Pojkvännen idrottar mycket och är både ut på långa cykelturer och löprundor. Han har vant sig med hur mycket av mina tankar som går åt Matti och hur mycket den hästen betyder för mig så har han börjat inse. Så nu i min svacka med ork och sådant så skickar han nu som då bilder på Matti som meddelande till telefonen om han tagit en löprunda förbi stallet eller liknande. Så när jag fick denna bild här om dagen kändes det mycket bättre. Min fina älskade häst och fina pojkvän!

 

För Mattis del så har det varit lungt med programmen, vi har mest bara varit i terräng och lekt på ridplanen. Jag tror det börjar närma sig över 1 vecka sedan jag red ett ordenligt dressyrpass. Ikväll kl. 20 blir det terräng igen och då i sällskap av hundarna och min mamma. Men för min del löns det inte att försöka rida seriöst när orken är slut, jag måste få ha ett ställe utan krav,  och det stället har alltid varit med Matti, så vi är skogsmullar och har kvalitetstid nu istället. Fast igår var jag tvungen att ringa i sista minuten till Johanna om hon kunde ta med Matti i terräng med hennes syster för jag skulle omöjligt hinna med allt skolarbete och motionera Matti, så de red en 45 min terrängrunda då och mitt samvete lättades.

 

Men bara 3 veckor till med denna stress, sen kanske hjärtklappaningarna, huvudvärken och stressen slutar och jag blir mig själv igen och jag har ork och motivation att fokusera på ridningen då det då bara är jobb + Matti + examensarbete kvar. I morgon ska Matti få behandling av musklerna genom massage eller akupunktur, så vi får se då vad P säger när han undersöker Matti.