Dressyrprogrammet

2013-07-20 @ 23:33:00
Jag vet inte vad jag riktigt vad jag ska säga om dagens ritt. Jag tror jag aldrig ridit så dålit och Matti ALDRIG varit så där trög tidigare. Mitt mål var att komma över 60% eftersom det ändå var lätt B vi red, men det gjorde vi inte. något på 57% hamnade vi på och 5e sist eller något liknande.
 
På uppvärmningen hade jag stöd av min tränare Lena som steg upp tidigt en lördag för att komma och hjälpa mig med framridningen! Jag var så nervös så jag är evigt tacksam att hon var med mig på plats! Jag förstår inte vad som hände, för det var rena raka motsatsen till känslan jag hade på torsdagen! På framridningen och inne på banan dog motorn helt på Matti och jag fick jobba arselt av mig för att hålla igång traven. Pappa filmade ritten och det såg rent ut sagt förjävligt ut, så jag tror inte jag kommer ladda upp den hit för jag har inte ridit så dåligt nu på sistone och känner inte för att göra mig till åtlöje! Så detta tog verkligen på självfötroendet, för jag skämdes verkligen när jag red ut från banan! Galopplyften gick åt skogen och kom allt för sent eftersom Matti var bakom skänkeln hela ritten, så det kändes som man var en nybörjare igen som inte kunde lyfta galopp..
 
Matti är jag inte arg på, han gjorde det jag bad om, det är min prestation och nervositet som jag är besviken på. Jag var så nervös så jag började gråta när jag kommit bort från banan och frustationen var hög så när nervositeten började släppa kom tårarna. Kände mig som en löjlig 5-åring, men kunde inte hjälpa det, jag var så besviken över ritten. Speciellt då det gick bra på torsdagen!! Som tur har jag en fantastisk tränare som kom med de rätta kommentarerna och lät mig gråta en stund så jag sen kunde skärpa till mig!
 
Men nu är det bara att tagga om och sikta in oss på nästa tävling som är vid J-PR 4.8. För många av mina missar eller vad vi nu ska kalla dagens fiasko så beror på orutin, så det är bara att rida flera tävlingar och flera banor och fundera vilket träningsupplägg som passar Matti bättre före tävlingar. Jag hamnar också på att kika om jag får med mig någon hästskötare och kusk till Jakobstad 4.8 bara, för på bortaplan tror jag nog jag kan behöva assistans då jag är så orutinerad ännu. ;)
 
Men nu bilderna från den katastrofala ritten!
 
 
 
Även biledrna utstrålar tröghet. Alla foton har Sara tagit i vanlig ordning!

Kommentarer
Postat av: AnnaK

Så synd att du inte tyckte att ni presterade bra, bättre lycka nästa gång! Det är helt normalt att vara supernervös på sin första regionala tävling.

2013-07-21 @ 10:05:37
Postat av: Linda

Det är ju tyvärr bara så att våra älskade djur läser av oss för bra då det gäller nervositet, rädsla, glädje och om man är arg. Fast det inte syns på människan så märks det på i alla fall hästar och hundar att de klarar av att läsa av en väldigt bra och utstrålar det människan känner. Är jag nervös då jag ska ut på banan med hundarna så syns det i deras sätt att aggera och vår tik rymmer då från banan och vill inte vara med längre och springer till sin tryggabur vid sidan av banan medan hanen visar det på så sätt att han utför nog alla hinder men låååångsamt och trögt bara för att få mej att bli mindre nervös och koncentrera mej mera på honom.

2013-07-21 @ 12:15:02 / URL: http://linzun.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo