Hallmästerskapen blev inhiberade men det ser ut att bli en spontan övningstävling i stallet nu på söndag 6.4, och som tur är det samma program som jag red sist så jag behöver inte stressa ihjäl mig för att lära mig ett nytt program. Så vi får hoppas det blir av så jag får öva att rida bana igen.

 

Idag tänkte jag rida första dressyrpasset på en vecka på Matti och lägga in lite galoppbommar om det inte stör resten av ekipagen, annars blir det galoppträning idag och i morgon lägger jag in olika delar från dressyrprogrammet som inte funkade senast. På onsdag blir det lugnare terrängrunda och sedan får vi se hur han känns resten av veckan. Men kul med övningstävling! Nu Sara har du ju möjligt att komma och fota, haha!

 

Vi får se nu då om vi får bättre procent sedan senaste ritt? Vi har ju faktiskt inte hunnit träna så mycket så har svårt att se några stora förändringar, men vi får se! :)

 

 

Det är ganska häftigt egentligen tycker jag hur bra hästar får en att må. Jag menar hur terapeutiska är de inte. Hästarna ser en alltid för den man är och inte något annat. Ger du kärlek så får du dubbelt tillbaka, och jag tror det är just därför hästar alltid fått mig att må så bra!

 

Hur trött man än är, eller hur dålig dag man än haft är den alltid bättre när man kommer från stallet. Idag när vi var ute och gick med pojkvännen och Matti så kommenterade min pojkvän hur bra jag mått när jag varit i stallet, även om han samtidigt erkände det kan ibland vara störande om han är med mig till stallet då det tar så länge innan jag kommer mig ifrån stallet då jag gärna spenderar tid där med hästarna och människorna. Så det är på gott och ont att trivas bra! ;)

 

Sedan, tänk vilken fin motionsgren det är också när man får vara ute i naturen och samtidigt träna upp bålen som det är så otroligt viktigt att man håller stark, speciellt idag med allt datasittande!

 

 

 

 

 

Den här veckan har jag hållit som den "roliga-veckan" åt Matti. Det har inneburit att vi inte ridit ett enda dressyrpass på ridplanen. Enda gången han behövt vara där denna vecka var när han longerades, resten har vi spenderat i terräng, så även idag! Jag tror Matti verkligen uppskattat detta att få ha en vecka utan att ha några krav på sig, men ändå bli motionerad, och jag som har lite brist i motivationen då jag inte kunnat ta ridlektioner nu på ett tag har också behövt en utan-krav-vecka. Jag tror speciellt för hästar som Matti är sådana här veckor super viktiga för att de ska kännas motiverade och glada att arbeta igen. För han är ingen häst på elitinivå som känns taggade över att få arbeta på ridplanen dag in och dag ut, så man måste hålla motioneringsalternativen så varierade man bara kan på gott och ont. Detta minns jag Betti informerade mig också när hon just hittat bloggen, och det har jag mycket väl märkt, 2 dagar dressyr efter varandra är max vad man kan dra på en gång, annars blir Matti uttråkad. Men jag har nog njutit lika mycket av våra terrängrundor som Matti denna vecka!

 

Idag fick vi sällskap av Maria och hennes finnhäst Lina i terräng, så det blev en barbacka runda i vårsolen i 45 min. Riktigt trevligt och härligt. I morgon ska vi få lockat med oss hoppekipaget Lillon och Tina igen, så vi får se om vi tar det lugnt i skogen eller om Tina  visar oss ny terräng och klättermöjligheter? Vi får se vad vi hittar på! :)

 

Saker jag gör vardaglien i stallet oberoende om jag rider eller inte är att ta in Matti och Calle från hagen, borsta Matti och känner igenom Matti för att se om han har nå sår, alla skorna på, fått några fler bölder osv.

 

Sen går jag ut och gå eller rider beroende på hur humöret är på oss båda. Efter ritten borstar jag av Matti igen och sedan går jag och blandar jag hans mat, och ställer den sedan färdigt utanför hans box. Sedan blir det dags att putsning av bölderna och insmörjning av dem innan jag matar i honom lite morötter innan jag åker hem.

 

Vad har ni för rutiner i stallet?

 

Jag belv så glad när Tobbe säger i senaste avsnitt av Ponnyakuten när han frågar barnen om de tycker de har problemhästar eller inte och Tobbe kontrar med kommentaren "Hästar föds inte med problem, oftast är det ju faktiskt vi människor som skapar problemen på hästarna" och att man med en ödmjuk inställning till hästarna kan komma långt med sin träning om man förstår detta. 

 

För just det här har jag skrivit om många gånger här på bloggen. Det är så fruktansvärt lätt att skylla på hästarna att de är knäppa och dumma, men i ärlighetens namn är det oftast vi själva som inte tyder signalerna. Det var en tjej som sade bland annat på NH-kursen jag var på i höstas att då hennes en bekant uttryckt sig efter ett ridpass "alltså jessus vad jag är slut i armen och handen efter ridpasset då hästen var så hår di munnen" så hade tjejen från NH-kursen svarat "men hur trött och sjuk tror du inte hästen är i munnen då?". Jag tyckte det var en så bra kommentar, så varje gång jag rider och känner det blir mer att hålla i tänker jag alltid på den kommentaren och det hjälper mig mycket! För 99% av alla gångerna är det vi som gör fel, eller uttrycker oss eller gör oss förstådda på ett dåligt sätt så hästen misstolkar.

 

Min högsta dröm vore att vinna på lotto eller hitta ett stall med passlig stallhyra som ger samma möjligheter som Hubertus med samma härliga gäng i som vid Vasa Hubertus. Varför? Jo för som jag skrivit i andra inlägg börjar jag snart vara färdig studerad och jag ska äntligen få tillsammans med min pojkvän börja på riktigt planera vårt framtida hus, och om ett år har vi hoppeligen börjat på allvar med det och då har jag inte råd att ha Matti på ett så super stall som Vasa Hubertus då huslånet ska betalas av på. Självklart förstår jag att man hamnar att prioritera om i olika skeden i livet MEN, det känns så skit då jag trivs så otroligt bra vid Hubertus med alla härliga kvinnor och hjälpsamma typer. 

 

MEN det är ännu ett år kvar tills den dagen, så den dagen den den sorgen! ;) Jag har destu större orsak till att njuta så mycket som möjligt av den tid som är kvar nu då bara! Det är så viktigt att man hittar ett stall man trivs på, för man spenderar så otroligt mycket tid i stallet och med sin häst, så om man inte trivs i sällskapet eller stallet påverkar det din energi och humör. Tiden flyger bara iväg när jag är i stallet och den känslan ska det ge när man är i stallet för då trivs man och mår bra! :)

 

 

Idag blev det den efterlängtade terrängrundan! Vi fick med oss Tild och Pasa och det var så roligt, mycket skratt och prat i den värmande vårsolen, riktigt perfekt! Hästarna och vi njöt ikapp med solens strålar!

 

Det är inte ofta vi galopperat i terrängen nu ordentligt på sistone, så nu när det var en lång sträcka med enbart galopp kändes det som Matti inte riktigt vågade ta i ordentligt och hade handbromsen på en aning, men sen när vi galopperade andra gången en lång sträcka vaknade han och jag fick bara stå i lättsits och njuta när han dundrade fram!

 

Sedan så mötte vi två bilister som körde så snällt och sakta förbi oss på en väg, sådana blir man alltid så glada över när de tar hänsyn till oss ryttare, även om varken Matti eller Pasa bryr sig i bilar, men det vet ju inte bilisten. Så bara glada miner efter terrängrundan om man bortser från surgubben vi mötte på, men alla kan ju inte tycka om hästar!

