Avkoppling till max
2015-07-26 @ 11:30:05
Att jobba som sjukskötare på en akutmottagning har för och nackdelar (som de flesta ställen), men mest fördelar eftersom jag fortfarande jobbar där. Igår var det verkligen en hektiskt kväll för alla på akutmottagningen, så det var ganska skönt när man fick avlägsna sig från skiftet då det dessutom hann bli övertid igen.
Jag hade haft fullt upp under hela förmiddagen, så stallet blev först kl 22 på kvällen innan jag äntligen anlände till mitt paradis. Det finns inget mysigare än komma in i ett stall och bli bemött av gnäggningar. Hästarna hade blivit fodrade redan för någon timme sedan, och de hästar som hade hö kvar stod förnöjt och tuggade på det, medan någon annan häst nyfiket tittade på mig och lade till en lätt gnäggning. Jag tände några få lampor och kallade lätt på Matti som genast tittade upp i boxen och bemötte mig med en lätt gnäggning. Mitt hjärta värms alltid något otroligt när man möter denna hästs nyfikna blick och glada uttryck då han hör en komma.
Jag öppnade boxdörren och gav min prins en stor kram och puss på hans mjuka mule. Eftersom jag var ensam i stallet och alla dörrar i stallet stängda vågade jag låta min fina skimmel stå fri i dörröppningen till boxen. Där njöt han då han kikade ut genom boxdörren och iaktog mig, medan jag fixade hans mat och hämtade ryktlådan. Han är så klok den där hästen. Säger jag att han ska stanna, så stannar han med hovarna innanför boxen och står nöjt och lydigt och kikar ut med huvudet ur boxdörren tills jag komemr tillbaka. Där borstade jag om min fina, smutsiga häst och kände hur man börajde varva ner efter den hektiska kävllen på jobbet. Putsade Matti från topp till tå innan vi gick ut på en promenad efter att han fått busa av sig på ridplanen.
Det var så lugnt och fridfull där i skogen. Myggen och knotten kunde vi gärna ha lämnat bort, men bortsett från dem var det så harmoniskt. Matti var lugn och nöjd så jag kände vi kunde träna på kommunikationen och avancerade ett steg genom att ta bort grimma och grimskaft. Där följde han efter mig i skogen, med några matpauser i dikesgrenen, nöjd och harmonisk var vi båda två (bortsett från myggen och knotten).
Tillbaka i stallet myste vi en stund till medan han mumsade i sig kvällsgröten och jag kände bara att jag är så lyckligt lottad som hittat världens bästa häst just för mig. Tänk att det redan gått 4 år sedan våra vägar korsades, och i höst har han hunnit vara min egna underbara häst i 3 år! Jag är så lyckligt lottad!
Min mysgybbe och jag igår på promenaden <3
Rep och repgrimma
2015-06-09 @ 14:34:00
En av de egenskaper jag tycker så om med Matti är att han accepterar så mycket. Igår till exempel blev det lite "western"-ridning i repgrimma och rep barbacka. Eftersom repet enbart var på en sida av halsen utnyttjade jag tillfället och försökte styra med enbart sitsen och skänklarna, och vilken känslig häst jag hade! Där gjorde vi helt ok öppnor, slutor, skänkelvikningar och volter. Jestas vad man gör för mycket med tyglarna!! Jag behövde den här väckarklockan tror jag. Man vill så gärna, så man gör för mycket!
Min fina, fina Matti!! <3
<3
2015-06-02 @ 18:03:00
Det är svårt att förklara
2015-05-22 @ 20:20:11
Matti har ju som jag skrev igår inte riktigt varit sig själv, så jag tog ju ett pass från marken med honom igår kväll och fortsatte idag för att känna av honom och göra honom tryggare (Matti är trygg då han vet han inte behöver vara ledaren). Jag konstaterade också idag då jag kom till stallet och såg han ledas in med grimskaftet över mulen att han var stressad. Vi har en ny stallarbetare i stallet, så det är ju självklart svårt för henne att veta efter bara någon dag vilken häst som håller sig i skinnet när det blåser över 10 m i sekunden och vem som springer över dig.. Så när jag såg hur stressad Matti var med grimskaftet över mulen (tror han aldrig haft de? inte vad ajg vet av iaf?) gick jag bara lugnt fram och sade att jag kan ta in honom. Så då jag fick tag om grimskaftet tog jag såklart bort det från mulen och höll i grimskaftet halvlångt i en hand, för att visa och lugna vår nya goa stalljobbare att Matti är hur snäll som helst fast han är stressad och rädd, han springer varken på eller ifrån, han kanske bara skyggar till men han följer med en så länge han har förtroende. Blir det för hårt mot honom tappar man hans förtroende som jag många gånger tidigare skrivit hit om också ;)
Matti är mycket väluppfostrad och en av de mest väluppfostrade i stallet i hanteringen, vilket jag är stolt över, men det kan också just p.g.a. detta lätt bli missförstånd, precis på samma sätt som då en oerfaren ryttare rider en högt skolad häst, bara för att hästen kan betyder inte det att ryttaren kan. Men som tur läser jag av Matti väldigt bra i dagens läge och kan undvika och förebygga många situationer.
Jag hade allt för lite kläder på mig idag så aktiveringen av Matti skedde i manegen då det blåste så mycket. Alltså mitt hjärta slår så hårt för denna ljuvliga häst. Visst blev Matti skraj nu som då när det dånade och hade sig i manegen, men han stack aldrig iväg fast han var lös hela tiden. Han tittade bara på mig och såg mig som sin trygghet och lyssnade på mig.
