Handhäst
2014-02-28 @ 17:20:00
Det blev ingen manege idag, tyvärr, och då det var skarpt på ridplanen och jag vet att Matt är så känslig för underlaget när det gäller att han ska arbeta rätt så bestämde jag mig för att gå ut och gå med honom idag och till sällskap fick jag Johanna och Tilda med mig. Vi passade dessutom att prova ha Matti som handhäst och det gick super bra, fast han tittade ändå på mig när jag gick en bit ifrån som om han sade "Momy donät leave me!" ;)
Inte bästa kvaliteten på bilderna då jag gick samtidigt som jag tog foto med telefonen ;)
Startlistorna och tankegång
2014-02-28 @ 17:14:00
Hoppas verkligen jag slipper iväg till manegen idag, för det ser lite surt ut, och jag vill verkligen hinna rida igenom banan i alla fall en gång!! Men inför söndagen är allt klappart och klart. Vet ni annars om man brukar ha full tävlingsutstyrsel på Pay&Dressage? Jag tror jag ska ta det för att få det att kännas så på riktigt som möjligt eftersom mina nerver är som de är. Skulle vara lite komist om vi kommer där och är så tävlingsfina och så gör vi bort oss helt, haha!! Vita ridbyxorna provade jag i alla fall igår tillsammans med kavajen och jag kommer fortfarande kommer in i dem, de var till och med lite för stora, så får se om jag måste samla ihop pengar till en ny kavaj i alla fall, för den är inte så bekväm eller smickrande den jag har nu..
Linn och Robin kommer som planerat och hämtar upp oss och en snäll o rar tjej Emma kommer med som "hästskötare" / support och lovade filmar vår rit. Så allt löste sig tack vare henne!! Tack Emma!!
Regionala dressyrtävlingen 2013 vid Vasa Hubertus
Nu är dessutom startlistorna upp inför helgen och de ser ut så här.
STARTLISTA Pay&Dressage 2.3.2014
Obersvera att tiderna är preliminära. Kan vid behov ändras.
Lätt D:3 11:00
Uppvärmning 10:40-10:55
11:00 Fanny West - Fölis
11:06 Sanna Enkvist - Mayflower
11:12 Ellen Forsman - Headhill Blue Pinocchio
11:18 Elin Björndahl - Anagårds Duracilla
Lätt C:1 11:50
Uppvärmning 11:30-11:45
11:50 Elin Björndahl - Anagårds Duracilla
11:56 Sara Enkvist - Mayflower
12:02 Ellen Forsman - Headhill Blue Pinocchio
12:08 Sari Snårbacka - Midnight
Uppvärmning 12:20-12:35
12:35 David Eklund - Celsius II
12:41 Ada Tarvonen - Sofokles
12:47 Catti Forsman - Werom
12:53 Sara Enkvist - Petrus Lin
12:59 Ellen Forsman - Corado
Lätt B:0 13:30
Uppvärmning 13:10-13:25
13:30 David Eklund - Celsius II
13:36 Catti Forsman - Werom
13:42 Jaana Nikulainen - Ballerina of Mystery
Uppvärmning 13:50-14:05
14:10 Linn Autere - Christofper Robin
14:16 Lotta Karlström - Klockas Fiorella
14:22 Anna-Karin Åkers - Maestro III
14:28 Linda Cederblom-Sundqvist - Klockas Innishannon
Obersvera att tiderna är preliminära. Kan vid behov ändras.
Lätt D:3 11:00
Uppvärmning 10:40-10:55
11:00 Fanny West - Fölis
11:06 Sanna Enkvist - Mayflower
11:12 Ellen Forsman - Headhill Blue Pinocchio
11:18 Elin Björndahl - Anagårds Duracilla
Lätt C:1 11:50
Uppvärmning 11:30-11:45
11:50 Elin Björndahl - Anagårds Duracilla
11:56 Sara Enkvist - Mayflower
12:02 Ellen Forsman - Headhill Blue Pinocchio
12:08 Sari Snårbacka - Midnight
Uppvärmning 12:20-12:35
12:35 David Eklund - Celsius II
12:41 Ada Tarvonen - Sofokles
12:47 Catti Forsman - Werom
12:53 Sara Enkvist - Petrus Lin
12:59 Ellen Forsman - Corado
Lätt B:0 13:30
Uppvärmning 13:10-13:25
13:30 David Eklund - Celsius II
13:36 Catti Forsman - Werom
13:42 Jaana Nikulainen - Ballerina of Mystery
Uppvärmning 13:50-14:05
14:10 Linn Autere - Christofper Robin
14:16 Lotta Karlström - Klockas Fiorella
14:22 Anna-Karin Åkers - Maestro III
14:28 Linda Cederblom-Sundqvist - Klockas Innishannon
Terrängrunda
2014-02-28 @ 11:00:13
Igår red jag ut i sällskap av Lotta och Tilda och deras hästar. Jag hade hoppats att man kunde rida mera än skritt så det skulle gå att mjukgöra Matti lite, men det hade hunnit frysa på och detta var inte möjligt, att göra annat än skritta, men kanske lika bra så mjölksyran i Mattis ben efter ridlektionen fick försvinna eller minskas i.
Idag försöker jag för fulla muggar få någon att föra oss till Solf manegen, men utan resultat. GAAH, jag vill verkligen hinna rida igenom dressyrprogrammet innan tävlingen! I sommar ska jag verkligen ta det där tusans lilla-e så jag kan dra bil + släp själv med häst. Varför det inte blivit av ännu är för att det inte funnits pengar, men hoppeligen i slutet av sommaren har jag hunnit spara ihop till det, för så här kan det ju inte fortsätta..
Bara att igår satt jag på ryggen istället för att gå med från marken.
Lincens- check
2014-02-28 @ 09:04:50
Nu syns det att både min och Mattis licens är betald på KIPA och jag har börjat kika på passliga tävlingar här i trakten. Jag kommer knappas delta i alla jag i fantasin planerar i n isommar eftersom jag har skiftesarbete (så jag har svårt att se det gå ihop), men jag skulle kunna tänka mig dessa..
Enda regionalatävlingen som jag är säker på att jag deltar i ännu är den vid Vasa Hubertus 6.4, sen kan jag utan problem ännu i maj delta kanske Kauhava och J-PR tävlingarna också eftersom sommarjobbet börjar först 26.5? Fast det här tävlandet beror helt på hur mycket smak jag får för det här tävlandet såklart och vad ekonomin tillåter.
Men de tävlingar jag lagt stjärnor på är de jag skulle kunna tänka mig att delta i. Det kommer säkert flera tävlingar, men jag hoppas kanske framför allt flera övnignstävlingar skulle komma här nu INNAN dessa som är på regionalnivå och bråkar med min nervositet.. :)
Kurs i hovslagning
2014-02-27 @ 14:09:00
Igår anmälde jag intresse i att få gå en kurs i hur man slår på en tappsko. Jag tycker det skulle vara super intressant och bra kunskap att besitta då man ändå lär ha häst i flera år framöver, och det lär ju trampas av några skor i framtiden också av klumpedunsen Matti.. Så det skulle ju vara hur bra som helst att då kunna slå på en tappsko, så man inte behöver ha hovslagaren att komma ut bara för endast en sko, och så sparar man ju pengar i det långa loppet!
Matti är ju så snäll att sko så jag tror inte det skulle vara några större problem, bara jag får bra undervisning i hovens anatomi och vad man ska tänka på vid påslagning av skon! För Matti har ju en tendens att busa lite i hagen och dra av sig skorna nu som då när det blir lerigt och han slirar omkring i all lek. Så det här ska faktiskt blir mycket lärorikt.
Tänk då gör det inget om skon är avtrampad när man kommer till stallet, det är bara att slå fast den och fara på tävling eller träning i alla fall! Super! Om jag såkalrt börjar våga slå in spikar i Mattis känsliga fötter, hehe!
Jag har inte fått bekräftande ännu att jag ryms med, men hoppas verkligen det!!
Spontan träning
2014-02-27 @ 10:54:17
Igår blev det en spontan träning för Lena Lahti. En mycket välbehövd sådan eftersom det varit allt för lång paus nu sedan senast! Matti har mer eller mindre varit ledig i 2 veckor från seriös ridning och det noterades ganska fort, men duktig som han är så kämpade han på bra även om han var lite styv och tyckte det var tungt i vissa etapper. Vi övade på några bitar ut dressyrprogrammet som jag känner kommer vara svåra för oss att göra bra, och det gick med blandade resultat.
Våra svårigheter är den ökade traven på snett igenom, eftersom Matti lätta vill lyfta galopp. Sedan att lyfta rätt galopp från skritt så att det faktiskt blir höger galopp och på rätt punkt. Detta är så från dag till dag om det lyckas eller ej för oss, men igår kom det bar två fel lyften av ca 10, så det var ändå helt ok. Att jag dessutom ridit med för mycket ridspö när jag behövt hjälpa till för Matti att hitta takt och aktiva tramp har gjort att jag nu känner mig hjälplös när jag känner hur han dör under mig (stooor miss från mig med andra ord). Jag vet 99% av gångerna svaret på VARFÖR Matti agerar som han gör eller motron "dör", allt hänger på min ridning, men det är bara så svårt att ändra min ridning på en gång när man ridit så här i många år, men den har blivit bättre, speciellt sistsen de senaste havlåret!!
Största problemet för mig med att rida bana är att jag låser mig helt i skallen. Den fina känslan jag hade innan vi skulle börja rida från punkt till punkt försvann och jag blir stel, tappar styrkan i bålen och mina ben lever sitt eget liv istället för att vara långa och stilla. Igår fick man se tydligt detta fenomen eftersom jag satt bättre med sätet igår överlag och hade lugnare under skänkel i korttraven, men genast jag skulle rida delar ur programmet så tappade jag allt och formen for åt skogen och jag hade svårt att få Matti mjuk och fin. Men jag vet också att enda sättet att få bort denna brain freeze är att få rutin och lära mig att andas och inte övertänka, och framförallt att rida program efter program efter program..
Matti kräver att man som ryttare rider honom varje steg för att han ska prestera och vill man de ska gå lätt o fint så gårdet inte att man har en hjärna som låser sig som jag har, så det är bara att bita ihop och åka och göra det bästa av saken på söndag och täna träna träna så jag klarar av att rida honom fint längre o längre sträckor. Man kan ganska lätt få Matti (tycker jag) diåt, men att få honom i fin form och aktiv så kräver så sjuttons mycket av ryttaren och under dessa tre år med Matti har jag endast fått några korta stunder då det varit ren harmoni. Så fast han är snäll att rida är han verkligen ingen automat som många tycks tro.. Det är skillnad av att vara snäll och vara automat. Inget kommer gratis ur Matti, för han har inte så lätt för sig alla gånger. :)
Svar på kommentar
2014-02-26 @ 09:24:05
Nu syns det att min lincens är betald i alla fall, gäller bara att vänta på att Mattis licens börjar synnas på Kipa nu då, men den lär väl hinna synnas innan April då vår första regionala tävlingar äger rum. De tävlingarna är då på hemmaplan så vi får hoppas vi hinner träna upp kondisen tillbaka till dess, för nu har vi haft en månad av lathet!
Jag fick annars en kommentar här på bloggen om jag väljer att rida Pay&Dressage för att jag tror jag får bättre procent då jag är bekant med domaren (Anna Tujulin), än om jag skulle rida i Seinäjoki för en okänd domare, men så är verkligen inte fallet!
När jag kollar på min tävling från förra året så fick jag dessutom sämre procenter och poäng av Anna än av den andra domaren som bedömde vår ritt, och det tycker jag bara är bra. Jag menar det visar ju hur hon kan ta sin domarroll seriöst och bedömma opartiskt! Även om vi i svenskfinland lite känner alla, och skulle jag vara domare skulle jag ha svårt att vara opartiskt då man säkert vet hur vissa kämpat, eller hur de är som personer så man vill ge lite snällhetspoäng, men så ska det ju inte vara! Så svaret på den frågan är NEJ, jag valde Pay&dressage dels för att kunna jämföra med förra årets papper och för att jag får kommentarerna på svenska. Att man vet hur snäll och rar Anna är också gör att pressen inte känns lika stor att rida för henne, även om man såklart vill prestera bra, men ni förstår kanske? Arrangörerna är ju dessutom svensktalande så bara det i säg känns också som en bonus, eftersom pressen då från min sida gällande hela evenemanget känns inte så stor då jag vet man gör sig förstådd och fårstår ALLT även om nerverna spelar en ett spratt. :)
Vår första ritt för Anna Tujulin var en LC år 2012 och en 2a plats med endast 0,5 poäng från vinst och 61,56%
Vår andra tävling för Anna Tjulin var en LB och vi slutade på 57,045%, och jag har aldrig ridit så dåligt som då
Klottgrisar är vi allihopa!
2014-02-25 @ 16:44:00
Jag tycker det är konstigt hur vi kan vara så grisiga, och hur det här med att plocka undan efter sig i klubbrum och arbetsplatser ifall det inte finns diskmaskin kan vara så otroligt svårt?!
I klubbrummet i stallet är det precis som på många andra stället, kaffekoppar ligger på hög och ingen diskar efter sig trots att det i alla fall funnits en lapp var det står "diska efter dig" eller något liknande.. I lördags när jag skulle fara hem från stallet skulle jag bara kika in i klubbrummet och se om det såg representabelt ut inför söndagens föreläsning om Aloe Vera, och det var allt annat än rent. Så det blev en timme extra för mig i stallet då jag fick diska bort de otaliga kopparna, sopa golvet och torka bordet och diskbänken då det var kaffefläckar och saftfläckar över allt.
Men nu är det rent i alla fall en liten stund. Jag har inte vågat gå in och titta efter söndagens föreläsning, eftersom jag inte vill se högen med koppar som troligtvis samlats? För när klubbrummet är städat är det riktigt mysgt och trivsamt tycker jag, och jag har saknat på de senaste stall jag varit på just klubbrummet, inte för att jag spenderar mycket tid där vid Hubbe, men jag har möjligheten att äta och prata strunt med kompisarna i ett varmt rum! :)
Slappna aldrig av!!
2014-02-25 @ 09:53:00
Du ska inte slappna av, för då blir du ALLTID sjuk! I alla fall är det så alltid för mig. Denna vecka har jag sportlov och tänkte jag har bra med ork och energi att göra allt skolarbete som ligger på hög och väntar, samtidigt som jag bra skulle hinna motionera Matti och träna inför söndagens tävling, MEN så igår vaknade jag med en dunderförkylning som jag nog kännt kommit smygande redan på söndag, och igår eftermiddag när jag kommer hem från stallet visar febertermometern 37,7..