 

 

Något vi alla behöver, oberoende om vi är hobbyryttare eller tävlingsryttare, så är motivation och drivaglöd för att utvecklas och orka med denna krävande sport.

 

Alla har vi våra svackor, och nu just när vi är utan manege och varit det hela vintern då snön kommit och gått, så har motivationen trytit då träningsmöjligheterna varit varierande. Så jag bestämde mig för att googla inspiration och kom över denna peppande video. Efter att jag såg den så kände jag genast att NU måste jag lägga upp mål för mig och Matti, mål som jag ska nå något varje månad! Så nu är det bara att fundera vad rimliga mål som man kan uppnå på några veckor kan vara, och något större mål som vi siktar på att nå om en tid.

 

 

Alltså nog är Matti bra bortskämd, han får nya skor var 8e vecka, och jag går och nöter ut mina skor år in och år ut.. Haha, skämt o sido! Matti blev alltså skodd idag av vår super hovslagare! Så nu hoppas jag verkligen det hålls vårigt ute, för nu är vinterskorna borta, så kommer snön blir vi bambi på hals is..

 

Innan det var Mattis tur att bli skodd så longerade jag Matti på ridplanen, yepp ni läste rätt! Det är mycket sällan jag longerar, tror senast var i augusti då Matti fick fnatt och drog sådan glädje skutt att jag flög som en vante efter och skrapade upp knä, haha! Jag gillar inte egentligen longering, för jag tror inte hästen arbetar riktigt rätt i linan då den springer runt, runt, runt och blir lutad åt nått håll och belastar benen olika... Hur som helst var han inte lika vild ikväll, något bocksprång bjöd han på i galoppen såklart när han blev ivrig, men inga farliga grejer. Jag hade gummibanden  inspända en liten stund i hopp om att de skulle ge honom lite vinkar att söka sig rundare i formen och inte springa som en travhäst och svanka i ryggen.

 

Efter longeringen så gick vi runt kvarteret och varvade ner, och till Mattis förtjusning va Suvi och hennes familj ute på gården och bjöd Matti på morötter och torkade bröd, och såklart en hel del kärlek genom klappar och kramar av barnen och Suvi. Matti såg ut att trivas något enormt när barnen stod så länge och nära och myste med honom. Matti är så snäll emd barn, vilket känns så fint då barn inte alla gånger förstår vad man kan göra runt en häst.

 

 

 

 

Det sägs att en häst aldrig glömmer, och det gäller verkligen Matti. Han har stegrat sig och farit undan en som jobbade i ett stall en gång när denne skulle lägga på utetäcket, högst antagligen för att denne hjälpte mig ge penicillinsprutorna till Matti i samband med att han hade sitt svårt infekterade sår, så han fick det minnet av denne att det tar sjukt när denne kommer, även om denne inte ens hade någon spruta i handen utan endast utetäcket. Men Matti var så rädd och kastade sig undan och börjat resa sig i stallgången när täcket skulle på så han fick vara utan täcke den dagen. Så med det menar jag bara att Matti är känslig på gott och ont och minns bra vem som gjort vad.

 

Jag har jobbat en hel del från marken med Matti. Matti har  bland annat mycket obehag för vattenpölar och går inte gärna igenom dem. På ett stall var vi varit uppstallade på var det en stoooor vattenpöl framför porten till hagen, men Matti vägrade gå igenom den, för han var så rädd och tyckte det var skrämmande och stallsägaren fick bara inte honom in i rätt hage, så han fick gå ensam i en annan hage de dagarna eftersom hon inte hade tid att tjafsa med honom då han vågade inte gå igenom vattnet. Så då blev det bara för mig att jobba med honom att gå igenom vattnet, och vi tränade en bra stund, men sedan när han gått igenom var det inga problem med den pölen längre. Genom just sådana tillfällen gjorde det att Matti började lita mera på mig, och just det här med vattenpölarna jobbar vi från och till med även idag eftersom Matti högst antagligen ser de som hål ner i marken istället för vatten då han mer än gärna undviker att placera fötterna i dem.

 

 

 

Så de första månaderna med Matti var ganska intensiva eftersom jag inte kunde rida honom då hovarna föll sönder då de var så dålig kvalitet. Då var det mycket basis grejer vi gjorde som att han skulle ha fokus på mig och följa efter mig dit jag gick. Vi började såklart på ridplanen eftersom vi då var i en inhägnad ifall han valde att springa bort från mig. Jag jobbade mycket med utrymmet "mitt och ditt utrymme" i början, för i början var MAtti ganska närgången och visste inte riktigt vart han lade fötterna alla gånger, men efter ett tag förstod han och idag behöver jag aldrig vara rädd att han ska komma på mig när jag leder honom eller hanterar honom. 

 

De flesta som leder Matti gör det felet med honom att de håller kort grimskaft och grimskaftet spänt, men detta gör Matti spänd och mera på allerten och fundersam OM det finns något att reagera på. Vi blir ju lärda att leda hästen så här, men jag märkte ganska så fort att det inte funkar på Matti. Han är jämnast i temperamentet och lugnet om han får ha sitt utrymme, och så ser jag det även som en säkerhets grej eftersom OM han skulle bli skrämd när man leder honom med kort grimskaft, är enda möjligheten för honom att hoppa/springa på dig eftersom åt det hållet blir grimskaftet lösare, medan om du har långt grimskaft så har Matti möjligheten att ta ett skutt bort från dig utan att du flyger efter som en vante, och du slipper bli påträngande. Oberoende var jag hanterar Matti så har jag långt grimskaft just för att vi då har våra egna utrymme, och om han skulle bli rädd så har han sina valmöjligheter att skutta utan att jag blir under. Men hur stannar jag Matti då om han går för fort och jag har långt grimskaft??Jag bara skakar lite på grimskaftet, beroende på hur stor rörelse jag gör med grimskaftet så saktar han i eller stannar, super enkelt. Men såklart gick det inte så enkelt de första gångerna, men när han förstod grejen blev det här busenkelt och inte varit några problem allt på flera år, och jag ser hur nöjd han är när han får lite ansvar och gå med långt grimskaft och först i ledet vissa gånger.

 

Vartefter vi utvecklades han och jag, började vi tränade vidare på tilliten utanför ridplanen. Jag började förstå det här med att förflytta Matti med energi och slippa röra honom för att få honom att flytta på sig, samtidigt som jag började försöka lära mig mera om hästens kroppsspråk och läsa av Matti bättre. Vi började träna med material så som presenningar osv. för att tänja på gränserna på hur mycket han litade på mig. Men det gick inte alltid så bra. Matti stack iväg längs med vägen vid gamla stallet en gång då jag arbetade med honom löst på gården, och  så fick han lite brain-freeze/panik av presenningen första gången, men då var det bara att ta ett steg tillbaka och börja därifrån igen. Ibland har jag använt godis som belöning, men oftast har jag faktiskt använt mig av det effektivaste belöningssystem, en vanlig eftergift = Matti får vara fred, alltså löst grimskaft om det används eller så får han bara stå för sig själv och tänka i lugn o ro.

