Idag blev det verkligen en tuff dag för mitt psyke då vi hoppade specialhinder. Illamåendet var igång redan i uppvärmningen och jag var aningen nervös hela dagen inför lektionen. Men i det stora hela gick det bra. Vi kom över alla hinder utan att vägra och Matti var piggare idag så jag behövde inte driva på hela tiden, men då igen har jag svårt att få ihop honom i galoppen i hoppsadel då jag är van att få ha långa stigläder och sitta så djupt i sadeln som jag bara kan, så galoppen blir inte aktiv och kort utan slö eller lång och snabb.

 

Jennie är ju bara för toppen och peppande, känns tryggt att hoppa för henne eftersom hon vet mina mentala begränsningar och tvingar mig inte till mera än jag klarar av för stunden, och såklart berömmen hon ger. När man är osäker behöver man mycket beröm för att våga tänja på gränserna. Vi hoppade faktiskt flera hinder som var 80 cm (rättuppståenden endast, men ändå) som var specialhinder så med det konstaterandet är jag nöjd. Oxrarna vågade jag inte med vattenmattan under hoppa högre än 70cm, och muren har jag ingen aning om hur hög den var, kanke den också var bara 70 cm?

 

Matti är bara bäst, han är så snäll med mig som är så hopprädd även fast han inte är den bästa på hoppning han heller! Kanske jag ännu i vinter övervinner rädslan vid 80 cm så att jag kan delta i någon 80 cm hoppklass nästa sommar? Vi får se.. Videon från dagens lektion kommer upp senare, ni får nöja er med några  printscreens från filmen nu till att börja med..