Jag har ju varit utan sadel sedan mitten/slutet av juli månad. Dressyrsadeln som Matti hade från tidigare hade jag aldrig gillat och jag tyckte den inte passade Mattis rygg, men eftersom jag inte hade så mycke kunskap om sadlar vågade jag inte tro på magkänslan. Under veterinärgranskiningen inför köpet av Matti markerade han lite på vänster sida av ryggen som antydde att sadeln låg fel, och jag fick bekräfta min magkänsla till att stämma. Detta var i juli månad och då började jag söka sadlar för fulla muggar men hittade dessvärre ingen som passade, jag prövade tror jag minst 15 olika sorters sadlar  i alla märken och olika prisklasser men inget satt bra, eftersom alla sadlar åkte fram och upp på manken och blev i bakåtlut genast Matti travade.

 

Som tur fick höra om Horse-Ess av en kvinna jag lånat sadel av  att de brukar hjälpa ryttare i trakten att hitta en bra sadel till sin häst. EFtersom jag och Matti inte bodde i trakterna av Esse, så begav vi oss dit med transport i början av September för att få hjälp av kunnika sadelutrprovare. De hade lika svårt att hitta en sadel som passade Matti från deras lager så det var bara att konstatera Matti måste ha en specialare. Orsaken var att Mattis bogblad är rätt så små vilket gör att när Matti rör sig så åker sadeln så långt fram innan den tar emot något som i vårt fall varit manken, och manken på Matti har gjort att sadeln åkt upp längs manken och blivit i bakåtlut. Så det kändes skönt att veta varför det varit så svårt och att jag fokuserat på för breda sadlar och med för lite utrymme för manken.