och berömmer så snällt, vilket är hjärtevärmande. Men ni ska komma ihåg att vem som helst kan skapa samma relation med sin häst, allt handlar om att våga ge hästen kärlek och låta den ge sin kärlek tillbaka. Precis som med vänskap, ger du, så får du också.
 
 
Paulina (som skriver så fint om horsemanship) hade så bra beskrivit det jag först försökte få ord på, så jag kopierar hennes text, för det är exakt det hrä jag vill få fram, men jag är inte lika bra att uttrycka mig som henne:

TIDEN.  Ge hästen tid att lära känna dig och du hästen. Jag tycker inte man ska skynda fram någonting utan låt det ta den tid som behövs. När du arbetar med din häst, se till att ha mycket tid så om missförstånd uppstår så kan de lösas på plats. Stressa och slarva inte. Jag hör ofta hästägare som säger "Men jag har inte tid till det" och då avslutar abrupt genom att ta tag i hästen och ställa den i boxen när något inte fungerar. Vid sådana tillfällen tycker jag det är bättre att inte arbeta hästen alls än att inte kunna fullfölja det man gör. 

ATT LYSSNA. Vad tycker din häst om och vad gillar den inte? Är det en häst som leder eller som följer sina kompisar? Tar den eget initiativ? Vill den ha mycket bekräftesle? Vilket slags beröm gillar den? Är den lugn, nervös, apatisk eller stressad av sig? Kolla på hästen i hagen och se hur den agerar - hästen är den bästa läromästaren till att skapa en bra relation! 

IFRÅGASÄTT. Om hästen inte vill göra som du, våga ifrågasätt varför! Varför vill den inte följa dig? Vad gör du för fel? Hästen gör inte fel med flit eller är dumma, de missförstår dig bara. Då är det din uppgift att ställa frågan på ett annat sätt så att den förstår vad du menar. 

NUET. Hästar lever i nuet, inte i det förflutna. För att vi ska kommunicera väl med hästen tror jag det krävs att man själv lever i nuet. Förvänta dig inte att hästen ska göra något som den gjort innan, var öppen och straffa absolut den inte för det som skedde igår eller förra veckan. Du behöver koncentrera dig på hästen och stänga ute andra tankar. Vad du ska göra på kvällen, funderingar om stallarbetet eller den där läxan är oviktig när du är med hästen. Det som spelar någon roll är hästen och du, där och då när ni är tillsammans. 

VILLKOR. Något jag uppfattar att många inte reflekterar över är hur maktfördelning är mellan häst och människa är. Jag ger alltid hästarna rum att uttrycka deras åsikter och bestämma själva om de vill vara med mig. Om man konstant tvingar hästen till saker så är det ju inte en bra relation, eller hur? Då är det en diktator och en slav, inte två kompisar som jag anser att man ska sträva efter. 

MOTIVATION. Beröm hästen när den gör rätt och använd dig av positiv förstärkning. Snåla inte med berömmet och hästen behöver inte göra exakt rätt första gången för att få beröm. Så länge den har försökt är det gott nog! 

Sedan är det viktigaste sjävklart att ha KUL tillsammans med hästen! Gör sådant som ni två gillar och som ger er glädje. Vad tycker ni är viktigast när det kommer till relationen med hästen? 
 
 

Svar på kommentar!

2013-03-18 @ 16:50:17
Postat av: Anonym

Tycker du att du ändra i din hästhållning sedan du böt stall?? 
Trivs du bra fortfarande då du varit där lite längre, fast det kanske du inte vill svara på?? 
Matti är så söt, kan du inte filma mera från då du rider.

 

ANNU SVARAR:

Min häst hållning skulle jag nu inte säga har ändrat så drastiskt, jag täckar varken Matti mer eller mindre än tidigare, visst har Matti skymtast i fleece-täcke här på bloggen, men det täcket har jag bara på kanske en till en och en halv timme för att Matti ska torka efter ridpasset innan jag åker hem. Matti står oftast naken-fis. Sen så rider jag som tidigare, bara att jag har bättre tränignsmöjligheter nu så har inte behövt pausa p.g.a. isbana till ridplan som jag förstått de flesta stall utan manege har haft de seanste veckorna.

Jo, nu kom jag på en sak jag ändrat med!! Jag tar bättre hand om min utrustning. Tränset tvättar jag nästan varje gång jag ridit. Inte så noga att jag tar loss alla delar, utan det är ihopsatt då jag putsar och fettar ner det. Sadeln tvättar jag 1 gång i månaden ungefär. Men detta har jag börjat med eftersom det finns för första tillgängligt till varmt vatten, och sedan så är det varmt i stallet så man har inte sådan brådis hem efter att man ridit p.g.a. kylan!

Sen så kanske jag träffar Matti mera nu än förr, eftersom han är så nära kan det vara 2 gånger per dag jag myser och borsta honom, ex. om jag ridit på förmiddagen och vill han ska få gå längre ute i hagen, ja då hoppar jag enkelt på cykeln och hämtar in honom på kvällen sen, och dit har bara kanske 1 timme farit av dagen + att jag fått motion då jag cyklat. Matti har dessutom börjat lystra mycket bättre på min röst. Genast jag säger "Matti" när jag kommer gåendes längs stallgången lystrar han genast och höjder huvudet och tittar mot mig, det gör han inte till andra i stallet. <3

I stallet stortrivs jag, men det trodde jag texterna här på bloggen hade avspeglat sig. Som jag tidigare skrivit, alla är super schysta och peppande i stallet. Jag menar det är 24 hästar i stallet (hjälp är det så många, det känns inte så!!) och då blir vi säkert närmare 30 kvinnor på ett och samma ställe och jag har inte ännu hört någon prata skit om någon, eller haft fräsiga eller elaka kommentarer om någon eller någon annans häst. DET mina kära läsare är ovanligt tycker jag! Kvinnor kan vara så jäkla dryga och elaka bakom ryggen på folk!!

Jag får ju filmer då någon annan filmat, så allt hänger på att hitta någon kameraman. Kameran är i princip alltid med i stallet, men sällan någon som kan filma då jag rider. Men ska försöka bli bättre på det om det önskas!

 

 Sista bilden på oss då vi var stationerade i Helsingby


Fördomar = okunskap

2013-02-09 @ 15:50:00
Visst har alla fördomar ibland, det hör väl till antar jag, men jag kan handen på hjärtat säga att trots jag har ibland fördomar så låter jag inte det påverka hur jag ger något/någon en chans.
 
Vad svamlar jag om nu tänker ni säkert, men jag ska förklara. Jag har hört och läst att några av er har så  fördomar mot Vasa Hubertus, och jag hade nog någon fördom själv innan jag fick en bättre inblick om stallet. Det gemensamma dragen jag noterat hos de som kommenterar negativt om Vasa Hubertus är att de flesta är bara antagande, det finns ingen grund i påståendena. Jag har fått frågor om stallet och hur jag trivs där flera gånger nu, så tänkte berätta lite hur det ligger till.
 
