Här omdagen kom jag över en video som handlar om hur bettet påverkar hästens mun. Den var ganska skrämmande tycker jag. Även om jag vet att jag inte har den hemskaste och hårdaste handen som håller i en tygel, så blev jag ändå ledsen för vad jag utsetter min älskade Mattis stackars mun för, alla vet vi ju att hästens mun inte är gjord för att ha bett i sig, det är något vi människor valt att lägga dit. Det som jag bara tycker är så märkligt är hur man hör så ofta hur ryttare envisas om att "min häst fungerar inte utan bett" eller att "min häst är så stark så jag har ingen kontroll om jag inte skulle ha pelham".. osv. Mycket handlar i mina ögon om allt basic sakersom inte fungerar, och kanske man måste börja om från början för att få kommunikationen att fungera.

 

Jag kan förstå varför många tänker så (även om jag inte egentligen kan), för allt ska gå så snabbt framåt idag. Ungar ska utvecklas snabbt och stiga i klasser med sina ponnysar i tidig ålder, och även vuxna ryttare med sina unga och äldre hästar måste utvecklas till följande säsong. Flera tar en "quick-fix" och lägger hårdare medel till för att snabbare nå målet, genom att ha åtsnört mulen på hästen och lagt in ett hårt bett i hästens mun för att hästen inte ska ha annat alternativ än att lyda för det annars tar ont. Jag påstår inte att ALLA göra så här som tävlar, långt ifrån, det får ni aldrig dra egna slutsatser om att jag menar, men om ni tänker efter är detta ändå inte ovanligt. Som jag sade till min vän Sophia när hon red en gång, att det känns skönt att se på då hon rider eftersom hon rider så snällt och inte härjar eller blir orättvis mot sina hästar. Sophia tävlar på hög nivå och ryttare på samma nivå får man se sparka sina hästar framåt med sporrar, ropat och härjar då de tränar sina hästar. Visst kan man få hästen att se flashig ut, men heldre då för att man faktiskt får hästen att vilja ta de där stegen och itne gör det utav rädsla och tvång. Usch, det tar så ont i hjärtat att se.

 

Jag kan långt ifrån allt, och det finns många hästar jag inte skulle klara av att rida, men jag tycker vi ändå alltid ska ställa oss frågan varför hästen agerar som den gör. Den frågeställningen kommer vi långt med, istället för att endast fortsätta och ha attityden att "hästen jäklas och måste sättas på plats", men varför jäklas hästen då? Do you get my point? Det här är den diskussion som jag vet väcker många känslor eftersom man antinge förstår vad jag menar, eller så blir man kaxig och irriterad för att man kanske känner sig träffad och inte förstår min poäng. Ibland har vi en tendens att bli ganska lätt insnöade inom hästsporten. Men jag är inte rädd att ifrågasätta, och jag har fått höra människor har trott jag syftat på någon speciell person när jag skrivit mina inlägg som dessa, men så är det absolut inte! NEJ! Utan jag lägger bara fram fågan jag tänker på mycket när jag läser bloggar, ser på tävlingar osv. Men om man känner sig träffad kanske man ska ställa frågan "varför" lite oftare och fundera lite. Vi glömmer så lätt bort hästen som individ och ser det enbart som ett djur som skall "knäckas" som många säger. Det gör ont varje gång jag hör det sägas, även om jag själv hade den attityden för ca 5 år sedan innan jag blev visad andra alternativ. Tar vi till hårdare redskap genom hårda bett, träns, tömmar, sporrar osv. begränsar vi hästens möjligheter att uttrycka sig och då blir hästen tvungen att dra till med drastiska medel för att berätta något är fel, något kanske gör ont, hästen kanske inte förstår, något känns obehaglig osv. Vi människor måste bli bättre på att lyssna på våra hästar!!

 

 

 

Nu blev det ett gnaska långt sidospår då jag ville bolla tankar om bettlösa träns, men grundtanken med inlägget var när jag såg videon här nedan. Jag ska spara ihop pengar till att köpa bettlöst träns som är mjukare och snällare än mitt hackamore. Ni som har erfarenhet av dessa träns, vilken modell och varifrån får man förmånligast dessa? När man läser produktbeskrivningar så är de ju skrivna för att sälja så jag tycker det är svårt att avgöra vilket som är snällast för hästen.

 

Vare sig ni är för tanken att rida bettlöst eller inte så rekommenderar jag att ni ser videon. Man får sig en tankeställare och blir upplyst om bettets inverkan. Behöver vi faktiskt bett i hästens mun? De flesta av er kommer att fortsätta som ni brukar fast ni sett videon, men jag hoppas någon annan än mig  tänker att de vill börja rida mera varierat och utan bett för att låta hästens mun vila.