 

 

 

Matti var ganska yr i bollen då jag började jobba med honom från marken och lystrade på minsta lilla ljud runt omkring oss, och så kan han även vara idag, men som tur har jag lärt mig genom åren hur jag ska nå honom och hantera dessa situationer bäst o h återfå hans uppmärksamhet. Varför jag är så intresserad av NH-tänket är just för att man med små medel och utan fysisk kontakt han få hästen att förstå dig, eftersom man försöker prata dess språk bara på "människosätt".. DET tycker jag är ganska amazing!! :)

 

5 saker du inte visste om mig

- Jag har mycket dåligt morgonhumör

- Jag har svårt att hålla ordning och reda hemma, medan mina och Mattis saker i stallet är fint och prydligt

- Jag är en riktiig datanörd. Älskar att redigera bilder och videon.

- Jag drömmer om att ha verksamhet med häst. Terapiridning eller någon liknande verksamhet

- Jag älska betydande och bra quotes

 

 

 

Skulle jag byta liv med någon för en dag skulle det lätt vara Tobbe Larsson. Jag skulle vilja besitta den kunskapen han har gällande frihetsdressyr och ridning. Allt ser så lätt och harmonsikt ut! Eftersom jag är så imponerad av Tobbe så är det en stor besvikelse för min del att inte Tobbe har mera tränigsnpass med barnen i ponnyakuten. Jag många gånger blivit upprörd över de utomstående tränarnas metoder många gånger, medan de gånger Tobbe tränat hästar har jag hållit med om tillvägagångssätten.

 

Igår tänkte jag börja gråta när jag kom till stallet. Det är mycke stress just nu och droppen var när jag i vanlig ordning kände igenom Mattis rygg och hela hästen sjönk ihop p.g.a. att ryggen var sjuk. Vad sjutton ska jag göra tänkte jag, är det faktiskt sadeln som inte sitter, eller ömmar han efter kvällen innans dusch?? Så jag velade fram och tillbaka och tänkte att jag provar om det är sadeln, för i min logik borde ju Mattis rygg fortfarande vara sjuk efter terrängrundan om det är sadeln som inte sitter, eller vad har ni för erfarenheter?

 

Så vi skrittade ut i terräng med Tina och big L i 35 min och det var riktigt trevligt och behövt pepp-talk av Tina. Matti passade på att charma Lillon och de fick ta lite mys i kvällssolen ute i skogen och pussas lite, naaw! Så när vi kom tillbaka till stallet var vi alla 4 nöjda och jag kände igebom Mattis rygg igen, och han rörde inte en fena, hur jag än kände så ömmade inte ryggen och jag kände jag kunde riva av mig håret av frustration, VAD TUSAN ÄR FELET?? Jag smorde in bölderna med Aloe Vera och resterande av musklerna runt ryggen till baken med Arnika, så vi får se idag nu då hur han är i ryggen idag.. Jag blir tokig!!

 

I lördags var jag till manegen och red tillsammans med Sophia och hennes snygga häst Hilton. Matti var till en börjat mycket slö för skänkeln under själva ridpasset och inte alls på gång, men efter en stund blev det vart efter som bättre och jag kände att jag kunde arbeta honom bättre igen. Men jag skriver mera om ridpasset i morgon och då kommer en bildbomb från slutet av ridpasset då Sophia var så snäll och fotade då vi red med kameran min! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tycker det verkar som att många tror att vi som är lite extra intresserad av horsemanship anser att andra som inte har samma intresse inte kan ha en bra relation med sina hästar. Men så är det ju verkligen inte!! Jag hoppas verkligen inte jag gett sken av det här på bloggen med mina inlägg..

 

Är att jag blir tvungen att sluta med ridning och hästar, eller att jag blir tvungen att sälja Matti. Matti köpte jag med den åtanke att han ska få finnas med mig tills han blir så gammal att det är hans tid att lämna jordelivet. För jag menar han är min bästa vän, och som jag många gånger tidigare skrivit så säljer inte jag en vän.

 

Det här ämnet vet jag många gånger skapar starka åsikter, och måde så vara, jag vill inte säga vad som är rätt och fel för dig. Men jag säljer inte min bästa vän, utan jag tar hand om honom och försöker ge tillbaka all den glädje och kärlek som han ger mig, det är svårt men jag försöker så gott jag kan!

 

Just nu finns det 26 hästar i stallet om jag räknat rätt i huvudet nu, vilket känns som en passlig mängd för detta stall. När det var var fullt alltså 32 hästar kändes det kaotiskt mycket.

Jag har varit ganska skeptisk till stora stall, eftersom jag haft fördomar att det inte finns någon lugn och ro för hästarna, men där hade jag då så fel. Jag trodde också Matti skulle reagera negativt med allt ståhej, men det har inte heller gjort. Vi har bott över 1 år nu vid Vasa Hubertus och i stora helahar jag varit super nöjd! Det som dragit ner på humöret är ju självklart då vi varit utan manege, men omständigheterna runt den har varit sådana man inte kunnat rå för eller påverka alla gånger så då är det bara att försöka hålla humöret uppe! Nu är det bara 2 veckor kvar så får vi rida där, vilket känns fantastiskt!

 

Många har kommenterat när det hälsat på oss till Hubertus hur alla är så trevliga och hälsar fast de inte känner den som besöker, och hur lugnt det faktsikt är. Så även de fick sina fördomar bortblåsta ganska fort. Skönt tycker jag! :)

 

 

Jag och min pojkvän har länge nu sökt något trevligt hus att hyra. Men de vi hittat hittills har hyran varit bra mycket högre än vi skulle vilja betala, så vi har bott kvar i vår minimala tvåa. Men så dök ett hus upp vi skulle få hyra för överkomligt pris i Vörå, och eftersom jag har Matti och allt gällande huset låter så bra, så vill jag ju självklart redan kolla upp eventuella stallplatser åt Matti, för jag vill ha honom nära mig.

 

Så INGET är bestämt att vi ska flytta, utan jag vill kolla möjligheterna med stall så man vet alla kostnader som kommer vid en ev. flytt till Vörå. Vi har inte ens hunnit åka och titta på huset ännu, men allt låter så bra. Stallet som var på första alternativ var fullt och jag är lagd i kö,nmen har svårt att se den kön bli kortare på snar framtid, så det gäller bara att söka alternativa stall.

 

Eftersom jag inte äger någon transport, och har som princip att inte rida ut i terräng ensam så blir jag ju beroende av att ha ridplan och manege inom ridavstånd för att kunna träna som jag gjort hittills. Det gör ju så att stallplatser är begränsade, och jag känner inte alls till så många stall där runt omkring. Några har jag tagit kontakt till men ingen har haft plats hittills, suck. Men så är det, bara att söka vidare och fundera i värsta fall över kriterierna jag har och kanske måste kompromissa nu i början? Men det tar så emot att flytta Matti då vi båda trivts så fruktansvärt bra vid Vasa Hubertus, så det skulle ta så i hjärtat att byta stall, men då igen vill jag bort från staden och dens stress.. Ser ni problematiken?

 

 

Veterinären är bokad för vaccination och raspning, och i morgon ska det bokas massage/ackupunkturtid åt Matti, för jag blir inte klok på hans rygg. Igår när jag kom till stallet och i vanlig ordning kände igenom ryggen så ömmade han något i den, och då hade vi  skrittat i terräng dagen innan så jag förstod verkligen inte hur han kunde ha ont. Därför var jag så nervös hur han skulle reagera i ryggen när jag kände igenom den idag, och tror ni inte hästen har ont? Nej, nej, han rörde inte en fena. Jag ser som inga som helst samband i när han ömmar och inte. Han har både varit igång dagen innan med ryttare/sadel på ryggen och utan för att sedan båda ömma och inte ömma följande dag.

