Idag blev det åter igen en terrängrunda i det suberba sällskapet av Johi och Pasa. Det gick inte att göra mycket mera än skritta i terräng, men bättre underlag än på ridplanen, så i väder som detta längtar man extra mycket tills manegen är ridbar!!

 

Jag red med Hackamoret idag igen, och jag måste då säga Matti verkar mycket nöjdare med det. Fast idag kanske jag inte kan jämföra med vanligt träns, eftersom vi red på lång tygel hela tiden, men i alla fall.

 

I morgon ska jag följa med Soffi på kurs och se henne rida för Jeanna Högberg (om du inte vet vem det är kan du kika in här), så det kommer bli riktigt intressant och jag hoppas suga upp massor av tips. För man lär sig så mycket av att se och höra tränarnas kommentarer. Så i morgon kommer det garanterat en inspirerande bildbomb från dagen. :)

 

Idag var det talko på schemat. Så på förmiddagen blev det att försöka hjälpa till efter bästa förmåga på manegetalkot, men tyvärr fanns det ännu inte så mycket att göra då vi kom till talkot. Jag fick som tur pojkvännen med och karlarna hade väl lite mera att göra än oss kvinnor, så vi tjejer kände oss inte så nödvändiga där ett tag. Eftersom vi ska bort till kvällen kunde jag inte vara allt för länge på själva talkot då MAtti också skulle motioneras, men det kändes ändå så roligt att kunna börja invändigt fixa med manegen, för det betyder att den snart är klar!! :)

 

 

 

Efter vår lilla insats i manege-talkot blev den en härlig terrängrunda i sällskap av Tilda på Pasa och Ansu på Tepa. Vi skrittade i skogen och travade på där man kunde. Matti var så duktig igen, så gårdagens crazy-chicken-drama var nog bara Mattis rädsla som ställde till det, för vi kunde då så bra trava på lång tygel idag i terrängen utan några som helst problem. Precis så som jag tycker bäst om att rida i terrängen.

 

Matti fick dessutom en ny hagkompis idag, nämligen skimmeln Calle. Robin och Linn har nämligen flyttat och Matti står nu ensam i sin hage, men som tur ville också Calles ägare att hennes häst ska få gå med en kompis i hagen så nu står inte Matti ensam längre, och han har möjligt att stå längre ute i hagen och med en lekfull kompis. Det kommer en lite kort video från deras första hag-dag senare idag här på bloggen. 

 

Ikväll ska vi annars fira Soffi som fyllt år (så gå in o gratta henne i efterskott), passligt tema på festen nu när det snöar är vitt, så det ska bli riktigt roligt. I morgon har jag på känn det blir terräng igen eller löslongering av Matti på ridplanen, det brukar gå så villt till när Hubbe-tjejerna är ute och svirar, hehe, så har en känsla man är ganska så trött i morgon!

 

 

Red ut i snöfallet idag i sällskap av Ansu och Tepa. Både Matti och Tepa var lite mer på tårna nu då första ordentliga kylan kom på en gång, och Tepa passade på att ta något extra skutt när han fick chansen. 

 

Jag tycker om vintern, så jag tycker det är härligt nu när snön kommit, men nu har jag då istället ett nytt dilemma gällande klippningen av Matti. Jag hade tänkt klippa Matti helt och hållet nu innan ordentlig kyla kom,  men nu kom ordentlig kyla och jag vet inte om jag ska klippa Matti helt som jag först tänkte eller eller bara "sport"-modellen? Varför jag funderar fram och tillbaka är följande..