Jag hade en fördom mot Vasa Hubertus för några år sedan. Jag trodde att det var många som lite snobbiga, och att alla duktiga ryttare såg en på oss "vanliga" ryttare. Känner ni igen er?? Av någon underlig anledning tror de flesta detta?? Men så är verkligen inte fallet!! Ryttare kan rida i mjuksibyxor utan att någon kollar snett.. Alla är super snälla och goa, bryr sig om sina hästar, alla är på lite olika nivåer inom ridningen, vissa är super duktiga och man tänker bara "WOW!" när man ser dem rida, medan andra helt vanliga hobby ryttare.
 
Hästarna får gå minst 6 timmar i hagen per dag, och de hästar som går tillsammans ute i hagen är oftast ute längre och ägaren hämtar in dem själv på kvällen. Visst är hagarna mindre än vid Helsingby (men så stora hagar har inte många stall!!!), men jag är ändå positivt överraskad, de kan busa och kuta omkring i hagen hur bra som helst, så SÅ små är de inte, inte de hagar var de går flera i alla fall. :)
 
Boxen är större än den Matti stod vid tidigare och jestas vilken spånbädd, Matti som jag nämnt tidigare rullar omkring där och ligger och sover, så han stortrivs. Sen är stämningen i stallet behaglig, det går lugnt till och trots att det är s.k. "rusning" mellan kl 17-19 så blir det aldrig galet i stallet, ljudnivån hålls passlig och hästarna är lugna och vissa sover t.o.m., så det säger ju en hel del! So far måste jag säga jag är så nöjd, och allt varit över förväntan!
 
Jag har ju inte varit i stallet mer än en vecka, så säkert kommer jag så småning om se vad som fungerar och ej, jag menar inget stall är perfekt, det finns alltid något som kunde förbättras på alla ställen. Eller jo, en sak irriterar jag mig på, haha, stallgången. Jag har ju inte varit på ett stort stall så har inte behövt uppleva hur fort stallgången blir smutsig då man går in och ut med hästarna ut boxen, DET stör jag mig på och sopar ofta stallgången på Mattis sida. Men så där annars slopa fördomarna, det är super bra gäng i stallet och de har hjälpt mig nu i början utan att någon har suckat när jag frågat något osv. De som läst bloggen en bra tid vet ju att jag värderar Mattis välbefinnande högt, och Matti mår riktigt fint där, annars skulle jag väl inte skriva så gott om stället. Jag kan efter en vecka bara rekommendera stallet varmt!
 
 Här på bilderna är stallet fint fixat eftersom duktiga stallmästaren Ansu varit i farten!!
 
Det finns passligt med sadelhängare utanför boxen så man kan placera sadeln där när man sadlar på/av
 
Mellan gången mellan de 4 olika delarna i stallet och ryttarmas lilla krypin med våra skåp
 
"andra" sidans
 
"andra" sidans andra del
 
Här kan man bl.a. gå ut med hästen ur stallet och här är också spolspiltan (hö färdigt till hästarna)

Svar på kommentar

2013-02-06 @ 10:05:00
ANONYM SKRIVER: jag har aldrig varit in i Hubbe-stallet, kan inte du fota eller filma, varför inte ta den där videobloggen jag önksade tidigare som aldrig blev av........ Kul att ni trivs. Kan du annars skriva positiva o negativa saker med stallet??

ANNU SVARAR: Någon videoblogg vågar jag inte göra, men jag kan säkert filma någon snutt eller fota här någon dag då jag är i stallet!
Hehe, jag vet inte om jag vågar filma då jag är så pass ny där, känner mig så fånig ;) tss
 
Angående stallet så kan jag säkert skriva något inlägg, kanske i slutet av veckan då jag fått vara några dagar till i stallet och komma in i rullorna. Men so far har jag inte några negativa saker att skriva om, allt har bara varit positivt faktiskt! ;)
 
 
Min söta sputnick med bettet snett i munne, haha.

Vill ni se?

2013-01-23 @ 15:16:37
Av: A
Kan inte du lägga upp en film med "en dag i stallet?? Skulle vara roligt att se dig och Matti hur en dag kan se ut för er. :) Vilka bra tips du gav i inlägget!!
 

missförstånd

2012-11-01 @ 14:21:00
Anna skriver:
Har Matti varit riktigt omöjlig någon gång? Tänkte då du skrev han vet när han får busa och int.
 
 
Han har aldrig varit farlig att rida och på det sättet omöjlig, men när jag försökte riktigt ordentligt under ett pass att få honom att sätta vikten på bakbenen och dem under sig + att få mera energi i trampen så fick vi lite kommunikationsproblem och Matti sade ifrån. Så detta är INTE för att han vill vara elak utan han fattade helt enkelt inte vad jag ville han skulle göra, det var helt mitt fel. Vad jag lärde mig av detta var att jag höll tillbaka för mycket och manade på skänkeln för mycket på samma gång. Men då igen fick jag ju bakbenen hans ordentligt under honom, höhö. *bad joke*
 
Och nej, jag tycker inte det är fel att erkänna om man ridit åt skogen, för vi lär oss hela tiden av våra misstag, det är bara så synd om hästen som måste vara våran provkanin. Men ibland fungerar bara inte kommunikationen och vi måste se oss själva i spegeln och fundera vad vi gör för att orsaka det här problemet. Har hästen ont? Rider vi orättvist? Är vi otydliga? osv. I alla fall gällande stegrande och bockande så är det nu sällan en frisk häst gör detta, eller för att hästen tycker det är roligt att bocka och stegra under varje ridpass. Jag tycker det är allt för många ryttare som skyller på att hästen bara testar sin ryttare genom att bocka och stegra sig, men om hästen gör detta under majoriteten av alla ridpass skulle jag nog rekommendera ni först kolla upp att hästen är frisk i rygg osv. för ofta har hästen ont i ryggen (kolla hur sadeln ligger!!) eller så rider du kanske inte så rättvist och tydligt så att hästen förstår och vill samarbeta? Då blir det ju inte bättre om du blir förbannad på hästen, eller hur?!
 
 
 
Dessa är alla från en och samma långsida, och eftersom de kom 3 skutt efter varandra fick jag börja fundera hur jag faktiskt rider och ändrade strategi eftersom Matti protesterade så kraftigt. Ni fick ju se video från resterande ritt i våras om ni minns? Det gäller bara att hitta rätt sätt att kommunicera.
 
 

Svar på frågor

2012-10-21 @ 09:08:00
Jag har fått lite frågor nu som då som jag samlat ihop till detta inlägg en bra tid, så här kommer lite svar på de ni frågat de senaste veckorna. :) (har bara formulerat om frågorna så de ska vara kortare och detta inlägg inte super långt).
 
 
Tycker du att du skolar Matti bra?
Nå klart Matti skulle ha gått massor mer framåt om han varit hos någon duktigare ryttare, men han var inte så rå när jag började rida honom så jag hamnade att skola honom på det sättet. Vi filar på det han redan kan och försöker få det ännu bättre. Mycket basic saker.
 