Idag har jag som tur ingen feber, men jag har snor i hela huvudet och huvudvärk för flera efter alla nysattacker och alls snor-snytande. ;) Det är så fruktansvärt länge sedan jag varit förkyld, så jag mindes inte hur slut i skallen man är, men har jag ingen feber så ska jag rida Matti idag, han ha varit ledig från ridning nu över en vecka så det får vara slut på det nu! :)
Men jag passar på att visa lite ovisade bilder på min snutte från lördagkvälldå det endast var jag i stallet förutom hästarna. De är de stunderna som är bäst. Du sitter där och känner dig avslappnad. Myser med din häst och samtidigt får lyssna när andra hästar tugga i sig höet. Man kan inte annat än må bra i de stunderna!
Min älskade fina, fina häst! <3
Betti and Maestros story
2014-02-24 @ 18:35:00
One winter, a friend of mine, told me about a small private zoo with horses, which was just 6 km from where I lived. So the same day I asked my father to take us there. When I stepped out of the car, I Immediately saw the horses and quickly went closer to see them. There were 2 foals playing together in the snow, and one of them was just stunning, he was so full of energy and happy to be outside. And he was completely black (I have always had a thing with black and gray horses). I think we were there watching and taking pictures of them the rest of the day. We also talked to the owner, who really liked the idea, that we wanted to go there every day, to ride the horses and just brush the foals and walk/play with them. By that time I had already been riding for about 6 years I think. So from that day on, me and my sister went there every day.
A few months later, a woman wanted to buy the horse my sister really liked. We went home and she was just crushed. She cried all night and so the next day my father decided to buy the horses. Our parents gave us a long lecture that we have to take care of them every day and that it is a big responsibility etc. But we were just thrilled. So our father came with us to the stables and told the owner that we would like to buy both horses. This was probably the happiest day of my life. Maestro was just 1 year old at that time. We stayed at that stable for about 1,5 years. We trained the other horses at the stable, and taught little Shetland ponys to ride. Every day I went for a walk with Maestro and just brushed him and played with him because he was just so young. At that stable was the first time for him to have his shoes done. I still have a little piece of his hind white hoof in a box at home from the first time. (You probably think I’m nuts, who would keep something like that :D)
From the right, Maestro with his mother Hame
from the left Maestros halfsister Missandra (same father), mother Hame and little Maestro
After 1,5 years we left because we had some troubles with the owners husband. We walked with the horses by our side to the next stable, which was just 1 km from there. We were there for a week and searched a new stable for us. Then we found one 15 km from our home. We borrowed a trailer from the new stable and went to load the horses. There were no problem with loading my sisters horse, but Maestro was a bit afraid of the trailer. We tried and tried and tried to get him on the trailer, but he just wouldn’t go. I tried with carrots and all treats but he still wouldn’t get in, although he was crazy about treats. Then an accident happened and the cut his face really badly so we had to call the vet. The vet came and stitched the wound and we had to postpone the transport. Next day the owner of the new stable came to help us load Maestro and finally he got him on the trailer. But after that cut he was really scared of loading. But at the new stable we practiced loading every day, so eventually we got through it.
At the new stable we had a really nice trainer. At first I stared lunging Maestro (he’s really good with voice commands) and after a while I introduced him with saddle. Then I started to accustom him with my weight and after that my trainer started to train him. He rode him for about ten times and then we started riding together. He developed very quickly and he was so easy to ride. Then we were just having fun for some time, he was still quite young and I didn’t want to ask much from him. I wanted him to enjoy his childhood. Then at some point our trainer went to another stable and we were alone for a little while. Then I accidently found a new trainer for us, Birgit Nurmik, who trains under James Caudry. I met her at a dressage competition which was held in our stable. So from that day we started training harder. She really liked Maestro and we got along so well. She taught me how to ride properly and how everything is actually so simple and easy. In her trainings, and with her tips Maestro was just amazing, not that he hadn’t been before, but everything went even better.
My trainer. First time in saddle
Betti and Maestro
Then it was time for our first competition. I was so nervous, I don’t know, I can’t describe it, and that’s probably the reason why it didn’t go so well. We didn’t finish that competition because I think Maestro felt that I was nervous, so he was scared and nervous too. He was just so scared of the judges, that we couldn’t ride pass them. But the next competition went better and we came fourth. After that, the other competitions went well.
Everything was so perfect with him and I couldn’t imagine my life without him in it. He was my everything. But then it went busy at school, and I also played tennis 5 times a week and I lost my way. I had no time at all (think this is my fault, just looking for excuses), and I don’t know what I was thinking, but at some point I decided that he deserves better, he deserves someone that goes to the stable every day, even if things are crazy outside the stable. I just thought that the best thing for him is to find him a new owner, someone who loves him as much as I do (I am literally crying right now, that I write that). So, one day, the owner of the stable, Paul, told me, that he had found someone who would like to buy him. And then it hit me, that I’m going to lose him, I was so sad but I kept telling myself that this was the best thing to do. So January 25, 2011 I had my last training with him. I bought him a load on carrots and everything and promised that I would send him away the next day. I talked with Paul, and told him that he have to call me, when he was going away next day, and he promised to call me. In the next morning I was eating and then Paul called me, and asked where I was, because Sanna Lahdensuo (who had bought him) was already there, loading Maestro and they were ready to go, but they needed his passport. So I quickly put on my clothes and started driving to meet them halfway to the port. I gave her his passport and I could only see Maestro from the camera, but I didn’t have the chance to say goodbye. So time passed and I was trying to find him, how was he doing and etc. But I couldn’t find anything. But luckily one day my mother came to me and said that she found a blog about Maestro. And since then I’ve been reading it regularly to see how he is doing.
Wooww, long story, I hope I didn’t miss something, but it is so hard to put it in words. Okay, I’ll try say something about him in general. When he was little, he was really playful, like all the foals are, but At the same time, he knew when he had to behave He really liked hugging and just being around people. He also has a very big and loving heart. He is just so kind and he forgives you everything. When in training, he always tried his best, and really worked hard to please you. Of course there were some ups and downs, but it happens. Sometimes he was naughty and played tricks, and he also stole carrots. All in all, it is really hard to say what he was like, he was just a big big friend who was always there if I needed him. A big heart is what characterizes him the best.
THE QUESTIONS YOU READERS WANTED ASWERS TO. Some of them are answered in the story.
What does Betti think about following Maestros life through the blog?
I think that it is great to read about him on the blog, because I can see and read how he does, and what’s happening in his life. I think I couldn’t bare the fact that I don’t know anything about him. Of course, sometimes it makes me sad, because start to regret that I sold him, but the fact that he is doing great makes everything better.
What made you sell Maestro to Finland?
Now I regret it, but at the time, I thought that’s the best thing for him. And I wanted to sell to Finland because I knew that horses have a better life there than here in Estonia. At least I think so.
His parents etc.
His mothers name was Hame, an Old Tori, which is a heavy warmblood horse. She was mostly just a breeding horse. She also pulled the sleigh and rode in the saddle a little. But she was really numb in the front and had a light back, so she was always trying to get rid of you. She was in the same stable with us, when we bought our horses. His father is Mahhib, from who he got his color and his temper when he’s scared. His father was bought to the stable with Maestros grandmother Musi (trans: Kiss), but I didn’t have the opportunity to meet him. When he was two a Russian bought him as a decoration on the pasture. She just liked him, but she wasn’t a rider or something. After some time he was sold to Finland, but they had some trouble saddling him, no one couldn’t hold on hard enough, and now no one knows where he is .
Was Maestro a stallion when you bought him?
No, he was already a gelding. When I asked the owner, why he wasn’t a stallion anymore, she told me that he was crazy. That he had jumped through the horse box door. Doesn’t sound like him, but that I was told.
Are you still riding, and do I have a new horse?
I’m not riding regularly any more, but I still ride from time to time. I don’t have a new horse, but my younger sister, who rides in Germany right now, bought herself a new one about half a year ago. I just cut him a month ago, and that remembered me the first time when I cut Maestro. Fur all over me
Am I going to visit him?
I hope to visit him in the beginning of March, when I come to Finland. And of course I hope he would remember me, but I try not to get my hopes up. It’s been three years already, but some people keep saying me that he will remember. I’ll keep my fingers crossed.
What was I hoping for when I sold him?
Most of all, I wished that he would get a great owner. That wish has come true now, And I would like to see him competing in dressage.
Do I regret selling him?
YES!!!
Äckelväder!!
2014-02-24 @ 17:35:00
Idag när jag hämtade in Matti från hagen så verkade han ha blåsten i benen och var lite lätt om fötterna, så jag tog det säkra före det osäkra och gick en promenad i terräng på 30 min istället för att sitta på ryggen. Inte för att jag tror Matti någon gång skulle göra några värre saker om han är pigg när jag rider, men jag har alltid hanterat svårare situationer från marken med en häst, så jag känner att om de situationer uppstår så har jag bäst kontroll och kan läsa av hästen om jag också har båda fötterna på marken..
Men inte var Matti något extra taggadnär det väl bar av i terräng, så egentligen skulle jag bra ha kunnat rida, men nu istället fick jag mig själv motionerad också! Vi promenerade ut i terräng i sällskap av Johanna på Pasa och Lotta på Carre och det var riktigt gemytligt, men dagar som denna vill man bara ha den där förbaskade manegen klar!!! Ryktesvägen har man hört att vi KANSKE får rida i den i helgen, men det har vi fått höra tidigare också och det har bara flyttats fram, så vi får helt enklet se.. Kanske vi sen i sommar får rida i den, *skämt o sido*? Men lagom bitter börjar man vara nu efter att varit utan ridhus i över 6 månader, och det först utlovade datumet när manegen skulle vara klar överskridits med 4 månader.. Men så är det, vi får bita i det sura äpplet lite till..
Skrattretande
2014-02-24 @ 09:47:25
Alltså det är ju skrattretande hur feg man är!! Jag kollade på Ponnyakuten igår, och där var en tjej som var hur ung som helst som vågade hoppa med sin coola ponny dubbelt så högt (om inte mera) än vad jag vågar! Lite skrattretande är det ju då ponnyn, och tjejen var mindre än mig och Matti och ändå var de båda så mycket tuffare och hoppade hur höga hinder som helst som en dans! Jestas!
Fast tur är det väl ändå att inte vi alla behöver hoppa de där höjderna heller! ;)
P.S. Ikväll kommer Bettis inlägg om hennes tid med Matti. Hon har svarat på några frågor i inlägget, men ni hinner fortfarande fråga mera :)
A walk down memorylane
2014-02-23 @ 16:44:00
Betti gick gladeligen med på att skriva ett inlägg om hennes och Mattis tid tillsammans. Så passa på nu att fråga något ni vill veta av henne och om Matti från tiden i Estland. Ni har kvällen på er. Några frågor har redan kommit, så passa på nu när ni har chansen! :)
Bild från idag.. Flera bilder kommer senare ikväll eller i morgon. :)
Bettis berättelse om Matti
2014-02-23 @ 08:23:32
Skulle ni vara intresserade av att jag skulle fråga Mattis ägare i Estland om hon skulle vilja skriva ett inlägg hit till bloggen om Mattis tid hos henne och hur de hade det tillsammans? Inlägget skulle bli på engelska, eller så översätter jag det till svenska och innehålla härliga bilder från deras tid tillsammans.
Har ni i så fall några frågor ni skulle vilja ha besvarade? Skriv dem hit i så fall! :) Jag har ännu inte frågat henne om hon helst vill ställa upp, men jag kom på idén igår efter att jag chattat med henne på Facebook om Matti. Jag tror faktiskt hon skulle ställa upp i alla fall. Jag tycker själv det skulle vara roligt med en berättelse från hennes sida. Håller ni inte med?
Men nu ska jag åka iväg till stallet då det blir dags för en liten föreläsning om Aloe Vera produkter..
Här är två bilder som jag lånade från Bettis FB från sista månaden Matti ännu ägdes av Betti
Hundsjuk
2014-02-22 @ 22:32:25
Tänk så hundsjuk man kan bli. Oooh den dag jag skaffar hund ska den vara från dag ett med i stallet så valpen lär sig bli känd med stallets lukter och hästar, för det skulle vara så idylliskt och mysigt att kunna sitta uppe på Mattis rygg och ha hunden springandes bredvid en lydigt ( eller lydigt får man ju hoppas den blir i alla fall, hehe). Optimalt att kunna motionera båda på en och samma gång. Som tur är Matti så snäll med hundar och inte allt för brydd i dem då de springer som några dårar runt honom så det har ju gått så otroligt bra att vara ute och rida eller gå i sällskap av mina föräldrar och deras hundar. Bra övning för Matti så har man bara ett djur att vänja och träna då man blir hundägare i framtiden!! Har precis legat i soffan med Dixie på magen och myst medan jag väntat på att pojkvännen ska hämta upp mig, men jag klagar inte, för det har varit sååå mysigt med Dixie och jag blir alltid lika hundsjuk när jag varit hemma och hälsat på. Tänk hur lättpåverkad man är! Är ni likadana ;)Så var det bestämt
2014-02-22 @ 17:21:00
Jag kommer att fara på Pay&dressage söndag 2.3. Varför dit, jo för där är Anna Tujulin domare och hon har bedömt oss tidigare och då får jag kommentarerna på svenska, plus att arrangörerna är svenska så det skulle kännas tryggt då jag ännu är så ovan med tävlingar!
Jag blev dessutom så glad när mina och Mattis fina vänner Linn och Robin kommer med och tävlar. Fast de är i annat stall samåker vi och jag ser redan så fram emot det! MEN det skulle vara roligt om vi fick med någon som kunde fota och filma våra ritter och lite av dagen. Känner någon sig manad att komma med?? Snällaaa ;)
Foto: Sara Holtkamp
Aloe Vera föreläsning
2014-02-22 @ 11:04:36
I morgon har jag arrangerat att hon som sålde Aloe Vera produkterna till mig kommer till stallet och informerar om olika produkter av märket till människor, hästar och djur. Så om du är intresserad av att komma och lyssna och få tips på olika produkter till hästen din, hunden eller dig själv är du välkommen.
Tillfället kostar inget, du betalar endast för det du väljer att köpa. Kortbetalning eller kontant går bra. Om jag förstått rätt är det pengarna tillbaka om du inte sedan är nöjd med produkterna.
Jag blev ju som sagt frälst när produkterna fungerade på Mattis bölder påmindre än en vecka, då jag tidigare vintrar försökt en massa och de inte försvunnit förrän sommaren, och nu är de nästan helt borta på mindre än en vecka. Så jag är i alla fall nyfiken att höra vad det finns för mera effektiva produkter. Jag har tidigare hört att sårvårdsprodukterna från Aloe Vera är super, så vi får se vad man lär sig i morgon!
