Började så skratta då jag fick på jobbet meddelande av stallmästaren att Mattis och Alizones hage gått sönder. Inte skrattade jag åt att hagen var sönder (den svor jag åt) men jag skrattade åt hur meddelandet av henne sedan fortsatte. Alizone hade haft lajbans och farit till stalle när staketet gått sönder, medan fegisen Matti stannat inne i hagen och inte vågat gå över trådarna som låg på marken! Alltså jag dör, han är så fruktansvärt söt och go den där hästen. Jag kan riktigt tänka mig hur Alizone galopperar iväg och Matti står där vid hagränsen och tittar frustrerat ner på tråden och upp på Alizone, ner på tråden ännu mera frustrerat och sedan igen upp på Alizone som springer iväg mot stallet, haha!

 

I morse då jag själv var till stallet innan jobbet hade jag tänkt longera över bommar (såg en bra inspo-video på youtube), men så började det regna just då jag kom till stallet och jag tycker nog att vi är för söta för regn så jag sprang efter Matti till hagen och tog for honom till manegen istället och så började vi med  frihetsdressyren istället. Matti var såååååå duktig. Han sprang runt på en volt i alla gånarter löst och bytte klanderfritt varv på kommando.

 

Vi tog en mega upp-putsning i boxen efter frihetsdressyren och sedan tog vi en 30 min promenad i skogen var lite ledarskapsövningar ägde rum och Matti var i sitt ässe. Jag fokuserade på långt grimskaft och försökte med energi öka takt och sakta in utan att behöva röra grimskaftet. Detta gick över förväntan!! Till sist övade vi också på att låta Matti gå först på mitt kommando och jag bakom, vilket Matti brukar bli för osäker för, men gubben min va riktigt duktig idag och stannade och kollade läget med mig enbart ett par enstaka gånger. Till sist kunde vi jogga med att han var framför på mitt kommando men JAG som var bakom bestämde takten utan att i princip hålla i grimskaftet. DET var häftig känsla då vi var i det fria och så många faktorer som kunde ta hans uppmärksamhet, men han lyssnade helatiden på mig och min energi och trots det lösa grimskaftet och mig bakom stannade han när jag saktade i utan att grimskaften hann bli spännt och ökade takten då jag började öka min energi där bakom. Nästa gång ska jag ta ännu längre grimskaft så han får ta ännu mera ansvar under vår promenad! För tragiskt nog har jag lte glömt hur roligt det är att jobba med den här hästen från marken. Men nu nya tag!