Hur länge har du ridit?
Jag har ridit seriöst i kanske 7 år, men åkt häst och hållit på med hästar i 16 år regelbundet. Började som 5-åring så då red man ju inte så mycket, satt mera på och tyckte man var skitduktig så länge man var kvar på ryggen ;)
 
Är du en prylnisse med hästutrustning?
Haha, vilken fråga. När det kommer till schabraker och belindor antar jag att jag är det, kan ha hur många som helst, så när jag har sparat ihop lite så unnar jag gärna mig det istället för att shoppa vanliga kläder till mig.
 
 
 
 
Hur hög är Matti?
Den frågar har jag ofta fått.Matti borde vara melan 160-165 cm i mankhöjd.
 
Är Matti för "rå" till dig?
Nej det tycker jag inte, fast mycke basic jobbar vi fortfarande med, men det gör man med de flesta hästar inom dressyren i någon viss mån
 
Du gillar stallet du har Matti i va? Är det bästa i Vasa??
Jag älskar det! Underbara människor, alla har fötterna på jorden och låter hästarna vara hästar. Inga intriger, baktal och sådant som lätt försegår bland tjejer. Vi mår bra tillsammans där. Det är som en fristad!
 
 
 
Rider du faktiskt i alla väder?
Hoppas jag inte upprör någon nu, men regnar det och blåser mycket hoppar jag gärna över ridpasset eftersom vi inte har någon manege nära, och både jag och Matti avskyr vind o regn
 
Har du fallit av Matti någon gång, eller busar han helst?
Matti har jag fallit av en gång, det var förra vintern när han äntligen bjöd på det efterlängtade bocksprånget (hur minimalt det var och ynkligt kommenterar vi inte, då blir det bara pinsamt för mig, hehe)
Totalt har jag väl fallit av kanske 5-7 ggr, jag vet faktiskt inte. Matti är första jag fallit av de senaste 6 åren.
 
Har Matti några dåliga sidor?
Mattis bra sidor: Genomgo, klokaste hästen jag träffat, rolig filur, hjärta av guld, hög arbetsmoral, gör alltid sitt bästa, snäll med alla djur,
Mattis dåliga sidor: för matkär (tog sig ut ur boxen förra året och käkade upp 11 kg havre, jag trodde han skulle dö och grät floder!!), kan bli frustrerande ibland när han lämnat gasen i stallet (fast det beror ju mycket på mig med ridningen)
 
 
 
 
Vad har du för mål med Matti?
Mina mål är att en dag kunna samla ihop honom till piaff och passage. Men nu närmare mål är att kunna göra galoppombyten utan hjälp av hinder samt att få honom i en stadig form och FRAMFÖR skänkeln.
 
Vad är Matti rädd för?
Det är inte mycke han faktiskt är RÄDD för, men älgar, skidåkare och ljud som kommer in ifrån något, ex. skjul som han inte ser vad är. Men oftast är han uttråkad när han är "rädd" för något ;)
 
Är inte stallet rätt kallt för dig och Matti som tränar så mycket?
Matti svettas inte så lätt så han blir inte så svettig så det går bra, de gånger han blir svettig finns täcken att lägga på. Antar du menar under vintern? Men ett halvblod som fryser mycket är stallet nog för kallt åt, skall nog vara för mera håriga hästar.
 
Hur högt har du hoppat med Matti?
Med Matti vet jag inte exakta höjden jag hoppat men ca 100-105cm har jag hoppat med honom. Som på bilden nedan, det är det högsta vi hoppat tillsammans. :)
 
 

FRÅGA TILL ER LÄSARE

2012-10-12 @ 10:08:00
Idag vilar Matti eftersom jag ska direkt efter skolan till strandgatan och bli fixad inför kvällens modeshow på strampen, laidasta laitaan som mamma brukar säga. ;)
 
Så därför tänkte jag att denna dag skulle passa perfekt till at ställa er en fråga!! Jag skulle vilja att ni skulle skriva vad NI tycker bäst om att läsa här på bloggen. Är det horsemanship, dressyr, vardagen, hoppningen osv. Vad vill ni se mera? Vilken sorts inlägg vill ni läsa, är det något ni skulle vilja jag skulle skriva och berätta om?
 
Ni får kommentera anonymt spelar ingen roll, men ös och på vad ni vill läsa och se mer av. Har ni frågor till mig eller Matti (höhö) är det bara att ösa det hit också.
 
 
 
 
 
 
 

Svar på kommentar

2012-09-12 @ 13:05:00
FRÅGA: Läste på sidan här att du varit utbränd och Matti missförstådd? Jag har inte följt din blogg så länge så tror du att du kan berätta om det? På vilket sätt menar du ni räddade varandra, knappast var Matti vanvårdad! Söt häst annars!
 
 
SVAR: Att Matti var vanvårdad får ni absolut inte tro, fy då, nej, nej!! Alltså grejen var att hans förra ägare inte hade tid för honom så hennes mamma tog mest hand om Matti, och eftersom mamma inte kunde så mycket om hästar så tog hon kontakt med mig och undrade om jag var intresserad av Matti. Mamman tyckte så om Matti och man såg hur mycket Matti tyckte om henne, så ni får aboslut inte tro han blivit vanvårdad, Matti har alltid blivit älskad!
 
Matti importerats från Estland i slutet av januari 2011 och ägaren innan mig köpte honom i början av feburari, så det blev snabba ägarbyten och stallbyten + resan över havet tror jag tog på Matti så han kom lite ur balans. Matti är en häst som behöver tid att lära känna en människa och våga lita på dem, så jag antar att de snabba bytena gjorde Matti osäker i sig själv. Han var ändå bara knappt 6 år när han gjorde sin stora och först flytt.
 
Det som jag syftar på med missförstådd är då människorna i stallet kallade honom schitzo och knäpp. De berättade att Matti kunde hoppa till för allt, såg spöken över allt, kunde springa iväg utan anledning, stegra sig i terräng o falla bakåt och sedan skena hem, var inte så terräng eller trafiksäker osv. Visst har Matti hoppat till för saker med mig också, men det gör alla hästar.
 
Jag blev lite osäker första gången så klart vad jag gett mig in på efter att fått höra det där, men föll för honom pladask. Men de två första gångerna jag red Matti var jag nog aningen nervös, men det släppte vart efter. Jag jobbade även mycket från marken med honom de första månaderna och fokuserade bara på att lära känna varandra, vilket jag tror var nyckeln till att vi så snabbt kom överens och jag aldrig fått se de fasonerna som jag fick höra första gången jag träffade Matti.
 
 


 
 
Jag då igen hade haft flera år i skolan som var tunga, blev skoltrött, fick mononucleos och hamnade in på sjukhus och fick flera följdsjukdomar så året efter tillfrisknande fårn mononucleosen så var jag sjuk i nästan allt annat, min kompis dog på en resa vi gjorde med skolan, jag kände jag inte fick det stöd jag behövde från skolan med studentskrivningarna när jag faktiskt varit riktigt sjuk och hade läkarintyg. Jag har alltid haft höga krav på mig själv och jag skulle ha behövt ett mellanår för att samla krafter men jag lyssnade för mycket på andra istället för mig själv och mitt välmående så jag började genast på högskolan men klarade bara några månader innan jag blev sjukskriven för utbrändhet.
 