Jag har fått här på bloggen coh på instagram frågor om vad jag gör för övningar med Matti när jag jobbar från marken, och här under ser ni några exempel vad vi kan syssla med. Jag klippte bort ljudet från filmen då det dånade så i manegeväggen, så ni får lyssna på lite mysig musik och se hur duktig Matti är som förflyttar sig så snällt utan att jag rör vid honom. Jag älskar så det här bandet vi har och det är sådan rolig känsla när du kan kommunicera och flytta ett 600 kg djur så enkelt utan att behöva röra vid det <3
Ibland tänker man ihjäl sig
2015-05-21 @ 19:31:00
Alltså Matti, Matti, Matti! Om man skulle bli klok på den hästen! Idag hade han varit en riktigt svår nöt att knäcka med Matilda så hon fick lov att longera honom för han gick inte att rida. Han hade låst sig och skyggat för det mesta i manegen (och detta hör inte till Mattis normala beteenden), och ville inte gå in till stallet från hagen och inte in i spolspiltan väl inne i stallet??
Han har nog varit taggad med mig också så jag påstår inte på några vägar att Matilda skulle hantera Matti dåligt, ne!!, Matilda har ett super fint hästsätt och hon rider Matti när han blir "okontrollerbar" bättre än mig, så därför har jag svårt att förstå detta beteende från Matti. Jag vet exakt vilket sinnestillstånd Matilda skrev om i sitt mess till mig och det är inte roligt att sitta på ryggen då han låser sig, då brukar jag också hoppa ner och jobba bort det från marken och sen först hoppa upp igen så man får koll på läget och lugnat ner honom.
Så jag kunde inte lämna det så där bara efter att jag läst messet, så jag åkte ut till stallet efter ett möte vid kommunen och då var Matti precis så som han brukar i boxen. Jag lade på repgrimman och tog repet och gick ut på ridplan för att känna av honom lite i annan miljö än boxen (som han oftast är chill på), men han var precis samma mysfarbro som han brukar. Lyssnade exemplariskt nästan hela tiden och fast vi hade lite "hoppning" från marken lyssnade han perfekt, trots att 4 andra hästar svävade omkring runt oss. Så antingen så hade Matilda fått honom så pass stimulerad tidigare idag eller så har han någon grym test-period med henne just nu?? Eller så det jag tror mest allt beror på: det är vår i luften, han har en brunstig hagkompis, det kanske är kraftigare hö nu (?), Matilda är en ny ryttare som rider regelbundet och han har fått bättre kondition. Jag tror det är kombinationen som ställt till det? Fast jag vet inte?? Han har ju nu då jag tänker efter reagerat på nya ryttare tidigare då de ridit regelbundet en tid?? Han "flippade" ju med Aino också efter att hon ridit Matti ett tag??
Jag fattar verkligen inte, Matti var så mysig och tuggade förnöjt då vi jobbade en timme på ridplanen. Han var nästan ännu känslig för kroppspråket idag så jag fick gång på gång korrigera mig själv och min ställning med övrekroppen och energin. Han är så känslig den hästen och smart, fast många tror han är en lugn, lat dromedar.. Fast det är ju i och för sig de som inte känner honom, Matti har sin räv bakom öra han drar fram när han känner för det.. Nå väl, i morgon är det min dag att rida Matti, så vi får se då hur han känns. Kan ju ockås vara att han är så trött på manegen?? Aah, jag vet inte. Men att vara omöjlig hör inte till Mattis beteenden, så det gäller att vara observant nu och försöka lista ut vad som gör honom så här på tårna, för han blir inte energisk och rolig att rida, utan på tårna och okontaktbar då han blir så där. Jag förstår bara inte Mattis beteenden med Matilda då hon är så ljuvlig med honom och duktig på att rida! Felet ligger absolut inte hos henne, annars skulle det ha varit så lätt att reda ut det här ;) Nu är det något annat..
Jag förespråkar stenhårt att man ska jobba med sin häst från marken för att lära känna den. Det har hjälpt mig så mycket från ryggen också. Min och Mattis relation skulle nog inte vara så här stark om det inte vore för att jag snusat på tankesättet inom NH och hur du läser av hästen därifrån och arbetar med den!!
Horsemanship är mer än många tror
2015-04-15 @ 10:06:00
Jag anser mig inte hålla på med något speciell genre inom hästsporten, utan jag tillämpar det som jag anser passar mig och Matti bäst. Självklart har jag inspirerats otoligt mycket av olika föreläsare inom Natural Horsemanship tänket eftersom jag sett hur det påverkat Matti possitivt och passat min filosofi om hästhantering väldigt bra.
Men något jag blivit de senaste 1,5 åren är provocerad av de människor (kända och okända) som himlar med ögonen för att man nämner ordet Natural Horsemanship eller gör narr av de som brinner för denna filosofi. Natural Horse-man-ship är ju kort och gott ett natrulig häst-till-människa-relation-tänk, så vore inte det något alla vill eftersträva?? Det vill säga ett sätt för att få människan att förstå hästens beteende som djur och inte som maskin. Jag har noterat att jag har blivit så mycket bättre på att läsa av Matti (och andra hästar) och förstå hans minsta muskelryckning och frustning och vad de betyder efter att jag kom i kontakt med NH.
I mina och många andras ögon är Matti en så snäll och okomplicerad häst. Vilket han oftast är (okomplicerad), men ju mer jag lärt mig av att tyda hästarnas spårk har jag noterat hur osäker Matti faktiskt varit, hur missförstådd han blivit genom åren och hur känslig denna härliga häst verkligen är och varit. Idag kan jag hantera Matti på avstånd med höjda och sänkta armar vilket underlättar SÅ mycket i vardagen då vi är på samma sida och har ömsesidig respekt med denna fantastiska kille. Många människor som inte är insatta eller besitter kunskap i Natural Horsemanship har många fördomar, men egentligen har man sett att många ändå tillämpar lite Natural Horsemanship tänk utan att det vet om det.
