Idag blev det verkligen en tuff dag för mitt psyke då vi hoppade specialhinder. Illamåendet var igång redan i uppvärmningen och jag var aningen nervös hela dagen inför lektionen. Men i det stora hela gick det bra. Vi kom över alla hinder utan att vägra och Matti var piggare idag så jag behövde inte driva på hela tiden, men då igen har jag svårt att få ihop honom i galoppen i hoppsadel då jag är van att få ha långa stigläder och sitta så djupt i sadeln som jag bara kan, så galoppen blir inte aktiv och kort utan slö eller lång och snabb.

 

Jennie är ju bara för toppen och peppande, känns tryggt att hoppa för henne eftersom hon vet mina mentala begränsningar och tvingar mig inte till mera än jag klarar av för stunden, och såklart berömmen hon ger. När man är osäker behöver man mycket beröm för att våga tänja på gränserna. Vi hoppade faktiskt flera hinder som var 80 cm (rättuppståenden endast, men ändå) som var specialhinder så med det konstaterandet är jag nöjd. Oxrarna vågade jag inte med vattenmattan under hoppa högre än 70cm, och muren har jag ingen aning om hur hög den var, kanke den också var bara 70 cm?

 

Matti är bara bäst, han är så snäll med mig som är så hopprädd även fast han inte är den bästa på hoppning han heller! Kanske jag ännu i vinter övervinner rädslan vid 80 cm så att jag kan delta i någon 80 cm hoppklass nästa sommar? Vi får se.. Videon från dagens lektion kommer upp senare, ni får nöja er med några  printscreens från filmen nu till att börja med..

Idag var det inbokat ridlektion för Lena Lahti. Oj som jag längtat efter den här lektionen. Jag trodde det skulle vara katastrof under lektionen eftersom det är ett bra tag sedan jag red lektion och Matti har kännts lite jobbig till vänster. Men som vanligt har Lena lösningar på allt och jag fick guidning om hur jag ska lösa problemet.

 

 

 

Matti kändes för första gången bra hela lektionen, och till min glädje fick vi göra lite öppnor och slutor i skritt och trav. Vi har mest jobbat på att få Matti lätt på hand och framåtbjudning ända sedan vi kom till Hubertus i princip, för det ska finnas farmåtbjudning på en häst och du ska inte behöva bära upp huvudet på hästen, men med båda de bitarna har det faktiskt blivit bättre, mycket bättre (förutom på dressyrtävlingen i somras)! ;)

 

 

 

Så när Mattis högra sida var uppgymnastiserad och varm efter olika övningar på en stor ändvolt började vi med att komma upp på medellinjen i en öppna följt av att rida ut till spåret i en sluta, göra en volt sen när vi kommit till hörnet för att göra samma sak och byta håll i samband med slutan. Super bra övning och stundvis fick jag Matti riktigt bra!

 

I slutet stretchade vi ryggen lite på Matti genom att galoppera honom lång, låg och rund, och så avslutade vi i terrängen i skritt. En helt toppen lektion och Matti kändes riktigt bra! Lena har så bra lösningar och är så peppande och bra tränare så alla borde hitta en egen Lena. :) Min pojkvän har varit snäll och fotat lektionen så för en gångs skull kan jag visa lite av övningarna vi gjorde!

 

Matti var också så söt, för under ridpasset så gnäggade Robin efter Matti och älskligen min gnäggade tillbaka. Jag har aldrig gnäggat som svar när man ridit, eller egentligen tror jag inte jag hört honom prata tillbaka någon gång, för Matti är ganska tyst av sig och gnäggar typ aldrig. Jag tycker i alla fall det var lite sött.

 

 

Ikväll stod cavaletti och hoppning på träningsschemat för mig och Matti. Jennie kom i vanlig ordning ut och höll basic övningar till oss. Vi var inte ensamma på lektionen utan Ansu och Tepa hängde på även de, och vi alla fyra var så otroligt nöjda när ridpasset var slut, det ahde gått så bra!

 

Vi började med travbommar och koncentrerade oss å styrning, gas och broms. Efter det blev det galoppbommar och något hinder. Super bra övningar till oss, och känslan blev riktigt bra ibland och jag kände  för första gången på länge hur roligt det var att hoppa! Matti var pigg och lyhörd och lyssnade super bra så länge jag själv red rätt. Jag kan inte annat säga än jag har en häst som passar mig som handen i handsken. Vi satsar inte på att nå Eliten, och kanske aldrig kommer kunna placera oss särskilt bra i några tävlingar, men tusan vad kul vi har tillsammans. Skulle ALDRIG byta ut min Matti mot något i världen!

 

 

Min vän Lena var så go och filmade, men hinner inte lägga upp filmen idag, så det får bli i morgon, men ni får någon enstaka bild som han knäppas innan Lena började filma istället. Gosh, jag är på så bra humör efter kvällens ridpass. Matti kändes så bra och lyhörd, och övningarna var så perfekt till oss idag! Tack fina du Jennie!!

 

Jag hann inte skriva om hopplektionen tidigare, sorry till er som läste mitt löfte om det på facebook-sidan. Men nu natten till ära kommer den! Lektionen började bra, blev magplask men slutade ändå helt okej.Jag hade alltså ridlektion för min polare Jennie. Jennie höll någon gång hopplektion när jag just börjat rida Matti, och höll även hopplektioner när jag red på min förra medryttarhäst Ramell. Varför jag bett henne komma och hjälpa mig med hoppning är för att hon vet exakt hur lätt mitt självförtroende i hoppning far åt pipsvängen, och hon har hoppat Matti 2 gånger så hon vet hans svagheter och styrkor. Så tanken är att hon ska hjälpa mig få upp självfötroendet och kunskaperna inom hoppningen. Lektionen tycker jag var mycket givande. Det var kanske enkla övningar för andra, men passlig nivå för mig. Uppvärmning med ett litet kryss och sedan satte vi igång med övningarna.

 

Första övningen var en kontroll övning. Först hoppade vi ett hinder i galopp och direkt efter det skulle vi ta ner till trav och komma trav-cavalettin, och efter cavaletti skulle vi genast lyfta galopp igen och komma ett hinder på en galoppvolt. Det gick se så där för mig och Matti till en början, men en riktigt bra övning då kontrollen och kvickheten blev prövad.

 

Andra övningen var en kombination med ett vanligt räcke som första hinder och sedan en oxer med en vattenmatta (så nu har jag hoppat vattenmatta, jee). I denna övning kom det lite höjd på hindrena (70-85cm)  men eftersom de höjdes lite vart efter som, så kändes det bra. Till min glädje såg jag på hinderstödet att det visade 80-85cm, vilket betyder att det är det högsta jag vågat hoppa på Matti nu på sistone, så jag blev lite små stolt över mig själv!!

 

Tredje övningen var en kombination var vi skulle länge och korta galoppsprången under 14 meter. Just detta är det svåraste med Matti ännu eftersom han inte fått tillbaka styrkan riktigt ännu att galoppera i en aktiv kort galopp, och han är inte heller alla gånger riktigt lätt att länga på själva stegen i galoppen. Men vi gjorde så gott vi kunde och det gick ditåt. :)

 

Sista övningen var lite bana, uppgift 1, följt av en ensam oxer på 80 cm och till sist uppgift 2. MEN, här rök självfötroendet ordentligt. Jag blev så osäker när vi närmade oss den ensamma oxern så det blev en TVÄRNIT/ VÄGRING.. Jag föll inte av, men kände genast rädslan komma rusandes längst varenda ven i kroppen. Jag började inte gråta, men jag kände mig så frustrerad att skulle jag låtit känslorna ta över skulle det kommit någon frustrations-tår, för bara för detta lilla stopp blev jag rädd. Herre jestas, jag höldes ju på, varför blev jag rädd? Hästar vägrar och det hör hoppningen till. Jennie som sagt vet min historia bakom rädslan för hoppning och säkte genast 5-10 cm på oxern så att jag kunde komma den på nytt och försöka få tillbaka lite av mitt självfötroende, och när det sänktes och jag såg detta vågade jag komma p nytt och kunde fortsätta banan. Men inte kom självfötroendet tillbaka så där bara, så när jag kom svängen mot kombinationen med först ett räcke och sedan oxern och vattenmattan kände jag bara en enorm panik inom mig och svängde på en volt före kombinationen och bad Jennie sänka, även om jag hoppat den linjen tidigare hur bra som helst kom paniken längs ryggraden, så Jennie säkte 5 cm utan att ifrågasätta min rädsla. Vi kom kombinationen och klarade den hur fint som helst!