Vid det här laget hade jag tappat kontakten med måna kompisar och dragit mig undan, inte klarat av att gå till skolan på 2 veckor och var livrädd att någon skulle få reda på det. Hade hittat på att jag var sjuk till skolan och till pojkvänne sa jag att lektioner blivit inhiberade osv. Som många säkert vet kommer man inte upp på fötter så där bara från en utbrändhet, så hela december var jag sjukskriven från allt, och i januari tvingades jag börja jobba 50% för att klara av ekonomin och gick vid psykolog och hela köret. I samband med detta då så hörde de av sig om Matti i juni 2011 och jag kände bara jag inte kunde släppa denna chans fast det innebar mycket ansvar och fullt schema igen (att ha fullt med program var skrämmande och ångestframkallande då ännu). Men det är det bästa valet jag gjort. Det var bästa terapin jag kunde få. Jag började vart efter må bättre och prioritera rätt och få ordning på mitt liv och jag började i skolan igen, men nu i ny skola och ny utbildning (sjukskötare).
 
Jag har ännu idag saker att jobba med ännu, men jag har kommit så otroligt långt och jag kan inget annat säga än att jag och Matti hittade varandra när vi behövde varandra som mest. Vi har tillsammans kommit upp på benen igen och mår så bra vi bara kan må just nu.
 
Blev en lång roman nu, men blev så rädd att andra också trodde Matti blivit vanvårdar, för så har det aldrig varit. Det är bara som med oss människor, ibland fungerar inte kemin mellan alla människor, alla fungerar inte med alla, så är det med hästar och människor också. Jag och Matti passar varandra som handen i hansken.
 
 
 

Svar på kommentar

2012-08-16 @ 18:00:00
FRÅGA: Hej Annu! Det är första gången jag kommenterar din/er blogg så känns rätt häftigt! Jag har följt er dock i några månader fast jag inte känner er. Jag har en fråga också till dig gällande Matti. Är Matti lätt att rida? Han ser så "automat" ut på filmer du laddat upp. Hur är han i hanteringen är han lätt där också eller har ni bara fått överstökat vem som bestämmer? Kan du svara i ett inlägg så jag inte missar svaret?
 
Nej, en automat är Matti verkligen inte, men kul att det ser ut så!! Alltså Matti som häst är mycket känslig av sig. Skulle jag börjar ryta till honom utan anledning så tar han illa upp och man nästan ser hur ledsen och osäker han blir på en gång. Men jag har aldrig upplev Matti som svår eftersom jag från första stund tog allt i mycket lugn takt och fokuserade de första månaderna på att lära känna varandra. Men då igen så när jag provred Matti första gången förra året så sade de som var i stallet att han var en svår häst och knäpp, rent av schitzofren, de kallade honom schitzo-hästen. De sa även att Matti inte var någon terrängsäker häst eftersom han hade tvärnitat, stegrat sig och voltat bakåt en gång utan någon vettig anledning.
 
Visst kan Matti skygga till ibland som precis alla andra hästar, speciellt om Matti blir uttråkad. Då hittar han saker han är "rädd" för och måste kika en extra gång på.. Men alla sådana där bus är så oskyldiga så de räknas nästan inte. ;) Och skulle jag uppleva Matti farlig skulle jag aldrig ta min älskade systerson till stallet och ha lilla W uppe på stora Matti, nej nej, men nu var ju inte fallet så heller, för Matti tycker om barn. Matti älskar alla (förutom om de med sparkstötting eller skidor, för de är bra läskiga, haha).
 

Lille W och Matti i våras
 
 
Men i ridningen så måste jag nästan skilja på nybörjare och längre hunna ryttare, för Matti är super snäll med nybörjare, han stannar lätt och det går inte särskilt hårt när han väl går framåt. Men är du mer erfaren och ska ha honom i form och göra svårare saker är det en helt annan femma, för att bara få ett friskt tempo i trav och luftighet i stegen kommer INTE gratis på Matti. Jag har bara sett min ridlärare Lena Lahti fått honom i form en längre stund ett ett x-antal steg. Så jag och Matti jobbar på det! Så jag skulle inte kalla Matti någon nybörjar häst, eftersom han blir så där underbar först när han känner sig trygg med sin människa och har en snäll och rättvis ledare.
 
 

Alla i familjen tycker om Matti, tror t.o.m. mamma räknar honom som en familjemedlem idag.
 
 
Men då är Matti en mycket "dag till dag"-häst. Ena dagen kan han vara så underbar att rida, och andra dagen kan han vara som en snigel med framåtbjudningen och stel som en pinne i sidorna. Sen är Matti också en häst man måste lära känna tror jag. För mig tog det i alla fall ett bra tag innan jag hittade "knapparna" på honom, och jag har inte nära på hittat alla knappar vid ridningen, men det är ju inte roligt att få allt gratis heller och vi har inte bråttom.
 
Bilden nedan tycker jag visar ganska bra hur känslig Matti är. Det är samma dag som bilderna är tagna, skillnaderna är bara att solen gått i moln, olika ryttare och att vi tog bort benlindorna för det såg så galet ut med rosa benlindor och röda ridbyxor, haha. Men hur som helst är det absolut ingen nybörjare som sitter på ryggen till höger på bilderna, men det visar att Matti går gångartern snällt oberoende ryttare, men att få honom att arbeta på rätt sätt kräver så mycket av ryttaren och man måste nästan helt enkelt vara en naturbegvning om man får det att fungera med det samma, eller ge det tid och lära känna varandra för att hitta knapparna och få Matti att arbeta på rätt sätt. Jag får inte Matti i form, bara dit åt, och då har jag ridit honom i ett år, men som sagt vi jobbar på det! :)
 
 

Censur p.g.a. att det inte spelar någon roll vem som rider ville bara ge ett exempel.
 
 
Oj vad jag tycker om då ni kommenterar. Fortsätt gärna med det, så roligt att få en slags diskussion med er läsare. Hoppas du Sara blev nöjd med ditt svar. :)
 
 
 

Svar på kommentar

2012-08-09 @ 12:02:00
Av - L
Alltså absolut inget elakt menat, men du kan ju bara inte tycka om Matti varenda dag och tycka allt är så en dans på rosor. Så är det ju aldrig med någt.

Ni har annars kommit långt tillsammans. Roligt att följa bloggen!
 
 
Svar: Alltså jag förstår inte varför många av er har så svårt att förstå detta, hehe. Får flera gånger kommentarer om just detta. Men så här är det, ridning har alltid varit terapi för mig, jag har bara tävlat kanske 2 gånger så har inte behövt hålla stenhårda träningsscheman inför tvälingssäsongen så det blivit något jobbigt med ridningen. Jag har den principen att vill jag bara gosa gör jag det med hästen, vill jag ta race på en äng gör jag det, vill jag ta ridlektioner gör jag det. Jag har inga andra måsten med ridningen än att det skall vara roligt och att jag ska utvecklas tillsammans med min häst.
 