Har du frågor så skicka här eller på Facebook, eller så är det fritt fram att dyka upp i morgon kl 10:30. Info-tillfället håller på i ca 1 timme.
Dess mirakelprodukter var de som fick Mattis bölder att snabbt försvinna.
Tididiii
2014-02-22 @ 09:14:37
Tididiii, idag ska jag rida första gången på en vecka. Underlaget är inte det bästa, även om det snöat inatt. Det är så slaskigt och bara isen under snön, men kanske man kan göra något i alla fall? Mattis bölder är ju mycket mindre nu så jag vågar med gott samvete lägga på sadeln idag, men jag tror jag kommer att prova ha fårskinnspadden under, men då är frågan bara om den är för tjock och om sadeln börjar glida fram?
Jag har ju haft en gelpad under sadeln nu som gjort att sadeln hållits på plats, så om inte det funkar med fårskinnspadden måste jag börja tvätta gelpadden med tvål efter varje användning så den säkert hålls ren och byta schabrak efter varje ridning. Men det känns som en minimal sak att göra om man slippe bölderna i framtiden! :)
Vad gör man inte för sin prins? :)
Svårt beslut..
2014-02-21 @ 09:41:07
Nu har jag lite beslutångest. Både min och Mattis tävlingslicens är betald för detta år, så jag har faktistk tänkt tävla i år.. Frågan är bara NÄR jag ska våga kicka igång lite försiktigt?
Min beslutsångest gäller nämligen om jag ska kicka igång tävlingssäsongen redan 2.3 eller vänta? Det är nämligen två olika tävlingar under samma dag och samma nivå på båda. Ena är vid stall NH och är en pay&dressage (länk), och den andra är en klubbtävling i Jalasjärvi (länk) och båda tävlingarna har programmet Lätt B:0 2009 som jag i så fall skulle rida.. Så frågan är, vilken ska jag välja och ska jag helst delta i någon av dem.
Det är ett tag sedan jag kunnat rida ordentligt nu igen så det är därför jag funderar om jag vågar delta eller inte, men kanske främst eftersom jag hatar att prestera dåligt så vill jag prestera bra även om det bara är klubbtävling och pay&dressage, MEN då både jag och Matti behvöer rutin så det vore ju super att börja på denna nivå. Men ååh då jag vet inte om vi är redo ännu, vi har så mycket jobba kvar med galoppen! Vilken beslutsångest!!
Sist fick det inte alls bra och jag skämdes något otroligt och den ritten sitter ännu i och psykar mig!!
Nästan böldfri !!
2014-02-20 @ 20:07:00
Alltså helt galet hur snabbt tiden går i stallet. Ikväll så var jag igen nästan 3,5 timme och jag red inte ens. Jobbade lite mera från marken idag med Matti och gullet då passade på att idag igen rullade sig. Eftersom han rullade sig igår hade jag på känn han ville göra det idag igen så jag lade inte på något täcke, och så skönt det var. Tre gånger rullade Matti sig ute på gården och sedan började vi jobba med bogförflyttningar och bakförflyttningar, lite vallning och att från trav ta halt på volt. Matti var en 10 poängare idag på allt!
Inne i stallet sen så skötte jag om Mattis bölder som är nästan helt borta. Endast någon liten i knappnålsstorlek kvar. Men de kliar istället, så jag kliade en bra stund på Matti och han tryckte sig så hårt emot mig och ville jag skulle klia mera och hårdare så det blev ett litet minimalt ytligt sår på ett ställe, så då tyckte jag det räckte med kliandet så inte jag kliar han blödande, hehe.
Jag passade dessutom på att putsa all läderutrustning som vi har. Dvs. sadel, stigbyglar, sadelgjord, 3 st träns, lädergrimman och mina ridstövlar.. Till musik gick det så otroligt smärtfritt och då man var ensam i stallet passade jag på att sjunga med i de bättre låtarna. Fast ibland hörde jag någon häst gnägga som säkert tyckte det lät förskräckligt när jag sjöng, men sådan får man ta, hah!
Svar på kommentar
2014-02-20 @ 15:10:00
FRÅGA: Vilka hästar har du ridit före Matti? Som medryttarhästar alltså? Kan du inte berätta lite om dem och ladda upp några bilder?
SVAR: Jag älskar att se tillbaka i tiden, för man lär sig av allt man utsätts för och det finns så många fina stunder jag fått ha med mina medryttarhästar, så jag går gärna tillbaka i tiden och delar med mig av dem till er! De hästar som presenteras här är hästar jag utöver ridskolehästar fått rida aktivt och regelbundet, för skulle jag räkna upp ridskolehästarna jag ridit extra på sidan av ridlektionerna skulle detta inlägg bli flera kilometer långt.. Men här kommer mina fina gossar och fröknar som jag fått äran att spendera tid med..
Min första älskade medryttarhäst kallades Wäinö. Han var en mycket speciell herreman som jag tyckte så otroligt massor om och jag minns så fantastiskt bra. Hans sträviga man. Hans lekfulla blick. Hans mule man skulle akta sig för så man inte fick ett nyp.. Jaa-a han vr så speciell den där Wäinö. Jag minns inte exakt hur gammal jag var när jag var medryttare på Wäinö, men jag gissar på mellan 11-12 år någonting.
Tyvärr hade Wäinö något med ena benet så det var inte många månader jag var medryttare på honom eftersom man ett tag inte vågade göra mera än skritta honom och de ägarna som tillät mig vara medryttare på honom returnerade honom till föregående ägare p.g.a. benet.. Han var en av de få hästar som min mamma desutom var förtjust i, och vi var faktiskt nära på att ta på foder i en väva något år senare..
Jag minns när Wäinös ursprungliga ägare tog kontakt till mig något år senare och frågade om jag skulle vara intresserad av att ta honom på foder så åkte jag och mamma bara för att hälsa på Wäinö och diskutera lite mera om honom, och jag minns så bra när jag ropade på honom i hagen så kom han luffsandes emot mig i hagen med sin lilla små tjuriga blick och jag började gråta av glädje över att få se honom igen. Wäinö var sig så lik, precis som tidigare nöp en i baken och hade sig, men just i den stunden då tyckte jag bara om att han nöp och bet på mig, eftersom jag hade saknat honom så! Jag fick rida en bit i terrängen med honom den gången, men jag noterade ganska fort att han inte gick helt rent, och därför blev det aldrig någon seriös diskussion om att ta denna gosse på foder, eftersom jag trots min ringa ålder förstod att ja inte kunde göra mycket med en häst som gick orent. Det var sista gången jag såg Wäinö..
Min följande medryttarhäst var finnhäststoet Vici. Vici kom jag i kontakt med när jag var 15 år gammal och red henne mer eller mindre aktivt tills jag var 18 år. Varför jag började rida Vici var för att hennes ägaren behövde hjälp att motionera hennes hästar, men kanske framför allt att rida ut i terräng då ägaren blivit lite skraj av att rida henne bland trafik (som inte gick att undvika där var hon var uppstallad). Orädd som jag var på den tiden antog jag utmaningen och det var väl just det att jag inte var rädd som gjorde att det aldrig var några problem i terrängen, även om vi mötte trafik. Enda gången hon blev rädd var när en lastbil kom upp jämsides med oss på en lite smalare väg, och då blev det för trångt i Vicis ögon så hon hoppade upp på en mur som låg jämsides med oss och tyckte det var säkrare att springa på den? Haha, efter det började jag och Vicis ägare kalla henne bergsgeten när vi skojade om henne. Sen så råkade det sig så fint att vicis ägare Ansu och jag blev mycket goda vänner och fick en stark vänskap..
Vici red jag 95% av alla ridturer i terräng, och kanske 4 gånger under de ca 4 åren jag hjälpte till med Vici red vi lite hoppning eller dressyr på någon åker. Vici var ett sto med åsikter men otroligt härlig tjej. Nu är Vici pensionerad mer eller mindre från ridningen och lever pensionärslivet istället.
Min följande medryttarhäst fick jag när jag var 17 år. Maybe hette han men kallades Midas och var en ståtlig halvblods valack. Denna herreman som jag fick sköta om och rida var nog den mest kunniga hästen jag fått vara medryttare på, och jag skulle gärna ha fortsatt att hjälpa till med honom, men eftersom jag inte hade råd att betala för de gånger jag red så blev jag tvungen att sluta då jag inte fick föräldrarna då övertalade att hjälpa till att betala för ridningen.
Men de månader under hösten/vintern jag hade möjligheten att rida och hjälpa till med Midas njöt jag för fulla muggar. Det var så roligt att känna hur en känslig häst skulle arbeta, eftersom jag inte ridit många känsliga hästar. Så även om det handlade om någon månad så var det givande och lärorigt att få rida en stor häst och en känslig och mysig sådan. Midas var en sådan otroligt trevlig kille som hade mycket trevliga gångarter och lynne.
Följande häst att komma in i mitt liv mera regelbundet var ett annat finnhäststo vid namn Eila. Eila var en personlighet som passade mig som handen i handsken. Jag älskade hennes temperament och att den enda dagen inte var den andra lik. Med denna dam fick jag äntligen lära mig hur du saktar in en häst med sitsen, eftersom Eila var så känslig i munnen, så när du tog i för mycket med tygeln, så gick hon emot bettet och bet fast.
Eila minns jag inte riktigt hur jag började rida och bli medryttare på, för det blev lite mera vart efter som. Jag red någon lektion på henne när hon stod uppstallad i Vörå, och när hon flyttade till Helsingby blev det mera regelbundet, och i samma väva som jag blev närmare vän med hennes ägare Lena blev bandet mellan mig och Eila också starkare. Så i princip kan man väl säga jag var mer eller mindre medryttare på denna dam från att jag var 17-20 år, med mera betoning på min ålder vid 19-20?
Eila kan man väl också på ett sätt säga var den häst som gjorde mig intresserad av natural horsemanship eftersom hon hade sina funderingar, och att försöka förstå sig på henne och nå henne vissa dagar var inte lika lätt som andra dagar. En sådan basic sak som att leda henne kunde ibland vara en utmaning, och gud förbjude då hon var brunstig, då var hon ett helt kapitel för sig. Denna dam tog en mycket stor bit av mitt hjärta och jag har så många roliga minnen med denna tjej, och jag är så glad att jag fick den tid jag fick med henne för när jag tänker tillbaka får jag bara ett stort brett leende. I augusti 2012 fick hennes ägare ta det tuffa valet och låta henne galoppera iväg till de evigt gröna ängarna då benen inte höll mera.. Jag kan ännu fälla någon tår när jag tänker på denna fantastiska dam!
Sista hästen som jag hann vara medryttare på innan Matti kom in i bilden var den då 5-åriga new forest/engeslkt fullblod-blandingen Ramell. Nu var jag 20 år och hade för första gången lagt ut en annons att jag sökte medryttarhäst, och till min stora förvåning kom det många svar och jag fick möjigheten att välja mellan flera olika hästar denna gång. Men denna killen var så otroligt mysig och charmade mig på direkten. Det var tack vare Ramell som mina föräldrar förstod att jag inte kommer sluta med ridning och tack vare Ramell som bollen sattes i rullning med att en dag stå som hästägare.
Ramell hade då svårigheter med galoppen och jag fick möjlighet av hans dåvarande ägare (han är tydligen såld nu) att ta ridlektioner i både hoppning och dressyr och jag började känna allt mer att vi började hitta varandra, och jag lärde mig så otroligt massor på denna unga kille..
Jag var lite i längsta laget för denna ponny/häst, men jag var helt såld och jag fick hålla på med Ramell 1-2 ggr i veckan. Men när hans dåvarande ägare började prata om möjligheter att ge ut honom på halvfoder, eller helfoder så började man seriöst överväga möjlgheterna. Men eftersom jag var i längsta laget för honom så fick jag bara inse att om jag skulle ta en häst på foder och satsa faktiskt stora summor, borde hästen kanske vara i passlig storlek.. Ägaren ville ha ut honom på halvfoder/helfoder och jag hade inte riktigt möjligt så det blev en övergång från Ramell till Matti eftersom Matti då råkat passligt dyka upp, och jaa resten av storyn vet ni redan och följer här på bloggen... :)
Utmaningens resultat
2014-02-20 @ 12:45:44
Nu är resultatet inne från röstningen av vilken utmaning ni ville se mig och Soffi göra. Jag avslutade röstningen på min blogg igår eftersom många klagat på att de inte kommit in på bloggen efter att de röstat, och så vill vi ju inte ha det, och jag vet inte varför det inte fungerade så därför tog jag bort hela Pollen. Men vill ni se resultatet ska ni klicka på denna länk..
Igår kväll var ni 416 personer som röstat, och det blev överlägset flest röster (med hela 159 röster) på aternativet var jag och Soffi ska ta en ridlektion på en lokal ridskola och på en av deras ridskolehästar. Och på andra plats kom att vi skulle delta i en hopptävling och på tredje föll det på att vi skulle rida våra hästar med enbart ett grimskaft runt halsen och rida lite dressyr på det sättet.
Nu är Soffi på semester i Thailand i två vecekor, men när hon kommer hem ska vi fixa utmaningen. Har ni några önskemål på vilken ridskola här i trakten vi ska ta ridlektionen på, eller får det vara vid vårt stall Vasa Hubertus? :)
Alltså knäppa häst
2014-02-19 @ 19:33:00
Ikväll blev det en promenad i skogen för mig och Matti i sällskap av pappa och hundana igen. Helt otroligt hur de hundarna har noll respekt för Matti, de springer mellan benen, hårt förbi, snusar på Mattis bakben utan något problem i världen osv. Som tur är Matti så snäll, men olyckor kan ändå ske så liite respekt skulle ju vara bra de hade för bakbenen på hästen, hehe. Men hur lär man hundarna det utan att det behöver ske något?
Matti var så söt när vi gick ut och gå, för när han mysigt och lugnt gick bakom mig på långt grimskaft, känner jag plötsligt hur han stannar och när jag vänder mig om för att se om han stannat och äta igen så ser jag hur han LÄGGER SIG NER OCH BÖRJAR RULLA SIG PÅ STIGEN, haha! Han har aldrig gjort det förr, men han såg en liten snöplätt som ännu inte var is eller smulten så och han tog chansen och rullade sig på den. Alltså jag trodde jag skulle kissa ner mig av skratt, han är så rolig den där hästen! Helt nöjt kom han upp sedan och tittade på mig som "vadå?".