Det är många som eftersträvar en så optimal naturlig situation för hästen som utövar Natural Horsemanship, och det skulle jag också vilja ha för Matti eftersom jag aldrig sett en stressad häst i lösdrift eller hört om en häst på lösdrift som skulle vara mera sjuk i kroppen eller luftvägarna, än en häst som står i stallet största delen av tiden, för det är de som enligt statisitk (jag ska söka upp artikeln) har klart fler skador än en häst på lösdrift.. Så egentligen förstår jag inte vad det är för fel med att vilja uppnå en sådan naturlig situation för hästen som möjligt? Hästen presterar nog lika bra under träning fast den fått gå ute hela dagen, dessa djur är inte gjorda för att stå i en box största delen av dygnet och det är väl en av de negativaste sidorna med stall idag, att det är just detta de gör, står stilla i allt för många timmar per dygn i ett stall.
Men då igen får man också se att det även går andra vägen. Det kan finnas de som helhjärtat utövar naturlig hästhantering på alla plan osm ser snett på de som har skor på sina hästar och tränar hårt.. Jag är någonstans där mitt emellan, och jag tycker bara att alla kunde börja acceptera att alla tycker olika och inget är mera rätt för någon människa. Viktigast är att hästen inte plågas och far illa. Men viss kan en del hästa få må bättre, men jag anser man istället kan lägga energi på egen häst och eget tänk och hantera sitt djur så man har sitt samvete rent.
Jag är glad att jag uppnått ett sådant fint band med Matti att jag vågar ha honom lös i skogen med mig eftersom jag vet han finner mig som sin trygghet och inte har behovet att springa iväg bara för att han är fri. Även om jag har Matti i grimma vill jag han ska känna sig fri, så jag tror där är största skillnaden i vår realtion i jämförelse med andras. Grimman är inget tvång, jag använder inge hårda medel i hanteringen och behöver inga kedjor eller liknande. Grimskaftet är alltid löst och då är inte steget att låta Matti vara lös särskilt stort att ta <3
Jag är glad att jag kom i kontakt med NH, men jag tillämpar inte alla teorier inom det, men själva kunskapen om hästens beteende och hur den ter sig anser jag fortfarande alla kunde ta mera del av så har vi mindre missförstådda hästar. Hur vida en häst har skor, tränas eller hur den bor får vara upp till ägaren av hästen. Men mitt samvete hur min hantering sker är nu rent tack vare NH, dock skäms jag över min okunskpa jag haft tidigare år. Harmoni går inte att tvingasfram med hästar, dit finns inga genvägar.. Ömsesidig respekt, kärlek och förståelse har varit mitt vinnande koncept med Matti <3
Matti är mycket lyckligare med mig nu idag när jag förstår honom och vi kör på ömsesidig respekt istället för tvång
Ändrade planer
2015-04-03 @ 16:10:24
Igår hade jag tänkt jag skulle ha ridit men när jag kom till stallet var det rullians och hoppning på G något jag hade helt glömt. Nackdelen med 3 skiftesarbete och att jobba helger är att man glömmer ofta ganska lätt vilken dag det är.
Men inte hängde vi läpp för det. Jag hade pojkvännen med så vi tog en prommenad istället med Matti och miljötränade honom lite och gick i tunneln under bron. Vilket gick riktigt bra fast det blev ganska skrämmande när det ekade och bilarna körde ovanför. Men när jag är på marken vågar Matti sig igenom det mesta!
Men idag blir det ett dressyrpass och jag hoppas på en motiverad häst efter förra veckans egoboosting och ledigheten efter vaccinationen. :)
Matti lugn och fin vid tunneln och den stora traffikerade vägen ovanför. :)
Alla 6 fötter på marken
2014-09-13 @ 21:01:21
Ikväll körde jag lite traditionell NH på ridplanen. Oj, så glad Matti var. Till sist blev han så ivrig på vad han skulle göra så han började göra en del saker innan jag hann skicka iväg honom på olika moment. Sötnosen!
Vi gjorde en hel massa olika saker ikväll. Vi skuttade cavalettin tillsammans, små kryss, gick över bommar, vallade i skritt, gjorde skänkelvikningar, öppnor och början på surrningar. Till sist blev Matti så ivrig på snurrningen så han börja snurra runt innan jag hann ge tryck i repet. Roligt att se när han vet exakt vad han ska göra. Lite problem hade jag dock att få förflyttat bakdelen idag på avstånd så att han faktiskt trampar under sig och inte bara åt sidan. Men jag har skickat ett meddelande till Mira om hon vill komma och kika och friska upp minnet mitt och korrigera min kropp.
Efter vår lilla lekstund på ridplanen på 40 min så fick Matti stå modell trots att det hann börja skymma, men med lilla objektivet får man super bra bilder trots att det börjat skymma, så bilderna får det att se ut att de är takna kl 15 istället för 20:30.
Min fina, fina Matti! Är han bara inte för söt när han får den här vakna blicken. Gosh vad jag älskar min häst!
Häst med vinden i sig
2014-04-10 @ 19:24:00
Idag hade Matti verkligen vinden i sig. Vi red först ut i terräng 30 min i sällskap av Lotta på sin Carre och Rebecka med sin nya häst Tore. I terräng skötte Matti sig bra som vanligt, mera på G kände jag av att han var men inga svårigheter, mera observant för omgivningen bara och glad.