Visst finns det dagar jag inte skulle orka åka ut till stallet, ex. om det varit en super jobbig dag på jobbet/i skolan och det ösregnar och blåser galet, men då får Matti den dagen ledigt och jag rider följande dag. Jag har 1-2 dagar ledigt i veckan från stallet då Matti har sina vilodagar. :)
 
Jag har ju nog skrivit de gånger jag inte varit allt för glad på Matti t.ex. då vi var på en träning i vintras och hästkräket inte ville in i transporten och vi stod i 30 min med svetten rinnandes ner för ryggen och jag bara ville börja gråta (men den ovanan är borttränad nu tack och lov), och den dagen han hade energi upp över öronen här för några veckor sedan då han inte var kontaktbar från ryggen, de två gångerna vad jag super less på Matti, men det är faktiskt de enda gångerna vad jag kommer på så där bara.
 
Jag själv tycke vi passar som handen i hansken, så då behöver man inte ha många down-dagar utan har mest uppåt dagar och då är det inte så svårt att få varandra på gott humör.. :)
 
 

Är det rätt är det lätt,
är det lätt är det rätt
 
 
 
 
 

Världens bästa kommentar

2012-08-02 @ 15:28:00
Jag blir så glad över hur snälla ni är som kommenterar så många gånger så snälla saker, jag och Matti tackar och bockar för allt!
 
Vad som gjorde oss extra glada var underbara snälla Malin (hon har blogg) som alltid kommenterar så snälla saker. Igår gjorde hon mig extra glad med följande kommentar igår. (lägre ner är vad hon syftar på)..
 
 
 
Ni kan ju tänka er hur mycket kommentare värmde när jag läste den igår. För hästen på bilden hon tagit är ju to die for! :) Tack Malin!!
 
 

This or that

2012-07-14 @ 11:03:00
Dressyr i ridhus/dressyr på ridplan
Hoppning i ridplan/hoppning i ridhus
Tävla högt och mycket/ tävla ibland
Stallet/Hemma
Hoppning/Fälttävlan
Hus/Lägenhet
Ridhus / Rida ut
 
 

Köpa en häst som kan allt/köpa en häst att utveckla själv (men ej helt grön)
Bada/sola
Sto/valack/hingst
Rida i ösregn/rida i världens värme
singel/upptagen
Sadel / Barbacka
Halvblod / fullblod
Litet stall/Stort stall
 
 

Senskydd/Lindor
Bikini/Baddräkt
Videor/bilder när man rider
stövlar / chaps
schabrak / vojlock
Ramla av på en tävling / rida fel program på en dressyr tävling
Häst som stegrar/häst som bockar
Köpa hästgrejer/köpa vanliga kläder
Hackamore / Bett
lång man/kort man (på Matti iaf)
Hoppa studs / Cavaletti
Rida i skogen / Raca över stubbfält
Rida tidigt på morgonen / Rida sent på kvällen
 

Kandar / Träns
Dressyrsadel / Hoppsadel
Låta hästar gå på bete / Låta de stå inne
HSäkerhetsväst (vid hoppning) / Utan säkerhetsväst (i dressyr)
Horze / Hööks
Vörk / Åsas stall
Dressyr / Hoppning
sjuk häst / ingen häst alls
hetsigare häst / latare häst
 
 

Ombokat

2012-07-10 @ 14:00:00
Nästa onsdag bär det av. Spännande!!!! Kommer förhoppningsvis bli bästa dagen i mitt liv? Katotaan miten menee. Fingers crossed!
 
Ni vet knappast vad det gäller, men håll tummarna för det. Vill inte gå ut med det här före jag varit norrut på besök!
 
 
 
 

Svar på fråga

2012-06-20 @ 11:57:00
Jag har en fråga, vad har du för tankar kring nosgrimmor? Varför använder du just en pullarnosgrimma?
nyfiken ;)


Vad jag har för åsikt? Jaa-a alltså varför jag använder det träns jag använder på Matti är för att jag ville prova om det var någon skillnad på detta och det "vanliga", o sen har det bara lämnat på. Jag har inte märkt någon större skillnad, men kanske Matti funkar liiite bättre med detta träns.

 

Så min åsikt är at man vet själv vad som passar häst o ryttare så att ridningen ska just bli så fin o lätt som det är meningen den ska vara. Vissa rider med gummibett o andra med pelham, har ingen åsikt var och en gör det som är bäst för dem. :) Gällande bett anser jag ändå att hellre pelham på en häst somär grymt stark och  drar iväg om hästen fungerar bättre med det så man slipper riva o slita i munnen.



Ingen större skillnad på träns/nosgrimma, bara av lathet lämnat kvar (eftersom Matti bara har 1 bett o 2 träns)



 


Medryttarhäst sökes!!

2012-06-09 @ 12:20:48
Sitter och väntar på Ansu, hon ska joina till stallet idag. Först kommer jag att rida och sedan ska hon rida en stund o vi ska ta lite ridbilder så hon kan slänga ihop en liten annons att hon söker medryttarhäst.

Så jag passar på att annonsera lite här också! Om du har en häst eller känner en någon som behöver en duktig medryttare till sin häst så kan ju höra av er! Ann-Sofie Ansi Åkerholm heter hon på Facebook var ni enklast kan ta kontakt med henne.

Lite kort info om Ansu ifall du blev intresserad,
Ansu har ridit sedan hon var liten och har två egna hästar (finnhästar) som är pensionerade och därför söker hon nu en häst hon ska kunna utvecklas med och ev. kunna ta ridlektioner på, så skolningsnivå LB och uppåt.

Ansu har arbetat i tävlingsstall i två år, hos Petra Aittola och Royne Zetterman i Sverige, Skåne, och har då som ni förstår fått arbeta med alla de sorters tävlingshästar, och samlat på sig en enorm kunskap om hästar, så din häst är verkligen i goda händer om Ansu blir din medryttare.


Så jag rekommenderar inte Ansu bara för att hon är min bästa vän, utan för hon verkligen är duktig och jag hoppas hon hittar en medryttarhäst som hon ska kunna ha roligt med och utvecklas med på samma sätt som jag fått göra med Matti. Så hör gärna av er om ni är intresserade av att skaffa henne som medryttare!



Ansu och den kända hingsten Ludwigs Champion (känd för sitt temperament)
vid Royne Zettermans anläggning, Sverige



Ansu och valacken
Secret Choice hos Petra Aittolas anläggning, Sverige




Ansu & Odi (dålig kvalité för det är printscreen från en film), Finland



Enskild fråga

2012-06-03 @ 12:25:00
Har egentligen ingen fråga om dig och Matti men hoppas att du svarar endå!
Du red väl på ridskola förr? Det skulle vara jätte roligt om du kunde skriva lite om dina favvo hästar där (kanske även bilder från då du red där!), och skillnaderna på att rida på ridskola och att ha egen häst! Tycker att det det skulle vara väldigt intressant att läsa om då jag själv är ridskoleryttare! Kanske du till och med kan göra ett helt inlägg om det?