Bölderna var idag 1/3 del storleksmässigt från vad de var i fredags och det är bara helt fantastiskt, jag kommer med gott samvete kunna rida på lördag eftersom jag faktiskt tror de är borta till de! De ömmar inte och den största har också minskat BETYDLIGT i storlek. Tänk, en naturprodukt som Aloe Vera.. Hur har ingen rekommenderat det till mig tidigare?
Jag stod en bra stund efter promenaden och kliade på Matti något som uppskattats <3
<3
2014-02-19 @ 15:42:53
UTMANINGEN
2014-02-18 @ 15:37:00
Det har varit lite mycket för både mig och Sophia, men nu har vi äntligen sammanställt era förslag till utmaningen, och detta är vad ni ville se oss göra.
Så nu får ni rösta på det slutgiltiga, alltså vilken utmaning vi nu sist och slutligen kommer att göra. Om detta är omtyckt av er gör vi kanske någon till utmaning senare :)
Eftersom Sophia skriver på finska är svarsalternativen både på svenska och finska, men det om ni röstar på det svenska eller finska alternativet spelar ingen roll, för den nummer som fått mest röster gör vi när Sophia kommer tillbaka från sin resa! :)
UPDATE!!
Eftersom det varit så mycket problem med att slippa in på bloggen efter att man röstat så tog jag bort pollen. Resultatet kommer i ett skilt inlägg! Tack för att ni röstat!! :)
Inte många dagar kvar
2014-02-18 @ 13:18:00
Nu är det inte många dagar kvar tills vi får rida i vår nya fina manege! Alltså som man längtat! Speciellt nu när ridplanerna är isbanor till ridbanor. Längtar att få busa med Matti i manegen, rida dressyr, hoppa, tömköra och fast rulla oss tillsammans i sanden..
SNART ÄR MANEGEN RIDBAR! Bara att föra in bottnen och lägga belysningen så får vi rida här!!
Kvällsmys o böldputs
2014-02-17 @ 20:05:00
Idag fick Matti och Calle vara ute i hagen riktigt länge, närmare 11 timmar, vilket känns rättvist nu då jag inte motionerar Matti så aktivt denna vecka då han ska vara utan ridning fram till lördag. Jag har alltid lika dåligt samvete de dagar jag inte hunnit motionera Matti så mycket och han kommit in redan kl 13-14 (de kommer ut i hagen mellan kl 7-8 på morgonen). Så ni kan förstå min glädje och lättnad nu när Calles ägare också är villig att ha hästarna ute till kvällen! Det känns därför rättvist att det finns möjlighet vid Hubertus att välja om man vill ha hästen sin ute längre eller om den kommer in mellan kl 13-14, för de som tävlar aktivt vill gärna att de kommer in så tidigt så de får sin dos med energirikt foder och samla krafter inför ridpasset. Men nu satsar jag ju inte så hårt på ridningen så jag håller mer än gärna Matti ute i hagen så länge det är möjligt.
Ikväll så skötte jag om bölderna i vanlig ordning, och jag vet inte om jag inbillar mig eller om de små bölderna blivit mjukare? Den minsta som finns vid manken har nästan försvunnit helt, medan de största säkert är så inlfammerade så det tar ett bra tag innan de försvinner eller minskar. Men aningen mjukare upplever jag ändå att de blivit. Så hoppas verkligen detta hjälper, det är ju helt fantastiskt i såf all! Aloe Vera to the people i sådana fall, hehe!
Bara för att göra det klart för er, så är dessa "bölder"/"finnar" inte något som smittar från häst till häst, eftersom det är hudsäcken som blivit inflammerad då att den täpps till av talg, päls och täcken/schabraker. Samma process som med finnar för oss människor. Poren täps till och det samlas en massa smuts där under och till sist blir den inflammerad och en sk. finne.
Mattis bölder
2014-02-16 @ 10:08:47
Som jag skrivit tidigare får Matti några mystiska bölder på ryggen alltid på vintern när huden inte få andas på samma sätt som under våren-hösten. Men eftersom Matti klipptes helt och hållet detta år första gången (jag tror iallafall det är orsaken), så kom dessa "bölder" först i slutet av januari. Tidigare år har någon böld kommit redan i slutet av oktober början av november. Bölderna är antagligen en talgkörtel som täpps till när pälsen bli tjockare och täcken läggs på så andas inte pälsen. Skulle jag inte träna som jag gör skulle jag inte klippa Matti, men då han är en häs som svettas ganska ordentligt så är jag illa tuvngen om jag vill kunna rida.
Han har aldrig haft problem med dessa trots att de alltid kommer på samma ställe, just precis där var sadeln ligger på. Men i år kom inte bara 3 st som tidgare år, utan på vänster sida har 5 st dykt upp. Jag köpte Hexocil som jag skrev om tidigare men jag upplevde att de bara blev hårdare av de och jag är så rädd de ska göra ont då sadeln läggs på eftersom de på vänster sida hamnar under sadeln.
Eftersom jag känner mig lite hjälplös då ingen vet vad man kan göra åt dessa bölder, så passade min mamma på att rådfråga på en kurs hon var på om Aloe Vera, om föreläsaren vet någon produkt som kunde hjälpa, och det menade föreläsaren och försäljaren av Aloe Vera att hon hade.
Så i fredags kom hon ut och kikade på Mattis bölder och berättade hur jag ska använda produkterna och tänka på. Så nu jag ska nu 2-3 ggr/vecka schamponera bölderna och sedan varje dag 1-2 ggr spraya ett medel på och till sist applicera en salva på bölderna. Hon menade att jag skulle märka skillnad på en vecka, och om jag har tur borde bölderna vara borta på 2 veckor. Men nu i en veckas tid ska Matti inte bli riden rekommenderade hon, utan jag ska arbeta med honom från marken. Ingen stor grej för mig, jag tycker om att jobba med Matti från marken, det är ju våran grej. Men den svåraste biten är att ha rent täcke på honom, då jag inte har så många att byta mellan, schabraker har jag många eftersom jag redan från tidigare år tänkt ut själv att de måste vara rena då han har känlsig hud, där av min fina samling. Men täcken har jag inte haft råd att köpa många av, så vi får se nu då om jag får det fixat!
Helt ärlig är jag lite skeptisk, efersom det känns "för lätt" att detta ska funka då inte hexocil hjälpt som hjälper till det mesta. Men det har nu gått två dagar och igår hade jag ännu inte känns någon skillnad, de var fortfarande lika hårda, men jag har inte ännu hunnit ut till stallet, så vem vet, kanske det hjälper? :)
Var 4:e dag tvätta täckena och byta, och dessutom ha varje gång ett rent schabrak på när jag rider
Video - Mitt tal för hästsporten
2014-02-15 @ 14:11:00
Att hitta sådana här överraskningar på nätet gör en så otroligt glad. Som sagt, det blir så
personligt när det är något man brinner för, så att läsa sådant här är så hjärtevärmande!
personligt när det är något man brinner för, så att läsa sådant här är så hjärtevärmande!
Foto: Klas Snellman
I all demonstrationsanda..
2014-02-15 @ 11:09:00
I all demonstrationsanda har jag ju glömt att skriva om då jag var till manegen med Matti i torsdags och när en tjej var ut och kollade på Mattis bölder..
Men jag tar här om ridpasset. Mattis bölder får bli i ett annat inlägg! Jag red med hackamoret igen och Matti kändes riktigt bra i början redan av passet. Speglerna kunde man snabbt kolla att det inte blev för hårt tryck då jag har svårt att känna det ännu då det känns betydligt lättare i hand med ett hackamore än med ett vanligt tränsbett, så jag behöver ännu kika i spegeln så inte stången är allt för böjd bakåt och ger hårt tryck på nosryggen.
Vi gjorde en del skänkelvikningar och galopplyft och Matti reagerade och lyssnade super! Några dunderbra lyft belv det inte, men jag vågar inte rida fullt ut ännu då jag är så ovan med hackamoret. Men det BÄSTA med hela passet var när jag kunde galoppera en öppna på hela långsidan i bra takt, mjukhet och följsamhet med Matti, så det räckte med en öppna för den var så sjuttons mycket bättre än senast jag gjorde öppnor i galopp.
Men ni får helt enkelt se på videon vad vi sysslade med. Som sagt vågar jag inte rida fullt ut ännu med hackamoret så jag ser själv mycket jag borde ha korrigerat i filmen, men det är ju det som är så bra med filmer, då man lär sig och ser sina missar! :)
Mera videon
2014-02-15 @ 09:37:00
Igår när jag laddade upp videon på Matti från då han bodde i Estland till idag, så började jag fundera om det finns flera videon på Matti som jag inte sett, och efter någon timmes googlande hittade jag försäljningsvideona från försäljningsstallet här i Finland som köpte Matti av Betti i Estland.
Matti har tydligen nog ändå hoppat lite förut, jag har alltid fått intrycket att han inte är hoppad så mycket, men i de här videona hopparna han ju helt bra och högre hinder än vad jag vågat fara med honom! Så kanske jag verkligen borde slänga upp en duktigare hoppryttare nu som då på Matti så han får lära sig mera och inte osäkra mig sm bromsar före varje hinder?! :)
Visst är han mörk o söt här?!
Det bästa och hemskaste
2014-02-14 @ 18:52:00
Så var det över! Att hålla tal var bland det värsta men samtidigt bästa jag gjort. Värsta för att jag var så fruktansvärt nervös, snubblade på orden och kände mig gråtfärdig när jag gick upp och skulle börja prata. Det bästa med upplevelsen var att jag trotsade min skräck att prata inför publik, och gjorde det tycker jag med råge då det var närmare 300 personer på plats!! Men visst hjälpte det massor att jag fick prata om det jag brinner för. Jag vet inte om jag vågar göra något sådant här igen, men jag är glad att jag gjorde det då jag har sådan scenskräck, men där fick jag ta tjuren i hornen så att säga!
Den bästa feedbacken man kunde få var i alla fall när en finsk tidning (Pohjalainen) kom och frågade om de fick ta mitt tal och skriva om det, så jag ska i alla fall köpa morgondagens nummer av pohjalainen och se om de tagit med någon del av mitt tal? Fast det behöver ju inte vara något bra att de ville ha talet heller, nu när jag tänker efter?! HJÄLP! Men nåjoo, nu är det gjort, och tack super mycket ni snälla vänner som sa snällt saker och peppade mig, speciellt Soffi som kom extra tidigt till torget med mig och peppade och lugnade mina nerver! Jag har tydligen en tendens att inte visa hur nervös jag är, så tror ingen förstår hur panik och hjärtklappningar jag hade innan jag stod där uppe. Det blir så personligt och känsligt att få feedback på talet när det är mina personliga åsikter jag framförde inför en stor publik och media. Så tack alla snälla ni som sa så snälla saker efteråt!
Vi får hoppas nu att vi hästmänniskor gjort oss hörda hos politikerna gällande att hästsporten faktiskt finns och vi är många som utövar den här i nejden! På plats under demonstrationen var 10 helt fantastiskt duktiga hästar som stod exemplariskt på torget med sina ägare och lyssnade på den timme som demonstrationen höll på! Och alla plakat! Om inget ges åt vårt sport nu blir jag politiker själv för att få något att hända ;)
Här kommer lite bilder från kvällen! Det blev lite mörkt senare under kvällen men kanske det inte gör något att bilderna är lite grynigare från slutet av demonstrationen?
Här är en videosnutt från demonstrationen om ni vill se snabba ögonblick från kvällen! :)
Vilka härliga 3 år!
2014-02-14 @ 11:15:00
Shit, alltså tänk nu i slutet av Maj så har Matti funnits i mitt liv i hela 3 år, och vilken resa vi gjort. Kika bara in de här korta filmerna och se vår utveckling! Vi har verkligen inte utvecklats i racerfart, men eftersom vi sedan början lärt oss tillsammans nya saker så tar det sin lilla tid.
Det är så nyttigt att se tillbaka ibland hur allt var när man började, för Matti börjar ju bara se ut allt mer som en riktigt snygg ridhäst, och tänkt vad vi hunnit med på 3 ynka år! Kanske inte i tävlingsmeriter, men så där annars. Att börja med Matti är nog det bästa valet jag gjort i mitt liv so far!
Ser ni också vår lilla utveckling? Hellre sakta men säkert än ingen utveckling alls :)
Detta var försäljnignsvideon av Matti då han såldes från Estland till Finland i januari 2011
Det här är 3e gången jag rider Matti, då han ännu stod i Vörå hos gamla ägaren
Här ett år senare, juli 2012, när vi var utan sadel i många månader, så barbacka var enda alternativet!
Och detta från senaste gång någon filmade oss när vi red 20 januari 2014 på Nan Ekbloms träning
Stå för sina åsikter
2014-02-13 @ 22:34:00
Ikväll blev jag uppringd om jag kunde hålla ett tal i morgon på torget då hästintresserade skall protestera eftersom pengar som lovats hästsporten skall gå till en annan sport. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska våga ställa upp eller inte, men nu kl 23 ikväll blev ett tal klart och jag hoppas det är bra och tilltalar många.. FY VAD NERVÖS JAG ÄR!!!
Jag väljer att prata på svenska, eftersom jag tror många har sina tal på finska.. Men då är jag så rädd att det resulterar i att publiken börjar prata sinsemellan massor eller typ somna efter mitt 7 min långa tal (herregud är 7 min för långt för ett tal?), men de måste väl få göra det då? Här på bloggen och på FB har mina åsikter gällande ämnet fått fin feeback, och mycket av det jag skrivit i talet har kommit upp redan här på bloggen. Så jag hoppas mitt tal jag skrivit ikväll med hjälp av pappa får samma snälla feedback i morgon, efter att jag skakigt framfört det. Hjälp!! Jag har aldrig hållit tal förut, men kanske det är dags att övervinna scenskräcken? Jo, nej.. Jag är illa tvungen nu när jag sagt mina åsikter här, så då borde jag väl stå för dem också och våga yttra dem inför publik och media??!!
Kommer ni till torget i morgon och visar ert stöd för ridsporten? Kl. 16:30 är väl talen? och kl 17 fortsätter resten av protesterandet?
Stallmästare sökes
2014-02-13 @ 08:40:00
Eftersom vår nuvarande duktiga stallmästare börjat studera kommer det behövas en ny stallmästare till vårt härliga gäng vid Vasa Hubertus.
Så om du vill jobba må-fre med hästar, stall och allt som hör det till så ska du höra av dig till Milla Routamaa för mera information om detta låter intressant.
Välkommen med i gänget om du vill! :)
Bollen är i rullning
2014-02-12 @ 13:57:55
Jaa-a, då var bollen i rullning gällande foten min igen Fick det efterlängtade brevet från Centralsjukhuset idag var foten skall på magnetundersökning och sedan ska jag någon vecka efteråt och prata med en Ortoped.
