Både jag och Matti njuter!
2016-02-20 @ 19:24:57
Som jag och Matti njuter av livet just nu! Om vi bortser från såret som till sist gjorde Mattis ben så svullet så vi fick påbörja antibiotika igår.. så bortsett från det njuter vi för fulla muggar av livet! Jag utnyttjat Mattis sjukledihet emd att vänja valpen med stallet och det har fått över förväntan! Mitt hjärta blir så varmt när jag ser hur Nalah ser hur snäll Matti är och de snusar på varandra och ser varandra djupt in i ögonen! Matti slickade till och med på Nalahs huvud idag och Nalah slickade på Mattis mule snabbt tillbaka! Jag smälter! <3 Nalah fick också lära känna två hundar idag och det gick super bra och de lekte och hade så kul!!
Matti trivs i flocken och är rätt i rang nu. Matti ha aldrig varit någon ledarhäst och man ser han är så mycket lugnare i själen nu när han är låg i rang så som han normalt är. Visst får han se efter när de andra hästarna bossr bort honom från höet, men han är nog tryggast i sig själv när han vet någon annan har "huvudansvaret". Jag själv trivs också super bra i "min nya flock". Jag har blivit så fint emottagen och alla är så otroligt trevliga så jag förundras väldigt mycket hur mycket bra kvinnfolk som kan hamna på ett och samma ställe, det måste ju vara rekord, haha! Nej men vi trivs super bra och folk bryr sig om varandra i stallet märker man, vilket känns tryggt!
Gällande såret så har det aldrig gjort så Matti haltat, men det har bara blivit mera och mera svullet, så igår var jag väldigt orolig när jag åkte till jobbet, men idag har svullnaden gått ner och jag kunde andas ut. Så vetja vi fixar det här också, men det blev lite väl mycket veterinärkostnader denna månad då ena katten fick dyr veterinärsräkning i början av månade, hunden skulle vaccineras, veterinären var ut och tittade på mattis ben och sedan fick jag antibiotika utskrivet åt honom och det var inte billigt det inte.. Så knäckebrö och gröt blir det väl för oss nu då till sista februari, haha!
Jo just det ja, vi hann med en 1,5 timmes terrängrunda innan Matti blev skadad. Oj så roligt det var!! Red då ut med min barndomskompis som jag började hela hästfaderullan med kan man säga, nämligen Milla. Vi pratade såkalrt väldigt mycket gamla galna minnen som hade med vår hästhistoria att göra. Oj så trevligt det var! Matti var pigg som tusan men höldes bra i handen, men nrä vi sträckte fram i galopp på travbanan i slutet av terrängrundan blev hans å glad så han tog några glädjeskutt, inga stora, men tillräckligt för att påminna mig att jag ridit allt för oregelbundet på sistone då balansen inte är vad den brukar, haha!
Här nedan kommer lite bilder från de första dagarna till idag.
Bland de första dagarna då vi bekantar oss med området
Snygg-Matti
Så roligt att vara på samma ställe igen efter 10 år på olika stall.
Vändagen spenderades såklart med min bästa vän, Matti! Fast det gör vi ju alla dagar nu i och för sig och jag mår bra!
Sko på loss och sår att börja sköta, suck!
Som tur var det inte djupt, men på lite opassande ställe så svårt att plåstra om
Som tur har Matti inte haltat och annars varit sig själv
Nalah andra gången i stallet och redan mycket mera självsäker
Matti och Nalah nosar på varandra riktigt på riktigt för första gången <3
Kvällens nerkylning och sårtvätt!
Nalah inspekterar Matti som står och sover under sårvården
Kan man vara sötare?
Trött vovve som fått busa med två nya kompisar i stallet. Många intryck idag för en lite valp!
Perfekt start på dagen <3
2016-02-16 @ 11:21:14
Matti fick gå i en mindre hage idag ensam så såret får läka de första dagarna i lugn och ro. Knä var som tur bara en aningen svullet och eftersom Matti fick värkmedicin igår slapp jag enkelt idag att sköta om såret på morgonen.
Med mig hade jag valpen Nalah igen, och man märkte redan att hon var mycket modigare i stallet och näromgivningen. Vi gick till och från Mattis tillfälliga hage idag flera gånger och Matti gav verkligen Nalah en bra första kontakt till hästar. Lugnt stod han där och tuggade på sitt hö medan Nalah bekantade sig med alla lukter.
Vädret kunde man heller inte klaga på! Så en perfekt början på dagen om man bortser från sårvården! :) Ikväll kommer hovslagaren tu för att slå fast en ny sko på Matti och det blir att putsa om såret igen. nu under dagen får det luftast då han står ensam i hagen och vädret är vad det är. Men ikväll blir det nog att lägga om det så inte baketerire börja växa i det när han rullar sig i boxen.
Dags för sårvård igen
2016-02-15 @ 21:55:18
Nåja, nu har vi bitt 2 veckor i nya stallet. Här har allt gått bra. Helt underbart trevligt gäng i stallet som från dag ett gjorde att man kände sig välkommen. Ägaren av stallet är också super, och det är aldrig något problem när man undrar något.