Jodå visst kan jag det. Jag red på ridskola tidigare, ridit på nästan alla ridskolor här i Vasa omnejd. Har prövat på Farmstall, Böle, Vasa ridcenter, Korsholms skolor, Pohjanlaukka, Tölby och Vörk. Sen har jag varit på ridläger till Fäbodavägens stall och till Norrköping i Sverige.

Jag började rida som 5-åring på en shettis som kallades Ami. Ami var en busig dam med en härlig personlighet. Växte tyvärr ur henne rätt snabbt och fick byta till en ridskola. Men när jag ser tillbaka på Ami ler jag bara.


Lilla Ami och lilla Annu


Lite vilda western emellan åt men jag lärde mig massor av att få göra själv, Ami var ju så snäll

I Böle, vart jag fortsatte efter shettisen Ami, hade jag en favorithäst som hette Wilma, hon var lat men trygg, minns faktiskt inte så mycket från detta ställe eftersom jag var bara 6-7 år när jag red där. Hittade inga bilder här i lägenheten från Böle stallet, har dem säkert hemma hos föräldrarna

Mina favorit hästar på Farm stall, som var stall nummer tre att pröva på, var Cheri (min sköthäst) Tupla och Alt. Cheri var ridläraren Ankis häst, och Cheri var världens finaste jag gjorde allt för henne. Cheri skötte jag i flera år och avgudade henne. Hon är när jag tänker efter enda hästen jag tyckt lika mycket om som Matti. :) Tupla (i hoppning) och Alt (i dressyr) red jag oftast på lektioner och var två små gossar som bockade o tjurade, vilket jag älskade. Farmstall har inte funnits på många år.

 


Cheri ren o fin, hehe

 


Alt


Tupla

 

Vasa Ridcenter har jag ridit enstaka gånger, och andra som rider där gillar det säkert, men för mig var det för kall stämning och stort för att jag skulle känna mig välkommen och trivas, samma sak gällde Tölby, och dels för jag tyckte att hästarna var för magra när jag provade på att rida där för många många år sedan. Sen tyckte jag inte ridlektionerna var givande över huvudtaget, man var 8 ryttare som gjorde lite volter och fick rida alla gångarter och så var det bra. Hehe, jag var redan då rätt så kräsen ;)

 

Vid Korholm skolor lärde jag mig att ta ansvar, den ridskolan finns inte kvar längre utan är en YA utbildning i gamla vasa. I detta stall red jag i flera år och hyrde under varje vinter och sommar en häst som jag fick ha som "egen" under 2 veckors tid. Santtu var finnhästen som blev min stora favorit där, en snäll finnhäst som inte var rädd något. Men i slutet fick jag inte rida honom så myket då en annan tjej också fick honom som favorit, så jag började rida en häst som kallades Wellu, han kunde sticka iväg och bocka och göra allt för att slippa undan och skrämma skiten ur småbarnen, men jag älskade honom och hyrde honom flera gånger.

 


Älsklingshästen Santtu

 


Wellu

 

Vid Pohjanlaukka red jag i ca 1 år (slutade för att ridläraren slutade). Här började jag rida för att få språkbad (i finska), eftersom lektionerna gick på finska och ridläraren Pauliina var helt underbar och helt finskspråkig. Min favorithäst här hette Ameno som var 5 år, och honom red jag mest. Ameno var också en lite filur som kunde sticka iväg om han fick tråkigt, men detta gjorde han typ aldrig med mig så det var ju lite långtråkigt emellanåt när man bara fick höra hur busig han var med andra ryttare på andra lektioner. Jag blev erbjuden att köpa Ameno av Pauliina men hade inte pengar eller möjlighet så jag fick bara krama om honom en sista gång innan de flyttade till ett annat ställe.

 


Ameno, finaste lilla bebisen

 

Vörk är ridskolan jag har trivts absolut bäst på. Ett stall ute på landet med bra manege o ridplan. Här har jag ridit längst och för flest tränare. Jag har jag varit på träningsläger med olika hästar från klubben och lärt mig massor. Idag har de ingen ridskoleverksamhet längre, endast för dem me egna hästar.

 

Vid vörk har jag hunnit ha många favorithästar eftersom det är här jag spenderat mest av min tid, trots att det varit en lång bilväg till Vörå (30 min / väg) för att bara ta en ridlektion har jag haft underbara föräldrar som skjutsat mig när jag inte hade körkort och lånade ut bilen när jag hade körkort så jag skulle få åka och rida.

 

Mina guldklimpar i detta stall har varit Ansis, Aleto, Johannes, Petki, Trolli och Ami.

- Ansis gillade jag eftersom ingen annan tyckte om honom då han bet och kunde vara lite aggressiv, jag tyckte så synd om honom så jag började spendera tid med honom och lärde känna honom och föll pladask.

- Aleto var en arab jag tyckte också otroligt mycket om då han var så tillgiven och snäll. Aleto hyrde jag också under en sommar. Tyvärr var han halt hela sommaren men det gjorde mig inget, att hålla på med hästar är så mycket mer än bara att rida

- Johannes var en större herreman som jag tyckte om eftersom han var stor och passade mig som är så lång, han var maffig och kunde mycket inom hoppning och dressyr.

- Petki och Trolli tyckte jag om eftersom jag utvecklades när jag red dem båda på olika sätt. Petki hjälpte jag till med att skola honom eftersom han var rätt grön när han kom till klubben, och Trolli red jag för att han skulle få göra något annat än bara gå nybörjarlektioner och inte styvna bort. Dessutom var båda lite små charmiga och kunde vara lite småbusiga och nypas och hålla på ibland.

- Sen var det dressyrstoet Ami. Ami hade haft problem med ryggen pga en dålig sadel så när hon sattes igång så var jag aktiv och red henne och vi fick ett trevligt band mellan oss.

 


Ansis som ingen tyckte om förutom jag. Hade honom flera somrar som sköthäst på ridläger



Aleto, som jag också hyrde en sommar



Johannes som lärde mig hoppa, det gick säkert och HÅRT!


Trolli

 

Nu är ju inte Matti min egen häst, men det känns så eftersom jag har så stor frihet vad jag gör med honom (jag är så lyckligt lottad!). Men största skillnaden med att ha sköthäst/medryttarhäst/foderhäst och att endast rida på ridskola är att du får ett helt annat band med hästen, du lär känna hästen på ett helt annat sätt och lär dig så mycket mer förutom det du gör från hästryggen och lär dig under den ena lektionen du rider i veckan. Under det här året jag fått ta hand om Matti har jag lärt mig grymt massor om sårvård, sadlar, hovslagare, exem osv. Något jag inte behövt veta av före nu. Sen har jag fått ett band till denna häst som hjälper oss i ridningen eftersom vi är ett team nu, det är inte han och jag utan det är vi, vi är ett.