 

+ Matti torkar fortare om han svettas (vi har dessutom snart manege på gården och rider hårt 5 dagar i veckan)

+ Matti slipper "bölderna" han brukar få under vintern då han har tjockare päls och det är svårare att hålla huden ren 

- jag är rädd han ska bli stel om ländryggen OM han får kallt

- jag är ovan att täcka en helklippt häst

- jag är rädd han ska få "skavsår" av täcke eller sadelgjord som kommer hårdare mot huden när pälsen är klippt

 

SPORTMODELLEN (hals och under mage):

+ värmer ryggen bättre

+ behöver inte ha lika tjocka täcken på

- svettas mera och behöver byta täcken oftare

- svårare att hålla päls och hud ren vid ryggen och Matti får lättare sina bölder trots byte av schabrak och täcke

- pälsen kliar mera på Matti

 

 

 

 

En egenskap jag värdesätter högt hos Matti är hans pålitlighet. Självklart hoppar Matti också till och kan bli skraj, jag menar han är ju bara 8 år och inte helt "död" för intryck, men jag litar på honom till 110% och även om han väl blir skraj eller rädd är han hanterbar.

 

Ikväll red vi ut i "terräng" och vi red i byn och bland trafiken eftersom det hade hunnit bli mörkt ute och vi var beroende av vägbelysning. Matti han gick bara snällt och även om bilarna stänkte vatten och lät om sig lite extra så brydde han sig inte. Han lunkade lugnt och fint på med helt lång tygel och såg sig omkring medan han skrittade. Känslan är så befriande att man kan släppa allt och bara vara, inte behöva tänka "nu kommer han reager på det där, och det där" utan bara låta han lunka och se sig omkring vilket han är nöjdast med! Just denna egenskapen är en av många som gör mig till en stolt hästägare!

 

 

I förrgår red vi ut i terräng i sällskap av Ansu på Tepa och Linn på Robin. Först hade jag tänkt rida barbacka och i grimma, men något sade mig jag skulle slänga på sadel och träns idag, och tur var väl det, annars skulle jag väl ha legat på marken under terrängrundan, hehe..

 

 

 

Allt började bra tills vi skulle rida under alskatvägen genom tunneln, Matti och Robin har gjort detta förr utan problem, men Tepa hade aldrig gått igenom en tunnel förr, så när Robin och Mattis hovar ekade mot asfalten i tunneln dampade Tepa som var sist och kutade iväg så Matti och Robin började också kuta iväg genom tunneln när de såg Tepa komma galopperades bakom dem p.g.a. rädsla/obehag. Självklart var det obehagligt för Tepa att första gången rida igenom tunneln då vi var 3 hästar och det då kom ganska hårt ekande ljud av 12 hovar, men när vi kom ut ur tunneln fick vi nog stopp på hästarna och alla var okej och ingen häst hade inte trampat på sig, så vi fortsatte rundan utan några problem.

 

När vi skulle rida igenom tunneln igen så ledde Ansu Tepa och det gick mycket bättre, men då märkte jag Matti var ganska så skeptisk, säkert då det blev sådan fartfylld färd genom tunneln 20 min tidigare, och betydligt högre decibel-nivå då 3 hästar galopperar på asfalt i en ekande tunnel än när vi tidigare skirttat lugnt i sällskap av endast en annan häst. Så nu när vi gick igenom tunneln trippade Matti fram i trav och jag kände att han spände sig. Det många skulle ha gjort här är säkert ta ännu kortare tyglar och hålla in Matti då han trippade och spände sig, men det vet jag skulle göra honom ännu mera spänd och han skulle säkert gått ännu hårdare, så jag gjorde det man måste göra för att lugna Matti, jag gav längre tygel och killade honom vid manken, eftersom det är SÅ man måste göra när Matti är osäker, för när tygeln blivit lngre och jag kliat några sekunder lugnande vid manken lugnade han sig och bara skrittade fort istället för att småtrava. Man måste bara känna sin häst i sådana där situationer, med Matti måste man göra lite tvärtommed än vad man spontant kanske skulle göra, hehe.