 

 

Min rädsla sitter så i huvudet. 5 cm är inte stor skillnad, men jag ser den så bra på ett hinder eftersom det är höjden och oxrarna jag är rädd för. Jag blir så frustrerad på mig själv då jag ska låta min rädsla ta över mig där, och jag är så arg att jag låtit det ta så här länge innan jag kom mig för att göra något åt det. Så vi kom överens att försöka hålla hoppträning och cavaletti-övningar med Jennie nu varje vecka så långt de fungerar för oss båda, så att jag skulle försöka få någon säkerhet och balans med korta stigläder och hoppsadel, men framför allt ge mig självfötroende och fananamma när jag hoppar också. För annars ser jag mig inte som rädd av mig med ridning. Jag menar jag vågar fräsa fram i galopp barbacka i terräng, jag vågar rida förbi "farliga" saker med hästar, men fanken då det kommer till hoppning, jag får panik och blir så fruktansvärt rädd, så alla hoppryttare som läser det här fnissar säkert nu när jag "skryter" med att jag hoppat EN 80-85 cm oxer, men det är något stor för mig. För två år sedan var det en enorm prestation att få mig att hoppa 50-60 cm utan att må riktigt illa och klämma fast mig för livet i sadeln..

 

Det går sakta, men jag hoppas jag ska övervinna min rädsla någon dag. Jag vet att Matti kan, men han är så känslig och tvekar då jag bromsar honom eftersom han inte har stryrkan att hoppa från skritt ett 80cm hinder (hehe). Jag får ofta blicken av andra att jag skulle överdriva min rädsla när jag berättar om den. Kanske jag sätte rupp en fasad när det kommer till rädslan, så när jag väl pratar om den låter det påhittat? Eller så syns det inte hur rädd jag faktiskt är?? Jag fick ett infall att delta i övnignshopptävlingen utan stigbyglar i somras, och det infallet är jag jäkligt stolt över, jag menar jestas jag fick ju till och med en rosett (5e placering?). Bara det kändes som en vinst att jag vågade hoppa banan utan stigbyglar, så det att jag placerade mig när alla klasser lades ihop är ju helt fantastiskt!!!! Matti är min skinande vita riddare <3

 

Jag var ganska så nere idag på dagen (läs mer om varför här..), men efter att jag fått en sen ridlektion av min favorit till tränare Lena, så kändes allt mycket bättre. Matti var till en början lite hängig på tyglen, eller det är ju aldrig hästens fel, jag red inte tillräckligt bra. Men efter att Lena varit på mig och gett mig bra vinkar och övningar i galoppen hittade vi ett samspel vi inte haft på länge.

 

Vi gjorde lite öppnor, skänkelvikningar och slutor i alla gångarter, men mest fokuserade vi på galoppen och galopplyften. Denna lektion var precis vad jag behövde idag. Matti och Lena gör mig aldrig besvikna! Riktiga humörs höjare!

 

Det gäller att hitta de där guldkornen som gör allt så mycket roligare. Skulle jag ha mer pengar skulle jag rida lektioner oftare, men nu är inte ekonomin så jämn året runt, men i sommar då jag har lön ska vi träna massor, om det såklart inte blir operation för min del, men det tror jag och hoppas jag inte.. Jag vill ju ut och tävla i sommar!!

 

 

Idag hoppade de lite kortare lektion men lite mer intensiv. Det var specialhinder som stod på schemat och Matti klarade det med bravur! ETT hinder kom ett stopp på första gången de red emot det (det vitblåa räcket i videon), men sedan flöt allting på som en dans, typ. Matti har ju nog mycket att lära sig med avstånd osv. men hans arbetsmoral och vilja är guld värd. Fast han var lite trött hoppade han allt, och alla hinder låg på 90 cm.