 

 

De brukar ju säga sådan häst, sådan ägare, och när det kommer till gotta-suget så stämmer det då så bra in på mig och Matti.

 

Igår fick han upp doften av bröd som grannen hade i sin ryktpåse, och Matti vet mycket väl att han inte får gå dit när jag ser på, men igår hade han svårt att hålla sig så jag fick gång på gång säga "ä-äh!" för att han skulle sluta lukta där, men ändå ville han ditåt med mulen. Han är så söt då han vet han inte får men han vill, men ändå lyder han så bra fast jag stod 2 meter bort.

 

 

Sjunger ni också för era hästar när de fyller år? Det gjorde jag för Matti på hans födelsedag, jag hade till och med "bakat" en tårta som han mumsade i sig med det samma! :)

 

 

Det är så viktigt att låta hästarna få vara hästar ibland också och bara få busa loss. Det är så roligt att löslongera Matti och Robin då de lyssnar så bra på ens kroppspråk. :)

 

 

Nu har igen ena katten börjat fräsa åt andra, och denna gång har inte vår andra katt Leo skrämt Ludde som fräser och spåttar.

 

Jag är inte alls så super kunnig om katters beteende, kan detta bro på att feliwayn är slut eller? Har ni några tips förslag varför Ludde mitt i allt börjar fräsa åt fina Leo som inte fattar någonting varför lillebror mitt i allt tror han är en utomjording???

 

 

När alla andra gått hem eller det är ytterst få i stallet brukar jag tillämpa lite NH i stallet också med Matti eftersom det då inte stör många att jag jobbar med honom lös. 

 

Så igår när alla gått hem så passade jag på att träna lite basic följa john i stallet. Det går mycket bättre när jag inte filmar samtidigt eftersom jag nu inte var tillräckligt tydligt och Matti svängde sig om mot mig och funderade vad jag riktigt ville några gånger. 

 

 

 

 

 

Sorry att det tagit så länge innan videon kom upp, men p.g.a. tidsbrist har jag inte hunnit fixa den förrän idag. Men här kommer den då Matti went bananas och motionerar sig själv och vi kunde bara stå och se på och njuta av snyggingen min!

 

Nu ska jag få åka med som hästskötare när min goda fina vän Lena ska med sitt nyfördärv till häst (jeee, grattis) och träna. Det ska bli kul att åka på lite hästäventyr igen, det är ett tag sedan nu igen. Så ni kanske får se lite islandshästbilder ikväll, om jag får lov av Lena att dela med mig av bilderna då de rider. :)

 

 

FÖRST måst jag poängtera att det här är nya övningar för både mig och Matti, och utöver backandet har vi gjort dessa 1 gång tidigare (men inte de som inkluderar bommarna). Sedan har jag inte heller haft någon som tillrättavisar mig, så det är inte sagt jag gör allt 100% rätt jag heller, men så här leker vi omkring när jag skriver att vi sysslar med NH.

 

Mitt mål är att jag klarar av detta utan rep en vacker dag. Men är det ändå inte ganska så vackert att man med små medel och kroppspråk kan förflytta ett så stort djur?

 

 

 

Är inte Matti bra snygg när han kommer inspringandes till mig i trav. WOW om jag kunde få de stegen ur honom när jag sitter på ryggen!! Träna träna träna!! :)

Nåja nu är jag hemkommen från stallet. Jag hade som planerat lite mentalträning med Matti, och med mig till stallet hade jag två olika storlekars presenningar, en att gå på och en annan till att fladdra med.

 

Först när vi gick mot presenningen som jag lagt på marken var Matti aningen skeptisk, men sen gick det hur bra som helst! Att gå över presenning har vi ju ändå gjort en gång tidigare (juli förra året) så jag antar att Matti kom ganska fort ihåg hela grejen. Så till sist hoppade jag upp på honom och red i alla gånarter över presenningen i båda varven utan problem.

 

Något jag inte tränat med Matti tidigare är att ha en fladdrande presenning bredvid honom, på honom, runt om honom osv. Detta var MYCKET mera skrämmande tyckte Matti, men han kämpade på bra och valde att lita på mig fast hela han utstrålande osäkerhet när presenningen fladdrade i vinden, men till sist vågade han stå stilla, så bara han insåg det var han inte rädd längre, bara skeptisk, så träningen räknar jag som mycket väl godkänt.

