Ni får tycka jag är fånig om ni vill, men när det kommer till Matti kan jag inte kontrollera mina känslor. Har gråtit hela vägen hem från stallet ikväll och ska ringa Losvikas i morgon och se ifall de har möjlighet att röntga Mattis ben eller om jag måste ringa till någon annan veterinär. Matti är så sjuk på området var griffelbenet är, så jag vill inte ta några chanser utan få svart på vitt om det bara varit en jävla smäll han fått mot benet eller om det är griffelbenet som tagit stryk och är av???!!!

 

Jag åkte ut i morse för att ta hand om benet och även nu på kvällen var jag ut till stallet och tog hand om det igen. Visst var området runt karleden inte lika svullet men benet är ordentligt sjukt och området vid griffelbenet är svullet. Konstaterade också ikväll att det inte är själva såren som ömmar så fruktansvärt utan det är just området vid griffelbenet, alltså 2-5 cm under det största såret.

 

När det kommer till hästarnas ben, och bara tanken av att något skulle vara av gör att jag nästan får panik!! Jag vill ha min häst i många år och jag avskyr att se honom ha ont, det gör ont i hela mig då! Jag har ju hört och haft flera vänner somt tvingats avliva sina hästar p.g.a. något i benen. Så därför är jag livrädd för att det ska vara något allvarligt med Mattis ben och jag vill fara och röntga benet. Jag har bara svårt att tro jag får en tid som skulle passa just då jag inte är i skolan, men Mattis välbefinnande går före skolan. Mammor får ledigt när barnen är sjuka, så känns det nu också, det borde finnas förståelse från lärarnas sida att Mattis ben ska röntgas ocht tider är svåra att få!

 

Jag är faktiskt orolig för min älskling, så jag får faktiskt vara ledsen, tårar hjälper inte Matti att bli friskare i benet men jag har svårt att kontrollera mina känslor när jag tycker så förbaskat mycket om Matti, så det hjälper inte att säga "skärp dig!", sådan här är jag, acceptera det!!