 

Fast jag själv knappast skulle ha vågat hoppa specialhinder så blir jag så glad när Juulia inte tvekar och ger Matti självfötroende med hoppninen så han senare i sin tur kan ge mig det i hoppningen. Man ser riktigt hur modig Matti blivit! Muren hoppade han galant fast han aldrig hoppat någon mur tidigare. Vattenhindre med vatten i hoppade han också första gången i sitt liv med bravur (vi har tidigare bara hoppat vattenmattan, men inte med vatten i).

 

Ska bli spännande att se hur de placerar sig på lördag. Matti har ju inte så mycket erfarenhet i hoppningen så jag har inte så höga förväntningar, men både häst och ryttare får göra något kul tillsammans och bli en erfarenhet rikare! Vackert så! :)

Varje gång jag hoppar hinder som är över 70cm känner jag att jag får klappa mig själv på axeln eftersom allt över 70 cm gör mig illamående och nervös, MEN idag gick det ganska smärtfritt! Vi hade bra övningar idag, Helena kan verkligen det där med att ge olika ch effektiva övningar på varje lektion. Idag passade övningarna mig och Matti speciellt bra eftersom jag nu verkligen fick rida och tänka på vad nästa uppgift var. För just det att rida mellan bommar/cavalettin/hinder är det jag inte riktigt vill få till när det kommer till hoppning, jag bara sitter där och åker med av gammal vana då jag varit så fruktansvärt rädd för hoppning. Men idag kände jag mig inte osäker en enda gång, så jag känner jag är värd två klappar på axeln till och med!

 

Sista övningen hoppade vi 3 hinder i en kombination och sista två gångerna vi red an på kombinationen låg hindrena på 80 cm och det gick helt ok. Jag ser fortfarande inte mer än kanske 1-2 galoppsprång innan hindret om vi kommer fel eller rätt och då är det försent att korrigera, så jag behöver verkligen träna ögat på ansprången! Allt slutade med så bra feelis efter lektionen, även om jag glömde att rida där en gång så Matti gled förbi helt lugnt hindret men kom för nära hinderstödet så mitt knä slog i så det bara small, haha, jag kommer få ett färggrant knä har jag på känn tills i morgon!

 

Sen så känner jag bara att jag ytterligare en gång måste få skriva hur otroligt mycket jag tycker om tjejerna i stallet! Alla är så snälla, peppande och goa människor. Eftersom mitt självförtroende i hoppning som ni vet inte är det bästa blir jag så otroligt glad gång på gång när jag får kommentarer om hur jag och Matti utvecklats, och hur mycket bättre Matti blivit sedan vi kom till Hubbe. De kommentarerna fick jag idag av två helt fantastiskt härliga människor i stallet, och ni kan ju bara ana hur glad jag kände mig av att få höra det även om jag nog själv känner av att vi utvecklats ganska bra under dessa ynka 3 månader. Ni är så underbara och gör mig så glad gång på gång av era snälla kommentarer! Det är så viktigt att vi kommer ihåg att peppa varandra och stötta varandra, för vi sitter alla ändå i samma båt och alla behöver lite stödjande ord ibland. :)

 

Video från dagens lektion kommer upp i morgon, nu ska jag ta en dusch och gå och lägga mig, så ni får nöja er med lite bilder från då lektionen var avslutad redan! :)

 

 

Denna vecka har jag inte gjort något träningsschema åt Matti, eftersom jag tänkte låta Matti ha en lite lugnare vecka.

 

På torsdag är enda dagen denna vecka som Matti har inplanerat program, då ska han hoppas. Jag lovade en tjej i stallet som ska ta sin regionallicens att hon fick låna Matti att kvala med, eftersom hon inte äger någon egen häst. Vi har nämligen i stallet en övningshopptävlingen 7.4 så hon ska låna honom till hopptävlingen om allt går bra nu på torsdag så hon får sin kvalning ur världen och kan få sin licens. Jag hade först också tänkt delta i den övnignstävlingen med Matti, men jag tror jag behöver träna upp mitt självförtroende först innan jag deltar i någon tävling, eftersom mitt hoppsjälvöftroende fick sig en törn nu senast.. Så jag känner om det synkar mellan tjejen och Matti, varför ska då inte Matti få hoppa med någon som tycker det är roligt då jag är så osäker?! Varför bestraffa Matti lixom.