 

Så eftersom Mattis fysik ändrat från dag till dag så fick han även idag också följa med på en promenad i skogen. Idag fick vi igen sällskap av pappa och hundarna och det var lika mysigt som alltid. Hundarna springer alltid som några dåran av glädje och Matti är måttligt road av deras lekar vid hans ben, haha. De här älskade djuren våra!

 

Jag började annars tänka på hur fantastisk denna päls är som hästarna har! Idag efter promenaden så var det shampoonerings-dax av bölderna på ryggen. Så medan shampoot verkade så började jag beskåda Matti och hans päls. De områden jag inte dränkt i vatten skyddade honom så fint mot vattendropparna som stänkt från slangen. Se bara på bilderna jag tog med min dåligt telefonkamera hur vattendropparna hålls ovanpå pälsen, och hur pälsen skyddar. Åter en gång fick jag mig en tankeställare hur vi människor lätt över-täckar hästen. Men då igen har jag mycket svårt att veta vad som är bäst för Matti, eftersom vissa gånger ömmar han i ryggen då det varit kallare ute, men så är inte fallet denna gång med ryggen, men flera gånger tidigare har det varit orsaken till hans ömma ländrygg.. Men jaa, är inte det ganska häftigt hur pälsen deras skyddar mot vatten sådär?!

 

 

Har ni tänkt på hur man sällan säger vad man är bra på högt både inom hästvärlden och inom "vanliga" världen. Jag förstår helt enkelt inte varör det ska vara så här? Alla är vi duktig på något, och alla har vi olika förutsättningar osv.

 

Så utan att bry mig nu om att verka vara dryg eller besservisser eller vad man nu blir kallas om man säger vad man är bra på, så tänker jag skriva upp en lista här vad jag tycker jag är bra på gällande hästar.

 

- ta ansvar

- läsa av hästens beteende

- vara lugn i hästhantering

- rida snällt och rättvist

- vilja att lära mig mera

- vara orädd i de felsta situationer, men ej dumdristig

- försöka hålla mig positiv gällande det mesta

- matcha utrustning (haha kanske inte en fantastiskt egenskap men..)
- ge hästen kärlek och tid

- våga utmana mina rädslor

 

 

Jag vill alltid lära mig mera och utvecklas på alla plan, både inom hästhantering och inom ridning

Det finns alltid saker man kan förbättra inom ridningen, och ju mera man lär sig ju mera tycker jag man konstaterar hur grymt lite man faktiskt kan inom ridningen, inge egoboozt här precis, haha!

 

Men det mest akuta för min ridning är kroppskontrollen. Matti reagerar inte framåt p.g.a. min ridning då jag inte klarar av att separera kroppsdelarna och vara följsam och störa så lite som möjligt i traven i min ridning. Så det är bara att öva öva öva!! Det har blivit bättre med korttraven det senaste året, men det ären lång bit kvar att få bort skänkeln från Mattis sidor. Men jag är medveten om detta problem och tänker på det varje gång jag rider, men något som är så grymt intränat fel är svårt att bryta på en gång!

 

Vad är helst takatalvi på svenska? Bakvinter? Haha! Nämen nu fick vi ju verkligen en riktig takatalvi, jag fick ju jestas skrapa rutorna på bilen i morse då termometaren visade minus 9 grader i morse (!!) men som tur blev det varmare mot kvällen och jag och Johi red ut i bara någon minusgrad nu på kvällen med hästarna. Det var riktigt skönt att skritta ut i terräng, och jag tycker så om att rida ut med Johi, hon ger en så bra energi, så tack för det vännen! Sådär allmänt med människorna i stallet märker man att faktumet att det blivit ljusare ute och hålls längre ljust påverkat allas humör i positiv bemärkelse, för alla är gladare och mera skojfriska

 

Lite ömmade Mattis ländrygg så jag tror han haft för kallt nu då jag inte var beredd på natten och dagens plötsliga minusgraderna. Varför jag tror han fått kallt och det inte beror på sadeln ärför att när han fått upp värmen ömmade inte ryggen mera, och skulle det vara av sadeln tycker man ju han skulle ömma mera efter att sadeln varit på. Så jag lade på det lite tjockare täcket så får jag se på nytt i morgon hur ryggen känns.

 

Jag älskar att gå tillbaka i tiden och se hur roligt man haft och vad man lärt sig genom åren. Klart jag hade det varit fantastiskt att jag kunde mera om hästar och ridning idag när jag är 23 år, då jag ändå började med ridning och hästar när jag var 5 år, men jag har inte haft de bästa förutsättningarna när man ridit största delen av sitt liv endast 1 gång i veckan på ridskola, men jag är nöjd ändå!

 

Ingen i familjen red eller var intresserade av hästar, men jag hade sett på Pippi Långstrump och ville också rida. Så mamma tog med mig till Kullagården i Sundom en dag och på den vägen bar det av.Jag fick bästa starten med hästar i alla fall! Jag började nämligen rida på världens härligaste shettis i Sundom. Ann-Maj, eller Ami som hon kallades var en underbart söt tjej. Oj så jag tyckte om henne. Hennes ägare var så rara och perfekta med barn, Lina och Anna hette de, och de turades om att lära mig om hur man borstade, kratsade hovar och de riktigt grundläggande grejerna inom ridning. Det är lite roligt för min mamma kommer bäst ihåg från den här tiden den absolut första gången jag träffade Ami, och tjejerna höll fram olika saker för mig (borstar etc.) och frågade vad jag trodde det var för något. Så när de tog fram hovkratsen och frågade så var spontana gissning när jag såg på formen av föremålet att det var en tandpetare. Och det svaret får jag höra om ännu idag av min kära mor, haha! Efter att jag blivit för stor för Ami så fick jag börja på en riktig ridskola och jag red där flera år innan jag böt och testade på olika ridskolor här i trakten.

 

Ungefär 10 år senare när jag red i Gamla Vasa möttes min och Amis väg igen när hon såldes till det stallet. Ni kan ju tänka er min reaktion när jag såg den samma shettis som jag började min resa med, som nu dessutom blivit en gammal tant, men med samma bus i blicken och härliga personlighet. Jag minns jag blev så glad när jag såg henne första gången vid Gamla Vasa att jag började gråta. Hon var en så speciell personlighet den där Ami. Det fanns bara en Ami.

 

 

Ikväll hade jag tänkt låta Matti ta det lite lugnare, men så fick jag dåligt samvete då jag vet han har mera energi just nu, så Johanna red Matti en liten stund på ca 30 min då hennes syster red hennes egen häst. Jag höll nämligen på att fixa ridplanerna och lägga salt på dem i hopp om att det ska hjälpa nu när det är minusgrader under natten så det inte blir stenhårt underlaget, så jag skulle ha varit allt för många timmar i stallet om jag dessutom skulle ha ridit efter att jag fixat ridplanerna. Vi får se nu då om ridplanerna hålls i bättre skick, kan bra hända att det var för lite salt, men onödigt att köpa mycket mera nu innan man ser om det fungerar.

 

Matti såg för övrigt riktigt trevlig ut när Johanna red. Bakom skänkeln är han alltid men för att vara Matti såg han mera framåt ut idag. Det bästa var ju ändå att höra att Johanna tyckte galoppen förbättrats mycket sedan hon red honom i somras. Sådant gör en så jäkla glad! :)

 

 

2 veckor senare tog jag mod till mig efter att analyserat videon 1000 gånger och kritiserat alla fel jag gör och vad jag kunde göra bättre, så visar jag nu äntligen filmen från vår senaste tävling.