Eftersom vi bara skrittade i terräng tänkte jag att jag skulle rida lite trav i manegen innan han fick gå in i stallet, men väl i manegen gick han på helspänn när ena dörren i bortre ändan av manegen rörde på sig i blåsten och gnisslade i gångjärnen. Så skrittandet gick ut på att få Matti att slappna av och sedan hoppade jag av när han slappnat av en stund och så hämtade jag repgrimman och långrepet och tränade effektivt i över 1 h från marken eftersom Matti kändes så låst från ryggen. Det tog nästan 45 min innan Matti började vänja sig med ljudet utan att springa iväg.
Jag hade honom på en liten cirkel runt mig och där på cirkeln fick han stanna, gå något steg stanna osv. Jag försökte ha någon uppgift åt honom hela tiden för att få honom att tänka på annat än ljuden, men här noterade man ganska så tydligt hur instinkterna att fly är starka hos hästar. När jag hade Matti att stå stilla längre stunder såg man med bara ögat hur han spände musklerna och gjorde sig redo att fly när blåsten kom igång och han var tvungen att stå med en halv meters mellanrum till den stora dörren som förde allt ljud. Ibland sprang han iväg men mot slutet vågade han stå längre stunder bredvid dörren trots allt ljud den förde.
Blåste saktade i vart efter som och det var inte lika stora utmaningar efter 45min så jag passade på att träna vallning i trav och att jag sprang bredvid och hade honom att göra skänkelvikningar och öppnor, det gick riktigt fint, bättre än jag trodde, så vi avslutade med lugn och två nöjda individer efter 90 min träning.
Det var meningen att Matti skulle ha en lättare träning idag, men när han var på det här humöret så känner jag alltid jag måste ge den mentala stimulansen åt honom så han blir trött i knoppen och inte bara kroppen. På bilderna ser man ganska bra hur han spänner sig och inte kan slappna av helt och hållet bredvid dörren på blicken och musklern. Men han kom ändå långt eftersom han stod kvar även om han tydligt visade det var obehagligt genom att spänna varenda muskeln i kroppen så man ser det på flera kilometers håll.
WORD!
2014-03-28 @ 17:14:00
Jag belv så glad när Tobbe säger i senaste avsnitt av Ponnyakuten när han frågar barnen om de tycker de har problemhästar eller inte och Tobbe kontrar med kommentaren "Hästar föds inte med problem, oftast är det ju faktiskt vi människor som skapar problemen på hästarna" och att man med en ödmjuk inställning till hästarna kan komma långt med sin träning om man förstår detta.
För just det här har jag skrivit om många gånger här på bloggen. Det är så fruktansvärt lätt att skylla på hästarna att de är knäppa och dumma, men i ärlighetens namn är det oftast vi själva som inte tyder signalerna. Det var en tjej som sade bland annat på NH-kursen jag var på i höstas att då hennes en bekant uttryckt sig efter ett ridpass "alltså jessus vad jag är slut i armen och handen efter ridpasset då hästen var så hår di munnen" så hade tjejen från NH-kursen svarat "men hur trött och sjuk tror du inte hästen är i munnen då?". Jag tyckte det var en så bra kommentar, så varje gång jag rider och känner det blir mer att hålla i tänker jag alltid på den kommentaren och det hjälper mig mycket! För 99% av alla gångerna är det vi som gör fel, eller uttrycker oss eller gör oss förstådda på ett dåligt sätt så hästen misstolkar.
Vi kan inte kräva hästen ska förstå oss, men vi kan hjälpa den och visa när den har förstått och gjort rätt! :)
Hur jag jobbat med Matti
2014-03-25 @ 16:07:00
Jag tar det oftast som en komplimang, men ibland kan jag bli lite irriterad när människor tror att jag inte behövt arbeta med Matti för att få honom så som han är idag. Självklart har jag haft som fördel att Matti är bra grunduppfostrad av Betti, annars skulle jag säkert haft större problem, men Matti är känslig för intryck på gott och ont. Har du en gång förstört hans förtroende får du jobba hårt för att få det tillbaka..
Det sägs att en häst aldrig glömmer, och det gäller verkligen Matti. Han har stegrat sig och farit undan en som jobbade i ett stall en gång när denne skulle lägga på utetäcket, högst antagligen för att denne hjälpte mig ge penicillinsprutorna till Matti i samband med att han hade sitt svårt infekterade sår, så han fick det minnet av denne att det tar sjukt när denne kommer, även om denne inte ens hade någon spruta i handen utan endast utetäcket. Men Matti var så rädd och kastade sig undan och börjat resa sig i stallgången när täcket skulle på så han fick vara utan täcke den dagen. Så med det menar jag bara att Matti är känslig på gott och ont och minns bra vem som gjort vad.
Jag har jobbat en hel del från marken med Matti. Matti har bland annat mycket obehag för vattenpölar och går inte gärna igenom dem. På ett stall var vi varit uppstallade på var det en stoooor vattenpöl framför porten till hagen, men Matti vägrade gå igenom den, för han var så rädd och tyckte det var skrämmande och stallsägaren fick bara inte honom in i rätt hage, så han fick gå ensam i en annan hage de dagarna eftersom hon inte hade tid att tjafsa med honom då han vågade inte gå igenom vattnet. Så då blev det bara för mig att jobba med honom att gå igenom vattnet, och vi tränade en bra stund, men sedan när han gått igenom var det inga problem med den pölen längre. Genom just sådana tillfällen gjorde det att Matti började lita mera på mig, och just det här med vattenpölarna jobbar vi från och till med även idag eftersom Matti högst antagligen ser de som hål ner i marken istället för vatten då han mer än gärna undviker att placera fötterna i dem.