ENDA som är lite skit är att båda undersökningarna är sent i vår, och OM det blir operation så kommer mitt sommarjobb att bli lidande + att jag är beroende av lönen jag får från den och inte har ekonomsikt råd att vara sjukskriven från den, och sommarjobbet börjar jag redan i maj. Och om det skjuts fram till hösten så blir min 10 veckors praktik lidande så mina studier blir uppskjutna och jag inte blir klar till julen om jag geomför opreationen då.. Ja-a och där har det gått ett år ungefär och jag vill ju få ngot gjort åt foten nu genast och inte gå ett år till med det på detta sätt!
Nu är det inte skrivet i sten att det blir operation, men jag hoppas ju på det så att jag slipper den här smärtan i foten och känner mig så begränsad med vad jag kan göra. Men i morgon blir det att ringa och fråga om det inte finns någon möjlighet att påskynda besöket iställe och genom telefonen försöka få dem att förstå min problematik här.
Gjort en god gärning
2014-02-11 @ 18:51:16
Ikväll var jag nära på att glömma bort hovslagaren. I samband med att jag skrivit att jag skulle iväg och ta in hästarna från hagen ringer Ansu och säger "hej! Har du glömt bort hovslagaren idag?".. OPS!! Tur så skulle hennes häst Tepa skos samtidigt och han skoddes före, så på det sättet var det ingen skada skedd då Ansu färdigt för Matti till skötselspiltan så han blev påbörjad med skoningen innan jag var på plats.
Efter att dojorna var påslagna fick jag dåligt samvete då jag först tänkt låta Matti vara ledig, men då de andra i stallet var så hurtiga och trotsade det äckliga vädret kunde jag inte vara sämre, så jag slängde på en fårskinspadd och schabrak och hoppade upp barbacka och i repgrimma och repet och red en stund på ridplanen.
Jag fokuserade mest på vikten och få Matti att göra skänkelvikningar, bakdels och framdelssvängingar i en lång och avslappnad form. Det gick faktiskt super bra. Matti kändes riktigt lyhörd och avslappnad, så när en ung tjej som satt på ridplanen och kikade på när kompisen red frågade "är det svårt att rida med repgrimma?" så fick jag sådan flashback från då jag själv red på ridskola och endast en gång i veckan, så jag frågade henne om hon ville prova. "va, på riktigt?!" frågade hon och så fick hon springa efter ridhjälmen till stallet och hoppa upp.
Jag kanske var kanske lite dumdristig då jag inte sett denna tjej rida innan, men jag har sett henne nästan varje dag i stallet och det var inte så länge sedan jag själv sprang och hjälpte till allt vad man kunde i stall för att få rida andras hästar och sköta om dem. Så efter att jag sett att det fungerat fint i skritten att styra med repet på "rätt" och "fel" sida av halsen så fick hon rida i en 8:a i trav och en cirkel för att lära sig styra med sitsen och vikthjälperna. Det var en riktigt duktig tjej och modig dessutom som vågade hoppa upp på en främmande häst och till och med barbacka och rida i endast repgrimma och rep. Jag behöver kanske inte nämna att Matti uppförde sig exemplariskt? Skulle Matti haft sin "tittiga"-dag skulle jag inte låtit henne rida, men han kändes så avslappnad och mysig så det var inga problem!
Han är så lugn och bra vår hovslagare!! :) Matti höll på att somna där ett tag
Tröttilainen
2014-02-11 @ 15:53:48
Nu är jag hemma och gått igenom bilderna från dagen och skickat dem till Soffi. Det har verkligen varit en givande dag och rolig sådan! Man fick verkligen se duktiga hästar och ryttare idag! Både Zebbe och Hilton är ju så vana att resa så de var helt lugna på plats, även om Hilton tydligen spände sig vid ridningen.
Jeanna var verkligen en ödmjum tjej som förklarade på enkelt sätt och korrigerade och berömde konstant! Det var roligt att se allt från grundridning till att se piaff o passage. Verkligen en fröjd för ögat att se de där två hästarna jobbar!!
Här kommer lite bilder från dagen. Men nu ska jag åka ut till stallet igen och ta in Matti och Calle som fått vara ute lite längre idag. :)
känner ni igen hästen?
2014-02-11 @ 10:47:40
Känner ni igen denna snygging? Fick äran att vara hästskötare och fotograf idag när Sophia ska rida för Jeanna Högberg. Det är verkligen så givande att se andra rida för duktiga tränare, och Sophia är ju verkligen super duktig!! Nu har hon bara Zebbe kvar att rida på och hon värmer upp som bäst. Det kommer en bildbomb senare ikväll från dagen :)
Detta äckelväder!
2014-02-10 @ 17:41:00
Idag blev det åter igen en terrängrunda i det suberba sällskapet av Johi och Pasa. Det gick inte att göra mycket mera än skritta i terräng, men bättre underlag än på ridplanen, så i väder som detta längtar man extra mycket tills manegen är ridbar!!
Jag red med Hackamoret idag igen, och jag måste då säga Matti verkar mycket nöjdare med det. Fast idag kanske jag inte kan jämföra med vanligt träns, eftersom vi red på lång tygel hela tiden, men i alla fall.
I morgon ska jag följa med Soffi på kurs och se henne rida för Jeanna Högberg (om du inte vet vem det är kan du kika in här), så det kommer bli riktigt intressant och jag hoppas suga upp massor av tips. För man lär sig så mycket av att se och höra tränarnas kommentarer. Så i morgon kommer det garanterat en inspirerande bildbomb från dagen. :)
Sötnöten idag. Är han bara inte för mysig denna gubbe?
Vart försvinner pengarna?
2014-02-10 @ 10:34:00
De senaste dagarna har det varit mycket åsikter på nätet gällande staten och kommunernas satsningar på hästsporten här i Vasa/Korsholm. Har ni missar det kan ni läsa snabbt dessa korta artiklar för att veta vad jag pratar om. Artikel 1, Artikel 2.
Hur många gånger har jag inte skrivit på denna blogg om hur efter vi är gällande utvecklingen med hästsporten här i Österbotten?! Det finns så mycket potential, men ingen kommun eller stat som ännu förstått detta!! Jag blir så förbannad om pengarna som utlovats till hästsporten skulle dras tillbaka, och satsas om på en annan sport! NÄR ska denna konstant växande sport få några betydande bidrag? Priserna på ridlektioner vid ridskolor rusar iväg för att föreningar och privatpersoner helst ska kunna täcka utgifterna för stallhyror, el, foder, hästar, utrustning osv.. De flesta stall blir dessutom privatägda eftersom föreningar ytterst sällan får något kommunalt eller statligt stöd. Ta till exempel vår förening Vasa Hubertus, vi får bekosta vår nya fina manegen påegen hand!! Det är vi som är inhyrda i stallet som betalar den manegen och nu bygger den på egen hand!!! Vilket hockeylag bygger deras arena på egen hand? Eller vilket fotbollslag bygger sin fotbollsplan eller idrottshall på egen bekostnad? INGEN!! Hur sjukt är inte det, när hockey, fotboll och andra pojk/mans-dominerade sporter får sponsorering utan några större diskussioner, medan vi inom hästsporten fortfarande får kämpa och försöka få ekonomin gå ihop, och många föreningar och ridskolor får sluta med sin verksamhet för att det inte finns finansiering..
Att vi hästflickor lätt förlöjligas och får växa upp med kommentarer som "hästar passar bäst på brödet", "ska du åka havremopeden" eller "ridning är ingen sport" bidrar till att ingen tar sporten på allvar om man inte själv utövar den, för det är först DÅ man förstår charmen och hur svår denna sport är! Men Få politiker inser behovet av denna sport, både som rehabilitering, terrapi och träning samt tävlingssammanhang. Det är en sådan mångsidig sport som utövas av gammal som ung! Jag skulle gärna vilja höra någon nämna någon annan sport var barn och vuxna är ute i friska luften, lär sig respektera olika typer av människor, ta ansvar, behärska sig själv, koordinera kroppen, få mod, beslutsamhet, vi-anda, tålamod, visa vänlighet, sammarbeta i små och stora grupper och samtidigt som allt detta handskas med ett 600 kg djur som har sin egen vilja och instinkter. Som grädden på moset, vem offrar flera tidiga mornar för att fodra hästar, rida en träning, eller åka land och rike runt för tävlingar och eftertraktade träningar eftersom utbudet på dessa är begränsat här i nejden då ingen satsar på sporten..
Jag läste en insändare i VBL har för någon dag sedan var skribenten nämnt att det är en sport som utövas av med mest flickor, medan hockey intresserar även äldre målgrupper.. HALO, har skribenten gått in i ett stall någon gång?? Bara i vårt stall vid Vasa Hubertus är majoriteten av hästägarna över 35 år! Räknas man inte då som vuxen? Det bästa med denna sport är att alla blir jämnlika, ingen är bättre eller sämre p.g.a. åldern. Visst finns det hierarki, men den är olika tydlig beroende på vilket typ av stall det är frågan om, Ridskola, privatägt stall, föreningsdrivet stall osv. Men på de felsta ställen är alla jämnlika, något man inte ser ofta idag. Gammal som ung har lika mycket att bidra med och sitter i samma båt. Kanske det är just för att vi inom hästsporten alltid fått göra allting själv, eftersom vi är så sammansvetsade, har denna fantastiska vi-anda, drivarglöd och beslutsamhet som kommer på köpet när man börjar utöva denna sport. För vi har på sidan av våra andra jobb och studier fått kämpa för att på gratis arbetskraft få stallet att gå runt och leka Byggare-Bob otaliga gånger för att det inte funnits pengar att anställa kunnigare folk till detta!!
Jag tycker det är skamligt att kommun och stat inte satsar på ridsporten då vi dessutom råkar ha så många duktiga satsande ryttare här i nejden som verkligen kämpar för att ta sig framåt, och allt finansieras ur egen ficka!! Vi skulle dessutom ha så många fler duktiga ryttare här omkring om bara det skulle satsas lite mera på ridsporten genom att bygga säkra ridhus i full storlek, stödja föreningar som upprätthåller ridskolor och arrangerar träningar och tävlingar, och göra det möjligt att arrangera tävlingar i större utsträckning!
Varför ridsporten inte får bidrag tror jag helt enklet baserar sig på att detta är en kvinnodominerad sport, man kan gå till en så vardaglig situation som klassrummet för att se vilket kön som får svara mera och ha mera ljud för sig, och kanske fram för allt föra fram sina åsikter utan att bli nertystad i klassen.. Går det så långt ner i åldern att detta accepteras är det svårt att förvänta sig något annat i vuxen ålder, MEN tack vare beslutsamheten och kämparglöden som kommer med denna sport är vi hästmänniskor inte lätta att få nertystade.. Men tyvärr är det så här ännu idag 2014 när det kommer till jämnställdheten i Finland, MEN jag tror många inom hästsporten nu fått en kämparglöd som heter duga när artikeln om att ge "våra" pengar till någon annan sport. Jag förstår bara inte hur det kan vara så otroligt svårt för politiker att inse hur mycket som kan utvecklas i nejden inom ridsporten och faktiskt i långa loppet dra in pengar och vara lönsamt efter att man satsat på någon till ridanläggning och stöda de få föreningar som ännu klarat av att hålla fortet uppe! Tänk bara vilken terapi hästar är för många, det är bra mycket billigare att spendera tid i stallet än hos psykologen!! Och jag vet jag inte är enda som fått bästa terapin i stallet när man haft sina tuffa motgångar!
UPDATE: Jag fick en bra kommentar gällande inlägget.. Detta är en av de få sportet var kvinnor och män faktiskt är helt jämnlika på en plats, både i hobby och tävlingssammanhang!!
Detta är en sport som ger så mycket glädje till alla personligheter, den som tar för sig, den som håller sig tillbaka, till den pratglade, till den blyge, till den som vill satsa att nå eliten, och den som bara vill traska i skogen med sin häst.. Hur många andra sporten passar så många personligheter in, och har så många olika variationer på vad man kan inrikta sig i och göra i en och samma sport? Varför har inte någon satsat på sporten ännu? Det är min stora fråga? Varför??
Känner mig uppgiven
2014-02-10 @ 09:20:54
Jag trodde Matti skulle klara sig utan "bölder" på ryggen i år, men tydligen inte. För ca 2 veckor sedan bubblade några "bölder" upp på vänster sida av ryggen, precis var sadeln ligger.
Matti har varje år jag haft honom fått dess "bölder" på vintern när täckena börjar läggas på, men han klarade sig ända tills slutet på januari denna säsong innan de dök upp. Varför det tog ända tills januari i år tror jag beror på att vi klippte hela Matti i höstas, så det var lättare att hålla pälsen och huden ren, men nu de senaste två klippningarna har jag inte vågat klippa hela hästen, så nu kom "bölderna".
Förra året visade upp dessa bölder vid veterinären (då hade han fått dem redan i oktober/november) och veterinären sade då att det var en irriterad talgkörtel som blivit inflammerad, inget farligt och inget man riktigt kan göra åt dem, bara vänta tills sommaren kommer emot och de torkar ut. Jag köpte hur som helst i lördags mera Hexocil så jag ska försöka putsa varje dag "bölderna" med det, även om jag gjorde det försöket första året "bölderna" dök upp, men då gav det inget resultat, men hoppas verkligen jag skulle få bukt med dem detta år!
Men nu är det 4 st på en sida och jag är så rädd att Matti ska börja reagera när de är just där sadeln ligger på, men än så länge har han inte reagerat, det har han i och för sig inte heller gjort förut, men han har heller inte haft så här många på en och samma sida.. Nästa år ska jag minsann klippa hela hästen varje gång så jag lättare kan hålla huden ren.
Hur jag än klämmer på bölderna så reagerar inte Matti, först när jag kniper hårt med naglarna sjunker han lite ihop
Tur man har kompisar
2014-02-09 @ 16:57:00
Idag igen var det dags för talko av manegen, men efter att sett hur många som var på talkot idag får man väl tro det endast är vi samma kottar som vill ha manegen klart någon gång? Då vi kom till talkot var vi totalt 6 stycken, men ganska fort så blev vi bara 4 st och sedan 3 och till sist 2 st. Men vi fick mycke gjort i alla fall. Kanske inte saker som syns så tydligt utåt, men som hör till grunden för att sargen ska hålla!
