Nu har jag börja cykla igen till stallet varje dag nu då vädret tillåter, men såklart har foten blivit sjukare av det så jag har fått återgå till att ha foten tejpad varje dag.. Nå 12 maj får jag prata med ortopeden/kirurgen så får vi se då vad man kan göra åt foten min..

 

Igår red jag i 1,5 h i det fina vårvädret trots värken i foten. Jag började med att rida Matti lång och låg och försöka hålla en aktiv trav och galopp som uppvärmning. Efter en skrittpaus började jag började korta upp honom och då igen märkte jag hur han fortfarande till vänster inte riktigt vill slappna av.. Kanske det  är någon styvhet som han fått nu senaste veckan, eller jag som är sned där jag sitter i sadeln vet jag inte, men nästa vecka ska hans muskulatur tittas igenom så jag får veta mera då vem av oss som problemet sitter hos!

 

Vi kämpade mycket i galoppen med tempoväxlingar och mjukhet, och till sist visste Matti att han fick spurta på längs med långsidorna så han bjöd så fint där och jag fick njuta av lite mera tempo. Men vi får verkligen jobba hårt på det här med att hålla det snabbare tempot längre än en långsida, för bjudningen dör efter det och jag också, det håller inte i sig. Men jag vet det är mitt fel och ovana där igen, då jag allt för länge låtit honom komma undan med att korta etapper öka tempo ochsedan får han lalla eftersom jag också blivit trött i farten.

 

Både jag och Matti var hur som helst ganska så svettiga efter ridpasset, så jag passade på att skritta av runt kvarterat så att Matti säkert fått en ordentlig nervarvning. Jag kom också på när jag red runt kvarteret att jag inte ridit med Matti ensam längs med cykelbanan tidigare, och det gick ju hur fint som helst. Ett par små pojkar kom med sina cyklar riktigt nära oss och trodde de var tuffa då de var nästan i baken på Matti och den andra ritkgit fast i sidan av oss, så jag fick första gången be dem snällt hålla lite avstånd så de inte skulle skrämma Matti (som för övrigt inte brydde sig i små pojkarna) men när de inte respekterade oss utan försökte vara coola, så sa jag att Matti brukar sparka och tycker inte om när man kommer så nära, så han kan faktiskt sparka dem  och då går deras cyklar garanterat sönder och det är deras eget fel, så då fick de fart och på och cyklade iväg från oss och vi lunkade lite obeskymrat hem, hehe. Gäller att vara lite smart i sina uttalanden om sunt förnuft eller respekt inte finns hos dem man möter när man rider med häst ;)