Så de första månaderna med Matti var ganska intensiva eftersom jag inte kunde rida honom då hovarna föll sönder då de var så dålig kvalitet. Då var det mycket basis grejer vi gjorde som att han skulle ha fokus på mig och följa efter mig dit jag gick. Vi började såklart på ridplanen eftersom vi då var i en inhägnad ifall han valde att springa bort från mig. Jag jobbade mycket med utrymmet "mitt och ditt utrymme" i början, för i början var MAtti ganska närgången och visste inte riktigt vart han lade fötterna alla gånger, men efter ett tag förstod han och idag behöver jag aldrig vara rädd att han ska komma på mig när jag leder honom eller hanterar honom.
De flesta som leder Matti gör det felet med honom att de håller kort grimskaft och grimskaftet spänt, men detta gör Matti spänd och mera på allerten och fundersam OM det finns något att reagera på. Vi blir ju lärda att leda hästen så här, men jag märkte ganska så fort att det inte funkar på Matti. Han är jämnast i temperamentet och lugnet om han får ha sitt utrymme, och så ser jag det även som en säkerhets grej eftersom OM han skulle bli skrämd när man leder honom med kort grimskaft, är enda möjligheten för honom att hoppa/springa på dig eftersom åt det hållet blir grimskaftet lösare, medan om du har långt grimskaft så har Matti möjligheten att ta ett skutt bort från dig utan att du flyger efter som en vante, och du slipper bli påträngande. Oberoende var jag hanterar Matti så har jag långt grimskaft just för att vi då har våra egna utrymme, och om han skulle bli rädd så har han sina valmöjligheter att skutta utan att jag blir under. Men hur stannar jag Matti då om han går för fort och jag har långt grimskaft??Jag bara skakar lite på grimskaftet, beroende på hur stor rörelse jag gör med grimskaftet så saktar han i eller stannar, super enkelt. Men såklart gick det inte så enkelt de första gångerna, men när han förstod grejen blev det här busenkelt och inte varit några problem allt på flera år, och jag ser hur nöjd han är när han får lite ansvar och gå med långt grimskaft och först i ledet vissa gånger.
Vartefter vi utvecklades han och jag, började vi tränade vidare på tilliten utanför ridplanen. Jag började förstå det här med att förflytta Matti med energi och slippa röra honom för att få honom att flytta på sig, samtidigt som jag började försöka lära mig mera om hästens kroppsspråk och läsa av Matti bättre. Vi började träna med material så som presenningar osv. för att tänja på gränserna på hur mycket han litade på mig. Men det gick inte alltid så bra. Matti stack iväg längs med vägen vid gamla stallet en gång då jag arbetade med honom löst på gården, och så fick han lite brain-freeze/panik av presenningen första gången, men då var det bara att ta ett steg tillbaka och börja därifrån igen. Ibland har jag använt godis som belöning, men oftast har jag faktiskt använt mig av det effektivaste belöningssystem, en vanlig eftergift = Matti får vara fred, alltså löst grimskaft om det används eller så får han bara stå för sig själv och tänka i lugn o ro.
Matti var ganska yr i bollen då jag började jobba med honom från marken och lystrade på minsta lilla ljud runt omkring oss, och så kan han även vara idag, men som tur har jag lärt mig genom åren hur jag ska nå honom och hantera dessa situationer bäst o h återfå hans uppmärksamhet. Varför jag är så intresserad av NH-tänket är just för att man med små medel och utan fysisk kontakt han få hästen att förstå dig, eftersom man försöker prata dess språk bara på "människosätt".. DET tycker jag är ganska amazing!! :)
Förstå och älska hästen
2014-03-23 @ 10:37:52
Jag tycker det verkar som att många tror att vi som är lite extra intresserad av horsemanship anser att andra som inte har samma intresse inte kan ha en bra relation med sina hästar. Men så är det ju verkligen inte!! Jag hoppas verkligen inte jag gett sken av det här på bloggen med mina inlägg..
Googlar man horsemanship kommer följande förklaring upp "Med horsemanship menas att man förstår hur man bygger upp en relation mellan hästen och människan. Det innebär att man har lärt sig hur hästen reagerar och agerar och hur man kan undvika problem genom att ha kunskap om hästens natur...." Det är just det sist nämnda som jag försöker lära mig mera om, och utvecklas inom för att kunna ge Matti den trygghet han behöver för att känna sig trygg i de flesta situationer, eftersom han behöver ha en trygg kompis för att vara trygg själv (märker ni att jag skrev kompis och inte ledare, men mer om det sen). MEN åter en gång, bara för att man inte brinner för att lära sig tyda hästen och dess språk betyder inte att man har en dålig situation med sin häst. Min en god vän berättade här om dagen att hon ser på sina hästar att de är avundsjuka på varandra, eftersom när hon gosar med den ena framför den andra (trots att de står i olika hagar) så börjar den andra gnägga och visa frustration när hon gick till den andra hästen före. Man ser hur dessa två hästar älskar henne "trots" att hon inte är lika intresserad i horsemanship som mig, hennes hästar uttrycker sina känslor för henne starkare och mera än vad Matti gör Gentemot mig. Så jag hoppas verkligen inte jag gett intrycket om att jag anser att andra inte skulle älska sina hästar, eller kunna ha bra relation till dem bara för att de inte är så brydd i att förstå sig på eller lära sig mera om horsemanship-tankesättet, absolut inte!!!!