 

Jag rider, som jag hoppas ni ser, sämre än jag brukar och Matti går inte helst nära i någon fin form, men det gick ändå överlag bättre än tidigare tävling i själva tävlingsmomentet, trots några missar med ryggning och galoppen till vänster, men sådant händer. De moment jag kämpat medgick bättre, så de är jag nöjda med!

 

 Nu ska jag rusa iväg till AgriMarket och hämta salt till ridplanerna, så det blir en sen uppdatering ikväll sen.

 

 

)

Idag tänkte vi med Calles ägare att de skulle få busa själva på ridplanen och få bort överloppsenergi i det fina vårvädret. Först gick både Matti och Calle och rullade sig och myste i solen innan de började springa.

 

Men när de väl började busa loss fick Calle fnatt och blev riktigt arg på Matti och jagade honom varv på varv på varv och bet på honom och efter honom. Jag har aldrig sett Matti springa så fort. Stackaren!! De hade nog något otalt de där två grabbarna då Calle mitt i allt blev så arg på Matti. Vi fick till sist ta fast grabbarna så inte någon skulle skada sig, för när Matti ville stanna och hämta andan var Calle genast på så Matti började studsa med bakbenen för att markera att han ville vara i fred, så då tog vi isär dem och varvade ner dem. Matti andades så tungt när jag fångade honom, men som tur lugnade han sig nog snabbt, men vi promenerade ändå ca 15-20 min då han ändå sprungit allt vad han orkat varv på varv på varv utan att få stanna, gulle vännen min då!

 

Om man skulle förstå sig på dessa hästar alla gånger, för i början var de så bra kompisar och sen igen när de var fast, men när de började busa blev Calle sur på Matti och jagade nästan skiten ur honom, när jag ledde honom och varvade ner honom behövde han göra nummer 2 flera gånger i alla fall ;)

 

 

Ni som läser bloggen har säkert redan förstått är min största svaghet i ridningen att sitta ner i traven eftersom jag inte riktigt har kontroll på min kropp (läs: säte och underskänkel). Det resulterar i att Matti blir mera okänslig för skänkeln, och självklart inte reagerar framåt när jag ber om det och blir lie konunderad då han ine vet riktigt vad jag ber om alla gånger då han är så känslig för vad man gör med sätet.

 

Denna övning som ni ser på videon fick jag som tips att jag skulle prova för att förbättra sitsen. Skadar inte att pröva tänker jag.. Har ni några bra tips på att lära sig sitta ner i traven och inte störa hästen?

 

 

)

Några av oss i stallet har blivit tilldelade nya ansvarsområden, och min del blev att hålla ridplanerna i skick. Hoppas jag sköter mig, för jag vet ju inte så mycket om hur de ska skötas annat än att jämnas ut med jämna mellanrum, men vetja det ska gå, haha!

 

Jag har ju i alla fall fått fixat så snälla C kommer och kör dem 1-2 gg/vecka, och nu i morgon ska vi salta ridplanerna, och jag kör efter slatet och hoppas på att inte behöva själv stå där och salta ridplanerna! Samtidigt som det känns kul det här med att få ta större del i föreningen genom att vara lite ansvarig över någon del, så är det lite skrämmande. Nu kan man ju inte gnälla om planerna är i dålig skick, för det är jag och Tina som är ansvariga för att de ska hållas i skick. So far har det gått bra, vi får hoppas det fortsäter flyta på. Man lär så länge man lever!

 

 

Först vill jag säga tack för alla era tips och råd både här på bloggen och FB, vad ni är snälla som lägger tanketid på oss nu när jag river i mitt hår av rådlöshet. Nu idag var Matti precis som han brukar igen, harmonisk, mjuk och glad.. Gaah, jag blir knäpp i huvudet! Har det varit tillfälligt hans beteenden nu tidigare eller kändes inte krämporna idag då vi var och promenerade i skogen med Matti först 50 min, och sedan först red en ca 30 min dressyr på stora ridplanen som dessutom är i bättre skick, eller vad det berodde det på att Matti var sig själv igen??

 

Paula var snäll och kände lite på Matti, och hon noterade även hon precis som Lena gjorde för någon månad sedan att Matti reagerade lite i muskulaturen vid baken, så mina försök till stretchning med Matti har inte lyckats så bra med andra ord. Jag pratade och med Juulia också igen för att få mera klarhet i hur han faktiskt betett sig, och det verkar lite från hur hon upplevde saken och hur hon beskrev händelsen som om Matti hade vinden i benen i tisdags både när hon var på ryggen och han sedan fri i linan. Men då jag inte vet?!

 

Det kanske är dumt att säga, för vad vet jag egentligen, men jag är nästan säker på att det inte är någon med skelettet eller senor, men om det är muskulöst så konstaterar ju en veterinär det också, men om det är något annat, något djupare, ser en massör det då? Jag vet inte, jag är inte insatt. Jag vet som inte om jag ska vänta och se ifall detta beteende bara var tillfälligt, eller om jag ska åka och visa upp honom. För att lugna min magkänsla skulle jag ju vilja göra sistnämnda, men det kostar mera än det först nämnda.. USCH, nu igen är jag dålig hästägare när ekonomin ska spela så stor roll!! Men hur som helst, dålig eller inte, här kommer bilderna från 50 min promenaden i skogen!

 

 

Jag har sådan magkänsla att allt inte står rätt till med Matti då han i ridningen varit annorlunda nu på sista 1-1,5 veckorna. Jag har försökt känna igenom rygg och ben utan att med min kunskap hittat något som ömmar eller är fel, men då igen vad vet jag? Så jag ska ringa och kolla med veterinär och diskutera vad det skulle kunna vara, och högst antagligen åka och visa upp honom till hästklinik för att kolla upp honom.

 

I hanteringen är Matti samma härliga kille och en ängel, precis som tidigare, men så brukar han också vara i ridninge. Men igår i stallet så fick jag höra att Matti betett sig annorlunda med Juulia och försökt resa sig när hon red så hon fick hoppa av och longera honom? Detta är ett betende som INTE hör till Matti och om en häst mitt i allt börjar med att bocka eller stegra sig på detta sätt borde varningsklockorna börja ringa!! Eftersom hästar har olika sätt att säga om de har ont, och deta sätt är ett av dem! Matti har jag upplevt varit annorlunda i ridningen senaste veckan men jag har tänkt han har extra energi, men han har blivit motionerd varje dag och på olika sätt, och ändå inte betett sig som sig själv. Det är inte varje gång eller dag, men eftersom jag varierar med markerbete, terräng, dressyr, bus osv. så kommer det fram olika tydligt.

 

Igår var jag lite nervös hur Matti skulle bete sig när jag fått höra han försökt resa sig dagen innan med Juulia, och då kände jag igenom ryggen och ben innan jag skulle och rida, men jag hitta inte något med mina ögon och kunskap som skulle säga han är sjuk. I ridningen hade Matti helt ok framåtbjudning, men han gick mera emot skänkeln på volt när jag försöke gymnastisera bakdelen igår, och först efter att jag galopperat och travat i 30-45 min (självklart med pauser i mellan) så började han bli finare och avslappnad och det brukar INTE ta så länge, och fö några dagar sedan tillbaka skrev jag ju om hur jag fick rida på i 1,5 h innan han började röra sig bättre.