 

I slutet då jag satt uppe på Matti så passade jag också på att träna att ta presenningen från staketet och föra den till min famn. Jag började med att peta med foten på presenningen, och bara detta gjorde först Matti på helspänn, men efter en stund brydde han sig inte och jag kunde försiktigt ta den mindre presenningen i famnen och fladdra lite smått med den på ryggen. Jag gjorde inga stora grejer eftersom jag inte vill skrämma Matti, utan lära honom att fladdrande saker inte är farliga på marken, i luften eller på ryggen. Så mera övning bara så kan jag bli mera intensiv med fladdrandet. :)

 

Här kommer lite videon från då jag tränade Matti. Om ni själva ska pröva med era hästar så KOM IHÅG att vara rättvisa mot hästen, läs av dess kroppspårk, ta allting lugnt och försiktigt och tänk ALLTID på säkerheten både för dig och hästen!

 

 

 

 

Jag spinner lite vidare på inlägget om horsemanship. Jag är glad att jag har filmat så man får se lite olika stadien för oss. 

 

Första sommaren umgicks jag mycket med Matti, eftersom hans hovar gick sönder första sommaren vi hade tillsammans så fanns inte möjlighet till ridning och tiden jag lade ner på att förstå Matti och låa honom förstå mig gav verkligen resultat!

 

 

 

På klippet ovan var första gången jag prövade att ha Matti att gå själv. Jag minns jag var ganska enrvös om han skulle gå iväg och därför pratade jag med honom hela tiden och lockade på honom.

 

 

Sen för att lära känna varandra ännu bättre försökte jag börja lära honom att buga (som lite har lämnat nu, hehe). alla möjliga sorters "sysslor" eller vad vi ska kalla det som du kan göra med hästen stärker ert band. Gå ut och gå för hand, rid barbacka, lek föja john, borsta länge, lär hästen konster, sitt ner en stund i dens box osv.

 

 

Jag hade Matti ofta lös på ridplanen och förskte lära mig att läsa av hans kropspråk och han läsa av mitt. Vi kom varandra närmare genom detta och han började småning om lyssna på inkallning (ibland.. då han hade tid ;) )

 

 

Jag började genom att inte ens beröra Matti få honom att flytta på sig. Vissa säger det är genom energi, jag säger snarare kroppspråk, o kanske energi. Häftig känsla är det i alla fall när Matti lyssnar till 110% på dina kommandon utan att du säger något.

 

 

Vi fortsatte att leka tillsammans och lyssna på varandra. Matti hade nu efter 1 år börjat bli riktigt lugn och lyhörd. Han blev sällan uppstressad och jag kände hur han litade på mig även om jag flaxade omkring som en tok, hehe.

 

 

Förutom att endast ha Matti att springa runt lade jag upp lite hinder åt honom att hoppa, och eftersom Matti börjat lyssna så bra på mig och mitt kroppsspråk och röst klarade jag av att löshoppa honom galant på egen hand.. även om han tappade en sko, hehe!

 

 

Det roligaste minnet jag kanske har från våra förtroende-övningar så är när vi skulle gå över en presenning. Jag skulle gärna göra det igen och se hur Matti reagerar. Allt ni ser på videon är första gången, och här var jag nog nervös då jag red över första gången, men samtidigt kände jag hur Matti tvekade men sedan bara "slängde" sig ut för att jag bad om det. Han har blivit modigare och säkrare, men klart jag känner lite nervositet över hur han ska reagera vid alla nya situationer, men det är ju bara normalt. Det är ju nytt för mig också!

 

 

Här är första gången jag går längs med vägen utan att hålla i Matti och travade till och med lite. Så små framsteg varje gång och jag brukar alltid försöka göra enkla uppgifter så han har alla möjligheter att lyckas och tycka det är roligt. 

 

 

Senaste videon har ni nyligen sett men lägger hit den igen. Denna gång när jag gick i skogen kände jag inte en enda gång mig osäker om Matti skulle sticka iväg när jag lät honom gå helt fritt, där emot fick jag en gång gå fram emot honom för att få kontakt med honom så han skulle sluta äta och sedan fortsatte vi promenaden.

Jag vill ha en godtrogen häst/vän, en som litar på mig lika mycket som jag litar på honom. Varför? Jo för att jag inte är någon satsande tävlingsryttare som behöver en häst som tar mig upp i klasserna, för jag vet att Matti inte besitter den talangen, MEN jag vill ha en häst som den dag då jag fått barn är en sådan häst man kan kalla bombsäker och jag behöver inte vara orolig över att Matti gör några hyss. Redan nu ser man att Matti älskar barn och förstår han måste vara extra snäll, men de är djur och de kan aldrig tränas för mycket på förtroendet och tilliten!

