När man stressar över skola, arbete, hyror, pengar, mat och tid, då är det så fruktansvärt skönt att åka ut till stallet och få stanna upp en stund. Nu när min bästa vän har sökt häst så sa jag till henne att "om du känner att det är roligt att rida, och du ser fram emot igen att få rida hästen, då är det rätt!". Den känslan har jag med Matti ifall ni råkat missa det, hehe. Visst är inte vår resa en dans på rosor, men det är klart fler fina stunder än tråkiga.

 

Jag finner mitt inre lugn med Matti och mår så fruktansvärt bra (förutom nu i december då jag nästan oroat ihjäl mig över hans ben!). Jag menar absolut inget elakt till någon specifik ryttare, utan jag har i allmänhet svårt att förstå mig på ryttare som köper en häst för att den ska kunna ta de till de högsta klasserna, och när denna inte kan ta en längre efter 1-2 år, ja då säljer man fort som tusan bort hästen till vem som helst för att kunna köpa nästa duktigare häst. Dessa ryttare har garanterat lika svårt att förstå sig på mig och min hästhållning eftersom jag pratar babyspråk med min häst och tror mig veta vad han tänker och gråter blod vid tanken om att måsta sälja min älskade häst!! Jag förstår ju det att man måste kunna utvecklas och det är inte det jag har något emot, utan ryttare som ser hästarna som objekt och inte en partner man ska ha roligt med. Det är ändå sist och slutligen hästen som gör grovjobbet till din framgång på tävlingar. Men det finns ju faktiskt ryttare som kämpar år efter år med sin häst och klarar sig bra i tävlingar och fått fina resultat, det är DE ryttarna jag unnar all lycka i världen till.

 

Jag tänker bara på hästar som säljs hit och dit och aldrig får känna trygghet, jag tänker ju genast på Matti, skulle han ha blivit såld till ett ställe var han inte fick vara länge på nu heller tror jag han skulle flippat. Matti kräver att man ger honom så mycket kärlek och trygghet för att han skall fungera och må bra. Jag tycker faktiskt vi fungerar bra ihop, fast han dampar speciellt mycket nu när han har sjukt mycket energi, och jag inte alla gånger rider så fint, så fungerar vi ihop och är lyckliga tillsammans!! Det är just den lyckan och kärleken jag önskade flera hästägare kände för sin häst, en gemenskap och ett starkt band som ingen kan bryta!

 

 

Jag vill aldrig mista dig min vän!