Idag hade Matti verkligen vinden i sig. Vi red först ut i terräng 30 min i sällskap av Lotta på sin Carre och Rebecka med sin nya häst Tore. I terräng skötte Matti sig bra som vanligt, mera på G kände jag av att han var men inga svårigheter, mera observant för omgivningen bara och glad.

 

Eftersom vi bara skrittade i terräng tänkte jag att jag skulle rida lite trav i manegen innan han fick gå in i stallet, men väl i manegen gick han på helspänn när ena dörren i bortre ändan av manegen rörde på sig i blåsten och gnisslade i gångjärnen. Så skrittandet gick ut på att få Matti att slappna av och sedan hoppade jag av när han slappnat av en stund och så hämtade jag repgrimman och långrepet och tränade effektivt  i över 1 h från marken eftersom Matti kändes så låst från ryggen. Det tog nästan 45 min innan Matti började vänja sig med ljudet utan att springa iväg.

 

Jag hade honom på en liten cirkel runt mig och där på cirkeln fick han stanna, gå något steg stanna osv. Jag försökte ha någon uppgift åt honom hela tiden för att få honom att tänka på annat än ljuden, men här noterade man ganska så tydligt hur instinkterna att fly är starka hos hästar. När jag hade Matti att stå stilla längre stunder såg man med bara ögat hur han spände musklerna och gjorde sig redo att fly när blåsten kom igång och han var tvungen att stå med en halv meters mellanrum till den stora dörren som förde allt ljud. Ibland sprang han iväg men mot slutet vågade han stå längre stunder bredvid dörren trots allt ljud den förde.

 

Blåste saktade i vart efter som och det var inte lika stora utmaningar efter 45min så jag passade på att träna vallning i trav och att jag sprang bredvid och hade honom att göra skänkelvikningar och öppnor, det gick riktigt fint, bättre än jag trodde, så vi avslutade med lugn och två nöjda individer efter 90 min träning.

 

Det var meningen att Matti skulle ha en lättare träning idag, men när han var på det här humöret så känner jag alltid jag måste ge den mentala stimulansen åt honom så han blir trött i knoppen och inte bara kroppen. På bilderna ser man ganska bra hur han spänner sig och inte kan slappna av helt och hållet bredvid dörren på blicken och musklern. Men han kom ändå långt eftersom han stod kvar även om han tydligt visade det var obehagligt genom att spänna varenda muskeln i kroppen så man ser det på flera kilometers håll.