Vilket lyckorus jag har i kroppen! Men samtidigt smyger rädslan "när vänder det?!" sig  på. Mattis ben är nu normalt tjockt och såret ser helt ok ut. sårvården fortsätter men bara en gång per dag nu. Igår tog vi en promenad och idag red vi i terräng och avslutade på ridplanen. 

 

Jag har valt att ta det  långsamt med att vänja Matti med kärror eftersom han reagerade så starkt första gången. För de som inte vet/minns så var Matti väldigt skör och osäker individ när jag började med honom och jag vet och har sett hur fort du kan mista hans förtroende, medan om du ännu har hans förtorende går han genom eld och vatten för dig. Därför var det först idag som jag satte mig upp på ryggen när de körde förbi med häst och kärra och det gick super bra! Först red jag på avstånd (då vi kom tillbaka från terräng) och då tittade nog Matti med sådan blick och jag kände hjärtat på honom började slå fortare, så när vi kom till ridplanen och nollställt läget hoppade jag av och gick med honom när de travade förbi. Det gick riktigt bra och så var stallsägaren så otroligt snäll att han kom och hjälpte mig att vänja Matti genom att har svängde in med sin travhäst och kärra på ridplanen så Matti skulle få bekanta sig. Inga problem här heller, så jag hoppade upp på ryggen och inga problem där heller fast vi red och de skrittade med kärran på ridplanen. Jag är så tacksam för det visas respekt och tas i hänsyn att jag vänjer in honom, det har jag absolut inte förväntat mig. Ges rätt förutsättningar att lyckas så lyckas alla hästar. <3

 

Sedan red jag ca 20 min på ridplan i alla gångarter och Matti kändes mjuk och fin. Aningen trög sidvärtes, men det blev ju också oplanerad 1,5 vecka ledigt för stollen. Här ser man nu då hur gott det gör att han får gå i stor hage, röra på sig mycket under dagen, för även om jag inre ridit dressyr sedan vi flyttade från Hubertus var han hur trevlig som helst. Han lyssnade bra och var mjuk i handen. Det här kommer nog bli hur bra som helst fast vi är utan manege! Man måste bara vara kreativ i träningen nu när man är utan manegen.