Matti har fått en ny bästis, och som för 4 år sedan när Matti fann sin soulmate i ungäst islänningen Arn, så är det även denna gång en unghäst, Rasse, som gjort sig mycket bra kompis med Matti. De busar i hagen och man ser hur lycklig Matti är nu när han får busa i en 10 gånger större hage än den han haft och få gå och äta när han vill från höbeln och må gott i flocken.
Första motgången kom först idag. Jag hämtar Matti från hagen och ser inte något speciellt med honom först efterosm han står med sidan mot mig och vid höbalen. Han vänder enbart huvudet åt mig när jag kommer (precis som hanbrukar) och snusar lite på mig. Jag lägger grimman på honom och går iväg mot stallet. I vanlig ordning stannar Matti halvvägs i hagen och kakkar. Då först såg jag nrä jag vände mig om att han blöder från knä och det runnit ner på benet! Jag ser nu först också att han har tappat en sko.
Väl inne i spolspilat ser man såret bättre och noterat att det är ganska ytligt och ser ut som att något skrapat av huden. En spark är det knappast så knät inte hunnit svälla och såret ser ut som det gör (+ att en sko var borta). Troligen har han fastnat någonstans, eller så har de busat så mycket att när de stegrat sig mot varandra landat galet.
Veterinären var ändå ut på kvällen så jag fick värkmedicin åt Matti och höra av en veterinär att det bara är sårvård som gäller och några dagars vila från motionering. Han får gå i hagen som normalt och när han inte ömmat ta i gång honom igen. Lite haltade han när jag tog in honom. men om det beror på att han ömmade i hoven då han gick på isbitar eller om det är p.g.a. knä är svårt att avgöra.
Men värst ont verkar han itne ha då han stod och gäspade i stallgången medna knä kyldes ner med is. Det blir alltså sårvård morgon och kväll för gubben min nu då. Får flashbacks från 3,5 år sedan då vi kämpade med ett sår på benet. Vi får hoppas det här inte är lika envist! Som tur är det vinter nu så såret får läkas ganska så ifred. Hoppas bara skrället mitt har förstånd att inte busa lika vilt i morgon nu då, hehe!
Jag passade på att ha med mig min lilla hundvalp till stallet idag också för första gången. Så spännande det var tyckte hon! tveksam i början och lite rädd, men vart eftersom började hon utforska och fick mera mod till sig. När jag såg hunden min och hästen min där tillsammans blev jag så varm i kroppen. Sedan jag var liten har jag drömt om det här. En egen häst (ja nå det har ajg haft nu i 4 år) och en egen hund som jag tillsammans med kan rida ut i terräng med, jag på hästryggen och hunden spirngandes bredvid. Vilken dröm! Fast de blir nog väldigt mycket tränande tills vi är där, men en bra början är jag ju påväg med duktiga Matti och Nalah!
<3
Bästa vänner <3
2014-09-05 @ 19:59:14
Jag åkte ut till stallet igen på kvällen för att gå ut och gå med Matti en stund och kolla hur han mår, och sällskap fick vi av våra goda vänner hästen Zebbe och Sophia. Det är annars så roligt när Sophia flyttat sina hästar mitt emot Matti, för nu får han och Zebbe som kommer så bra överens gosa mycket oftare och snusa på varandra varje dag genom gallret. Haha, ja ni ser jut hur intensiva de var med gosandet på bilderna, och Zebbe tyckte inte alls det var någon kul när Sophia manade in honom i boxen tillbaka, haha! Zebbe ville ju gosa med Matti!! Vem vill inte det? ;)
Mattis mående var annars samma som i morse, lite vätskeansamling på höger bakben men det brukar han få efter hoppning eller lite hårdare dressyrträningar, så det är inget jag oroar mig för. Knäet hans var fortfarande kallt, så vi hade verkligen änglavakt denna gång! I helgen ska han endast linlöpas eftersom jag åker iväg med Sophia i morgon på morgonen till Helsingfors då hon ska delta i en clinic för den eftertrakatde Emile Faurie som tränar landslaget, så det ska bli minst sagt intressant att se hur han hjälper olika nivåer från LA upp till svår dressyr, jaa-a ni kan ju förstå hur glad jag är att få följa med när han tränar landslaget! WOW, kommer suga åt mig som en svamp och fota massor! Tack Sophia för att jag får följa med !! <3
Han tänkte skrämma ihjäl mig
2014-07-13 @ 23:15:00
Idag tänkte Matti skrämma ihjäl mig. Varför? Jo, för när jag kom till hagen innan mitt kvällsskift på jobbet så ser jag att hela området bakom ganaschen var svullet och jag blev genast rädd om det skulle gå på andningsvägarna. Jag kände på dem och de ömmade inget och Matti tuggade på den mat han hittade efter bästa förmåga och verkade normal.
Men ni kan ju tänka er paniken jag kände då jag visste jag inte har ett jobb jag kan lämna bort från men samtidigt ville jag inte lämna Matti utan att följa med hur det fortartade sig, behövdes veterinär, vad är fösta hjälpen vid anafylaktisk chock hos hästar?? Sådana tankar skuttade omkring i huvudet på mig.