 

Så jag ringde och pratade med min tränare och "mentor" Lena igår en bra stun och funderade fram och tillbaka vad det kunde vara, och jag fick bara mera och mera känslan att först fokusera på att utesluta att han har ont och kolla upp honom. Vissa av er tänker säkert "han bara testar, vad du överreagerar!" men Matti har inget lynne av att jävlas och jag känner min häst! Om en häst mentalt ändrar så där relativt snabbt borde varningsklockorna börja ringa, och man borde överväga att kolla upp hästen för att i alla fall utesluta att hästen har ont, för det ända sättet för en häst att visa för oss blinda människor att den har ont är genom att "dumma sig" som vi människor ofta uttrycker det. Jag skulle ALDRIG klara av att ha på mitt samvete att jag fortsatt att rida och träna Matti och och ignorera hans försök att berätta åt mig något är fel och jag orsakat hans boxvila eller liknande som kunde vara i värsta fall. Det tar inte jag på mitt samvete!!

 

Kanske jag överreagerar, men jag har en klump i magen som säger att jag måste ta reda på,  men jag vet inte exakt vad? Är Matti sjuk? en då igen är han inte svullen, öm eller tappat matlsut... Är min ridning och stör honom? Men varför betedde han sig så med Juulia då och inte varje ridpass och nu helt plösligt? Har han endast extra energi p.g.a. vårkänslor? Men då igen så får han så lite havre så den borde inte ens räknas som en energidos.. Har han kommit på ett nytt sätt att slippa undan arbete (men då igen har han aldrig avrit pressad då han rest sig)? Testar han mig? Men varför skulle han börja göra det först efer 3 år? Förstår ni mitt dilemma?

 

 

SVAR: Det är pågång! Soffi har ju varit utomlands i 2 veckor och kom hem i fredags. så vi har inte haft öjlighet att göra utmaningen tidigare heller. Men vi kommer planera det nu på fredag och se vad vi hittar på för skoj! Förslagen på ridksolor har varit vid Hubertus och Vasa Ridcenter som de flesta röstat på. Har ni andra förslag eller ska vi välja något av dessa?

 

 

Idag fick jag bara inse att jag omöjligt kommer hinna läsa på tent om jag skulle åka till stallet idag och motionera Matti, så jag ringde Juulia som lånade Matti förra året till Power Cuppen, och frågade om hon kuna motionera och ta hand om Matti idag och som tur tackade hon snabbt ja till. VILKEN TUR!!

 

Det är så länge sedan vi haft tenter nu (men tusen inlämningsarbeten istället) så jag märker nu att jag kommit lite ur spår med hur mycket tid som faktiskt måste läggas ner på tentläsningen? Så ikväll blir det råpluggning eftersom tenten är i morgon! Känns lite jobbigt att inte åka ut till stallet idag eftersom jag gör ju det alltid och laddar batterierna!! Men bara att inse idag, tiden räcker inte till om jag vill bli godkänd i morgon i tenten, så för att hållas pigg blir det väl att pimpla kaffe istället för att få energin från Matti..

 

Det blir ingen tävling för oss på 6.4, orsaken är att det dröjer så för manegen så hallmästerskapen hålls någon annan stans, mycket trist tycker jag! Men man kan inte göra mycket åt det, bita i sura äpplet och hoppas på att manegen någon gång blir klar.

 

Just nu väntas det bara på besiktningen av byggnaden, instalation av lamppor och att sanden ska in, så det är inte mycket, men det förstnämnda kan föreningen inte göra mycket åt annat än vänta.. Men vi har ju blivit proffs på att vänta nu.. eller så något liknande? ;)

 

Idag har det varit helt fantastiskt vårväder! Solen har varit framme hela dagen och det har varit plus sex grader hela dagen. Så denna fina vårdag passade jag och Johanna på att rida ut tillsammans, börjar vara ett tag sedan sist nu, och så mysigt det var.

 

Vi red en 45 min skrittrunda och ganska mycket i skogen så hästarna fick trampa ordentligt under sig och Matti taggade riktigt till av det och var frammåt och glad. Det är så avslappnande att bara rida ut sådär på lång tygel i helt super sällskap. De är nog så bra de där två, Johanna och hennes häst Pasa, de bjuder alltid på skratt! Tack för det!

 

 

Igår valde jag att rida på parkeringen eftersom ridplanerna var så grötiga. Till en början kändes Matti allt annat än trevlig när det kommer till mjukheten) men åter en gång efter skrittpausen lossnade det och han jobbade på fint! Vi utnyttjade också den låga sträckan längs med vägen bort från parkeringen var vi ökade traven och så travade vi upp för backen som tar en till och från stallet så långt som det var grus som underlag, och så skrittade vi ner igen och gjorde om samma sak några gånger.

Det gäller att hitta alternativ träningsmetod när ridplanerna inte tillåter det. Pojkvännen var med första 20 min, men sen börjad hans näsan tydligen rinna så han for iväg.. Så tyvärr finns det inga bilder från då Matti kändes som bäst utan endast från uppvärmningen då jag fick prova olika saker för att få honom mjuk och fin. 

 

Det var ju helt fantastiskt väder och strålande sol. Skulle ha blivit så fina bilder mot skogen, men träffade på Sofia i stallet och hon erbjöd sig komma och fota med sin nya kamera nästa vecka, så vi får hoppas vi hinner ta några fina nya bilder då! :)

 

Inatt har ja sovit urselt, men började titta på bilderna från i fredags då jag igen satt jag bara och tittade på Matti då han mumsade i sig sitt hö! Alla andra tjejer i stallet hade åkt hem, och det var åter en gång bara jag och hästarna i stallet. Matti tittade på mig med sina snälla ögon och tuggade så förnöjt på sitt hö medan jag satt där i boxen bland hans hö och killade honom i pannan.

 

DET är en av de bästa stunderna med hästar. Jag blir så varm i kroppen av de stunderna, för de är så fina de här djuren och de ser så in i en själ när de tittar på en med sina fina ögon! Det är så synd bara att man sällan är ensam i stallet då det finns så många människor där, men därför lever man på de där stunderna destu längre. <3

 

 Men nu ska jag rusa iväg för att bli förberedd inför dagens bröllopsevenemang och små visningar i stan. Kan hända Matti får helt vila idag har jag på känn! Tror jag kommer vara ganska så trött ikväll

 

Så här mysig ser vår ridplaner ut just nu.. Så jag valde ganska fort idag att rida mitt ridpass på parkeringen och upp och ner för backen till stallet var det ännu fanns grus, för nu är ridplaneran sandvälling igen och de 2-3 veckor som återstår att vänta på manegen känns olidligt långa!! :)

 

 

Hur kommer det sig att man blir bara mera och mera inbiten hästnörd ju äldre man blir? Jag har ju tyckt om hästar sedan jag var 5 år, men idag är det på en helt annan nivå! Om det då är just att jag först i vuxen ålder hittat en så fin häst som Matti som passar mig så bra som gör att jag blir mera inbiten, eller vad det är?

 

Hur som helst klagar jag inte, men jag tycker det är lite komiskt att jag idag mest hästnörd vad jag någonsin har varit, och jag skäms över huvudtaget inte över det. De av mina kompisar som inte är hästintresserade vet jag har svårt att förstå varför jag varje eviga dag ska dit och är där 2-3 timmar per dag och njuter av det 99% av gångerna, men tro mig, jag skulle bli galen om jag inte fick åka till stallet!