Som jag många gånger skrivit, så länge man han gå i säng nöjd och med bra samvete över hur man hanterat sin häst, och är öppen för ny kunskap och att prova på olika sätt att göra saker och ting, så tycket jag allt är okej. Man blir så lätt insnöad på samma sak om man har ett problem, så med det menade jag att man ska vara öppen för förslag av lösning av situationen om man märker att egna försök inte leder någonstans. :)
Det kommer sen någon dag ett inlägg hur jag jobbat med Matti genom åren, förstod det varit ett önskemål av er :)
I quote!
2014-03-01 @ 08:27:48
<3
Mattis tricks!
2014-02-06 @ 21:30:00
Kanska trist att jag bara lärt honom två tricks ännu som inte helst sitter ordentligt, men jag ska lära honom mera. Men än så läng så bugar vi och ger tass, artigheter på hög nivå ;) haha
Är han inte bara för söt?
En tankeställare
2014-02-06 @ 11:12:00
Här omdagen kom jag över en video som handlar om hur bettet påverkar hästens mun. Den var ganska skrämmande tycker jag. Även om jag vet att jag inte har den hemskaste och hårdaste handen som håller i en tygel, så blev jag ändå ledsen för vad jag utsetter min älskade Mattis stackars mun för, alla vet vi ju att hästens mun inte är gjord för att ha bett i sig, det är något vi människor valt att lägga dit. Det som jag bara tycker är så märkligt är hur man hör så ofta hur ryttare envisas om att "min häst fungerar inte utan bett" eller att "min häst är så stark så jag har ingen kontroll om jag inte skulle ha pelham".. osv. Mycket handlar i mina ögon om allt basic sakersom inte fungerar, och kanske man måste börja om från början för att få kommunikationen att fungera.
Jag kan förstå varför många tänker så (även om jag inte egentligen kan), för allt ska gå så snabbt framåt idag. Ungar ska utvecklas snabbt och stiga i klasser med sina ponnysar i tidig ålder, och även vuxna ryttare med sina unga och äldre hästar måste utvecklas till följande säsong. Flera tar en "quick-fix" och lägger hårdare medel till för att snabbare nå målet, genom att ha åtsnört mulen på hästen och lagt in ett hårt bett i hästens mun för att hästen inte ska ha annat alternativ än att lyda för det annars tar ont. Jag påstår inte att ALLA göra så här som tävlar, långt ifrån, det får ni aldrig dra egna slutsatser om att jag menar, men om ni tänker efter är detta ändå inte ovanligt. Som jag sade till min vän Sophia när hon red en gång, att det känns skönt att se på då hon rider eftersom hon rider så snällt och inte härjar eller blir orättvis mot sina hästar. Sophia tävlar på hög nivå och ryttare på samma nivå får man se sparka sina hästar framåt med sporrar, ropat och härjar då de tränar sina hästar. Visst kan man få hästen att se flashig ut, men heldre då för att man faktiskt får hästen att vilja ta de där stegen och itne gör det utav rädsla och tvång. Usch, det tar så ont i hjärtat att se.
Jag kan långt ifrån allt, och det finns många hästar jag inte skulle klara av att rida, men jag tycker vi ändå alltid ska ställa oss frågan varför hästen agerar som den gör. Den frågeställningen kommer vi långt med, istället för att endast fortsätta och ha attityden att "hästen jäklas och måste sättas på plats", men varför jäklas hästen då? Do you get my point? Det här är den diskussion som jag vet väcker många känslor eftersom man antinge förstår vad jag menar, eller så blir man kaxig och irriterad för att man kanske känner sig träffad och inte förstår min poäng. Ibland har vi en tendens att bli ganska lätt insnöade inom hästsporten. Men jag är inte rädd att ifrågasätta, och jag har fått höra människor har trott jag syftat på någon speciell person när jag skrivit mina inlägg som dessa, men så är det absolut inte! NEJ! Utan jag lägger bara fram fågan jag tänker på mycket när jag läser bloggar, ser på tävlingar osv. Men om man känner sig träffad kanske man ska ställa frågan "varför" lite oftare och fundera lite. Vi glömmer så lätt bort hästen som individ och ser det enbart som ett djur som skall "knäckas" som många säger. Det gör ont varje gång jag hör det sägas, även om jag själv hade den attityden för ca 5 år sedan innan jag blev visad andra alternativ. Tar vi till hårdare redskap genom hårda bett, träns, tömmar, sporrar osv. begränsar vi hästens möjligheter att uttrycka sig och då blir hästen tvungen att dra till med drastiska medel för att berätta något är fel, något kanske gör ont, hästen kanske inte förstår, något känns obehaglig osv. Vi människor måste bli bättre på att lyssna på våra hästar!!
Nu blev det ett gnaska långt sidospår då jag ville bolla tankar om bettlösa träns, men grundtanken med inlägget var när jag såg videon här nedan. Jag ska spara ihop pengar till att köpa bettlöst träns som är mjukare och snällare än mitt hackamore. Ni som har erfarenhet av dessa träns, vilken modell och varifrån får man förmånligast dessa? När man läser produktbeskrivningar så är de ju skrivna för att sälja så jag tycker det är svårt att avgöra vilket som är snällast för hästen.
Vare sig ni är för tanken att rida bettlöst eller inte så rekommenderar jag att ni ser videon. Man får sig en tankeställare och blir upplyst om bettets inverkan. Behöver vi faktiskt bett i hästens mun? De flesta av er kommer att fortsätta som ni brukar fast ni sett videon, men jag hoppas någon annan än mig tänker att de vill börja rida mera varierat och utan bett för att låta hästens mun vila.