Men som tur kunde goa Tina titta till Matti och höll ett öga på honom någon timme och skickade lugnande meddelanden till mig i jobbet. Men det blev ända att åka i racer fart till stallet efter jobbet för att titta till mitt hjärta, som precis som Tinas meddelanden beskrev, han var sig själv och svullnaden hade gått ner. Men jag ville ändå ta reda på för säkert, så jag gick ut och gå med bebisen min ca 40 min i terräng och närområdet för att se om han var som han brukade.
Men fy då så rädd jag hann bli! Usch, tycker inte om när djuren ens får några reaktioner, jag är alltid rädd det värsta!!
Förbannade hovar!
2014-06-21 @ 11:22:00
När jag kom till stallet i onsdags så ser jag till min förskräckelse att Matti trampat av sig BÅDA framskorna, så hovarna såg helt bedrövliga ut, MEN till min lycka har jag en så bra hovslagare som svarar genast man ringer och försöker alltid komma så fort som möjligt, så följande dag fick Matti nya skor och en ny salva vi ska prova att smörja fötterna med för att de ska läka ihop fortare och bli starkare! Så jag kommer skriva utlåtande senare om någon vecka hur jag tyckt produkten verkat!
Tack snälla rara Chirster då du är så toppen!!!
Så här trevlig såg framhoven ut när jag sprungit av sig skorna i hagen.. Suck, here we go again!
Matti är så söt, för Christer är så lugn med hästarna, så Matti står och gäspar varje gång han blir skodd av C
Christer skojade och sade att det är lite silver färg i salvan, så det passar ju ypperligt oss det då när vi (=jag) gillar bling
Efter skoningen gick vi på en 45 min lång promenad i skogen
Matti är så fruktansvärt go!
Efter promenaden fick Matti gå ut i hagen igen och jag passade på att städa ur hagen från skit igen. Sjukt hur mycket en häst skiter!! 11 högar på bara 6 timmar ;)
<3
Mattis sår
2014-06-05 @ 15:07:38
Så svårt att fånga på bild med telefonkamerna, men så här såg Mattis sår ut igår, dag 2. Både jag och Calles ägare hade tur att inget värre hänt, för då Calle börjat bli så där aggressiv mot Matti kan det ha gått illa om Matti fått för sig att försvara sig och säga ifrån, nu hade Calle bara fått en skråma som svullnad upp lite på halsen. Som tur.. Matti hade ju tyvärr några sår flera, men man vet aldrig med de här hästarna..
Nu väntar vi bara på att elen ska fixas till Mattis hage så ska vi prova med en annan häst. Så kanske redan nu i helgen ska vi prova med hästen Tore.
Fick ingen bra bild men här är det djupaste av såren, detta rann det blod ur när jag hämtade in Matti från hagen i förrgår, nu kom skuggan på så man ser inte hacket så bra.
och här är värsta stället som är upp på rumpan som var störst och ömmade, så jag skulle aldrig ha vågat lägga ihop dem igen ifall det skulle blivit några värre skador, nu var det som tur väldigt ytliga som läker snabbt och inte påverkar motioneringen av Matti.
Att hitta någon medryttare
2014-05-12 @ 10:28:47
Idag var jag till sjukhuset och diskuterade med en ortoped och fick rekommendationerna att operera foten. Jag skulle få en tid till hösten, men då mina studier skulle skjutas upp då jag är sjukskriven 2 veckor så var det inte ett alternativ, så det blev mera mot november, så då skulle kallelsen skickas ut.
Så det är ett bra tag dit, men jag tänker genast "vem ska motionera Matti?". Jag kommer vara beroende av andra i åt minstone 2 veckor och inte slippa ut till stallet ur som helst de första dagarna då jag har foten i paket, och jag vill som ni vet att någon ska ge Matti kärlek och omsorg, inte bara motion, eftersom de två försnämnda är det Matti behöver mest, ridningen är mera bara för min del, Matti skulle vara nöjd att bara gå i hagen och äta om han fick bestämma.
Visst kan jag rida utan stigbyglar igen, men de första dagarna tror jag foten kommer göra lite ont, så första veckan tror jag i alla fall jag behöver en medryttare, och sedan bara assistans följande 2-3 veckor. Fy då!
Denna underliga rygg
2014-04-23 @ 16:01:42
Jag tror inte annat än de gånger Matti haft ont i ländryggen-korsryggen beror det på att han blivit kall. För han hade en period här nu då han inte ömmade alls i ryggen, och sedan för någon dag sedan ömmade han efter att ha varit utan sadel på ryggen i 2 dagar, och de dagar jag ridit med sadel har han inte på sistone reagerat, så jag har svårt att tro det är sadeln som är opassande när han kan börja ömma efter vilodag?
Men den dag han ömmade så hade det varit ganska rått ute, så kanske han spände sig och förs? Jag vet faktiskt inte.. Men om 1 vecka ska han kollas igenom ryggens muskulatur av en, och jag får hoppeligen reda på då om det är muskulaturen eller om det går djupare.