 

Så på torsdag får vi se då om hon gillar Matti och om Matti gillar henne då Helena håller lektion. Matti kan ju vara ganska känslig men vissa ryttare och visar direkt om han gillar en ryttare eller inte (gillar han inte ryttarens sätt att rida ser han spöken över allt och är lite allmänt knäpp och skuttig av sig), och det har jag också sagt till om, och att jag vill se att det fungerar mellan häst och ryttare innan jag ger mitt fulla godkännande att låna ut Matti. Mattis välbefinnande kommer alltid först för mig. 

 

  

 

Igår kväll var jag nära att dimppa in i hindret x-antal gånger när höjderna blev 90cm - 1m på oxrarna. Jag och Matti är inte redo för de höjderna ännu riktigt kan vi konstatera. Men nu fick vi i alla fall pröva på de höjderna i alla fall. Enstaka hinder klarar han ju som är över 1 meter, men när de höjderna kommer i linjer och det krävs att man måste rida alla galoppsteg rätt så blir det för svårt för oss, men som tur föll jag inte av, och inte in i hindret och skadade mig (det är jag lite rädd för ännu när det blir höjd på hindret)

 

Annars gick hoppningen bra, vi började först med ca 40-50 cm hinder och höjde sedan vart efter tills hindrena låg som högst på ca 95 cm-1 m. Jag hade så roligt åt Matti när jag fick till sist börja hålla tillbaka honom när vi hoppade vattenmatta och räcke på 70-80 cm, han blev så i det så det började gå hårt! ;) Men sen när det höjdes från 80cm uppåt och efter Mattis andra nitning, så då måste jag erkänna att det var första gången på länge som jag kände mig lite rädd när jag red, för jag ville inte falla in i hindret, och alla minnen från då man skadat sig när man fallit av i hoppningen gjorde sig påminda. Som tur hade Matti ändå helt snälla tvärnitar, så när jag hamnade framför sadeln eller var nära att falla av stod han någolunda stilla så jag kunde kravla mig tillbak i sadeln. Men mitt självförtroende om att jag övervunnit min hopprädsla fick sig verkligen en törn.

 

Men i det stora hela känns det ändå helt okej, efter de 4 nitarna säkte vi hindrena till 80-90 cm och Matti hoppade lätt över dem igen och jag kände mig lite bättre till mods. Men när lektionen var över kände jag ändå tårarna trycka sig på, jag började inte gråta, nej, men jag kände mig så frustrerad på mig själv! Men efter ett långt pepp-talk med Tina kändes allt nog bättre, jag måste sänka mina krav på mig själv bara!

 

 

Dagens dressyrlektion gick se så där, jag fick inte riktigt samma fantastiska känsla som senast, så det känns ju lagom kul nu när vi ska visa upp oss för mega publik (yepp, det blev tydligen ännu fler än jag skrev som ska delta). Det lilla jag kikade i spegeln på mig och Matti när vi red förbi så såg nog mycket bättre ut än tidigare, och stundvis BAR Matti faktiskt sig själv när jag gam lös tygel för några sekunder. Visst orkar Matti inte bära sig helt ärligt många steg, men 4 steg på raken är stort framsteg för oss!! YES!!

 

I morgon ska jag rida igenom programmet och se hur det fungerar, det är ju lite mindre utrymme att rida på 20 x 40 eller vad nu måtten är (?), än i stora manegen man nu sprungit runt i.

 

Jo jag måste bara skriva innan jag avslutar, Matti gulle vännen klarade inte av att hålla sig, så när jag skrittade av honom längs med parkeringen mot skogen så stannade han och kissade fleeeeera liter. Så det kan ju hända om han var kissnödig hela ridpasset, att det var orsaken varför jag inte kände han var framför skänkeln. Men nöjd är jag ändå i stora hela med lektionen, det är bara trist att dessa 60 min känns bara kortare och kortare efter varje lektion för Lena Lahti!