Hur som helst hade vi kul under talkot med Johanna och Soffi och fick ganska mycket gjort. Vi sågade, skruvade och fixade på sargen, så nu när vi var så effektiva allihopa är det bara för gubbarna i morgon att spika fast skivorna, då grunden är fixad på duktig girlpower idag! Jag och Johanna lämnade dessutom sist på plats och fick bygga klart på egen hand i manegen, så vi kanske inte är så ursla byggare då helt enkelt då vi fick sådant stort förtroende, hehe!
Som tur finns de här härliga tjejerna i stallet, annars skulle det ju inte vara kul alls på talko!! Som Johanna sa, "inte är det ju precis så man ropar JEEE TALKO, utan det går ju när man har bra umgänge med sig!". Efter talkot var jag lika trött som igår så skulle inte Johanna varit på plats skulle det väl inte blivit någon ridning idag heller för jag kände mig så trött i skallen, men istället tog vi en skritt terrängrunda på 50 min och sedan 15 min ridning på ridplanen, och trots två dagars ledighet för Matti så kändes han riktigt fin och mysig att rida både i terrängen och på ridplanen, även om han tog lite korta steg och spände sig lite då det var halt under fossingarna!
Detta är dagens talkosaldo! I morgon ska jag försöka få någon att fota lite då man rider så ni får några ridbilder hit och inte bara Byggare-Bob-bilder.. Då vi var klara med sargen konstaterade vi att man kunde använda som balettsal också, heh, mångsidighet är ju super! ;)
Vasa Hubertus en snöig lördag
2014-02-09 @ 13:41:00
Hagmys
2014-02-08 @ 17:39:28
Idag var en annan dag med full rulle! Det var talko från morgonsidan och där spenderade man de 3 första timmarna av dagen. Matti fick vila idag eftersom jag inte hade någon som kunde föra mig till manegen (eller tid för den för den delen) och föret var allt annat än bra för att rida så det fanns inte så många alternativ eftersom tiden inte fanns för en ordentligt uteritt heller.
Men istället blev det mys i hagen med gubben min och i morgon ska jag istället ta igen för ledigheten igår och idag!
Talkokrafter
2014-02-08 @ 13:27:27
Alltså det är så nära tills manegen är klar så man kan nästa röra i det. äääkPå samma spår
2014-02-07 @ 11:31:00
När jag ändå hade mitt inlägg om bettlösa träns och åsikter om hästsyn/ridattyd överlag igår så tänkte jag ladda upp den här videon som jag kom över idag då jag googlade.
Det här vill jag uppnå med Matti. MÄKTIGT!
Mattis tricks!
2014-02-06 @ 21:30:00
Kanska trist att jag bara lärt honom två tricks ännu som inte helst sitter ordentligt, men jag ska lära honom mera. Men än så läng så bugar vi och ger tass, artigheter på hög nivå ;) haha
Är han inte bara för söt?
Går det bra, så räcker 15 min!
2014-02-06 @ 20:53:52
Idag blev det ett kort ridpass, jag tror jag red endast 15-20 min. Varför? Jo för att Matti gick så tusans bra!!
I vänster varv som Matti är styvare i, har vi kämpat så mycket tillsammans för att mjuka upp hans sida och få baken att komma bättre under sig. Om den fina känslan berodde att jag red med hackamore idag eller om Matti bara snajat och blivit finally uppmjukad vet jag inte. Att han dessutom lyfte också ett helt SUPER bra lyft till vänster galopp OCH kunde där på det ännu galoppera i en förvänd sluta flera steg var ju helt fantastiskt!! Han har aldrig gjort detta tidigare, så därför bestämde jag att det räckte med 15 min ridning och så hoppade jag av och så lekte vi istället resterande tid.
Och som Matti njöt! Han spurtade och sprudlade av glädje. Tyvärr hann vi inte leka allt för länge innan en annan tjej skulle in till ridplanen, men en stund i alla fall fick vi busa på ett hästigt sätt ensamma på stora ridplanen. Men inne i stallet igen fortsatte jag med roligheter och passade på att träna lite konster med honom som kommer på en video senare. Nu först ska jag äta lite innan jag börjar med videon!
En tankeställare
2014-02-06 @ 11:12:00
Här omdagen kom jag över en video som handlar om hur bettet påverkar hästens mun. Den var ganska skrämmande tycker jag. Även om jag vet att jag inte har den hemskaste och hårdaste handen som håller i en tygel, så blev jag ändå ledsen för vad jag utsetter min älskade Mattis stackars mun för, alla vet vi ju att hästens mun inte är gjord för att ha bett i sig, det är något vi människor valt att lägga dit. Det som jag bara tycker är så märkligt är hur man hör så ofta hur ryttare envisas om att "min häst fungerar inte utan bett" eller att "min häst är så stark så jag har ingen kontroll om jag inte skulle ha pelham".. osv. Mycket handlar i mina ögon om allt basic sakersom inte fungerar, och kanske man måste börja om från början för att få kommunikationen att fungera.
Jag kan förstå varför många tänker så (även om jag inte egentligen kan), för allt ska gå så snabbt framåt idag. Ungar ska utvecklas snabbt och stiga i klasser med sina ponnysar i tidig ålder, och även vuxna ryttare med sina unga och äldre hästar måste utvecklas till följande säsong. Flera tar en "quick-fix" och lägger hårdare medel till för att snabbare nå målet, genom att ha åtsnört mulen på hästen och lagt in ett hårt bett i hästens mun för att hästen inte ska ha annat alternativ än att lyda för det annars tar ont. Jag påstår inte att ALLA göra så här som tävlar, långt ifrån, det får ni aldrig dra egna slutsatser om att jag menar, men om ni tänker efter är detta ändå inte ovanligt. Som jag sade till min vän Sophia när hon red en gång, att det känns skönt att se på då hon rider eftersom hon rider så snällt och inte härjar eller blir orättvis mot sina hästar. Sophia tävlar på hög nivå och ryttare på samma nivå får man se sparka sina hästar framåt med sporrar, ropat och härjar då de tränar sina hästar. Visst kan man få hästen att se flashig ut, men heldre då för att man faktiskt får hästen att vilja ta de där stegen och itne gör det utav rädsla och tvång. Usch, det tar så ont i hjärtat att se.
Jag kan långt ifrån allt, och det finns många hästar jag inte skulle klara av att rida, men jag tycker vi ändå alltid ska ställa oss frågan varför hästen agerar som den gör. Den frågeställningen kommer vi långt med, istället för att endast fortsätta och ha attityden att "hästen jäklas och måste sättas på plats", men varför jäklas hästen då? Do you get my point? Det här är den diskussion som jag vet väcker många känslor eftersom man antinge förstår vad jag menar, eller så blir man kaxig och irriterad för att man kanske känner sig träffad och inte förstår min poäng. Ibland har vi en tendens att bli ganska lätt insnöade inom hästsporten. Men jag är inte rädd att ifrågasätta, och jag har fått höra människor har trott jag syftat på någon speciell person när jag skrivit mina inlägg som dessa, men så är det absolut inte! NEJ! Utan jag lägger bara fram fågan jag tänker på mycket när jag läser bloggar, ser på tävlingar osv. Men om man känner sig träffad kanske man ska ställa frågan "varför" lite oftare och fundera lite. Vi glömmer så lätt bort hästen som individ och ser det enbart som ett djur som skall "knäckas" som många säger. Det gör ont varje gång jag hör det sägas, även om jag själv hade den attityden för ca 5 år sedan innan jag blev visad andra alternativ. Tar vi till hårdare redskap genom hårda bett, träns, tömmar, sporrar osv. begränsar vi hästens möjligheter att uttrycka sig och då blir hästen tvungen att dra till med drastiska medel för att berätta något är fel, något kanske gör ont, hästen kanske inte förstår, något känns obehaglig osv. Vi människor måste bli bättre på att lyssna på våra hästar!!
Nu blev det ett gnaska långt sidospår då jag ville bolla tankar om bettlösa träns, men grundtanken med inlägget var när jag såg videon här nedan. Jag ska spara ihop pengar till att köpa bettlöst träns som är mjukare och snällare än mitt hackamore. Ni som har erfarenhet av dessa träns, vilken modell och varifrån får man förmånligast dessa? När man läser produktbeskrivningar så är de ju skrivna för att sälja så jag tycker det är svårt att avgöra vilket som är snällast för hästen.
Vare sig ni är för tanken att rida bettlöst eller inte så rekommenderar jag att ni ser videon. Man får sig en tankeställare och blir upplyst om bettets inverkan. Behöver vi faktiskt bett i hästens mun? De flesta av er kommer att fortsätta som ni brukar fast ni sett videon, men jag hoppas någon annan än mig tänker att de vill börja rida mera varierat och utan bett för att låta hästens mun vila.
Utmana oss!
2014-02-05 @ 18:15:00
Kul va? Allt filmas och dokumenteras då vi gör det och ni får ta bättre del av innehållet i bloggen! :) Så let the game begin, and send us some challenges! :)
Terrängrunda på tumis
2014-02-05 @ 18:06:00
Idag passade jag på att åka ut till stallet medan det var ljust ute, så jag passade på att rida ut på tumis. Jag har principen att aldrig rida ut i terräng ensam p.g.a. säkerhetsskäl, men då jag ändå såg Johanna i stallet och jag visste att hon inte skulle lämna stallet om jag inte kommit tillbaka från terrängrundan så passade jag på att rida ut på tumis med Matti.
Det var första gången vid Vasa Hubertus som vi tog en riktigt terrängrunda på 40 min på tumis, och Matti skrittade och travade på bra, även om jag kände han spände sig en aning och hade tråkigt ibland så han började väja lite för olika färger i snön, haha. Men det var ju inga svåra grejer att övertala Matti om att passera ändå, så skritt och trav på lång tygel funkade bra även idag. Tillbaka i stallet stod han bara och gäspade förnöjt när alla spänningar släppt. Gulle prutten min!
Voi gottagrisen Matti
2014-02-05 @ 15:28:00
De brukar ju säga sådan häst, sådan ägare, och när det kommer till gotta-suget så stämmer det då så bra in på mig och Matti.
Igår fick han upp doften av bröd som grannen hade i sin ryktpåse, och Matti vet mycket väl att han inte får gå dit när jag ser på, men igår hade han svårt att hålla sig så jag fick gång på gång säga "ä-äh!" för att han skulle sluta lukta där, men ändå ville han ditåt med mulen. Han är så söt då han vet han inte får men han vill, men ändå lyder han så bra fast jag stod 2 meter bort.
Här ser ni på videon!
Frågor och svar del 3
2014-02-05 @ 11:33:26
Jag måste ju skriva något jag också. Nämn några personer som inspirerar dig, och berätta varför de inspirerar dig! :)
Nu vet jag inte om du menar inom hästvärlden eller "vanliga" världen eller både och? Så jag tar både och. Jag har många som inspirerar mig, men listan skulle bli så lång, så här kommer top 4
- Mina föräldrar är en stor inspirationskälla när det kommer att ge kärlek, visa omsorg och ge stöd. De är bäst i världen
- Mina tränare Lena och Nan har blivit stora inspirationskällor! Jag ser upp till dem, och jag bollar mer än gärna alla mina tankar gällande ridning med dem, för båda har ett så bra sätt att förklara saker på och ett fint sätt emot sina elever. Man kommer alltid med ett leende på läpparna från deras träningar eftersom de är så bra att se positiva saker i allt.
- Min pojkvän inspirerar mig till beslutsamhet och att förbättra min karaktär. Tar han sig an något så gör han det till 100% ut. Besluter han sig för något gäller samma. Han har fruktansvärt bra karaktär, något jag inte har när det kommer till godis, haburgare osv.
- Många i stallet inspirerar mig med deras känsla för ridning. Jag nämner inga namn för om ingen nämnd ingen glömd, men både inom hoppning, terräng och dressyr finns det ryttare som rider så fint och snällt. :)
Lena peppade mig genom sits och balanslektioner då min fot var som mest sjuk i somras att jag inte kunde rida med stigbyglar, något som betydde mycket för mig då när jag kände mig så begränsad och ledsen p.g.a. frakturen
Hur började du rida för Nan?
Egentligen av en ren slump. Vår härliga tränare Lena Lahti rider också för Nan Ekblom, och hon berättade för mig i höstas att det fanns en plats ledig i Nans tränignsgrupp, och om jag var intresserad vore de bra för mig och Matti att ta den platsen eftersom Nan kanske skulle komma på någon bra övning till Mattis galopp som Lena inte kom på. Så bara av att Lena sade så steg hon något enormt i mina ögon. Det finns så många tränare som har principen "mitt sätt är det enda rätta", så det att Lena sade så, gjorde att jag började tycka ännu mera om henne, eftersom hon är så fruktansvärt mån om sina elever. Lena har hjälpt oss så mycket fysiskt och mentalt att jag har inte ord nog att tacka henne för allt hon hjälpt mig och Matti med! Hon peppar alltid mig gällande allt. En helt fantastisk människa med ett stort hjärta! Så att jag trivts så bra som jag gjort med Nan har ju varit en stor bonus. Tänk nu har jag två super duper bra tränare!
Första ridlektionen för Nan i september 2013
Vad är det bästa och det sämsta med stallet du e uppstallad på?
Inget stall är perfekt det vet vi alla. Men här är några plus och minus jag märkt under detta år vid Vasa Hubertus
+ Varmt stall. Fördel då man har klippt häst, och själv är frusen av sig, hehe
+ Regelbundna tider för hästarna gällande utfodring. Hästarna är lugnare när de har rutiner, och det har jag märkt väldigt bra på Matti, han är så lugn och sansad och inte rädd att bli utan mat för han vet kl 7, 11, 15, 20 får han hö och mat.
+ Toppen kvalitet på hö och foder!!
+ Toppen kvalitet på hö och foder!!
+ Bra personal som bryr sig om hästarna och dess välmående och hanterar dem väl. Jag behöver aldrig vara rädd för Mattis hälsa. Händer något vet jag att jag bli uppringd och de tar hand om honom tills jag är där.
+ Manege (eller snart är den uppe igen). No other words needed. RIDHUS!! <3
+ Helt fantastiskt härliga människor som har sina hästar där. Som jag många gånger skrivit, jag har fått så fina vänner som jag annars aldrig skulle ha träffat!
+ Möjlighet att ha sina hästar ensamma eller med kompisar i större hagar. Alla tänker inte som mig och jag tycker det är fint att det då finns möjlighet att både ha i små hagar och större hagar och låta hästarna gå ensam eller i flock.
+ Två stora ridplaner, både en dressyr och en hoppning.¨
+ Bra tränignsmöjligheter med regelbundna träningar och tävlingar inom dressyr och hoppning
+ Bra tränignsmöjligheter med regelbundna träningar och tävlingar inom dressyr och hoppning
+ Nära avstånd mellan stall och mitt hem. Ynka 3 km, det känns så fantastiskt skönt!