Matti har kännts lite ojämnare i ridningen, alltså i hur han vill röra sig från dag till dag, så om det är något med muskulaturen kan det ju bra hänga ihop med detta, man vet själv om någon muskelt är sjuk hur det påverkar ens rörelseförmåga.
Vi får bara vänta och se..
Magnetröntgen
2014-04-22 @ 08:32:00
Nu har jag äntligen fått vara på magnetröntgen och 12 maj ska jag äntligen få prata med kirurgen, så vi får hålla tummar och tår att det är något som kan korrigeras med lite kirurgi, för jag vill inte behöva ha ont i foten längre efter arbetsskift och stallbesök eftersom jag på båda ställena belastar foten där fakturern är.
Tejp och värkmedicin och en bild med konstaterad fraktur kom jag hem med från läkaren i maj 2013
För de som missat har jag en stressfraktur/löparfraktur/Marschfraktur på ett knepigt ställe var man oftast inte har frakturer på, nämligen sesambenet. Lättast förklarat så ligger sesambenet i "knölen" under stortån på undersidan av foten, alltså vid trampdynan. Sesambenet är ett klotformat litet ben som man igentligen inte behöver. Funktionen med benet är väl att det ska hjälpa till att stöda upp foten rätt, men alla har inte ens dessa ben (om jag förstått läkaren rätt), och därför är ett alternativ att operera bort detta ben från min fot då den orsakar smärta p.g.a. frakturen i detta ben. MEN inget är garanterat före jag pratat med kirurgen i maj, och helt ärligt hoppas jag på kirurgi, för nu i maj har frakturen i exakt ett år begränsat vad jag gör med Matti och min egen träning.
Det jag nu under ett år bittert fått avstå från är:
- löpning
- långa promenader
- längre cykelturer
- hopp och skutt = alltså inget BodyAttack, BodyCombat på ett år har varit hemskt då jag tyckt så mycket om de passen!
- hoppning med korta stigläder/sitsträningar i lättsists
- tömkörning
- klackskor (fast med detta började jag synda när jag märkte det inte ville bli bättre trots total vila så nu smäller jag in värktabletter och sedan lägger jag på klackarna och låter mig känna mig snygg i alla fall med långa fina ben! ;) )
Visst låter jag martyr-aktig nu, men det är inte roligt då jag levt ett aktiv liv och hamnat att ändra och begränsa mig, jag hatar att vara begränsad. Jag är bara 23 år, jag vill inte ännu behöva begränsa mig p.g.a. krämpor. Jag vill kunna gå på ledda pulshöjande och konditionshöjande tränignspass på gymmet. Jag vill kunna springa utan att det gör ont i stunden eller fruktansvärt ont efter en stund. Jag vill kunna gå ut och gå oberoende på underlag (mjukt underlag är döden!!). Jag vill kunna tömköra Matti och variera träningen mera utan att halta en liten stund efteråt. Gaah!!
Tejpning av foten har varit räddningen många gånger, men den tar inte bort smärtan, bara lindrar, precis som värkmedicin. Jag tror jag gjort mig lite immun mot värkmedicin eftersom den inte vill riktigt bita på nu när jag får mensvärk. Under ca 6 månader åt jag värkmedicin för foten regelbundet, 2 månader av dem var medicinen receptbelagd. Så i den aspekten har foten blivit bättre eftersom jag inte haltar nu, MEN jag vet också jag börjat belasta foten annorlunda och går inte korrekt längre på den, alltså belastar jag inte exakt det området var frakturen är, så den delen avbelastas, men då belastas ju resterande del av foten mera, så det är väl endast en tidsfråga innan andra delar av foten får några fel??
Islutet av maj var foten som mest sjuk. Jag fick skippa stigläderna helt eftersom det stod mellan det eller avstå från ridninen helt. Lätt som en plätt att välja alternativet här!! Att se mig rida i Crocs blev vardag vid Vasa Hubertus, fint korsdrag blev det i alla fall och jag slapp bli svettig om fötterna, hehe! Vi kom dessutom 5a i hoppningen på klubbtävlingen när jag deltog och tävlade i Crocs och 60-70 cm klassen, hehe.
Men Lena kom och höll träningar ändå och vi fortsatte träna inom dressyren, bara att utan stigbyglar. Vi passade även på att ha sitslektioner för att försöka få bukt på min sits och balans. Så jag försökte och klarade hela sommaren relativt bra utan att bli negativ för mina begränsningar, jag försökte finna mig i det och passa på med sådant jag annars inte skulle ta mig tid för, som just sitslektioner. Men nu vilar jag inte foten lika mycketsom jag borde längre, för att jag är så less på att begränsas utav foten.