 

 

Haha, minns ni då jag övade på knoppar på Matti förra året INNAN jag tunnade ur manen, det såg ju för jävligt ut!! Som tur så erbjöd sig Sophia lära mig lite om knoppning, hon om någon borde ju kunna det där, så kanske vi har en sak på söndag vi inte behöver skämmas över, hehe!! Man ser ju riktigt hur stacks Matti skäms på bilden!!

Nåja, nu orkar jag berätta lite mer om ridlektionen. Det blev alltså dressyr idag på schemat och första ritten med ett lånat bett (eggbett), och jag kan glatt meddela att det känns som jag fått mer motivation och inspiration till ridningen igen! Det gör mycket att ta lektioner!

 

Det gick kanske inte så där kalas bra, men jag gillar bäst de lektioner man får jobba arslet av sig eftersom det är DÅ man lär sig något. Idag gick det ändå bättre än förra veckan, men min tränare Lena hoppad ändå upp på Matti för att känna på hur han kändes. För mig var det också super bra att se från marken när hon korrigerade och gav efter, så jag fick SE Mattis reaktioner. Han var inte lika hängig idag på hand i jämförelse med förra veckan, men när Lena hoppat upp sade hon att hon trodde ändå inte han hängde så som han gjorde, så undrar hur hon skulle ha tyckt om det förra veckan då, hehe.

 

Vi tränade att få en lätthet framtill, snabba reaktioner framåt och åt sidorna samt samlingar genom öppna och halter. Även om Lenas mun gick i ett om hur jag skulle göra och påminde mig om och om igen gällande samma saker, så är jag ändå kalasnöjd med passet! Jag fick betydligt bättre feelis än förra veckan och det kändes som jag fick en bättre form på Matti idag och han funkade fint med det lånade bettet.

 

Haha, fast nästa lektion blir nästa veckas torsdag klockan 07:30!!!! Jag hoppas verkligen jag har vaknat tills lektionen börjar, för Lenas lektioner är verkligen ingen semester, därför gillar jag hennes lektioner så hårt, det är HELATIDEN något att göra och tänka på, därför utvecklas hennes elever så snabbt också! :)

 

 

 

Varför skall pengar alltid vara ett problem? Skulle så vilja ha en egen transport så man skulle slippa behöva fråga av andra hela tiden. För nu skulle jag nämligen vilja åka och träna hoppning på tisdag till en manege, men transporten jag brukar låna är utan vinterringar.

 

Varför har man bara inte se sådär 5000 euro extra på kontot så man kunde köpa den där egna jäkla transporten och få träna ordentlig under året om. Om jag skulle hyra varje gång jag skulle vilja åka iväg på träning skulle jag snart redan varit upp i vad en OK tranpsort kostar..

 

 

 

En sådan där transport skulle ju inte sitta helt fel..

Var tvungen att kolla igenom filmerna och göra screenprints från filmerna, för jag är så grymt nervös, börjar på nya jobbet idag!!! JÄIKS!! Så nu när jag slutat titta på filmerna är jag såklart nervös igen men då jag kollade på dem från igår kändes det bättre, hehe.

 

 

 

Nåjaa nu har jag kommit hem och mobilbloggar från sängen. Vi har varit på hoppträning till Vörå ikväll och det gick priima !! Vi hoppade bana idag och högre hinder än senast, det gick riktigt ok. Med tanke på att jag o Matti som team är nybörjare på hoppning gkorde vi kalasbra ifrån oss idag.

 

Vi hoppade i slutet en liten bana med hinder på allt mellan 70-90 cm så Matti fick verkligen skutta idag. Att lastningen gick så bra gör att jag bara har bra erfarenheter från idag. Imorgon kommer ett klipp up från då vi hoppar bana, orkar inte överföra ngt ikväll, är så trött.

 

Så tack Sara för en toppen hoplektion och tusen tack Lena för att du körde oss till Vörå.