+ Bra och stora boxar. Enda minuset med boxen är att de inte kan titta ut, endast genom galler, men så är det ju oftast också.
+ Toaletter inomhus, hehe (alltid varit på stall med utedass eller ingen toalett alls, så på vintern har det varit lite jobbigt att gå o kissa)
- Dåligt med utrymme för ens saker. Jag kan inte ha annat än säsongstäcken hemma och det finns bara plats för sadel och träns och två små skåp vart ryktlpdan + hjälm + förstahjälpenlådan ryms. Så benskydd, schabraker, benlindor, grimmor, handdukar, reflexer osv. så jag har varit tvungen att ha i mitt flyttbara skåp på hjul som p.g.a. utrymmesbrist fått byta plats x-antal gånger. Men bara jag får ha mitt skåp vid stallet klarar jag mig, och det har jag ju fått ha so far. :)
- Att man måste ha sin häst uppbunden i boxen om dörren är öppen. Visst jag har noterat att nästan ingen följer det här, men varför jag har det på minuslistan (även jag förstår grundtanken i reglen), så är för att det strider mot mina principer gällande mina försök att uppnå så naturlig hästhållning som möjligt. Har man en häst som biter, rymmer ut boxen osv. då är det en annan femma, skulle Matti vara sådan skulle jag ha honom uppbunden. Matti är snäll mot andra hästar och jag kan hantera honom hur bra som helst då han är lös, därför väljer jag att inte ha honom fastbunden i boxen. Han har dessutom alltid haft möjligheten att se sig omkring och titta ut ur boxen på tidigare ställen så genast man öppnar boxdörren kommer han fram och vill titta ut. Det är inget fängelse boxen, så att använda sunt förnuft kommer man långt med utan att behöva ha fastbunden hästen i boxen.
- Ibland finns det lite för många viljor (jag är inräknad), men så blir det ALLTID när det är ett stall med många kvinnor, så egentligen är det väl inget minus för Vasa Hubertus i sig det här heller, utan ett konstaterande sådär allmänt. Men många gånger kan många viljor leda till något bättre då konversationer kommer igång!!
- Alla besparingar. Jag blir så trött på att vart man än går idag hör man att det är besparingar hit och dit och allt kostar. Alla vet vi att det kostar. Så det här är väl inte egentligen heller specifikt något fel mer Hubertus stallet, utan allmänt, det sparas på alla ställen. Men såklart är det tufft och smakar trä då man ändå betalar mycke i hyra och så ska det sparas in på så mycke av vad man tidigare fått eller borde få för pengarna.. Alla drabbas av lågkonjukturen, även Vasa Hubertus drabbas så därför hamnar det här på minuslistan.
Här kommer några härliga bilder från vår tid vid Vasa Hubertus. Det är så mycket mera positivt än negativt att säga om det stallet, så jag känner inte alls något behov av att flytta. Matti trivs och jag trivs. Som sagtinget stall är perfekt och passar det inte är det bara att byta, men än så länge passar Vasa Hubertus oss super bra och jag stannar mer än gärna!
Ridpass i plusgrader
2014-02-04 @ 20:20:21
Ikväll fick vi rida i plusgrader, och jag hade verkligen för mycket kläder på mig, jestas som jag svettades! Matti har fått ha två dagar ledigt från ridning så jag red lite lugnare och mera lösgörande idag för att gymnastisera upp honom och hoppeligen kunna rida mera ordentligt i morgon. Men jag tror Matti motionerat sig själv i hagen, för det har tydligen gått så bra med Matti och Calle i hagen, de har tydligen lekt ordentligt och haft lite race i hagen, så det värmer mitt hjärta att han är glad och lycklig med sin nya hagkompis också!
Ridplanens underlag var inte den bästa, men Matti jobbade på så bra han kunde och jag kunde galoppera bra där det var upptrampat och Matti tog emellanåt riktigt fina galoppsteg så jag tog ett ganska kort ridpass då jag ändå inte ville nöta och på när jag kände Matti inte vågade lite helt på det underlaget då han spände sig och inte vågade sträcka på stegen, så genast det kom något litet bra belv det att avsluta övningen.
Så det belv ett ca 30 min ridpass och Matti var så duktig. Luddet bakom öronen tror jag verkligen gör sitt, för han var riktigt trevlig när han var uppvärmd och började bära sig mycket bättre i slutet av ridpasset. Han har verkligen gått framåt det senaste året, jaa-a jestas, jag också för den delen och det är jag så glad för. Tänk vad bra tränare och bra träningsmöjligheter kan göra! Tyvärr kommer det bli en liten paus med ridlektioner nu eftersom jag inte har råd med dem, men hoppeligen blir det inte många veckors paus.
Duktiga gubben min. Han jobbade så fint idag fast vi inte hade några måsten med ridningen idag.
Hemma från veterinären
2014-02-04 @ 16:33:00
Jaa-a då var man hemma från veterinären och man kan väl kort säga.. Dit for det studiestödet. Ludde fick dropp igen för att späda ut koncentrationen i urinblåsan så han skulle få bättre värkmedicin och de tog blodprover och vi köpte mera medicin och annan mat..
Blev jag klokare efter dagens besök då? Både ja och nej. Eftersom det inte var bakteriellt denna gång heller och man förra gången uteslöt allt annat somkan vara fysiska problem och orsaka urinvägsinfektioner så får man väl konstatera att min älskade kisse lider utav FIC. Vilket innebär att han som är så känslig och rädd av sig lätt stressar upp sig och detta i sin tur leder till att han nu som då utlöser urinvägsinfektioner. Kortfattat så är det så.
Det togs blodprover även idag och som tur hade kreatininet gått ner sedan sist, så jag kan fortsätta ge den smärtmedicinering som vi gett hittills. Vi fick även en annan medicin utskrivet som skall hjälpa så att inte urinblåsan ska vara så känslig och lättretlig, plus att vi ska prova ett annat foder som ska hjälpa katter med urineringsbesvär.
Det gäller för oss nu bara att anpassa vår lägenhet så att Ludde trivs och känner sig trygg. Den kan vara i minsta laget för honom då vi har två katter eftersom ställen att gömma sig på är så få. Sedan borde vi ha 3 kattlådor eftersom de rekommenderar att man alltid han en flera än det antal katter man har. Vi ska fösöka få i honom ännu mera vätska, och han kommer få äta piller i ett halft år framåt både morgon och kväll för att få ner stressen/ångesten han känner då han är så känslig. Så med andra ord gäller det att fortsätta med Feliway-adaptern i väggen som utsöndrar fermoni hormonet som ska lugna katter och ge välbehag, zylkene som är ett kosttillskott med antidepressiv inverkan på stressade katter och så fick vi en till medicin som skall ges morgon och kväll i alla fall ett halft år som ska hjälpa urinblåsan och Ludde att må bättre.
Blir nog en mycket knaper tid framför oss, men vad gör man inte för sina ögonstenar. Det jobbiga här nu i början är att vi måste prova oss fram hur vi ska få Ludde att må bra eftersom alla katter är så grymt olika och blir stressade av olika saker. Veterinären menade inte i alla fall att det är vår andra katt Leo som är orsaken eftersom de leker och gosar så mycket och det här problemen kommit först nu då Ludde snart är 3 år.
Älskade kissen var så duktig, men han var så rädd och gjorde sig så liten. Älskade hjärtegrynet <3
Hoppas han blir frisk nu <3
2014-02-04 @ 13:05:10
Nu är vi på plats o väntar på veterinären. Ludde ville inte alls in i buren idag, han börjar tydligen lära sig vart resan leder när man går in i den. stackaren <3Frågor o svar del 2
2014-02-04 @ 13:04:00
Har du tävlat med ponny någon gång?
Nej det har jag inte. Har egentligen inte tävlat något annat än små klubbtävlingar då jag var ca 11 år. Orsaken är att jag aldrig tidigare haft någon häst att tävla och sedan är jag ursel förlorare och vill aldrig vara sämst på något och har väldigt dåliga tävlingsnerver!
Kan inte du visa nån bild på när du red när du var liten om du har?
Ja men visst kan jag det! Här kommer några från olika åldrar..
Här är jag 5 år och lärde mig rida på den snälla men busiga shettisen Ami i Sundom.
Här är hästen som lärde mig hoppa och en häst jag höll mycket kärt, Tupla. Här är jag 11 år
Här är jag tror jag 13 år och rider finnhästen Santtu på en liten hopptävling i stallet och det här hindret tyckte jag var skit högt!! Haha, tycker jag ännu idag, hehe!
Hur stor är Matti?
Jag vet inte exakta höjden på Matti, men vad vi själva försökt mäta ut så borde Matti vara ca 162cm i mankhöjd.
Är Matti hoppglad?
Jo men det kan man väl säga? Matti tycker om att hoppa, men han är lite trögstartad. Men när han blir på G finns det nästan ingen broms vissa gånger. Men han har mycket kvar att lära sig inom hoppningen när det kommer till tekniken, och målet är att börja hoppa regelbundet igen när vi får vår manege. Både med mig och en duktig kunnig ryttare på ryggen, för jag kan inte hoppa allt för mycket då jag ännu har problem med foten.
Jag undrar vad du har för mål med matti på ett längre perspektiv? Hur långt tror du han / ni kan nå inom
dressyren?
Oj vilken svår fråga. Nan har flera gånger sagt Matti inte kommer ha svårt för de högre skolorna när han fått styrkan, men det hänger ju såklart så mycket på mig också. Men nu ska vi vara realistiska också. Jag tror vi kommer OM vi börjar tävla ta oss till kanske medelsvåra klasser, men något högre än så tror jag inte. Men jag hoppas ju kunna rida galopp piruetter, piaff och passage med Matti ännu en dag även om jag inte tävlar. för jag vill ju utvecklas för våran skull och inte tävlingarna. :)
Hur går det med NH träningen? Du har inte skrivit så mycket om det på sistone, varit mest fokus på hårda dressyrträningar.
NH är inte något jag enbart går till ridplanen och tränar. NH = Natural Horsemanship = Naturligt hästmanskap, är något jag tillämpar i allt jag gör med Matti. Jag förflyttar hans bog och bakdel i boxen, i stallgången, på gårdsplanen, jag tillämpar NH när jag leder från A till B och försöker få in det i alla möjliga situationer i vardagen. Så jag tycker det går bra. Jag kanske inte skrivit så mycket om det för att jag har fått in det så bra i min vardag så jag tänker inte det som att "idag ska jag ta ett NH-tränignspass", utan det finns där i hur jag hanterar Matti.
När jag började med NH skrev jag kanske mera "idag har jag tränat NH". Nu kanske riktigt duktiga NH-människor tycker det sticker i ögonen då jag förespråkar NH-tänket med inte tillämpar det fullt ut själv. Fine, det förstår jag, men jag har inte kunskapen till att gå hela vägen med NH, och så tycker jag om att rida och jobba med Matti. Och sedan jag hittat två bra tränare som jag ser upp till, och som verkligen hjälpt mig att få så fin ridning som möjligt utan att tvinga Matti till något, så det i sig har gjort att det känns rättvist det jag gör emot Matti när jag rider.
Berätta om favorit övningen då du rider :) Tips på roliga övningar!
Oj, hjälp. Jag kan inte precis säga jag har någon favoritövning som jag rider, det beror så mycket på hur Matti känns de första stegen vi tar på ett ridpass. Men enkla basic övningar jag gör nästan varje ridpass är ändå följande:
Jag försöker alltid komma ihåg att rida ordentliga hörn och försöka få Matti att verkligen trampa under sig i hörnen och inte bara runda dem. Jag gör ofta skänkelvikningar, öppnor eller slutor i olika gångarter och olika tempon för att lösgöra sidorna och aktivera bakebenen och få dem att trampa ordentligt och få honom att söka de där bakbenen under sig och inte 3 meter bakom sig.
En annan övning jag också gör gärna är en flytande skänkelvikning i trav från mittlinjen ut till spåret, och lyfter galopp genast när jag kommer ut till spåret och rider en samlad galopp och ett BRA hörn innan jag bryter av till trav igen, och ibland lägger jag in en volt här innan jag bryter av till trav och gymnastiserar bakdelen in och ut på volten i galoppen. Denna övning brukar mjuka upp Matti bra, traven är alltid bäst efter att jag gjort denna övning. Sedan fortsätter jag och gör denna även i galopp hela tiden. Matti är ju så svag i galoppen så det kommer ofta riktigt bra galoppsteg först när han gör skänkelvikningen i galopp då han märker han är tvungen att trampa under sig ordentligt för att hålla koll på benen. Övningen är som en hjälp till Matti att själv bära upp sig och inte bara springa på.
En tredje bra övning jag gör är att i både skritt och trav kunna reglera bogen och bakbenen och faktiskt få dem att svänga på samma sekund som jag vill, med så små hjälper som möjligt. Vill jag verkligen göra så lite som möjligt så förflyttar jag endast bogen med min vikt och håller mina skänklar bort från Mattis sidor (jag håller dem ibland helt upp i luften för att inte fuska) och svänger bogen med sitsen. Lite fram och bakdelssvängningar kan man väl säga, men jag försöker alltid vara super noga med att Matti inte faller allt för mycket på bogarna eller kurar ihop sig här, utan faktiskt att han trampar och börjar bära sig. Ibland går det här super och ibland helt okej.
Jag har ingen direkt fråga men du skulle gärna få dela med dig av någon bra övning du gjort med Matti under Nans träningar. Speciellt när det kommer till galoppövningar och övergångar mellan trav/skritt och galopp. Och berätta gärna varför du tyckte den/de var bra och hur Matti reagerade/utvecklades genom övningen.
Jag har fått massor av bra övningar både av Nan och Lena som jag rider för. Men det som verkligen har hjälpt Mattis galopp har varit när jag saktat i skritten och försökt rida ihop den efter bästa förmåga, sedan har jag gjort en sluta på en volt och därifrån lyfta galopp medan rumpan varit inåt på volten. Matti har här kommit mera upp i själva lyftet och skapat mera styrka i baken. Detta har vi gjort från skritt-galopp och trav-galopp.
I själva galoppen på en häst som lätt får fel takt i galoppen (som Matti) har följande övning gymnastiserat Mattis rumpan riktigt fint, då vi rider både ut och in med baken på spåret/volten samtidigt som jag samlar ihop galoppen och varierar ställningen i nacken. Visst orkade Matti inte mer än ett steg i början, men nu orkar han i själva galoppen flera steg på rad om bara jag på ryggen orkar rida ihop honom så går han super fint med tanke på hur kort tid vi jobbat på riktigt med galoppen. När jag spelar med baken i galoppen så känner man så fruktansvärt bra de steg han faktiskt trampar under sig, för det blir en så "stor" och luftig galopp när han gör rätt, i början trodde jag det var ett litet bocksprång han gjorde för det var så ovan känsla.