Terräng med Tina och Big L
2014-03-24 @ 09:44:00
Igår tänkte jag börja gråta när jag kom till stallet. Det är mycke stress just nu och droppen var när jag i vanlig ordning kände igenom Mattis rygg och hela hästen sjönk ihop p.g.a. att ryggen var sjuk. Vad sjutton ska jag göra tänkte jag, är det faktiskt sadeln som inte sitter, eller ömmar han efter kvällen innans dusch?? Så jag velade fram och tillbaka och tänkte att jag provar om det är sadeln, för i min logik borde ju Mattis rygg fortfarande vara sjuk efter terrängrundan om det är sadeln som inte sitter, eller vad har ni för erfarenheter?
Så vi skrittade ut i terräng med Tina och big L i 35 min och det var riktigt trevligt och behövt pepp-talk av Tina. Matti passade på att charma Lillon och de fick ta lite mys i kvällssolen ute i skogen och pussas lite, naaw! Så när vi kom tillbaka till stallet var vi alla 4 nöjda och jag kände igebom Mattis rygg igen, och han rörde inte en fena, hur jag än kände så ömmade inte ryggen och jag kände jag kunde riva av mig håret av frustration, VAD TUSAN ÄR FELET?? Jag smorde in bölderna med Aloe Vera och resterande av musklerna runt ryggen till baken med Arnika, så vi får se idag nu då hur han är i ryggen idag.. Jag blir tokig!!
Något är inte rätt..
2014-03-13 @ 11:05:59
Jag har sådan magkänsla att allt inte står rätt till med Matti då han i ridningen varit annorlunda nu på sista 1-1,5 veckorna. Jag har försökt känna igenom rygg och ben utan att med min kunskap hittat något som ömmar eller är fel, men då igen vad vet jag? Så jag ska ringa och kolla med veterinär och diskutera vad det skulle kunna vara, och högst antagligen åka och visa upp honom till hästklinik för att kolla upp honom.
I hanteringen är Matti samma härliga kille och en ängel, precis som tidigare, men så brukar han också vara i ridninge. Men igår i stallet så fick jag höra att Matti betett sig annorlunda med Juulia och försökt resa sig när hon red så hon fick hoppa av och longera honom? Detta är ett betende som INTE hör till Matti och om en häst mitt i allt börjar med att bocka eller stegra sig på detta sätt borde varningsklockorna börja ringa!! Eftersom hästar har olika sätt att säga om de har ont, och deta sätt är ett av dem! Matti har jag upplevt varit annorlunda i ridningen senaste veckan men jag har tänkt han har extra energi, men han har blivit motionerd varje dag och på olika sätt, och ändå inte betett sig som sig själv. Det är inte varje gång eller dag, men eftersom jag varierar med markerbete, terräng, dressyr, bus osv. så kommer det fram olika tydligt.
Igår var jag lite nervös hur Matti skulle bete sig när jag fått höra han försökt resa sig dagen innan med Juulia, och då kände jag igenom ryggen och ben innan jag skulle och rida, men jag hitta inte något med mina ögon och kunskap som skulle säga han är sjuk. I ridningen hade Matti helt ok framåtbjudning, men han gick mera emot skänkeln på volt när jag försöke gymnastisera bakdelen igår, och först efter att jag galopperat och travat i 30-45 min (självklart med pauser i mellan) så började han bli finare och avslappnad och det brukar INTE ta så länge, och fö några dagar sedan tillbaka skrev jag ju om hur jag fick rida på i 1,5 h innan han började röra sig bättre.
Så jag ringde och pratade med min tränare och "mentor" Lena igår en bra stun och funderade fram och tillbaka vad det kunde vara, och jag fick bara mera och mera känslan att först fokusera på att utesluta att han har ont och kolla upp honom. Vissa av er tänker säkert "han bara testar, vad du överreagerar!" men Matti har inget lynne av att jävlas och jag känner min häst! Om en häst mentalt ändrar så där relativt snabbt borde varningsklockorna börja ringa, och man borde överväga att kolla upp hästen för att i alla fall utesluta att hästen har ont, för det ända sättet för en häst att visa för oss blinda människor att den har ont är genom att "dumma sig" som vi människor ofta uttrycker det. Jag skulle ALDRIG klara av att ha på mitt samvete att jag fortsatt att rida och träna Matti och och ignorera hans försök att berätta åt mig något är fel och jag orsakat hans boxvila eller liknande som kunde vara i värsta fall. Det tar inte jag på mitt samvete!!
Kanske jag överreagerar, men jag har en klump i magen som säger att jag måste ta reda på, men jag vet inte exakt vad? Är Matti sjuk? en då igen är han inte svullen, öm eller tappat matlsut... Är min ridning och stör honom? Men varför betedde han sig så med Juulia då och inte varje ridpass och nu helt plösligt? Har han endast extra energi p.g.a. vårkänslor? Men då igen så får han så lite havre så den borde inte ens räknas som en energidos.. Har han kommit på ett nytt sätt att slippa undan arbete (men då igen har han aldrig avrit pressad då han rest sig)? Testar han mig? Men varför skulle han börja göra det först efer 3 år? Förstår ni mitt dilemma?
Jag tycker så förbaskat om den där hästen och nu säger magkänslan jag måste ta reda på vad som felar..
