Idag tänkte vi med Calles ägare att de skulle få busa själva på ridplanen och få bort överloppsenergi i det fina vårvädret. Först gick både Matti och Calle och rullade sig och myste i solen innan de började springa.

 

Men när de väl började busa loss fick Calle fnatt och blev riktigt arg på Matti och jagade honom varv på varv på varv och bet på honom och efter honom. Jag har aldrig sett Matti springa så fort. Stackaren!! De hade nog något otalt de där två grabbarna då Calle mitt i allt blev så arg på Matti. Vi fick till sist ta fast grabbarna så inte någon skulle skada sig, för när Matti ville stanna och hämta andan var Calle genast på så Matti började studsa med bakbenen för att markera att han ville vara i fred, så då tog vi isär dem och varvade ner dem. Matti andades så tungt när jag fångade honom, men som tur lugnade han sig nog snabbt, men vi promenerade ändå ca 15-20 min då han ändå sprungit allt vad han orkat varv på varv på varv utan att få stanna, gulle vännen min då!

 

Om man skulle förstå sig på dessa hästar alla gånger, för i början var de så bra kompisar och sen igen när de var fast, men när de började busa blev Calle sur på Matti och jagade nästan skiten ur honom, när jag ledde honom och varvade ner honom behövde han göra nummer 2 flera gånger i alla fall ;)