Bilder jag glömt att visa
2015-02-26 @ 15:34:00
Då vi ännu hade en fantastisk vinter i början av januari! ;)
Bloggen under ombyggnad
2014-10-06 @ 15:11:00
Bloggen är under ombyggnad så det kan se lite störigt ut här ikväll, men det ska hoppeligen bli mot det bättre!! :)
3 år och 5 dagars skillnad
2014-09-28 @ 13:43:00
Jag älskar ju att blicka tillbaka i tiden, och när jag kollade in Mattis Sukuposti såg man så så bra de förändringar vi gjort tillsammans. Dessa två bilder är från år 2011 och 2014, alltså för att vara exakt visar dessa utvecklingen vi gjort på 3 år och 5 dagars tid, för exakt den tiden skiljer bilderna sig åt.
Första bilden är från vårt första träningsläger tillsammans och andra bilden är från senaste Nipsuträning. Shit, tänk att det om ett halvår gått 4 år sedan Matti kom in i mitt liv. Vad tiden går fort, och vad mörk Matti var då tidigare???
Rolig överraskning
2014-09-16 @ 08:45:09
Vilken rolig överraskning så här på morgonkvisten då jag ska logga in på bloggen och ser mig och Matti på första sidan. :)
Så god morgon på er med! Och om det är nya läsare som kikar in här, välkommen och hoppas du gillar vad du ser och läser!
Nu är den här!!
2014-08-28 @ 18:07:53
Fantastiska bilder av Heidi
2014-07-14 @ 08:31:10
Min prins
2014-07-12 @ 10:37:01
Det finns inte ord som beskriver den kärlek jag känner till denna häst! Han må inte vara den elegantaste i andras ögon, men i mina ögon är han bäst på alla plan.
Min fina, fina Matti! Här är de första bilderna som Heidi Järvi tog på oss igår! Kiitos paljon Heidi!!! <3
En dag vid Vasa Hubertus
2014-07-11 @ 20:24:00
Foto: Heidi Järvi
Här är alltså slutresultatet från gårdagens photoshoot vid stallet. Hjälp som vi skrattade när vi fjanttade omkring! Jag tycker hela situationen bara var så humoristiskt, för där var vi tre fjanttar i bikini och tvättade Hilton som var stoltare än stoltast att få vara i centrum. Runt omkring alla våra fjanttiga försök till poserande åt fotografen Heidi och hennes kamera och blixtrar, höll de andra i stallet på med sina vardagsgrejer i vanlig ordning. Några red på ridplanen framför oss och någon red ut i terräng osv. utan att höja några ögonbryn eller intresse att beskåda cirkusen vi höll på med, haha, alla är väl vid det här laget så vana i stallet med att folk busar med det ena och det andra, så när vi tre fjanttar står i bikini och dränker varandra med såpa och vatten framför en kamera höjer ingen på ögonbrynet, de förvånar ingen!
Jestas vad jag tycker om Vasa Hubertus och alla männiksor där i! På andra ställen skulle det kanske suckas eller vara största happeningen när något sådanthär skulle äga rum, men icke vid Vasa Hubertus, där har alla knäppjökar samlats och får mer aoch mindre fiffiga ideer,haha! Jag är så glad att jag nu har en så här rolig bild med goa vänner att rama in, vem har det lixom?
Tillbakablick - Vår första tävling
2014-06-18 @ 15:06:00
Älskar tillbakablickar <3
Små saker som betyder mycket
2014-05-06 @ 12:36:00
Pojkvännen idrottar mycket och är både ut på långa cykelturer och löprundor. Han har vant sig med hur mycket av mina tankar som går åt Matti och hur mycket den hästen betyder för mig så har han börjat inse. Så nu i min svacka med ork och sådant så skickar han nu som då bilder på Matti som meddelande till telefonen om han tagit en löprunda förbi stallet eller liknande. Så när jag fick denna bild här om dagen kändes det mycket bättre. Min fina älskade häst och fina pojkvän!