Kvällsmys o böldputs
2014-02-17 @ 20:05:00
Idag fick Matti och Calle vara ute i hagen riktigt länge, närmare 11 timmar, vilket känns rättvist nu då jag inte motionerar Matti så aktivt denna vecka då han ska vara utan ridning fram till lördag. Jag har alltid lika dåligt samvete de dagar jag inte hunnit motionera Matti så mycket och han kommit in redan kl 13-14 (de kommer ut i hagen mellan kl 7-8 på morgonen). Så ni kan förstå min glädje och lättnad nu när Calles ägare också är villig att ha hästarna ute till kvällen! Det känns därför rättvist att det finns möjlighet vid Hubertus att välja om man vill ha hästen sin ute längre eller om den kommer in mellan kl 13-14, för de som tävlar aktivt vill gärna att de kommer in så tidigt så de får sin dos med energirikt foder och samla krafter inför ridpasset. Men nu satsar jag ju inte så hårt på ridningen så jag håller mer än gärna Matti ute i hagen så länge det är möjligt.
Ikväll så skötte jag om bölderna i vanlig ordning, och jag vet inte om jag inbillar mig eller om de små bölderna blivit mjukare? Den minsta som finns vid manken har nästan försvunnit helt, medan de största säkert är så inlfammerade så det tar ett bra tag innan de försvinner eller minskar. Men aningen mjukare upplever jag ändå att de blivit. Så hoppas verkligen detta hjälper, det är ju helt fantastiskt i såf all! Aloe Vera to the people i sådana fall, hehe!
Bara för att göra det klart för er, så är dessa "bölder"/"finnar" inte något som smittar från häst till häst, eftersom det är hudsäcken som blivit inflammerad då att den täpps till av talg, päls och täcken/schabraker. Samma process som med finnar för oss människor. Poren täps till och det samlas en massa smuts där under och till sist blir den inflammerad och en sk. finne.
Mattis bölder
2014-02-16 @ 10:08:47
Som jag skrivit tidigare får Matti några mystiska bölder på ryggen alltid på vintern när huden inte få andas på samma sätt som under våren-hösten. Men eftersom Matti klipptes helt och hållet detta år första gången (jag tror iallafall det är orsaken), så kom dessa "bölder" först i slutet av januari. Tidigare år har någon böld kommit redan i slutet av oktober början av november. Bölderna är antagligen en talgkörtel som täpps till när pälsen bli tjockare och täcken läggs på så andas inte pälsen. Skulle jag inte träna som jag gör skulle jag inte klippa Matti, men då han är en häs som svettas ganska ordentligt så är jag illa tuvngen om jag vill kunna rida.
Han har aldrig haft problem med dessa trots att de alltid kommer på samma ställe, just precis där var sadeln ligger på. Men i år kom inte bara 3 st som tidgare år, utan på vänster sida har 5 st dykt upp. Jag köpte Hexocil som jag skrev om tidigare men jag upplevde att de bara blev hårdare av de och jag är så rädd de ska göra ont då sadeln läggs på eftersom de på vänster sida hamnar under sadeln.
Eftersom jag känner mig lite hjälplös då ingen vet vad man kan göra åt dessa bölder, så passade min mamma på att rådfråga på en kurs hon var på om Aloe Vera, om föreläsaren vet någon produkt som kunde hjälpa, och det menade föreläsaren och försäljaren av Aloe Vera att hon hade.
Så i fredags kom hon ut och kikade på Mattis bölder och berättade hur jag ska använda produkterna och tänka på. Så nu jag ska nu 2-3 ggr/vecka schamponera bölderna och sedan varje dag 1-2 ggr spraya ett medel på och till sist applicera en salva på bölderna. Hon menade att jag skulle märka skillnad på en vecka, och om jag har tur borde bölderna vara borta på 2 veckor. Men nu i en veckas tid ska Matti inte bli riden rekommenderade hon, utan jag ska arbeta med honom från marken. Ingen stor grej för mig, jag tycker om att jobba med Matti från marken, det är ju våran grej. Men den svåraste biten är att ha rent täcke på honom, då jag inte har så många att byta mellan, schabraker har jag många eftersom jag redan från tidigare år tänkt ut själv att de måste vara rena då han har känlsig hud, där av min fina samling. Men täcken har jag inte haft råd att köpa många av, så vi får se nu då om jag får det fixat!
Helt ärlig är jag lite skeptisk, efersom det känns "för lätt" att detta ska funka då inte hexocil hjälpt som hjälper till det mesta. Men det har nu gått två dagar och igår hade jag ännu inte känns någon skillnad, de var fortfarande lika hårda, men jag har inte ännu hunnit ut till stallet, så vem vet, kanske det hjälper? :)
Var 4:e dag tvätta täckena och byta, och dessutom ha varje gång ett rent schabrak på när jag rider
Bollen är i rullning
2014-02-12 @ 13:57:55
Jaa-a, då var bollen i rullning gällande foten min igen Fick det efterlängtade brevet från Centralsjukhuset idag var foten skall på magnetundersökning och sedan ska jag någon vecka efteråt och prata med en Ortoped.