 

 

Idag är Matti ledig då jag åker och hejar på min pojkvän som cyklar botniacyklingen och ikväll får vi middagsgäster så passade utmärkt för en vilodag idag då. :)

 

Så ni får lite bilder som Sara tog då istället  från i torsdags :)

 

 

 

Visst tar hon härliga bilder min fina vän Sara? :)

 

 

Snodde bilden från Saras instragram, men från dagens ridlektion är den. Fler bilder kommer när jag fått dem av Sara. :)

 

Vi körde på blue and white outfit idag, Hejja Suomi! hehe

 

 

Nu har vi donat med både det ena och det andra igen. Igår hade vi t.ex. lite psykisk träning med Matti, han skulle gå över en presenning med mig på marken och uppe på ryggen, och det gick.. El nej jag ska inte avslöja, slänger istället upp en video här senare så får ni se ;) Efter presenningen igår så hoppade jag lite små hinder barbacka, bara för att ha kul alltså. Och roligt hade vi! :)

 

Idag då? Idag har vi ridit ridlektion för Lena Lahti, det gick helt okej. vi jobbade på förvänd galopp och i vänster gick det kanon, men jag tycker det gick åt pipsvängen till höger. Vi jobbade mycket på galoppen idag eftersom det är Mattis sämsta gångart. Men det som gjorde min dag var när Lena sade vi gått mycket framåt på ett år. Det värmer hjärtat massor.

 

Sara var annars med till stallet idag eftersom vi inte sett varandra på skitlänge så vi gick en promenad efter ridlektionen, hon råkade knäppa några helt underbara foton (som vanligt), så väntar med spänning att få dela med mig av dem till er! :)

 

 

Detta är annars vad jag smörjer Mattis hovar med och för flugspray, båda fungerar super. Från Losvika.

 

 

Har inte hovarna blivit fina nu *peppar peppar*

 

 

Eftersom jag nu slipper upp barbacka är nästa mål i sommar att klara av att stå på ryggen ;)

 

 

 

Nåjaa! Igår red jag för Lena Lahti och det gick 100 ggr bättre än senaste ridlektion, så känns riktigt bra vi red på ängen. I början var nog Matti styv o ville int ge efter, men efter bra övningar av Lena så lossnade det mer och mer. Matti var riktigt rolig att rida, mer framåt än han brukar och glad att få jobba. Tror denna vecka  utan ridning har gjort gott åt oss.

 

Vi fokuserade mera på att behålla formen och att få mer aktivitet i bakbenen så han skulle trampa bättre under sig, som ni säkert förstått är Matti inte den lättaste att få att gå fint eftersom han vill slippa undan med så mycket som möjligt genast det blir tungt. Det jag var mest nöjd med under lektionen var mitt sits i övningstrav. Tidigare har jag juckat med höfterna som en tok, men nu har jag försökt jobba bort det så fick beröm av Lena att den blivit bättre, så det känns ju såklart bra!

 

Sen så fungerade Matti bra med nya bettet, kände ingen större skillnad så det är ju fint, för jag köpte ett tvådelat så jag har att variera mellan två standarn bett. MEN om någon av er råkar ha ett hackamor eller gummibett jag skulle få låna och se hur Matti fungerar med det skulle det var super tacksamt!

 

Skulle ha velat ha någon att fota men fick inte tag i någon som ville komma med, mamma dök nog upp där ett tag men visste inte om hon skulle komma eller inte så hade ingen kamera med. Så inga ridbilder kommer från ridpasset men några bilder jag tog med mobilen på vår outfit. Invigde hans nya bett och schabrak.

 

 

 

 

 

Vet inte hur jag hamnade in på deras hemsida egentligen, men ikväll när jag surfade runt kom jag in på Åby rid o träningslägers hemsida. Det är ett super härligt stall i sverige jag var på ridläger till för ca 5 år sedan, och det har varit det bästa läger jag någonsin varit på. Funderar seriöst på om jag borde ta Matti dit nästa år? Eller är jag knäpp som skulle åka över sjön för bara ett ridläger? Har ju gjort det en gång tidigare, men då utan häst.

 

Lärde mig i alla fall då så grymt mycket med mina sköthästar Nikita som jag red i hoppning och Mbrahma som jag red i dressyr. Det går inte att komma ifrån, tränigslägren har helt annan standard i sverige än här. Sen var tjejerna på lägret helt underbara och vi hade så roligt! Kul att man lite håller kontakten med några av dem i alla fall på FB ännu idag. :)