Crazy chicken
2014-01-31 @ 22:41:39
Ikväll var Matti mera vild än tam. Det var inte av jäkelskap utan vi hade bara sådan enorm otur med omgivningen, eftersom jag hade tänkt ta ett effektivare arbetspass från marken med Matti så skulle jag ha störande moment runt omkring, men det blev lite väl mycket störande moment.
Bygg-männen som bygger manegen vid stallet förde in och ut plastväggar och det ena och det andra som de drog längs snön i mörkret. så där var första saken som gör Matti osäker. Mörker
Att de sedan drog bråtet längs med snön var andra saken som gör Matti osäker. Plasiga saker som dras längs snön (pulkor och skidåkare är också skrämmande)
Att det dessutom var ljus som kom emot oss gjorde att Matti inte såg helt och hållet vad exakt som bars eller som orsakade alla ljud, vilket var den tredje faktorn som gjorde Matti rädd, alltså han såg inte varifrån det främmande ljudet kom ifrån
Så jag hade en enorm tur att jag hade långa repet med mig så Matti fick utrymme att tänka och möjlighet att få sina instinkte att fly utan att olyckor skedde (ex. jag flyga efter som en vante/tappa taget om honom). Jag försökte ge honom tid att bara vara och se på männen som byggde, men när alla 3 faktorer som gör honom osäker var igång så blev han blockerad. Så efter 10 min och 3 fly-attacker förflyttade vi oss till ridplanen som kändes lite säkrare eftersom det var ganska smalt där vi stod innan. Visst gick det lite bättre eftersom vi nu var lite längre ifrån själva "faran" men ändå var Matti på sin vakt hela tiden och tog fram den hetsiga araben i sig. En tjej i stallet kom till ridplanen och sade "jag trodde det kommit en ny häst till stallet, han såg ju ut som en arab, men då jag kom närmare såg jag det bara var Matti".
Till sist insåg jag att Matti var så låst så jag måst nollställa honom på en annan plats så vi gick ut från ridplanen och till parkeringen, och när vi lämnade området blev Matti genast sig själv igen. Så det var bara sådan otur med omgivningen då vi varit så lite bredvid bygg-männen nu på sistone.
Det bör väl tilläggas att i alla dessa stressiga situationer måste man hantera Matti lugnt och sansat. Skulle jag när han är så här spänd och nervös stå och hålla ett spänt rep skulle han flygit i luften vare sekund. Matti behöver sin betänketid och fick helatiden ha långt rep och jag reglerade honom på avstånd så han fick stå va 1-2 meter bort från mig p.g.a. säkerhetsskäl ifall han skulle få flyktinstinkter och jag skulle annars ha stått i vägen.
Otur att det blev en sådan här dag idag, men det är så grymt sällan Matti blir rädd och låst, och då jag känner honom så väl tyckte jag inte detta vra något problem. I morgon får jag bara vänja honom när det är ljust med området kring manegen!
En tankeställare
2014-01-12 @ 10:58:08
Jag kanske inte håller med om allting som bloggaren Elvira skriver om eftersom jag inte ännu är så påläst ännu i hästars beteende, biomekanik osv. men många inlägg Elvira skriver så slår hon pricken över i-et med många gånger! Hennes senaste inlägg tycker jag hon är så modig som vågar ifrågasätt sin tidigare ridstil och hästtänk, eftersom idag tänker de flesta på just det sättet gällande ridning och hästhantering, vissa punkter av dem har jag själv ännu inte klarat av att gå ifrån.
Sättet hon ifrågasätter eller poängterer hästens uttryck är så fint, och definitivt läsvärt oberoende om du är itnresserad av NH eller ej! Jag tycker inte hon varit en hemsk människa mot sin häst, eftersom vi alla gör det bästa av den kunskap vi har, ingen hoppas jag medvetet ignorerar hästens signaler av missnöje till dig.
Varje dag ser man missnöje hos hästar som ignoreras av att ryttaren oftast helt enkelt inte vet vad de ska se efter eller reagera på hos hästen. Hästar är tysta när de ger sina små vinkar åt oss om att något är på tok, det är först när hästen börjar bita, sparka, stegra sig och håller på och "dummar sig" som det gått för lång och vi som hästmänniskor/ryttare inte har lyssnat i tid. Det gör mig mycket ledsen!!
Läs inlägget och framför allt beskåda bilderna (klicka här), det är varje dag man tyvärr ser detta som avspegls i bilderna. Jag är långt ifrån perfekt och klarar ännu inte av att leva ut NH-tänkte till fullo eftersom kunskap saknas på flera områden, men jag strävar efter att lyssna så bra som möjligt på Matti och det han försöker säga mig. Jag försöker förstå honom så gott som jag bara kan, och lär mig mera och mera varje dag eftersom hästar är så fruktansvärt ärliga djur och om vi bara är lyhörda så säger hästarna oss så mycker mer än vi tror!
Bilderna lånade från Elviras blogg
Svar på kommentar
2013-12-27 @ 19:48:00
KOMMENTAR
Kan du länka till nån filmsnutt där nån rider "naturligt" de högre skolorna? :)
När jag bara snabbt sökte på youtube var dessa de som kom upp efter 5 min sökande. Säkert finns det bättre, men här är några.