ENDA som är lite skit är att båda undersökningarna är sent i vår, och OM det blir operation så kommer mitt sommarjobb att bli lidande + att jag är beroende av lönen jag får från den och inte har ekonomsikt råd att vara sjukskriven från den, och sommarjobbet börjar jag redan i maj. Och om det skjuts fram till hösten så blir min 10 veckors praktik lidande så mina studier blir uppskjutna och jag inte blir klar till julen om jag geomför opreationen då.. Ja-a och där har det gått ett år ungefär och jag vill ju få ngot gjort åt foten nu genast och inte gå ett år till med det på detta sätt!
Nu är det inte skrivet i sten att det blir operation, men jag hoppas ju på det så att jag slipper den här smärtan i foten och känner mig så begränsad med vad jag kan göra. Men i morgon blir det att ringa och fråga om det inte finns någon möjlighet att påskynda besöket iställe och genom telefonen försöka få dem att förstå min problematik här.
Känner mig uppgiven
2014-02-10 @ 09:20:54
Jag trodde Matti skulle klara sig utan "bölder" på ryggen i år, men tydligen inte. För ca 2 veckor sedan bubblade några "bölder" upp på vänster sida av ryggen, precis var sadeln ligger.
Matti har varje år jag haft honom fått dess "bölder" på vintern när täckena börjar läggas på, men han klarade sig ända tills slutet på januari denna säsong innan de dök upp. Varför det tog ända tills januari i år tror jag beror på att vi klippte hela Matti i höstas, så det var lättare att hålla pälsen och huden ren, men nu de senaste två klippningarna har jag inte vågat klippa hela hästen, så nu kom "bölderna".
Förra året visade upp dessa bölder vid veterinären (då hade han fått dem redan i oktober/november) och veterinären sade då att det var en irriterad talgkörtel som blivit inflammerad, inget farligt och inget man riktigt kan göra åt dem, bara vänta tills sommaren kommer emot och de torkar ut. Jag köpte hur som helst i lördags mera Hexocil så jag ska försöka putsa varje dag "bölderna" med det, även om jag gjorde det försöket första året "bölderna" dök upp, men då gav det inget resultat, men hoppas verkligen jag skulle få bukt med dem detta år!
Men nu är det 4 st på en sida och jag är så rädd att Matti ska börja reagera när de är just där sadeln ligger på, men än så länge har han inte reagerat, det har han i och för sig inte heller gjort förut, men han har heller inte haft så här många på en och samma sida.. Nästa år ska jag minsann klippa hela hästen varje gång så jag lättare kan hålla huden ren.
Hur jag än klämmer på bölderna så reagerar inte Matti, först när jag kniper hårt med naglarna sjunker han lite ihop
Vi får hoppas på operation
2014-01-28 @ 15:40:00
Det har gått framåt med min stressfraktur i foten och jag fick igår beskedet att jag ska få prata med en ortoped på centralsjukhuset angående eventuell operation av foten, så ni kan ju gissa om jag blev glad! Men samtidigt som jag belv glad att det äntligen KANSKE ska göras något åt foten så slog tanken mig om motionering och skötsel av Matti. Jag kommer vara 1-2 veckor sjukskriven, och vem vet hur länge det kommer ta innan såret är bra och jag kan rida normalt igen?
Nu är ingenting säkert om det över huvudtaget blir operation, men OM det blir så hoppas jag det blir nu i vår, för på sommaren har jag jobb som jag måste kunna gå och belasta foten (+ att jag vill hinna tävla lite), så att vara sjukskriven då är helt uteslutet och ekonomiskt omöjligt då jag lever på sommarlönen länge, och på hösten gör jag mina sista 10 veckors praktik och kan jag inte närvara då så flyttas mina studier fram, så det är inte heller något alternativ. Så med andra ord är det nu i vår eller nästa jul som det gäller om foten ska opereras!
Så om operationen blir nu i vår kommer jag behöva hjälp att motionera och ta hand om vardagliga grejer med Matti när jag hoppar fram på kryckor en kort period (det är ingen stor operation, så jag är ju inte direkt handikappad en lång tid) men eftersom Matti är min ögonsten så kommer jag ju inte kunna hålla mig borta från stallet, men jag måste bara inse redan nu att jag kommer behöva hjälp. Så jag har redan funderat ut vem jag ska fråga om hjälp av både vid motionering och skötsel av Matti, eftersom ni vet från tidigare att jag värdesätter kärleken och bemötandet gent emot hästen oerhört högt.
Min snuttis <3 Usch, bara tanken av att någon annan ska göra det mesta med Matti känns rent ut sagt skit, men hoppeligen blir det operation och foten blir bra så jag kan röra mig och sporta som en normal 23 åring snart igen! :)
Svar på fråga
2014-01-22 @ 12:51:00
Jag har fått en fråga gällande hur det går med min fraktur i foten, och passligt nog så var jag i måndags och röntgade foten på nytt. Nya läsare visste kanske inte jag har en stressfraktur i foten, konstaterad sedan maj 2013, men troligen uppkom den redan kring nyåret 2012-2013. Jag blev tvungen att rida utan stigbyglar några månader för att vila foten så mycket som möjligt eftersom frakturen ligger är under stortån i ett ben som heter sesamben och stigbyglen som ni vet kommer exakt på detta ställe.