För Mattis del så har det varit lungt med programmen, vi har mest bara varit i terräng och lekt på ridplanen. Jag tror det börjar närma sig över 1 vecka sedan jag red ett ordenligt dressyrpass. Ikväll kl. 20 blir det terräng igen och då i sällskap av hundarna och min mamma. Men för min del löns det inte att försöka rida seriöst när orken är slut, jag måste få ha ett ställe utan krav, och det stället har alltid varit med Matti, så vi är skogsmullar och har kvalitetstid nu istället. Fast igår var jag tvungen att ringa i sista minuten till Johanna om hon kunde ta med Matti i terräng med hennes syster för jag skulle omöjligt hinna med allt skolarbete och motionera Matti, så de red en 45 min terrängrunda då och mitt samvete lättades.
Men bara 3 veckor till med denna stress, sen kanske hjärtklappaningarna, huvudvärken och stressen slutar och jag blir mig själv igen och jag har ork och motivation att fokusera på ridningen då det då bara är jobb + Matti + examensarbete kvar. I morgon ska Matti få behandling av musklerna genom massage eller akupunktur, så vi får se då vad P säger när han undersöker Matti.
Svacka
2014-05-01 @ 16:23:36
Vi har en lite svacka nu när det kommer till motivationen. Matti har inte kännts 100 och jag är helt slut i skalle och kropp. Det är mycket på jobbet och ännu mera i skolan så jag vet vissa dagar varken ut eller in.
Inatt vaknade jag kl 05 med lindriga hjärtklappningar, och här om dagen trodde jag hjärtat var påväg att dunka ur kroppen. Det är inte helatiden utan kommer i vågor så inte är det farligt, jag vet ju det beror på stress så därför är jag inte rädd. De borde lugna ner sig i maj, hoppas jag.
Men därför är bloggen sjukt tråkig just nu för jag har motivationen i botten och inte den muntraste. Hoppeligen hittar jag tillbaka till motivationen, men just nu känns ridningen blä med alla krav och måsten, så därför kräver jag inte mycket nu av Matti, för det blir pankaka när jag har fel attityd där uppe på ryggen och jag blir frustrerad då det inte går som jag vill
Ypäjä i film
2014-04-16 @ 15:02:40
Jag filmade lite bakom kulisserna när vi var i Ypäjä. Skulle nu i efterhand tycker jag borde filmat mera, men här kommer en liten film från både bakom kulisserna och snuttar från Sophias ridning! :)
Se och njut! :)
Ypäjä i text och bild
2014-04-16 @ 11:30:00
Nåjaa, nu kan jag äntligen sitta ner och skriva lite om helgen. Det tog ett tag eftersom det var deadlines i skolan och en häst som skulle motioneras + jobb och närvaro i skolan så tiden räckte inte riktigt till för att sitta och blogga, MEN nu har jag en timme över!
Helgen spenderades alltså i Ypäjä som hästskötare och hjälpreda åt min fina vän Sophia och hennes hästar. Jag fick äran att vara Zebbes hästkötare och det var mig absolut inget emot eftersom hans personlighet faller mig mycket väl i smaken, och så är han ju skimmel, hehe!
Lördagen började med att lasta in hästarna lite före kl 10 och åka iväg strax efter på lördagsmorgonen. Vi hämtade upp Natalite som var den andra hästskötaren och blev Hiltons hästskötare. Vägen ner mot Ypäjä gick grymt fort eftersom vi hade så roligt i bilen och skrattade och pratade i ett.
På plats lastade vi ur hästarna och lastade av alla grejer färdigt från transporten så vi i lugn och ro kunde sitta och kika på andra duktiga ryttare som red i olika klasser innan det var Sophia och Zebbes tur att prestera senare på kvällen.
Sophia hoppade upp och började rida iväg mot ridhuset och värma upp och man såg Zebbe var ganska stark och inte riktigt lika elastisk och fin som han varit hemma. Men de red igenom banan och slutade på 60,877%, vilket jag tycker är mycket fint med tanke på hur stark han blev på banan och de red Intermediate I.
Det är alltid så motiverande att se Sophia rida, hon är så duktig och rider så snällt. Det var förvånandsvärt många ryttare som inte klarade av att rida sin häst så fint som en del klasser ändå kräver, så det kändes skönt att se då jag alltid fått för mig alla på den nivån rider lika fint och nätt som Sophia.