Mera naturligt än så här kan det väl inte bli??
intressant kommentar
2013-12-27 @ 15:37:00
Jag hade sett fram emot att få tjäna lite pengar, men så går jag och blir sjuk och blir sjukskriven 2 dagar.. Great! Men jag hade lite tid att surfa runt då istället här på nätet och hittade ett intressant inlägg. Varför jag fastnade för inlägget var delvis för att jag hade reagerat på samma sak som skribenten Elvira skrev om, men det var kanske framför allt en kommentar till detta inlägg som fick mig att fastna eftersom jag tror den här tanken inte alls är så ovanlig om man inte är insatta i vad "NH-tänket" riktigt handlar om. Men det jag kan ockås känna min provocerad över är att man kan höra, "har du något NH-trix som kan fixa det här åroblemet" när NH är så basic saker som att läsa av och tyda hästar och prata deras språk, för dem kan vi inte lära prata svenska även om vi kan lära dem ycket annat, med NH tillämpar vi hästens naturliga instinkter och arbetar med hsäten efter det och gör det på ett "hästigt" sätt.. Här under kommer kommentaren..
>Hade jag köpt min häst för att leka med den i hagen, gömma hö bland halmen och rida i halsring så hade det varit en annan grej. Nu har jag köpt min häst för en ganska dyr peng för att jag vill rida på elitnivå. Nu vill jag inte leka med den i hagen och rida i halsring. Men tydligen är jag, enligt min uppfattning av dina texter, en djurplågare för att jag rider på nosgrimma och jag rider med ett lite skarpare bett för att han är stark (detta gör jag dock för att jag inte vill förstöra munnen på honom med ett snällare bett och riskera att min hand blir hårdare för att han är stark). Men jag kanske ska sälja honom istället för tydligen så vill han ju inte hoppa för han är piskad till det (som du vill vinkla till att 90% av alla hopphästar är) trots att han gör det med spetsade öron och i princip exploderar av glädje såfort han får syn på ett hinder.
Men ja, jag ska nog ändra mig helt, börja rida på bettlöst och utan nosgrimma. Bettlöst trots att han kan vara väldigt starkt vilket medför att jag får en hårdare hand och på så sätt istället förstör nosryggen på honom. Jag ska ta bort sadeln och börja rida barbacka, låta han falla ur i muskler eftersom jag inte kommer att kunna rida honom ordentligt då han kan bli ganska stark. Enbart hoppa låga hinder med honom för han kan ju helt omöjligt tycka att det är roligt att hoppa. Sen helt enkelt bara leka med honom i hagen.
Men nä, det vill jag inte. Tro mig, min häst är lycklig. Annars skulle han inte utvecklas, skulle han inte trivas skulle han ju knappast vara blank och fin i pälsen. Han skulle inte utveckla muskler och han skulle inte gnägga såfort han såg mig. Det går att skaffa ett starkt band med hästarna trots att jag inte håller på med NH eller annat flumm. Hade jag köpt min häst för att rida runt i repgrimma och långkjol hade det varit en annan sak. Men sluta vinkla det som om att alla elithästar har det sjukt hemskt. Jag har tidigare jobbat i ett av världens kändaste galoppstall. Hästarna står förvisso inne dygnet runt men de tas väl om hand. De tränas ca 1 timme per dag, sedan får de dusch, de står i spa, de går i skrittmaskin, borstas noga och varje person har max 3 hästar var för att kunna ge dem så mycket kärlek som det bara går.
Personligen lever jag inte helt 100% efter NH-tänket, jag har mycket kvar att lära, men jag tillämpar det jag tycker passar mig och Matti från alla möjliga stilar, NH, klassisk ridning, traiditionell ridning, akademiskridning osv. för alla vill på någon nivå uppnå harmoni, men alla på helt olika sätt emellanåt, och jag tycker alla får göra som de vill med sina hästar så länge de kan med gott samvete gå och sova om kvällarna, MEN jag tycker alla kunde vara öppna för förslag och vara villiga att lära sig nya saker och se hästhållningen från andra perspektiv så allt inte blir så militäriserat eller som i någon massproduktiv fabrik. Det är djur vi har att göras med och de har olika dagar precis som oss. Visst hästar är inte gjort av proslin, men de är inte helelr gjorda av sten och vissa hästar (som ex. min Matti) är mera känsliga än andra, förstör du förtroendet eller tilliten så har du ett problem!
Jag är medveten om att det fnissas åt mig och mina funderingar, men de får göra det, jag blir inte ledsen över det, för jag har mina principer med hanteringen av Matti och omvårdnad om honom som baserar sig på fakta om hästen, dess beteende osv. Inom ridningen har jag massor kvar att lära mig ännu, men jag har accepterat att den biten kommer att ta längst och därför är jag noga med hanteringen av Matti och försöker istället ge honom de bästa förutsättningarna så att han ska få vara så mycket häst han bara kan! Jag beundrar därför bloggaren Elvira som gjort en helomvändning i sin hästhantering och verkar kunna mycket och vara villig att lära sig mera. När jag jämför hur jag trodde saker ocht ing fungerade för några år tillbaka så mår jag illa idag, och om något år kommer jag säkert tänka samma sak om tiden jag lever nu, MEN jag vill bara få snällare och bättre och naturligare hästhållning och ridning. Vägen är lång, men jag har inte bråttom, för JAG måste ställa om mig från något jag hållit på med i 17 år, så det går inte på någon vecka med ridningen!
När vi är ensamma i stallet
2013-11-11 @ 10:05:20
När alla andra gått hem eller det är ytterst få i stallet brukar jag tillämpa lite NH i stallet också med Matti eftersom det då inte stör många att jag jobbar med honom lös.
Så igår när alla gått hem så passade jag på att träna lite basic följa john i stallet. Det går mycket bättre när jag inte filmar samtidigt eftersom jag nu inte var tillräckligt tydligt och Matti svängde sig om mot mig och funderade vad jag riktigt ville några gånger.
Är Matti inte duktig som går förbi höet utan att stanna och äta?