 

Hoppas ni uppskattade detta inlägg, kanske blev lite många filmer, men jag själv i alla fall tycker om att se på filmer från andra hästägares vardagar. :)

 

Ni vet redan jag är mycket förtjust i horsemanship och skulle gärna vilja ha någon som instruerar mig och Matti, men då alla de kurserna är så dyra så det har blivit på egen hand vi lärt oss 

 

Jag klippte ihop snuttar från den lååånga filmen då vi var ute och gick i skogen med Matti här om dagen. Även om det är små snuttar som är ihopklippta så gick Matti fritt hela tiden. Ibland tog han någon super snabb matpaus (tog tag i gräset medan han gick), men fortsatte sen att följa efter mig genast efter att han tagit en tugga.

 

Varför jag intresserar mig av Horsemanship är för att jag tycker det är fantastiskt att man kan vinna ett så stort och vilt djurs förtroende, och att hästen kan ge så mycket kärlek, och den fina respekt och tilliten du får från hästen när den själv väljer att följa efter just DIG, även om hästen skulle kunna springa vart som helst eller stanna och äta i flera minuter. DET är en mäktig känsla och det är DEN känslan som gjort jag blivit intresserad av Horsemanship.

Som ni redan säkert vet är jag är en otroligt känslosam människa. Jag har lätt till både gråt och skratt på gott och ont. Speciellt bölande blir jag när det kommer till Matti..

 

Det är verkligen något speciellt som jag har och känner för den hästen. Han är en sådan enorm terapi för mig, och jag vet att jag skriver gång på gång hur mycket han betyder för mig, men jag tror, eller jag vet, att ingen kan ens föreställa sig hur mycket han betyder för mig, för att inte tala om hur mycket bra han ger mig och mitt stressade psyke. Många kan tänka sig att de tror de förstår kärleken jag känner för min häst, min pojkvän tror det, men han förstår inte, även om han försöker.

 

Bandet du skapar till din häst är bland det finaste jag vet! Vi blir så lätt insnöade, och håller lätt endast ridningen som kontakt till hästen, ex. en snabb borstning för att man ska hinna rida innan man snabbt slänger in hästen i boxen och åker iväg. En del hästmänniskor glömmer bort vissa gånger att "umgås" med hästen. Kanske jag har starka åsikter över denna "umgänges"-del med hästen, eftersom jag inte är någon högt presterande ryttare inom ridningen, men jag anser ändå att allt för många ryttare glömmer bort att hästen inte är en maskin, utan ett djur som behöver kärlek för att de ska vara lyckliga, och ett bra träningsuppläg är långt ifrån vad som gör en häst lycklig!

 

Jag känner mig faktiskt stolt över bandet jag och Matti har. Visst gör han som han vill ibland och beter sig ouppfostrat som precis vilken annan häst som helst, men de är djur, inga maskiner som sagt, och jag anser att Matti är ett lyckligt djur just nu. Han har mig som älskar honom, han får bra foder av bra kvalitet, han har en hagkompis som han busar med, han får omväxalnde träning och där emellan får han bara vara en häst och leva loppan genom att äta och busa. Det är en fantastisk känsla det där då man för första gången på länge känner man faktiskt gjort något rätt, för då man jämför Matti för 2 år sedan och nu är det som två olika hästar på en del områden. 

 

Jag hoppas ni inte blir led dessa inlägg var jag gör värsta kärleksförklaringen till Matti. Men om ni följer denna blogg så vet ni att det är otroligt starka känslor för denna häst och jag skäms inte över att det blir tårar av både glädje och sorg med honom, för jag är ärlig här på bloggen och skriver om oss, mig och Matti

 

Jag vill avsluta inlägget med en video från igår som jag tycker passar in hit. Njut och beskåda min fina, strålande häst!

 

 

 

När vi precis kommit till stallet vågade jag inte träna på att ha Matti lös på gården eftersom jag inte kände till alla rutiner i stallet, men nu när jag känner mig mera hemma vågar jag fortsätta träna på vårt samspel på vårt sätt igen. Så igårkväll. fick han stå helt fri ute vid bommen och sedan följde han snällt efter mig in i stallet och även då helt lös. Han är så ödmjuk den där hästen, och det är alltid lika hjärtevärmande när andra ser det jag ser i honom och berömmer hans fina lynne och hjärta av guld. Tror helt ärligt ingen förstår hur mycket denna häst betyder för mig. Det är nästan löjligt då jag skriver det hela tiden, haha, men sådan är jag!

 

Om ni vill skulle jag kunna be någon filma lite hur jag brukar träna på vårt samspel och "relation", om intresset finns alltså? Antar många av er läsare redan känner oss så ni kanske inte är så brydda, men ni läsare som inte känner oss. Kommentera om ni vill jag ska fixa en sådan video :)