Sen så när det kommer till ridningen så får man en annan känsla när man rider en och samma häst flera gånger i veckan. Ni blir mera ett team och du behöver inte från gång till gång försöka hitta rätta "knappar" på alla de olika hästarna man rider (fast det är nyttigt att rida olika hästar, alla lär en något).

Det finns så många hästägare där ute som behöver hjälp med att ta hand om sin ögonsten till häst, så jag rekommenderar alla att skaffa en sköthäst/medryttarhäst/foderhäst, man lär sig så otroligt mycket. Om du dessutom får ta ridlektioner på den hästen är det ju fantastiskt, tänk så mycket man lär sig. Man blir självständig och stark som person för man klarar så mycket bara man vill. :)

 


Bandet du får till en häst är underbart. De se in i din själ och älskar dig för precis den du är <3

 



Svaren från frågestunden

2012-06-02 @ 08:25:00
Det kom så många frågor redan så jag slänger in svaren här nu. Ska åka iväg till stallet jag nu och övervaka då hovslagaren kommer, så får se om jag hinner rida något? Lite sugen då det gick så fantastiskt bra igår, struntar i vädret, finns inga dåliga väder...



Vilken tränare rider du för och hur ofta?

Jag har ridit för många tränare som varit bra, men den som jag rider för nu är Lena Lahti eftersom hennes sätt att lära ut passar mig mycket bra, jag är lat av naturen och behöver någon som pushar på och kan höja rösten ifall jag inte gör mitt bästa.

Jag rider för tillfället för Lena 1-2 gånger i månaden, tidigare red jag 1 gång i veckan men ekonomin tillåter inte det för tillfället och skolan tar upp så mycket tid. Hoppeligen blir de oftare nu när skolan slutat. Men under dessa snart 2 åren jag ridit för Lena har jag gått framåt MASSOR, trippelt mera än jag gjort de tidigare åren tillsammans jag ridit på ridskola!


Kommer du att ställa upp i flera tävlingar?
Klart vi ska, speciellt efter gårdagens lektion är jag super taggad. Ska verkligen försöka få samma känsla jag hade igår VARJE gång jag rider Matti nu framöver, vi kommer bli farliga på tävlingsbanorna om vi fortsätter i samma riktning! <3

 


Mamma, Matti och jag på min och Mattis första dressyrtävling 5e maj, vi placerade oss 2a. Var överlycklig!


Vad är det bästa med Matti?
Hans underbara lynne. Han är så genomsnäll men har ändå en gnista i sig och kan busa runt lite (men på ett snällt sätt). Han är en häst man bara inte kan undvika att tycka om, han är en vän för livet! Till och med min mamma och pappa tycker om Matti och ser honom som en familjemedlem fast de inte spenderat mycke tid med honom eller varit intresserade av andra hästar jag hållit på med. Matti är svår att inte älska. ;)

 

 

Förskönar du Matti i bloggen? Du skriver aldrig något negativt, allt är jämt så bra?? Söt häst annars!
Haha, jaa-a. Nej, eller jag vet inte? Det är så här jag upplever min tid med Matti. Visst har Matti några dåliga sidor men de är så få. Kommer inte på någon dirket dålig just nu men, hehe? ;)

Men jag tycker nog jag skriver när det gått dåligt också, men det gör inte så ofta det? Ex. då jag skulle lasta honom från en träning i Vörå, då skrev jag hur dåligt det gick och hur arg jag var på honom.  Haha, så arg har jag aldrig varit på MAtti, men nu de senaste två gångerna vi lastat honom gick det hur bra som helst när jag blivit visad hur jag ska lasta.

Så nej, jag skulle inte säga jag försökönar Matti, han är så där jäkla underbar, kom ut och kika fast så förstår du! :)

 

 

Ni verkar ha ett så fint band mellan er, litar han på människor av naturen eller har du tränat på något speciellt sätt så han följer efter dig? Tänkte då du haft agility med honom?
Jaa-a, alltså jag jobbade mycket från marken med Matti när jag började hålla på med honom, sen spenderar jag ALLTID mycket tid med honom före jag börjar rida, alltså jag gosar och kramar på honom innan jag tar ut honom från hagen, jag borstar i lugn och ro, gosar lite mera och ger lite godis (inte underligt han är så tjock ;) ).

Men Matti är väldigt bra uppfostrad, Betti (hans uppfödare i Estland) har gjort ett fantastiskt bra jobb med honom. Han äter ex. inte gräs om han inte får då man är ute och går i grimma o grimskaft. Han är ingen häst som rusar iväg med en då man leder honom så ett litet barn kan hur bra som helst leda honom.

Men då igen har jag hört han inte varit helt på samma sätt förut, men det kan jag inte jämföra med eftersom jag aldrig sett någon annan sida av honom än denna. Han vill alltid vara till lags och har alltid följt efter mig, som jag sagt, han har ett så stort hjärta och vill alla så väl. Jag kan inte så mycket om Horsemansip så att jag skulle kunna påstå vi tränat något skillt, jag bara leker o busar på ridplanen då jag har "Horsemanship", jag har bara satt tid på att ha kul och visa att jag lita på honom o älskar honom. Hästar är så otroligt smarta och kärleksfulla djur, ger du kärlek så får du dubbelt tillbaka, det är det som är så härligt!

 

I början skrittade bara Matti efter mig när vi lekte på ridplanen, nu travar han o galopperar efter mig <3

 


Vem är denna Betty du skriver om ibland? Ägaren till Matti är väl Jenny?
Betti är den tjej som ägde Matti då han bodde i Estland. Hon köpte Matti då han var 1 år och har ridit in honom och uppfostrat honom, hon tvingades sälja honom p.g.a. studier eftersom hon tyckte det var fel mot Matti att han inte fick den uppmärksamhet och kärlek som han förtjänade. Jag kan bara säga hon gjort ett fantastiskt jobb med att uppfostra denna gosse! Han lyssnar så bra och lyder en så bra i all hantering, även då han blivit rädd!!

Yepp, du har rätt, Jenni äger Matti just nu :)

 


Betti och Matti i Estland

 


Följt din andra blogg också, hur har du hittat alla hästar du ridit? Kan du inte berätta om de olika hästarna du ridit o varit medryttare på, saknar du inte de andra hästarna?


Alla hästar jag varit medryttare på har jag hittat via kontakter. Enda jag inte hittat via kontakter är Ramell, honom hittade jag eftersom jag hade ut en annons på find.it att jag sökte medryttarhäst. Klart jag saknar vissa. Eila ser jag ju varje dag eftersom jag rider i samma stall hon står, men Ramell ser jag ju inte och han blev jag så förälskad i så honom saknar jag massor!!