Efter Zebbes och Sophias ritt så satt vi en stund och kikade på andra som red innan vi börjde bege oss mot hotellet för att äta och sova.
Följande dag, alltså söndag så var det Hiltons tur att visa sig från sin bästa sida. Vädret var dessvärre allt annat än mysigt och det regnade och blåste så man frös en hel del! Så dagen började efter frukosten med att Sophia städade boxarna och jag och Natalie gick ut med hästarna och gå för att få låta dem sträcka på sig. Hilton var redan här taggade och lilla Natalie såg extra liten ut när Hilton började skutta och blåsa upp sig när han såg något skrämmande, haha. Zebbe var också taggad och passade på att busa till lite när Hilton tog något skutt. Men det är ju viktigt at sträcka på sig och få lite morgon gymnastik så här fick hästarna verkligen sträcka på sig när det skuttade som kaniner hit och dit på parkeringen i ena ändan av longeringslinan och vi fick snällt stå och försöka lugna ner hsätarna och vänta på att de skuttat färdigt i andra ändan.
Sedan var det dags att fixa till Hilton, och som han njöt. Dagen innan hade han tittat på oss alla tre som han skulle ha sagt "Halo, jag är också här!! Kom och fixa mig också!!!", så ni kan ju tänka er hur stolt han såg ut när han fick bli flätad och putsad från topp till tå.
Min fot hade börjat värka en hel del efter morgonpromenaden i sanden med hästarna, så Natalie var snäll nog att gå med Hilton till manegen i regnet medan jag och Sophia tog bilen. Men det gick bra och Hilton var taggade!
Väl vid manegen och uppvärmningen såg Hilton verkligen fräsh ut och visade sig från sin bättre sida. Alla andra hästar såg så obetydliga ut när denna stora Black beauty tog plats på arenan med Sophia i sadeln och de red till sig hela fantastiska 68,00% i Vaativa B på nationell nivå!! Helt fantastiskt och troligen personbästa för Sophia. Så vi alla 4 var helt saliga, häst som människor och vi visste det skulle bli en vinst eller andra placering, och det blev en andra placering och vi alla svävade på rosa moln. Vilken fantastisk häst, vilken fantastisk ryttare!!
Hemresan gick lika fort som ditresan när man hade så fint sällskap. Vi firade med pizza och godis på hemvägen och det smakade så bra. Tack Sophia och Natalie för en välbehövd rolig helg! Detta gör jag gärna om!
Skolarbeten upp i skyarna
2014-04-14 @ 20:03:29
Update om helgen kommer, just nu sitter jag jag med skolarbete upp över öronen, men senast i morgon kommer lite bildbomber från helgens bravader i Ypäjä och kvällens ridlektion för Nan Ekblom.
So stay tuned, jag lovar ni inte blir besvikna!!
Natalie och Hilton III aka påtända ekorren Hille, och jag och Zerleone aka påtända Bambi-Seppo
<3
2014-04-13 @ 12:46:00
Någon som älskar mig
2014-04-12 @ 12:46:00
och jag älskar dem <3
Mitt liv om 20 år
2014-04-11 @ 12:46:00
Om 20 år är jag 43 och Matti 29. För det första hoppas jag Matti lever sitt pensionärsliv fortfarande med mig, om inte så att han fick göra det de sista åren. Jag hoppas jag och min pojkvän då bor i vårt hus i Karperö och har en frisk och fin familj, och jag trivs med det jag jobbar med och allt jag gjort i mitt liv so far.
Skulle jag fått samma fråga för några år tillbaka skulle svaret säkert varit i stil med "jag hoppas jag rest mycket, blivit rik o bla bla..", men det är inte viktigt för mig längre, eller klart det är viktigt, utan pengar kommer man inte långt, och jag älskar att resa så visst hoppas jag att jag haft möjlighet att resa något, men det är inte viktigast!
