Andra dagen i nya stallet och vi anpassar oss fint. Nu de första dagarna står Matti i en liten hage som tillfälligt gjorts i den större hagen var flocken går. En liten eltråd skiljer hästarna åt, men tillåter dem att snusa och fnysa på varandra. Matti stod hur lugnt som helst både igår och idag i hagen då jag hämtade in honom. 

 

Igår var Matti ledig och idag skulle ha också få ta allt med ro och tanken var att i morgon gå ut och gå på området med honom och vänja honom, men ivern tog i mig idag så vi gick ut i mörkret vilket kom att bita mig i baken senare.. Matti är en häst som respekterar människor väldigt bra och springer inte över en, men han är bara en häst så man kan aldrig veta till 110% om han blir rädd. I få situationer blir han rädd, men om han blir rädd är det ofta mörekr inblandat och att han hör något han inte ser och förstår inte vad det är som låter.. Den situationen kom såklart idag.

 

Jag hade bjudit in mig på att följa med en annan kvinna i terräng och jag gick ut på gårdsplanen för att vänta. När vi stod där till en börja lugnt så fick Matti plötsligt syn på ett blinkande ljus  ca 50-80 m framför oss (en ryttare som red längs travslingan). Ännu här var Matti bara fusen till is och tittade efter det blinkande ljuset. Men sen kommer en travhäst längs slingan som Matti inte alls förstod vad var för något. Så här dansade Matti lite runt en och jag konstaterade att jag för första gången på väldigt länge får gå in i stallet och byta till träns, för Matti var verkligen rädd för travhästen och sulkyn. Så in begav vi oss efter tränset och ut igen och vårt sällskap, en trygg häst vid namn Ville, stod och väntade på oss. Så vi begav oss promenerandes mot slingan travhästen och ekipaget just befunnit oss på och Matti var på hel spänn. Men trots det lyssnade han fint på mig och sakta in men dansade bredvid mig på tå. När Matti lite lugnat ner sig så dyker travaren upp igen och Matti fryser till is. Här borde jag ha kanske viftat med armen eller något för att visa travaren skulle sakta ner, men det var även en ny situation för mig så jag pratade bara med Matti och försökte ge honom utrymme att inspekter och inte känna sig trängd. Mattis inställning såg jag var att vända åt andra hållet och spirnga iväg brot från travaren som kom emot, men han tyr sig så mot mig så han gjorde det inte och TJOFF så var travarenf örbi och Matti hade hållits på kanten men mycket skärrad. Men när vi kommit bort från slingan var han sig själv igen.

 

Så jag pratade med den trevliga ägaren till stallet och vi ska tillsammans fröska vänja Matti med att acceptera travhästarna med sulky efter sig. Så vetja det här ska han vänja sig också vid. Men det blir nog från makren x-antal gånger nu här i början då det är då Matti känner sig tryggast. Haha, vem vet, kanske jag kör in honom också i samma väva?