Magnetröntgen
2014-04-22 @ 08:32:00
Nu har jag äntligen fått vara på magnetröntgen och 12 maj ska jag äntligen få prata med kirurgen, så vi får hålla tummar och tår att det är något som kan korrigeras med lite kirurgi, för jag vill inte behöva ha ont i foten längre efter arbetsskift och stallbesök eftersom jag på båda ställena belastar foten där fakturern är.
Tejp och värkmedicin och en bild med konstaterad fraktur kom jag hem med från läkaren i maj 2013
För de som missat har jag en stressfraktur/löparfraktur/Marschfraktur på ett knepigt ställe var man oftast inte har frakturer på, nämligen sesambenet. Lättast förklarat så ligger sesambenet i "knölen" under stortån på undersidan av foten, alltså vid trampdynan. Sesambenet är ett klotformat litet ben som man igentligen inte behöver. Funktionen med benet är väl att det ska hjälpa till att stöda upp foten rätt, men alla har inte ens dessa ben (om jag förstått läkaren rätt), och därför är ett alternativ att operera bort detta ben från min fot då den orsakar smärta p.g.a. frakturen i detta ben. MEN inget är garanterat före jag pratat med kirurgen i maj, och helt ärligt hoppas jag på kirurgi, för nu i maj har frakturen i exakt ett år begränsat vad jag gör med Matti och min egen träning.
Det jag nu under ett år bittert fått avstå från är:
- löpning
- långa promenader
- längre cykelturer
- hopp och skutt = alltså inget BodyAttack, BodyCombat på ett år har varit hemskt då jag tyckt så mycket om de passen!
- hoppning med korta stigläder/sitsträningar i lättsists
- tömkörning
- klackskor (fast med detta började jag synda när jag märkte det inte ville bli bättre trots total vila så nu smäller jag in värktabletter och sedan lägger jag på klackarna och låter mig känna mig snygg i alla fall med långa fina ben! ;) )
Visst låter jag martyr-aktig nu, men det är inte roligt då jag levt ett aktiv liv och hamnat att ändra och begränsa mig, jag hatar att vara begränsad. Jag är bara 23 år, jag vill inte ännu behöva begränsa mig p.g.a. krämpor. Jag vill kunna gå på ledda pulshöjande och konditionshöjande tränignspass på gymmet. Jag vill kunna springa utan att det gör ont i stunden eller fruktansvärt ont efter en stund. Jag vill kunna gå ut och gå oberoende på underlag (mjukt underlag är döden!!). Jag vill kunna tömköra Matti och variera träningen mera utan att halta en liten stund efteråt. Gaah!!
Tejpning av foten har varit räddningen många gånger, men den tar inte bort smärtan, bara lindrar, precis som värkmedicin. Jag tror jag gjort mig lite immun mot värkmedicin eftersom den inte vill riktigt bita på nu när jag får mensvärk. Under ca 6 månader åt jag värkmedicin för foten regelbundet, 2 månader av dem var medicinen receptbelagd. Så i den aspekten har foten blivit bättre eftersom jag inte haltar nu, MEN jag vet också jag börjat belasta foten annorlunda och går inte korrekt längre på den, alltså belastar jag inte exakt det området var frakturen är, så den delen avbelastas, men då belastas ju resterande del av foten mera, så det är väl endast en tidsfråga innan andra delar av foten får några fel??
Islutet av maj var foten som mest sjuk. Jag fick skippa stigläderna helt eftersom det stod mellan det eller avstå från ridninen helt. Lätt som en plätt att välja alternativet här!! Att se mig rida i Crocs blev vardag vid Vasa Hubertus, fint korsdrag blev det i alla fall och jag slapp bli svettig om fötterna, hehe! Vi kom dessutom 5a i hoppningen på klubbtävlingen när jag deltog och tävlade i Crocs och 60-70 cm klassen, hehe.
Men Lena kom och höll träningar ändå och vi fortsatte träna inom dressyren, bara att utan stigbyglar. Vi passade även på att ha sitslektioner för att försöka få bukt på min sits och balans. Så jag försökte och klarade hela sommaren relativt bra utan att bli negativ för mina begränsningar, jag försökte finna mig i det och passa på med sådant jag annars inte skulle ta mig tid för, som just sitslektioner. Men nu vilar jag inte foten lika mycketsom jag borde längre, för att jag är så less på att begränsas utav foten.
Kommentarer
Svar:
jodå, jag har äit, burana, panadol, ketorin, voltaren, panacod, pronaxen, mfl. Allt är provat, de osm går att kombinera har kombinerats också :)
Annu Åkers
Svar:
Hej, jag har fått tid till operation, men nu efter två år har det äntligen börjat gå åt bättre hållet med läkningen av fakturen, så jag har valt att inte utsätta mig för operationen då det ändå är ett ingrepp och skulle göra att jag är sjukskriven i två veckor från arbetet och det har jag inte riktigt råd med. Jag har nog tidvis ont beroende på vilka skor jag har haft på mig. Men sedan i våras då jag köpte ett par specialskor till jobbet var man går mycket så har frakturen blivit bättre då jag belastar foten bättre. Så jag skulle rekommendera att de skor du använder mest satsar du i att passar foten bäst när det kommer till belastning. Frågar du en kirurg/ortoped säger de alltid "vi opererar" för det är så de är, så jag har valt att avboka min tid som jag skulle ha haft nu i december eftersom foten börjar bli bättre a sig själv och jag kunnat börja använda lite smått klacksor i vardagen igen om jag inte ska promenera mycket :)
Lycka till med din fot! När min fot var som värst tejpade jag den, så åk till en fysioterapeut och begär på instruktioner hur du ska tejpa så kännsd et inte lika sjukt området! :)
Annu Åkers
Svar:
hej, jag fick fraktur i sesambenet p.g.a överbelastning och dåliga skor. Jag hr fortfarande ont 2 år efter diagnostiserandet av frakturen, men jag kan springa lite smått och leva normalt. Ibland har jag mera ont ibland mindre, men jag har vant mig. Jag skulle ha opererat bort benet i höstas, men andra omständigheter gjorde att det inte blev av och jag har inte bokat ny tid. Kirurgen/ortopeden menade det är lika bra att ta bort benet eftersom den inte gör så stor effekt och min fraktur inte läkt på 2 år. Men frakturen är idag ändå mindre smärtsam än det första 8 månaderna, för då kunde jag inte gå normalt, jag haltade fram och idag kan jag använda klackskor men klart det känns av. :)
Annu Åkers