 

Det känns som en enorm lättnad att min fina pojkvän är så förstående över min stora passion, även om han inte är intresserad av varken hästar eller ridsport, men han vet hur mycket Matti betyder för mig.. Ibland om jag har en dålig dag har han till och med sagt "Åk ut till stallet nu så du blir på bättre humör!". Det är äkta kärlek!

 

 

 

Gårdagens ridpass nu då. Matti kändes tusen gånger bättre igår än då jag red på ridplanen, för han försökte verkligen. Det var stor skillnad på höger varv och vänster varv, i vänster var Matti mycket stelare och ville inte riktigt så kanske blåsten idag gjort honom stel? Eller så blev han stelare efter det långa ridpasset i förrgår och då vi bara var ute på en 30 min promenad igår, jag kanske skulle behövt göra mera med honom igår??

 

Jag hade inte riktigt någon plan innan jag började rida, men under passet försökte jag fokusera på tempoväxlingar och pusha Matti lite på i galoppen genom att göra början till galopp-piruett på volt som ni också ser ena försöket i videon. Matti kämpade på bra trots att styrkan inte är den bästa i baken och då blev vissa steg slarviga, och stundvis kändes han riktigt fin både i traven och galoppen, även om han gick emot skänkeln i galoppen ibland, men vi fixar nog bort det. Övning ger färdighet. :)

När jag tog fram mina ridkläder idag konstaterade jag hur fanastiskt roligt det är det här med att ha rätt utrustning, sporten man utövar blir så mycket roligare när man har rätt utrustning, och det underlättar framför allt!

 

Till hästen köper vi massa olika utrustningar till, men kommer alla ihåg att satsa på bra utrustning till sig själv?? Ridbyxor och tröjor till ridningen tänker många på, men hur många tänker på ex. sport bh? Jag tycker det är så otroligt obekvämt att rida med vanlig bh efter att jag för något år sedan började rida med sport-bh, och efter det föredrar att alltid rida med sport-bhframför vanlig bh. Vilken fantastisk uppfinning! Brösten guppar inte omkring utan hålls stilla och det känns tight och bra, plus att man slipper fundera om bh-bandet glider ner på axeln som jag hade problem med tidigare. Att de dessutom torkar upp snabbt om man blivit svettig (som jag alltid blir) är ju bara så otroligt bra, använder jag vanlig bh får jag på sommaren två blöta fläckar vid brösten, haha!

 

Tacka vet jag sport-bh'n!! :) Fiffig uppfinning det där och tusen gånger skönare för oss med bröst som guppar omkring! Brukar ni också ha sport-bh eller vanlig? Kanske inte något vanligt "hästinlägg" det här nu som andra ryttare skulle skriva, men jag tycker inte det är något konstigt! Sport-bh'n är så sköna!

 

 

Idag blev det 1,5 timmes ridpass på min ädla springare, vilket inte var uppskattat av mina klasskamrater eftersom vi skulle göra ett skolarbete ikväll... De första 45 min pratade vi inte alls samma språk. Matti sprang och spände sig, lystrade på allt annat, gick emot skänkeln, bjöd på galopp för det mesta och kändes allmänt som "jag har så mycket energi så jag hinner inte lyssna på dig"..

 

Men efter att jag kanske travat ordentligt i 20 min och försökt mjuka upp honom och få honom att fokusera på mig och inte alla saker runt omkring oss, så fick jag en kortsida var han kändes riktigt ok när jag började tänka på att titta förbi de föremål han kikade lite extra på och lägga fokus på målet och inte föremålet så slutade Matti kika ganska fort (tänk så enkelt!) och jag tog en skrittpaus på lång tygel för jag var nämligen genomsvettig och behövde en vilopaus. Efter att ha återhämtat mig och skrittat en stund tog jag upp traven igen och nu mitt i allt var Matti precis så som han brukar, mjuk i hand och lyssnade på vad jag bad honom om. Det blev riktigt trevligt att sitta där och han lyssnade stundvis riktigt fint framåt när jag bad om det! I slutet av passet tog jag två varv på en ändvolt i galopp som avslutning då han bjudit på galopp så många gånger men jag brytit av, så jag ville det skulle ske på mina villkor och mina hjälper.. Avskrittningen tog vi runt kvarteren ca 20 min.

 

Jag blev lite chockad när vi kom tillbaka till stallet och jag såg vi hållit på i 1 timme och 40 min, men inte uderligt med all den energi han hade, för idag slutade jag först när jag hade en bra känsla, tiden flög bara iväg under allt kämpandes. Nöjd och belåten var gubben min sen i alla fall och framför allt LERIG, eftersom vissa delar av ridplanen visar potential att bli lervälling igen. I morgon lär det blir utrustningsputs om jag hinner, annars får det bli på fredag!

 

Jag har en ny sadelgjord jag ska srkiva om senare här i bloggen också, måste ta nya bilder bara först! Den är helt toppen och värt vartenda euro!

 

 

Dagar som dessa saknar jag manegen något otroligt. Matti är påväg att få energi upp över öronen och jag har svårt att få bort den när det är sådant trevligt underlag som det är på ridplanerna just nu.

 

I terrängen fungerar han precis som förr, där märker man inte av energin på andra sätt än att han traskar ivrigare framåt. Men jag märker att vi varit borta från ridplanerna vid stallet ett tag nu, eftersom alla gånger vi ridit mera ordentligt det senaste halvåret har vi åkt till solf och tränat, så nu de gånger jag ridit på den kortsida på ridplanen var det smultit lite is så behöver det bara höras ett litet ljud någonstans ifrån så spänner han sig. Här om dagen fixade någon i utestallet med höet och vattnet och eftersom Matti inte såg det blev han rädd på riktigt och jag kände hur hans blod pulserade och han fick en adrenalin-kick av att fly. Så det är som inte uttråkighet  alla gånger utan han stressar upp sig och låer sig bli rädd för saker han annars inte varit så brydd i, så nu senast fick jag bara sitta där och låta honom titta och notera själv att det inte var något som ville äta upp honom, och så bad jag tjejen i utestallet att prata lite så Matti förstod var det var, och efter en stund slutade blodet i honom pulsera så fort och vi kunde fortsätta rida lite.

 

Tydligen får han alltid en period på ca 2 veckor på hösten och på våren då han blir så här övertaggad lätt. Minns ni jag skrev hur han var "rädd" för precis allt under ungefär 1,5 veckor på hösten så jag fick lov att ha honom att springa lös att energi i samband med att de första minusgraderna kom. Antagligen är det så nu på våren också. Klart han har energi då jag inte kan motionera honom så bra just nu p.g.a. underlaget, och den hjärngymnastik jag försöker ge honom hjälper inte alla dagar. Som tur är detta bara tillfälligt. Men ikväll måste jag rida ett hårdare pass med honom för att få ur all energi, för det här går inte!!

 

Det går ju inte riktigt nu att släppa lös honom på ridplanen så han får busa av sig som jag kunde i höstas, så min easy fix funkar inte nu och jag måste försöke från ryggen få honom avbusad utan att slänga av mig, hehe.. ;)

 

 

Shit, om 7,5 månad är jag färdig med skolan om allt går enlgt planerna. Det betyder att jag om 8 månader har jag hoppeligen börjat mitt första riktigt jobb som sjukskötare och vi kan med pojkvännen på allvar äntligen börja planera och fundera om att bygga vårt framtida hus, för tomt, det har vi redan, men där har det lämnat nu också då jag studerar..