Så varför jag tyckt om de här övningarna är för att Matti har fått mycket mera styrka i hela sig, hans hals har ju fått mycket mera muskler så han orkar bära sig bättre framtill. Hans rygg har blivit rundare och baken lika så, och med själva galoppen har jag fått höra av flera som inte sett oss så på länge att Matti har gjort stora framsteg med takten i galoppen eftersom han tar bättre tramp i gaoppen nu, och inte "springer" som han gjorde tidigare. Så det känns ju så otroligt roligt att höra då jag tvivlat på mina kunskaper så många gånger! Me dessa är de två övningar jag gör ofta med Matti och de som främst hjälpt Mattis ursla galopp att förbättras.
Jag förstår bara inte
2014-02-04 @ 08:53:00
Nu är min ena älskade kisse sjuk igen, Ludde. Igår var alla veterinärstiderna bokade, men idag då jag ringde fick jag som tur en avbokad tid kl 14.
Ludde har nu för tredje gången på under 6 månader kissat blod och troligtvis även denna gång fått urinvägsinfektion. Jag blir så ledsen!! Dels för att jag känner mig som så dålig ägare då man är studerande och jag är rädd jag inte kommer ha råd med dessa veterinärsräkningar, mend et är ju ändå klart som korvspad att man åker till veterinären om ens djur är sjuka. Så jag ber till gudarna att dagens besök inte blir lika dyrt som senaste.
Som tur är han lika gosig som han annars brukar vara, men han leker inte lika mycket som han brukar med Leo då han har urinvägsinfektion, men det förstår man ju. Har man själv haft UVI vet man hur hemskt det är att känna sig kissnödig hela tiden och det inte kommer något när man ska kissa, och kommer det tar det så fruktansvärt ont!
Blir nog att försöka ta alla jobb som man kan få nu för att få tillbaka bufferten jag hade under hösten, för den for på veterinärskostnaderna i julas. Älskade älskade lilla katt, bara du kunde säga vad som stressar dig så vi kunde fixa detta!
Fina, fina Ludde-stress-harahjärta-katt <3
Här är en söt liten video då Ludde förra veckan försökte trycka in huvudet i kameran, hehe
Frågor och svar del 1
2014-02-03 @ 13:56:00
Det kom en del frågor, så jag delar upp dem i tre olika inlägg. Så här kommer första delen, följande kommer i morgon! :)
Vad använder du för utrustning då du rider dressyr/hoppning/terräng?
I dressyr beror det helt och hållet på hur hårt pass jag tänkte köra. Planerar jag att rida ett mera krävande pass lägger jag stödjande lindor och bots på utöver sadel och träns. Men om jag tänkte köra ett lugnare dressyrpass och bara "lunka på" så använder jag sällan mera än sadel och träns, ibland endast träns.
I hoppning använder jag alltid benskydd på både fram och bak + bots eftersom Matti inte riktigt har koll på sina ben i hoppningen, och jag vill unvdika att klumpighetsfaktorn kickar in då jag inte själv ännu kan hjälpa honom i själva hoppen så bra.
I terräng beror det på om vi far på en lugnt terrängrunda eller mera fartfylld. Skrittar vi och travar på lång tygel är det endast träns som slängs på, alltså ingen sadel eller benskydd/benlindor, medan om det blir galopp och mera fartfyllt så åker sadeln på och benskydd + bots. Varför jag har bots på är för att Matti oftat trampat av sig skor och då hans hovar är av dålig kvalitet vill jag minska chanserna att han ska trampa av sig skorna och söndra hoven.
På vintern så använder jag mig utöver de ovannämnda även ländtäcke när Matti är klippt eller det är riktigt kallt eftersom korsryggen/ländryggen är känslig på Matti.
Är Maestro din första häst?
Ja, det är han :)
Hur länge har du ridit?
Jag började rida som 5-åring, men lära mig rida kanske som 12-åring. Förstår ni vad jag menar? Så jag ha hållit på med hästar i 18 år och ridit, ridit aktivt i ca 11 år, men det känns som jag lärt mig rida på riktigt när jag fick Matti.
Blir Maestro het av sig någon gång?
Jo det blir han. När han hör underliga ljud eller plötsliga ljud. Riktigt "låst" blir han om han inte ser varifrån ljuden kommer eller vad som för ljudet. Skidare, sparkstöttingar och skridskoåkare är heller inte något han är så stort fan av. Så som han blev här om dagen då byggarna förde plasten dragandes efter sig på snön. Sen såklart när han får springa lös så jagar han upp sig själv och fnyser och har sig då han lever till det, men då får han brassa på bäst han vill då han själv får bestämma!
Tränar du något annat än ridning?
Jag går på gym så ofta jag hinner, men med mitt schema blir det allt från 2-4 ggr i veckan.
Hur mycket tid spenderar du i stallet?
Det varierar på vad jag gjort. Men om vi säger jag motionerat Matti normalt och vi skulle ha ridhuset klart vid stallet så spenderar jag minst 2 h per dag i stallet. Men de gånger vi nu åkt iväg till Solf manegen så har det tagit 3,5-4 timmar.
Du skrev du har haft svårt att lasta Matti. Hur löste du problemet?
Problemet kommer väl aldrig på det sättet vara löst eftersom Matti tycker det är lite obehagligt att åka tranpsort, och vem kan klandra honom, jag skulle inte heller vilja stå där inne och bli transporterad.
Men första gången som Matti började protestera så fick jag hjälp av en annan som hade mera kunskap om svårlastade hästar och vågade vara lite hårdare emot Matti än vad jag vågade.. Det Matti började sporta med då var nämligen att då han steg halvvägs in i tranpsorten så kastade han sig sedan bakåt så jag flög som en vante efter honom ut ur transporten och det skulle kunna bli farligt. Så det som gjordes då var att varje gång han slängde sig bakåt smällde hon som hjälpte mig till med spöet på baken på Matti i samma stund som han kastade sig bakåt. Metoden fungerade, och Matti gick snällt in i transporten en lång period efter den eftermiddagen, men nu i efterhand när jag blivit mera NH-frälst var det kanske en metod jag inte skulle ha valt idag, och därför har jag nu helt enkelt försökt vänta ut honom eller försöker på nytt och på nytt tills han går in och belönar med morötter och massa gotta som han får stå och mumsa på då han står helt inne i transporten. Ibland har jag haft honom att backa snabbt om han krånglat riktigt mycket och då har det oftast gått på följande försök. :)
Transporteringsproblemet är inte helt löst ännu eftersom han strejkar vissa gånger utan att jag förstår varför, men han har alltid ändå gått in på under 15 min, så det är ju inte långa stunder. Jag kritiserar inte metoden hon som hjälpte mig använde, för det kom snabbt resultat och han slutade kasta sig bakåt. Men idag vill jag bara hitta alternativa lösningar som inte kräver tvång eller hårda metoder. Många gör på det sättet, så jag säger inte vad som är rätt o fel, men jag väljer gärna att göra på annat sätt nu när jag lastar Matti! :)
Kan du göra ett utrustnings-inlägg?
Visst kan jag det, det ger mig ett bra skäl att putsa upp all utrustning då, hehe!
Rider din pojkvän?
Nej det gör han inte, men han har provat på det någon gång. Men jag tror inte det är rätt ridlärare som står och säger vad han ska göra då jag gör det, så tålamodet räcker inte riktigt till alla gånger för honom att göra som jag säger ;)
Men min pojkvän hänger ändå med till stallet nu som då, vilket gläder mig eftersom jag då får spendera tid med båda mina favoriter och dela med mig av min stora passion! Jag tror nog han tycker om Matti men vågar bara inte säga det högt. Men jag har ändå fått höra han tycker Matti är lite häftig ;)
Så här kan det t.ex. se ut när jag ber pojkvännen hjälpa mig och lägga på benskydden medan jag gör något annat. Hans utläggning var att han tänkte man skulle lägga på dem som fotbollsskydd. Men det är absolut inte enkelt då man inte vet hur de ska läggas på.
Var har du Matti uppstallad?
Jag har honom vid Vasa Hubertus här i Vasa, Finland.
Hur planerar du Mattis tränigsschema?
Jag tänker inte så mycket på att lägga upp ett träningsschema. Jag försökte ett tag göra veckoscheman, men det höll inte. Jag tar träningen efter väder och vind, och såklart efter Mattis form och min form. Har jag en dålig dag är det ingen idé att rida ett ordentligt dressyrpass, utan då skrittar vi ut i skogen eller så pysslar jag bara på med Matti. Jag försöker i alla fall hålla som regel att inte rida Matti mera än max 3 dagar irad eftersom han då blir uttråkad och tappar motivation och glädjen med ridningen.
Har du andra djur än Matti?
Jo, jag har två katter, Leo och Ludde 3 och 2 år som är mina andra bebisar :)
Vad har du för sadel till Matti?
Jag har en Stubben Genesis C.L custom made som vi använt i ca 1 års tid och varit super nöjd med!
Hur kom du i kontakt med NH?
Oj, jag tror det alltid funnits ett intresse av grundtanken med NH från då jag var liten, eftersom jag tidigt började lära mina sköthästar göra konster och tyckte det var så häftigt när de följde efter en även när de var lösa och jag har alltid beundrat dem som har fina relationer med sina hästar och man ser den ömsesidiga kärleken.
Men riktigt ordentligt så kanske bara 1 år sedan. Jag har sjukt mycket kvar att lära och lever inte helt fullt ut hur jag tycker det borde fungera, men efter mina förutsättningar så gör jag så gott jag kan och vill bara lära mig mera om hästen och dess beteende, för det är just det som NH handlar om. Inget hockus pockus, utan ren basic fakta om hur hästen beter sig i flock och det gäller för oss att tala samma språk och förstå hästen för att kunna hantera med så små medel som möjligt i harmoni.
Hubbe-tjejerna <3
2014-02-02 @ 19:21:43
Lite bilder från Soffis roliga födelsedagsfirande med de andra underbara häst-nördar jag får spendera så mycket rolig tid med <3
Söndagsmys
2014-02-02 @ 18:36:49
Vilken fantastiskt rolig födelsedagsfest Soffi hade igår! Jag snubblade in genom dörren allt för sent i natt, men då det var så fruktansvärt roligt ville man ju inte ha förstånd att fara hem i tid så att man skulle vara pigg och på allerten idag. De är nog så fina vänner jag hittat i de där tjejerna vid Hubertus, alltid lika roligt att umgås med det galna gänget på 10 hästflickor!
Idag fick Matti vara ledig helt och hållet för jag var så fruktansvärt trött. Jag får aldrig ro att sova länge då jag varit ute, så jag gick och sova 05:30 och sov till kl. 10, så det var inte många timmars sömn. Men Matti såg lika trött ut han med, så kanske det inte gjorde något. Jag var ändå 1,5 timme i stallet och pysslade om ögonstenen min. Borstade honom noga från topp till tå, trimmade hovskägget, toppade svansen, masserade Mattis rygg och borstade bort allt hår på hans fleecetäcke så det inte ska kittla så nu när han får ha på sig det igen under utetäcket.
Jag måste då säga vilka härliga och ödmjuka tjejer det finns i stallet Vasa Hubertus. Alla hjälps åt och peppar varandra och är inte rädd att berömma varandra. Idag gjorde några små fina komplimanger om hur Matti musklat på sig (speciellt på halsen) och hur vi som ekipage har utvecklats sedan vi kom till Vasa Hubertus, man blir så glad av så lite! Kanske det inte varit så här förut i stallet eftersom många har fördomar att vi som är där är pryda eller stöddiga, men jag förstår inte att andra kan tycka det är snobbiga människor som har sina hästar där, alla är så ödmjuka och snälla mot varandra, jag har aldrig varit på ett stall var det finns så många ödmjuka, snälla och peppande människor, tänk det! :)
Matti och Calle
2014-02-02 @ 12:32:06
Jag hann aldrig ladda upp videon igår från då Matti och Calle lades ihop i hagen. Allt gick bra, och de var så söta ihop!! Så jag tror det här kommer bli riktigt bra!
När jag hämtade in Matti för att vi skulle iväg i terräng så åt de redan ur samma hö-hög, så det känns så bra! :) De hade haft riktigt busskov strax innan jag började filma, men såklart kom ju inte det med, men lite får ni ser då de leker.
Horsegeek goes party-mode
2014-02-01 @ 18:22:53
Talko och terrängrunda
2014-02-01 @ 14:53:00
Idag var det talko på schemat. Så på förmiddagen blev det att försöka hjälpa till efter bästa förmåga på manegetalkot, men tyvärr fanns det ännu inte så mycket att göra då vi kom till talkot. Jag fick som tur pojkvännen med och karlarna hade väl lite mera att göra än oss kvinnor, så vi tjejer kände oss inte så nödvändiga där ett tag. Eftersom vi ska bort till kvällen kunde jag inte vara allt för länge på själva talkot då MAtti också skulle motioneras, men det kändes ändå så roligt att kunna börja invändigt fixa med manegen, för det betyder att den snart är klar!! :)
Efter vår lilla insats i manege-talkot blev den en härlig terrängrunda i sällskap av Tilda på Pasa och Ansu på Tepa. Vi skrittade i skogen och travade på där man kunde. Matti var så duktig igen, så gårdagens crazy-chicken-drama var nog bara Mattis rädsla som ställde till det, för vi kunde då så bra trava på lång tygel idag i terrängen utan några som helst problem. Precis så som jag tycker bäst om att rida i terrängen.
Matti fick dessutom en ny hagkompis idag, nämligen skimmeln Calle. Robin och Linn har nämligen flyttat och Matti står nu ensam i sin hage, men som tur ville också Calles ägare att hennes häst ska få gå med en kompis i hagen så nu står inte Matti ensam längre, och han har möjligt att stå längre ute i hagen och med en lekfull kompis. Det kommer en lite kort video från deras första hag-dag senare idag här på bloggen.
Ikväll ska vi annars fira Soffi som fyllt år (så gå in o gratta henne i efterskott), passligt tema på festen nu när det snöar är vitt, så det ska bli riktigt roligt. I morgon har jag på känn det blir terräng igen eller löslongering av Matti på ridplanen, det brukar gå så villt till när Hubbe-tjejerna är ute och svirar, hehe, så har en känsla man är ganska så trött i morgon!
Inte de bästa bilderna då de är tagna med telefonen, men visst ser det mysigt ut där i skogen? :)
