Jag drar mig alltid för att skriva dessa inlägg eftersom jag själv vet jag är låååååångt ifrån fullärd inom ridningen och har så många saker jag själv måste förbättra, så jag kanske inte sist och slutligen har rätt att kommentera detta? I do not know, but I do it anyway?
Men när vi var till Ypäjä i helgen blev jag så grymt förvånad över hur en del ryttare red sina hästar. Min största förvåning var hur många hästar som var obekväma med bettet och ryttarens hand, för oskojat så protesterade en stor del av hästarna genom att gå med öppen mun genom dressyrprogrammen. Eftersom jag är så van att se de duktigare ryttarna i vårt stall rida sina hästar så blev jag väldigt häpen över hur många ryttare på nationell nivå red sina hästar och hur dessa hästar gapade och visade obehag och mycket fokus låg på hur luftiga steg det var..
Jag fick till sist fråga Sophia om det dras av på poängen när de gabar så där pass mycket, eftersom så många hästarna visade obehag började jag ju undra om det är okej nu mera och ingen bryr sig i hästens mun? Klart det fanns de ekipage som det såg så fint och harmoniskt ut, men den stora % som det inte såg ut så för blev jag förvånad över att ändå var så pass hög på nationell nivå. Visst visade många hästar ändå häftiga och luftiga rörelser, men resterande delar av kroppen visade bristande harmoni i kommunikationen.
Det är en av orsakerna till varför jag valt att INTE spänna fast Mattis mun med snokremmen/turparemmi, för jag är medveten om att jag ibland får klumpig hand och då vill jag Matti ska ha möjlighet att visa det och protestera så jag reagerar fortare än om jag inte gett honom den möjligheten genom att knyta fast truten på honom, jag vill nämligen också i ridningen försöka uppnå en ärlig och harmonisk kommunikation. Många bilder från tävlingen vi hade i stallet senast så får mig att må illa även om vi fick bättre procent än tidigare. Orsaken till illamåendet är då Matti visade så starkt att han inte gillade min hand, och jag med mina nervösa nerver red inte så fint och behagligt med varken sitsen eller handen!! Så visst i världen kan det hända många ryttare var medvetna vad de ska jobba vidare på och utveckla vid Ypäjä, men då det var så stor % som hade gapande hästar så har jag svårt att tro alla brydde sig i hästens försök att visa obehag, eller över huvdutaget förstod obehaget de orsakade hästen med det bettet och handen som dålig kombo.
Jag må bara vara en hobbyryttare med många åsikter som irriterar många då det anses att jag inte kan tillräckligt mycket för att uttala mig, må så vara! MEN jag hoppas ändå jag väcker någon klocka hos någon, och att någon som provoceras av dessa inlägg tänker på egen ridning och orsaken till att de känner sig provoderade. Hästens mun är så fankens känslig så oj, oj! Som sagt har jag själv mycket att jobba med, men så länge man är medveten om det och faktiskt jobbar på att vara följsam och snäll i hand tycker jag det må gå. Vi är bara människor, men hästar är känsliga individer och ska behandlas där efter och deras sätt att visa smärta ska INTE ignoreras!
Därför kan jag till viss del bli lite irriterad när jag fått kommentarer om att Matti var så fin (när det kommer till hur han rörde sig) på förra tävlingen. Stegen kanske var bättre, ja, men han visar inte harmoni i varken munnen eller nacke när jag helt glömde bort min hand och att slappna av så jag kunde rida med sitsen mera. Jag må ha sagt då i stundens hetta att Matti inte lyssnade och jag fick ta i hårt med handen för att hinna hälsa på domaren, MEN resterande ritt då? Han gapar ju från och till genom hela riteten. Jag är medveten Matti är super känslig i munnen, men just därför vill jag inte stänga in den utan ge honom möjlighet att visa mig att han inte gillar min hand, så jag får ett wake up call när jag rider om jag glömmer bort mig! Vi blir så lätt fokuserade på de luftiga stegen så vi glömmer bort resterande delar av häste som också ska vara i balans.
Oftast när hästen passar och blir feltaktig galopp är det för att vi stör hästens rörelsefrihet. Det märker man så väl på Matti i srkitt och galopp. Hans skritt passar genast jag försöker för mycket, och galoppen blir feltaktig när jag stör honom och delvis för han saknar styrkan i baken. Men man kan bara bli bättre, men vi måste alla jobba med oss att inte skylla på hästen så mycket, för det är vi som oftast stör dem när det blir fel.
Jag ser inte harmoni i dessa, medan många ser endast hur Matti tar större steg och luftigare.
Men det saknas ändå harmoni och följsamhet i bilden hur mycket Matti än skulle ha lyft på benen!!