 

Men slutet gott allting gott. På hemvägen kunde vi till och med trava lite där isen hade smält bort på skogsvägen, och det tyckte Matti var så kul då han fick vara ledarhästen och travade med långa hurtiga travsteg, antagligen överlycklig att få göra något annat en enbart skritta i terräng.. :)

Matti var självklart så nöjd när han slapp ha något i munnen och lunkade så snällt och lugnt förbi bilar, hundar, barn som sprang, en tjej i rullstol osv. utan några som helst problem. Speciellt när det skymde den gången jag var i terräng med grimman så var det tacksamt att den hade reflex på sig så vi säkert lades märke till i trafiken.

 

Han är så klok min den där hästen, han vet exakt när jag är ledsen, de är så klocka dessa djur hästarna..

Jag har alltid tyckt om vintern, kanske för att jag är född på vintern och på vintern händer massor av roliga saker, julen, födelsedagar, nyår, juldagen och för att inte tala om allt mys med massa ljus tända?! När det kommer till hästvälden finns det ju inget härligare än att plumsa i galopp genom snön. :)

 

Så ni kan tänka er att jag var ganska så glad igår när jag fick rida ut barbacka på min prins i årets första snö. Visst var Matti piggelin idag, men jag kunde ändå trava korta sträckor på helt långa tyglar. Varför jag valde långa tyglar var dels för att jag litar på Matti och för at han lättare skulle kunna parera om han skulle halka när det ändå var lite halt unde snön. Det var så mysigt, riktigt sagolikt!

 

Idag blev det mer fart på terrängrundan än igår, idag red vi nämligen mot laukkatie (för er svenska läsare så betyder laukkatie = galoppvägen på svenska). Vägen riktiga namn är väl mossavägen eller något liknande, men jag kallar den laukkatie eftersom man slipper långa sträckor fram i galopp och trav på bra underlag.

 

Idag var det Johanna på Pasa och Mira på Robin som hänge med och det var riktigt trevlig. Jag fick ju öva på min finska när Mira var med som är finskspråkig så det är ju alltid plus i kanten! :) Hästarna skötte sig fint, även om Pasa taggade till och slängde några bocksprång här som där, men Johanna är ju så duktig och van så det var inga större problem. 

 

Jag lade på sportstrackern för att ta reda på hur lång ritt vi gjorde, och det var en 9 km runda på 1 h och 10 min. Inta illa pinkat! Reflexerna hade vi på och man märker att bilisterna saktar mera in då man har reflexerna på, de liom lägger ordentligt märke till en tror jag?

Det kanske inte kommer så roliga rid-inlägg nu en tid framåt eftersom ridplanerna är super dåliga då det regnat så vi kommer rida mycket i terräng eftersom vägarna där istället blivit toppen.

 

Idag red jag ut i terräng då alltså i sällskap av Tilda på Pasa och Mira på Robin. Inget på det sättet märkvärdigt med rundan, annat än trevligt sällskap och avslappnande runda som ryttare och hästar trivdes av. :) Vi slapp regnt under själva ridturen, men strax innan och sedan när vi kom tillbaka till stallet öste det ner igen, suck med detta regn!!

 

Jag blev så glad ikväll när min pojkvän föreslog att han skulle komma med till stallet och vi alla tre (jag, han och Matti) skulle fara ut på en länk i området. Eftersom det börjar skymma så snabbt nu när klockan vridits tillbaka en timme, så blev det att lägga fart och på när vi kom till stallet för att hinna ta in Matti, borsta av honom leran och på med utrustningen innan det blev för mörkt.

 

Jag har ju inte ännu ridit ut utan hästsällskap med Matti i området runt Hubertus, så det var spännande att se om han var lika orädd när vi red ut ensamma, vilket han var!  Jag hade lagt på öronluvan IFALL han skulle reagera då det blåste så hårt, men det var helt obefogat! Underlaget var till vår glädje helt super, så vi kunde trava 3 km i ett sträck. Vi började såklart med att skritta fram några 100 meter så både pojkvännen och Matti skulle bli uppvärmda innan vi la i en högre växel. I slutet av rundan blev vi tvugna att korsa en liten väg och gå en bit längs trottoaren (asfalt) så då blev det skritt, men sedan kom vi igen till sandväg och kunde fortsätta trava. Matti skötte sig exemplariskt och på sista travsträckan blev han riktigt ivrig när min pojkvän spurtade sista biten mot stallet, så då ville också Matti spurta de sista 100 metrarna och frustade och njöt av att få sträcka ut på benen. 