Nu var jag i förrgår hur som helst och tog nya röntgebilder av foten för att se hur frakturen läkt eftersom det fortfarande tar ont vid beröring och vissa rörelser och belastningar.. Till min förskräckelse så ser benet ut att vara helt av och "klotet" som benet har form av delat sig på mitten helt och hållet. Man gör inget åt dessa ben eftersom frakturen i sig inte nödvändigtvis borde helst kännas av (vilket den av någon undelrig orsak görs hos mig), och alla människor har inte ens dessa ben, men jag har, och i mitt har jag en fraktur som gör ont..
En röntgenläkare skulle ännu kika på bilderna nu i veckan så kanske det kommer något bättre utlåtande ännu, MEN för mig kändes det ungefär som att jag bara kan vinka hejdå till att springa och träna på gymmet och de mera fartfyllda passen där.. Men jag hoppas ändå smärtan försvinner och jag är symtomfri om 1 år, eftersom läkaren i maj sade han nästan kan garantera jag är symtomfri om 2 år, alltså endast 1 år kvar då.. Peppar peppar.
Inte bild av mina fötter, bilden är lånar härifrån
Om ni ser noga så finns det i det inringade området ett runt ben under foten. Detta ben är av helt och hållet på min fot och orsakar smärta när jag ex. hoppat, sprungit och helt enkelt belastat trampdynan mera. Så sitslektioner i hoppning är döden för min fot, och roliga program på gymmet som BodyAttack och BodyCombat kan jag utesluta ännu ett tag framöver.
Så jag hade verkligen tur att jag hade Nans träningar måndag och tisdag eftersom jag kände mig lite uppgiven efter röntgen på måndagen och fick uppleva en hemsk undersökning på tisdagen som gjorde mig helt upp och ner.. Annars skulle det nog blivit för jobbigt. Åter en gång, tänk så bra inverkan de har på oss människor de här härliga hästarna! <3
Övningstävlingen i hoppning gjorde jag utan stigbyglar eftersom jag här ännu haltade ganska ordentligt p.g.a. foten, så visst har det blivit bättre, men foten är långt ifrån bra och smärtfri ännu!
Som ni ser på bilden var min fot tejpad, och det är enda man egentligen kan göra för att underlätta smärtan, eftersom det hjälper inte att gipsa, och opreationer gör de mycket sällan för stressfrakturer som min.
Still alive
2014-01-01 @ 15:36:00
Sorry för tystnaden, men min syster är hemma från sverige och jag har inte hunnit sitta på datorn före nu sedan jag bloggade senast.
Matti blev masserad igår och det upptäcktes en liten värmepunkt på ryggen och så var han stel/styv vid halsen och höger bakben men som tur snabbt mjuknade upp. Men den lilla värmen på en punkt vid ryggen ska jag kika på idag om den ännu är där. Som tur ömmade han inget trots att det togs i under massage, nej Matti tyckte bara det var skönt och tryckte lite mot massören han med så det skulle tas i hårdare, haha, så stod han nästan hela tiden och gäspade så det var ju ett gott tecken!! Matti hade också så där passligt tappat en sko igår, så nu blir det att försöka få tag i hovslagaren att få den påslagen innan vi kan rida! :)
Jag ska stretcha Mattis bakben nu varje dag eftersom de musklerna där var lite stelare och så ska han masseras igen. Om han då ännu visar samma "problem" med höger bakben och den lille värmepunkten på ryggen så blir det högst antagligen att åka och visa upp honom för att säkerställa att det inte är något farligt. Jag har nämligen kännt han inte varit riktigt 100% som jag skrivit här på bloggen då det inte gått bra, för Matti bockar inte normalt, så att han lite lyfter på ena bakbenet i vänstergalopp har hållit mig fundersam länge, så när han var klart stelare i bakmusklerna och massören menade också jag skulle kunna fara och visa upp honom om detta inte försvinner för att vara på den säkra sidan och IFALL det skulle vara något att man kan behandla i tid eftersom jag vill ha en hållbar frisk häst!
Hoppas stretchningen jag kommer göra ger resultat och han bara varit trött och lite mera tränad tyngre nu på sistone så han är lite trött i musklerna, man vet ju själv hur det kan vara då man tränat ordentligt.
Hästnördarna ska ut
2013-09-03 @ 14:39:00
Ikväll ska vi ut med några tjejer från stallet, det ska bli riktigt roligt. Det råkar sig vara en hästfri dag för min del också eftesom jag lovat låna Matti till Suvi som ska ta ridlektion ikväll, så jag kan med samvete lämna borta och vet han får det bra och blir omhändetagen.
Mitt knä kommer bli ett färggrant ett, för idag har det redan blivit rött, lila o blått. Mysigt, snart är det regnbågens alla färger, så får se vad jag vågar slänga på mig för kläder ikväll, inte orkat fara till apoteket efter plåster ännu ;)