 

Men med en dålig sjukskötarlön och ett huslån som man betalar av på per månad +  stallhyra + försäkringar, räkningar och allt annat som kommer till lämnar jag inte med många hundralappar i handen efter allt det där.. Det skrämmer mig lite.. Därför har jag börjat leka med tanken om att bygga ett eget stall på gården så jag inte behöver betala så grymma summor på hyra efter att man betalat av på lånet..

 

Jag vet att det är mycket jobb med stall på gården, därför har jag tidigare också inte velat ha häst på gården förren jag nu börjat fundera över pengabiten. Jag har lekt med tanken om se så där 3-4 hästars stall som då ger alltså möjlighet till andra får hyra in sig, eller om man i framtiden skaffar någon till häst? Gällande fodringen så tror jag att jag skulle investera i utfodringsautomater så att ens skiftesarbetet inte skulle påverka hästarnas rutiner allt för mycket, eller så någon annan praktisk lösning. Stora hagar, rymliga boxar och en åt minstone 20*40 meters ridplan vill jag ha på gården om jag ska ha häst hemma.

 

 

Jag har ju inte kollat priser eller något om det faktiskt skulle bli billigare, men i långa loppet tror jag faktiskt det eftersom jag gör allt arbete själv och betalar då bara för ströet, höet, elen, vattnet osv.och inte för själva arbeskraften, och så har jag någon inhyrd då jag inte vill att Matti ska vara ensam i stallet. Jag skulle satsa på bra ridplan så man klarar sig långt enbart på den trots regn och rusk. Vår tomt är ganska stor så stallet ryms bra på vår tomt, och mark för hagar och ridplan skulle arrenderas av en släkting, efersom han äger skogen och åkern runt vår tomt. Så här i drömmarnas värld får man ju fantisera..

 

Någon mix av detta här under skulle jag vilja att eget stall skulle se ut. Litet, enkelt, öppet, praktiskt sall med ridplan i 20*40 mått, låter inte det ganska mysigt?

 

 

Inte alla tävlingar som domaren sen hoppar upp på ens häst och rider lite. Igår efter ritten (startade näst sist) så frågade jag om Anna ville hoppa upp och känna lite på Matti och se hur hon tycker han är idag, eftersom hon provred Matti för över 3 år sedan när han ännu var vid förra ägaren och innan jag kommit in bilden.

 

Wow, vilken häst jag har alltså! Där igen bevisas det att man inte får något gratis av den där hästen. Man måste vara duktig för att få honom att arbeta fint eftersom han inte har lätt att göra det av sig själv med ryttare på ryggen. Matti är snäll men tricky på det sättet, och snäll och lättriden är inte alla gånger samma sak. Ja, jag kan slänga vem som helst nästan upp på ryggen, på det sättet är han lätt då han sällan gör några bus, men att få honom i korrekt form och röra sig fint kräven en duktig ryttare, och man måste hjälpa honom så mycket ännu vilket gör det svårt för mig då vi lär oss tillsammans allting just nu..

 

Men alltså kolla in hur grymt SNYGG han var med Anna!! EN DAG, en dag ska jag också rida dressyrprogram med honom och han ska se så där fräsig ut! Skulle ni ha trott det var Matti om jag inte sagt det om jag bara laddat upp fotonen? Anna tyckte han var mjuk och fin framtill och det jag måste jobba med (som vi redan gör) är framåtbjudningen och styrkan i galoppen eftersom han skuttade med bakbenen för att komma undan med Anna då hon krävde mera samling.. Så de vi måste jobba med vet jag redan och det är bara att kämpa vidare när man vet han kan gå så där fint redan nu, bara man som rytare klarar av att hjälpa honom, but I'm getting there :)

 

 

Ja jessus vilken lång dag det blev. Väckning kl. 07:30 och nu först sitter jag här och skriver lite blogginlägg. Det blev nämligen att hoppa snabbt in i duschen efter tävlingen och iväg till stan för att öva lite koreografi inför Bröllopsmodevisningen 9.3..

 

Tävlingsdagen nu då. Vi kom i tid iväg och hann kika några starter innan vi skulle lasta ut hästarna från transporten i lugn och ro.. Men Matti var riktigt stressad från början och spände ögonen på någon häst i skogsbrynet som gick i sin hage. Matti frustade lite nu som då och spände sig som en fiolsträng, så jag bestämde mig för att promenera honom för han en stund innan jag började sadla, vilket gjorde att Matti lugnade ner sig.

 

Så jag började sadla och gick lite med Matti innan jag hoppade upp på ryggen och skrittade på en cirkel medan vi väntade på att Linn & Robin som stod ca 20 m bort skulle vara klar. Men medan vi skrittade runt på halvlång tygel så blir Matti ännu mer stressad av något och ställer sig på bakbenen och stegrar sig för att sedan hoppa jämnfota upp i luften och sedan studsa upp på bakbenen igen och hoppa jämnfota för att sedan göra ett sista mini stegrande innan jag hann påverka. Något sådant har ALDRIG Matti gjort tidigare med mig, så ni kan ju tänka er mig då som var nervös från tidigare, hur osäker jag blev nu när han var i ett tillstånd jag inte sett honom i tidigare..

 

Så när Linn var klar att rida iväg kände jag bara och sa "nej, jag vill inte delta, jag vill stryka mig från startlistan", men efter att ha skrittat bort från allt liv och Linn peppat mig och jag fått "bearbeta" händelsen en stund så red vi tillbaka mot manegen och där var det inte några större problem. Lite spännande var såklart domarbordet, men inte några större svårigheter. I uppvärmningen kändes Matti helt ok. Mera framåt än annars men ändå inte helt på hjälperna (vilket han inte annars heller är), men efter hans damp-anfall utanför manegen så vågade jag inte riktigt rida honom ordentligt då jag inte visste om han skulle explodera, och mina tävlingsnerver klarar inte riktigt av några överraskningar.

 

Själva dressyrprogrammet gick som jag lite förutspått, några onödiga missar här och där som ex.  ett ofrivilligt avbrott från galoppen till trav under en 10m galoppvolt, men själva ridvägarna i sig var jag nöjd med denna gång. De flesta poäng for p.g.a. den dålig kommunikationen från min sida när jag glömde förbereda och sådant. Jag klarade helt enkelt inte av att rida och styra samtidigt så det blev endast att styra. Med andra ord sprang Matti som en travhäst och jag satt bara där och skumpade åt rätt riktning.

 

Vi slutade på 61,00% vilket jag kan tycka var faktiskt lite för snälla poäng, men ja är helt nöjd ändå i stora hela med resultatet då det är våra första tävling för i år, och det började som det började. Men mera rutin bara! Jag hade ett långt samtal med min fina och rara tränare Lena ikväll och hon peppade mig så fint och sa så snälla saker, så nog ska det här bli bra. Jag måste börja rida banor oftare och träna det på egen hand för att lära mig att inte endast styra, utan rida honom i form varje steg! Även om jag visste att fomen på Matti skulle vara från skogen under ritten, så känns det lite trist då det gått så bra på sistone i ridningen, och det syntes inte riktigt i ritten, men vi kämpar vidare!

 

Att vi hade med oss Emma som hästskötare och assistant var verkligen gudlvärt! Inte en gång klagade hon på att hon hade kallt eller något, stackaren! Emma din hjälp var guld värd!! Emma filmade också min ritt (därför är det bara bilder från uppvärmningen) men jag har inte bestämt om jag vill lägga hit den ännu, för det ser inte så fint ut! Bättre än i somras, JA, men den videon har jag inte heller visat er och det vill jag inte heller, haha! Vi får se om jag får mod över natten att visa dagens ritt..