 

- Wäinö var min första häst jag var medryttare på. Hade ridit honom på ett ridläger och tagit hand om honom där, så när en familj härifrån Vasa hörde detta frågade de om jag ville vara medryttare på honom. Sagt och gjort. Men Wäinö hade någon skada i benet, så efter deras prövotid skickade de tillbaka Wäinö till Vörå och där försvann vår kontakt eftersom jag var så liten och inte kunde pendla till vörå varje dag.


- Viki är min bästa vän Ansus finnhäst, med henne red jag bara i terräng och luffade på där. Haha, minns speciellt ett tillfälle då en lastbil kom körandes förbi oss och Viki blev så rädd så hon hoppade jämnfota upp på en stenmur bredvid trotoaren och lekte lite bergsget. DÅ var jag nog lite rädd att hon skulle bryta något ben eftersom stenmuren inte var det stabilaste muren, men vi klarade oss fint som tur var! Haft många roliga terrängturer med Viki. Viki var en dam med bestämda åsikter och man kunde inte vara rädd när man red henne för det untyttjade hon.

 

- Midas var en stor herreman, halvblod, honom red jag en kort period för några år sedan, en riktig stor o fin kille. Han var bra skolad och visste hur han skulle göra för att slippa undan (bli rädd o rusa framåt o studsa lite). Men han var en rikti läromästare, jag minns inte längre varför jag slutade rida honom?

 

- Eila, sen kom damen Eila in i bilden som jag red aktivt under flera års tid lite från och till. Eila är ett finnhäst sto som tar mycket plats och har bestämda åsikter. Jäklar vad jag lärde mig mycket med henne! Eila kan man nog lätt få stannad, om du gör det korrekt och med sitsen, annars biter hon fast i bettet och drar iväg med en. En fantastisk dam jag håller varmt om hjärtat! Jag slutade rida Eila eftersom jag ville få ut mera av ridningen och träna hårdare än Eilas fysik kunde ge mig.

 

- Ramell började jag rida då efter att ägaren Hanna svarat på min annons att jag söker medryttarhäst. Ramell var en liten buse på 4 år. Han var otroligt rolig att rida och jag saknar honom massor än idag. Ramell kunde stanna och bocka för att se vem som bestämmer och hade otroligt sköna gångarter. Han är också första hästen jag fått förlängd trav på, de gånger man fick den traven ur honom kom jag alltid ur balans för det kändes som man flög mitt i allt på den lilla krabaten, hehe. Ramell slutade jag rida då det kom flera medryttare in i bilden och ägaren behövde för stunden ge honom ut på halvfoder, vilket strulade till sig för mig då jag inte kunde ta honom på halvfoder. :(

 

- Matti kom in i bilden då jag ännu red Ramell så jag behövde som tur inte vara hästlös denna gång. Men om jag ska vara ärlig blev jag rätt så uppskrämd när jag skulle provrida honom första gången, eftersom andra i samma stall berättat att Matti kunde hoppa till för vad som helst och var ingen säker häst, han var schizofren sade någon. Så ni kan ju tänka er de två första gångerna jag red Matti hur nervös jag var!! Men det visade sig att jag inte behövde vara det, han var raka motsatsen till vad jag fått höra. Jag började rida Matti i juni 2011 och då stod han vid Vörk i Vörå, men hans snälla ägare gick med på att flytta honom till Helsingby så nu står han där i världens bästa stall och jag kanske inte behöver berätta så mycket mer om Matti eftersom hela bloggen handlar om honom så ni vet det mesta om vår resa tillsammans. :)

 

 

Har egentligen ingen fråga om dig och Matti men hoppas att du svarar endå!
Du red väl på ridskola förr? Det skulle vara jätte roligt om du kunde skriva lite om dina favvo hästar där (kanske även bilder från då du red där!), och skillnaderna på att rida på ridskola och att ha egen häst! Tycker att det det skulle vara väldigt intressant att läsa om då jag själv är ridskoleryttare! Kanske du tillochmed kan göra ett helt inlägg om det?

Oj vilket kiva fråga, så kul att blicka tillbaka. Jag svara i ett eget inlägg i morgon! :)

 

 

Kan du inte visa bilder från stallet du har Matti på, Eller en film på området? Skulle vara inressant att se då du pratar så gott om stället.

Någon film visar jag inte hur allt ser ut eftersom stallet ligger på Åsas gård, skulle inte själv gilla att andra la ut filmer på hur jag bor. Bilder på ridplanen och hagarna kan jag nog dela med mig av, har inget på stallet just nu men kan visa det en annan dag bara jag kommer ihåg att ta foto på det. :)

Åsa har också en hemsida ni kan kika in på, asasstall.yolasite.com. Men ja, jag pratar gott om Åsas stall för det är det bästa som finns, kiva terräng bort från all trafik, stora hagar, stor ridplan, härligt stall var hästarna får vara hästar, underbara människor i stallet och hästarna får vara ute från morgon till kväll, ett riktigt hästparadis!

 


Den stora ridplanen och en av de STORA hagarna. Hagarna byggs om nu så de blir ännu större. Hästparadis

 

 

Vilka tränare har du ridit för genom åren, vilka rekommenderar du?

Oj det är många, men de jag kan rekommendera andra är Lena Lahti (dressyr), Jenni Karhunen (hoppning), Sabina Palm (dressyr) och Anna Tujulin (dressyr & hoppning), de är alla toppen tränare som jag tyckt om!

 

 

Vilken är din bästa ridövning?

Hmm, nå det jag filar och på med nu är mycket bågar och serpentiner. Du ride ex. bågar över hela ridplanen och i bågen lägger du in en liten volt innan du fortsätter rakt till följande sida och gör följande båge. Eller så gör du serpentiner och lägger in tempoväxlingar i dem. Sen gör jag mycket bakdelssvängningar just nu o försöker få vikten på baken i dem (vilket inte lyckats helt ännu). Är ingen expert på övningar, därför tar jag lektioner.

Övergångar i alla gångarter är också bra!!

 


Vilken är din o Mattis snyggaste outfit?

Haha, så det märks jag ibland försöker få till det?? Hmm, jag tycker Matti är ski snygg i marinblått, men känns lite uttjatat, så skulle nästan säga den vit/röda vi hade förra veckan o i vintras. Älskar de röda ridbyxorna, så sköna!! :)

 



Hur många gånger har du trillat av?

Hmm, jag har inte trillat av så många gånger, kanske 7 ggr under mina 16 år med hästar? Det är många år sedan jag föll av sist.. Pff det är det ju inte alls, kom på jag föll ju av Matti i vintras när jag red barbacka o han tog ett minimalt skutt, haha. Hade nästna glömt bort den gången, haha.

 

Det var allt för denna gång, vad roligt att ni varit så frågvisa :) Puss o gnägg!

 



Frågestund

2012-05-30 @ 10:06:09
Eftersom jag inte vet om jag hinner blogga något nu på några dagar då det är slutspurt i skolan så tänkte jag att jag kunde köra en liten frågestund här på bloggen!





Fråga vad ni vill om mig och Matti så svara jag på alla frågor om någon dag!



Tidigare inlägg Nyare inlägg



RSS 2.0