Det är så mysigt, visst sparar jag tid att ha hästen närmare, men det känns så mysigt att kunna åka ut när som helst bara för att man har vägarna förbi! 

 

Ikväll åkte jag via stallet påvägen till föräldrarnas eftersom jag skulle ta in Matti och hagkompisen Robin, men Robins medryttare hade precis tagit in dem när jag lade foten in i stallet, så jag fick mötas av en nöjd Matti inne i boxen istället för i hagen.

 

I stallet är det nämligen på det sättet ställt att om man inte har möjlighet att ta in sin häst själv så kommer de in kl 14, 15-tiden (då har de varit ute 6h) av stallmästaren, men jag och Robins ägare försöker få våra scheman att gå ihop så att killarna våra ska få vara ute så länge som möjligt. Jag trodde det skulle kännas jobbigt att åka ut flera gånger per dag vissa dagar (om man ridit på morgonen vill säga), men eftersom det är krypavstånd till stallet känns det så mysigt att få komma flera gånger till stallet, fast i pyjamas, och mysa och säga godnatt till ens älskling!

 

Jag hade aldrig trott jag skulle trivas så här bra i nya stallet. Människorna är så goa där, jag måste bara få poängtera det igen! Fast terrängen suger, fast det visste jag ju när jag böt stall, så det är bara att göra det bästa av saken.