 

Så det blev en runda på 4 km som vi gjorde på 30 min. Det tycker jag är ett ganska bra tempo med tanke på att vi fick skritta en bit då asfalten kom emot. Det var så roligt att få vara ute med de två män jag älskar mest av allt! Jag kände mig så lyckligt lottad när jag red där på min älskade häst, och hade min älskade pojkvän joggandes bredvid mig.

 

 

Det blev inget NH, istället blev det en terpeutisk terrängrunda var vi hängde med Ansu och Tepa i terräng. Det blev bara skritt men destu mera prat, men ibland behöver man bara sådana terrängrundar, när hästarna bara får raska på och vi ryttare avreagera oss om roliga och mindre roliga grejer.

 

Matti och Tepa var nöjda och glada att få se varandra igen och lade genast näsborrarna mot varandra och doftade in varandra när de hälsade på varandra innan vi red iväg. Efter terrängrundan lät vi hästarna få klia och gosa på varandra innan vi gick in i stallet. 

 

 

Vilken perfekt start på morgonen jag fick igår. Först så var det nog pesten för en morgon trött människa som mig att stiga upp ur sängen när klockan ringer 07:10 en lördag morgon, men upp steg jag och lagade mig färdigt inför dagen.

 

Första stoppet belv Hubbe-stallet. Matti såg förvånad ut att se mig den tiden i stallet, och han verkade förstå det inte skulle bli en vanlig morgon då han får gå ut i hagen och äta massa gott på en gång. Nepp, för idag skulle det bli en morgonterrängrunda innan min kurs i Natural Horsemanship.  Så det blev en barbacka terrängrunda kl 08:15 denna morogon till ära i sällskap av Linn och hästen Robin. 

 

Det var en så skön start på dagen. Vi travade och gallopperade lite smått, så jag fick verkligen känna av mina magmuskler eftersom Matti tar "aningen" större steg i terräng än på ridplanen. Sen jag fick också lov att klamra mig fast med benen och hålla fast i manen i uppförsbackarna så jag inte skulle glida av ryggen när det blev lite klättring i skogen. Det var härliga 45 minuter i morgonsolen utan att möta några människor eller fordon.

 

Efter terrängrundan blev det att rusa vidare till kursen i Natural Horsemanship som jag spenderade min lördag på (kl. 10-17). Men mera om den får ni läsa om senare idag. :) Men flera sådana där härliga mornar borde man unna sig genom att stiga upp någon timme tidigare. Jag trodde jag skulle vara edna som var så "galen", men det var två andra ryttare i stallet redan innan mig och red för fulla muggar på ridplanen, så kanske jag inte är så galen som jag tror? 

 

Nu postar jag om en sak i taget, annars blir det ett kilometer långt inlägg! ;) Så jag börjar med det senaste, alltså igår. 

 

Igår fick jag med mig min fina pojkvän till stallet. Så han och jag hämtade in Tepa och Matti och pojkvännen min började borsta Matti och göra honom klar till mig. Efter borstningen och tränsandet bar det av i terräng barbacka, jag på Mattis rygg och pojkvännen gåendes bredvid. Vi planerade att han ska börja komma och cykla samtidigt också så får man lägga i någon högre växel än att bara skritta också.

 

Efter den mysiga  och avslappnande terrägnrundan barbacka i sensommarsolen (hör ni hur jag breder på med mystermer ;) ) så blev pojkvännen min sugen att rida så han fick hoppa upp (ordagrant) och rida barbacka en stund. Det gick riktigt bra med tanke på hur lite han ridit. Tålamodet då flickvännen kommenderar kanske tar bort en del av det roliga bara ;)