Idag passade jag på att åka ut till stallet medan det var ljust ute, så jag passade på att rida ut på tumis. Jag har principen att aldrig rida ut i terräng ensam p.g.a. säkerhetsskäl, men då jag ändå såg Johanna i stallet och jag visste att hon inte skulle lämna stallet om jag inte kommit tillbaka från terrängrundan så passade jag på att rida ut på tumis med Matti.

 

Det var första gången vid Vasa Hubertus som vi tog en riktigt terrängrunda på 40 min på tumis, och Matti skrittade och travade på bra, även om jag kände han spände sig en aning och hade tråkigt ibland så han började väja lite för olika färger i snön, haha. Men det var ju inga svåra grejer att övertala Matti om att passera ändå, så skritt och trav på lång tygel funkade bra även idag. Tillbaka i stallet stod han bara och gäspade förnöjt när alla spänningar släppt. Gulle prutten min!