<3

Idag fick jag sällskap av min goa vän Lotta och Mattis kompis sedan sommaren, Carrero, i terräng. Det var inget toppen väder, men så otroligt uppfriskande då mn fick lätta på locket och prata av sig på en 35 min terrängrunda i skogen. Precis vad vi båda behövde! Lite tråkigt bara då det är så glashala vägar just nu, så man slipepr inte att göra mycket mera än skritta i terräng just nu. Men snart är våren här och vi kan sträcka ut i galopp på mossavägen! :)

 

I morgon blir det ett förmiddagspass i manegen innan mitt kvällsjobb, och på fredag ska vi ta oss en lite hopplektion som jag idag belv övertalad att hänga med på. Så Matti lär vara taggad inför den, jag lite mindre, hehe!

 

 

Denna dag kunde inte startat bättre. När jag vaknat ser jag att jag har ett meddelande som frågar om jag hänger med i terräng, och självklart det. Så efter att man klätt på sig och fixat frukost bar det av till stallet var vi först fikade med goa vänner och åt lussebullar och drack kaffe innan vi red ut i terräng.

 

 

 

Hästarna var pigga och Matti kändes riktigt avslappnad så red i traven honom på lång tygel som han trivs bäst på då han får lunka på och hitta egen balans och bli så lite störd som möjligt.  I morgon ska vi också rida ut i terräng, men då med Mattis nya kompis Hilton och hans medryttare Mia. Då tänkte vi rida till Mossavägen var vi kan släppa fram hästarna i galopp, så det ska bli spännande att se om de hålls i skinnet när det är länge sedan man kunnat galoppera ordentligt i terrängen en längre strecka.

 

 

Alltså nu är hösten verkligen här och jag känner mig verkligen upp och ner. Jag har aldrig tidigare märkt av att jag skulle bli påverkad, men vet inte om jag ahr någon höst depression på G, eller livskris, för idag har allt kännts bara skit.. Men som tur har jag en pojkvän som känner mig så bra så när jag var riktigt upp och ner kommenterade han "far till stallet så du blir på bättre humör".. Sagt och gjort!

 

Terräng stod på schemat i sällskap av goa vänner. Tydligen har hösten kommit i blodet på alla hästar eftersom man hör att var och varannan i stallet är lite busiga av sig just nu, och på terrängrundan jagade alla tre hästar upp varandra, så allt resulterade med rädda hästar och Matti kom in i tillståndet 0-100 och började studsa och resa sig. Så när jag gjorde halvhalter och försökte sakta in Matti börja han studsa och resa sig och hade huvudet i famnen, medan om jag lät tyglen hänga och bara styra och ibalnd inverka trippade han med huvudet i famnen och ryggen helt nere istället men med alla fötter på marken,  så till sist fick jag lov att hoppa av när jag kände hur låst han blivit i hjärnkontoret när de andra hästarna frustade och blåste upp sig. Det är konstigt då han inte litar på mig på samma sätt när jag är på ryggen än om jag är på marken.. Eller kanske det egentligen är andra vägen, jag litar på honom mera på marken än på ryggen??? Hur som helst tänkte jag att bara om inte jag får honom under kontroll kommer det sluta riktigt dålgit då alla hästar rusade, studsade och höll på och då jag vet att Matti ändå är den lugnaste i gänget och om bara han lugnar sig lugnar de andra sig också eftersom Matti varit ledarhästen/den modigare när vi ridit ut med bägge hästarna.

 

Så som tur lugnade Matti sig efter 1 minut eller 2 efter att jag hoppat ner eftersom han litar på mig mera på marken, och efter att ha skrittat och lugnat ner situationen hoppade jag upp igen och det gick precis lika bra som det brukar och vi kunde skritta på långa tygel. Men vad som orsakade rodeon har jag ingen aning om, men nu är det höst och jag måste vara beredd att jag inte kan hålla en ledig dag till Matti från stimulans, för nu kommer han vara pigg som en jag vet inte vad tills snön kommer. Så på hans lediga dagar blir det longering eller lek på ridplanen, för nu kommer kylan ge energi upp över öronen! ;)

 

 

Det är ganska häftigt att dundra fram med ett 500 kg djur på en åker. Idag dundrade vi inte särskilt mycket, men när vi red ut i terräng passade vi på att galoppera över en åker tills skogsbrynet kom emot. Jag kom mig på bara att tänka vilken frihetskänsla det ger!

 

 

Idag red jag och Lotta ut med hästarna igen. Denna gång red vi till en stubbåker var jag och Matti körde vår första gemensamma dressyrpass på säkert 3 veckor. OJ, så roligt det var!!