Med Matti hoppas jag att vi haft otroligt roligt tillsammans och jag kunnat starta min verksamhet gällande terapiridning och terapigrupp för ungdomar/barn i stallmiljö. För jag vill kunna ge tillbaka vad andra gett till mig och hjälpt mig via hästarna när jag behövt terapin och mått dåligt som yngre. :) Gällande tävlingar hoppas jag självklart vi kommit högre upp i klasserna och kunskapsmässig, men mera än till medelsvåra klasser tror jag inte vi kommer att komma, om vi helst kommer dit, det får vi se om 20 år hur långt vi kommit, hehe.
Haha, jag låter som en gammal tant! Men jag kräver inte att så märkvärdiga grejer har hänt, så länge jag och Matti fått ha roligt och vara friska tillsammans, och jag är lycklig med min familj!! <3
Någon jag träffar vardagligen
2014-04-09 @ 12:46:00
Jag träffar inte ens min pojkvän dagligen även om vi bor i samma lägenhet, med det är p.g.a. arbetet. Så Enda varelserna jag träffar vardagligen är Matti och mina älskade katter! Just därför förstår jag inte hur en del människor tycks ha så svårt att förstå hur mycket djur kan fylla nes liv med kärlek.
Jag antar det är just p.g.a. mina djur som jag har så lite extra tid också. Klart jag ibland suktar efter den där lediga dagen då jag bara skulle kunna ligga i soffan en hel dag och ta det lugnt, men jag klarar inte flera dagar än 1 eller max två. När det var pampas veckan och det var mellanfest i 8 timmar klättrade jag på väggarna av att jag var uttråkad, jag ville ha program och tyckte inte alls det var så roligt som de andra att sitta utan att göra något annat än dricka i 8 timmar. Men jag antar det blir så när man är van med program från morgon till kväll och de minuterna man får andas där emellan så utnyttjar man till max åt avkoppling, men blir det längre stunder klättrar jag på väggarna. Så tur för mig är väl att jag har min häst som tar upp 1,5-3 timmar per dag utöver studier på fulltid + skoluppgifter + jobb.
Mina dåliga/bra sidor
2014-04-08 @ 12:45:00
Dåliga:
- Har svårt med misslyckanden
- Höga krav på mig själv
- Tänker för mycket vad andra tycker och tänker om mig
- Lägger keppar i hjulen för mig själv p.g.a. ovanstående
Bra:
- Omtänksam
- Vill så mycket
- Lär mig snabbt saker
- Älskar utmaningar som är ribliga att klara av
- Djur tycker om mig tror jag för att jag är bra på att se dem som individer och få dem känna sig älskad
Hoppning eller dressyr?
2014-04-07 @ 12:45:00
När jag var yngre tyckte jag att de som höll på med hoppning var de ryttare som inte orkade kämpa med ridningen och ville ta en short cut inom ridningen, eftersom jag då tyckte hoppning var så enkel då det endast var att strya i galopp mot ett hinder och så gjorde hästen resten. Till en viss nivå kanske det är så, men när det kommer till höjder kan man inte bara åka med i hoppning, klarar man inte av att kontrollera hästen blir hoppning farligt, så det finns nog en liten dressyr-petandet inne i hoppningen också. ;)
Men idag förstår jag hur otroligt svårt båda grenarna är. I Dressyren kanske man behöver mera tålamod och man måste vara perfektionist och tycka om "små petas", medan i hoppningen behöver du tålamodet på ett annat sätt och enormt med mod, vilket det sistnämnda jag inte besitter särskilt mycket av och därför håller mig till dressyr.
Jag gillar dressyren då man fokuserar på grundtanken inom dressyren, alltså att det skall vara harmoni mellan ryttare och häst, och med så små kommunikations medel, därför tycker jag det är synd att man i högre klasser måste lägga in mera metall i munnen på hästen och MÅSTE ha sporrar när man rider. Men förutom harmonin så gillar jag att det är varje steg som ska kontrolleras och att det kräver så mycket av ryttaren i dressyren, hur man får de fina i hästen att synas och tanken av att en dag kunna göra passage och piaff känns häftigt även om den nivån är långt borta för oss ännu, men tanken är motiverande, att EN dag!
Fast när det kommer till att se på tävlingar är hoppningen helt klart roligare att titta på eftersom det är mera spännande, men när man känenr de som rider är dressyren helt enkelt överlägsen!
