Igår när jag satt och diskuterade min skolgång med mina föräldrar konstaterade jag gång på gång att det är tack vare Matti som mina betyg höjts och att jag klarar mig bättre i skolan! Jag lider av lindrig dyslexi och har haft sedan jag var liten svårt med stavning (även lässvårigheter när jag var liten). Ni som läst bloggen ett tag har säkert märkt när det kommit några stavfel här som där, eller särskrivningar som inte varit korrekta osv.

 

Hästar har ju funnits i mitt liv mer eller mindre i 17 år, men det är först när Matti kom in i bilden som min skolgång effektiverats och jag presterat bättre. Visst hade jag helt bra betyg i lågstadiet och högstadiet, men svårighetsgraden var inte så hög i jämförelse med hur den är nu när man läser på högskola. Men utöver att jag fått bättre betyg tack vare hästar så har hästar alltid funnits som terapi och min trygga punkt när jag varit ledsen. Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Gymnasiet var en jobbig tid för mig, då sjönk vitsorden i betygen sakta men säkert och jag mådde ganska dålig igenom hela gymnasiet p.g.a. olika orsaker. Ett halft år efter gymnasiet blev jag utbränd som följd av allt jag fått uppleva genom mitt liv och alla extrema händelser som skedde i gymnasiet, och jag blev sjukskriven någon månad, och efter att ha gått i terapi ca 6 månader hos en fantastisk terapeut/psykolog kom jag lite bättre upp på fötter och seda kom finaste Matti in i bilden och då tog mitt "tillfrisknande" lite mera fart. Jag orkade börja bli mera social (sakta men säkert) och jag blev tvungen att prioritera min tid och satsa på det som gjorde mig glad istället för att endast försöka göra andra glada.

 

Första halvåret i högskolan var tufft, och jag led fortfarande av ångesten och paniken efter utbrändheten, och det resulterade i att jag hade problem i vissa kurser att få dem godkända när deadlines gjorde mig handlingsförlamad. Men i slutet på första året började det gå bättre och jag fick bättre struktur på allt och jag måste nog säga det är tack vare att jag regelbundet fick vara i stallet med Matti, för dit skulle jag varje dag och sköta om Matti.

 

Andra året i högskolan kändes det genast bättre med ångesten och mina betyg började sakta men säkert bli bättre och jag spenderade allt mer tid i stallet och mindre på festandet, jag blev helt enkelt tvungen att prioritera om, för nu ägde jag en helt egen häst och allt ansvar låg hos mig. Detta år, detta sista år av mina högskolestudier har gått helt fantastiskt bra, jag trivs med det yrke jag valt (sjukskötare) och betygen fortsätter gå upp och det känns att jag inte behöver lägga lika mycket tid på skolan eftersom jag nu effektiverat mina studier eftersom jag vet att jag varje dag är i stallet och då lämnar det inte mycket extra tid åt studierna. Jag har med andra ord börjat förstå innebörden i ordet "plugghäst" eftersom vi som har hästar måste planera vår tid nästan minutvis. Så när vi "plugghästar" väl pluggar så pluggar vi ordentligt och fokuserat eftersom vi inte har hur mycket tid som helst eftersom våra älskade hästar tar sin "lilla" tid!