 

Matti var framåt, mjuk framtill och verkade vara glad att ha mig på ryggen igen. Eftersom vi var på en åker som säkert var runt 5 hektar stor, så var ju Mattis framåtbjudning betydligt bättre än på ridplanen, så jag fick bara njuta av att inte behöva skänkla på, och försöka istället få aktiviteten till aktiva tramp, men det gick väl se så där.

 

Det var så roligt att rida igen, och senare får ni se en lite videosnutt som Lotta filmade av oss i trav och galopp. Här är lite printscreens från filmen!

 

 

Bästa sättet att samla tankar och koppla bort negtiv energi är på hästryggen på en terrängrunda! Idag efter jobbet åkte jag raka vägen till stallet, böt inte ens om. Borstade om min guldklimp, lade på utrustningen på honom och mig och så red vi ut i terräng 45 min på tumis!

 

Travade i skogen och skrittade genom närområdet och njöt bara av att få vara tillsammans och njuta. Känns så skönt att ha en så smart häst som inte bryr sig om han är ensam eller med någon annan häst. Han gör mig så glad den där hästen! Finaste som finns, never brings you down!!

 

 

 

 

Den här veckan har jag hållit som den "roliga-veckan" åt Matti. Det har inneburit att vi inte ridit ett enda dressyrpass på ridplanen. Enda gången han behövt vara där denna vecka var när han longerades, resten har vi spenderat i terräng, så även idag! Jag tror Matti verkligen uppskattat detta att få ha en vecka utan att ha några krav på sig, men ändå bli motionerad, och jag som har lite brist i motivationen då jag inte kunnat ta ridlektioner nu på ett tag har också behövt en utan-krav-vecka. Jag tror speciellt för hästar som Matti är sådana här veckor super viktiga för att de ska kännas motiverade och glada att arbeta igen. För han är ingen häst på elitinivå som känns taggade över att få arbeta på ridplanen dag in och dag ut, så man måste hålla motioneringsalternativen så varierade man bara kan på gott och ont. Detta minns jag Betti informerade mig också när hon just hittat bloggen, och det har jag mycket väl märkt, 2 dagar dressyr efter varandra är max vad man kan dra på en gång, annars blir Matti uttråkad. Men jag har nog njutit lika mycket av våra terrängrundor som Matti denna vecka!

 

Idag fick vi sällskap av Maria och hennes finnhäst Lina i terräng, så det blev en barbacka runda i vårsolen i 45 min. Riktigt trevligt och härligt. I morgon ska vi få lockat med oss hoppekipaget Lillon och Tina igen, så vi får se om vi tar det lugnt i skogen eller om Tina  visar oss ny terräng och klättermöjligheter? Vi får se vad vi hittar på! :)

 

Idag blev det den efterlängtade terrängrundan! Vi fick med oss Tild och Pasa och det var så roligt, mycket skratt och prat i den värmande vårsolen, riktigt perfekt! Hästarna och vi njöt ikapp med solens strålar!

 

Det är inte ofta vi galopperat i terrängen nu ordentligt på sistone, så nu när det var en lång sträcka med enbart galopp kändes det som Matti inte riktigt vågade ta i ordentligt och hade handbromsen på en aning, men sen när vi galopperade andra gången en lång sträcka vaknade han och jag fick bara stå i lättsits och njuta när han dundrade fram!

 

Sedan så mötte vi två bilister som körde så snällt och sakta förbi oss på en väg, sådana blir man alltid så glada över när de tar hänsyn till oss ryttare, även om varken Matti eller Pasa bryr sig i bilar, men det vet ju inte bilisten. Så bara glada miner efter terrängrundan om man bortser från surgubben vi mötte på, men alla kan ju inte tycka om hästar!

 

 

Igår tänkte jag börja gråta när jag kom till stallet. Det är mycke stress just nu och droppen var när jag i vanlig ordning kände igenom Mattis rygg och hela hästen sjönk ihop p.g.a. att ryggen var sjuk. Vad sjutton ska jag göra tänkte jag, är det faktiskt sadeln som inte sitter, eller ömmar han efter kvällen innans dusch?? Så jag velade fram och tillbaka och tänkte att jag provar om det är sadeln, för i min logik borde ju Mattis rygg fortfarande vara sjuk efter terrängrundan om det är sadeln som inte sitter, eller vad har ni för erfarenheter?

 

Så vi skrittade ut i terräng med Tina och big L i 35 min och det var riktigt trevligt och behövt pepp-talk av Tina. Matti passade på att charma Lillon och de fick ta lite mys i kvällssolen ute i skogen och pussas lite, naaw! Så när vi kom tillbaka till stallet var vi alla 4 nöjda och jag kände igebom Mattis rygg igen, och han rörde inte en fena, hur jag än kände så ömmade inte ryggen och jag kände jag kunde riva av mig håret av frustration, VAD TUSAN ÄR FELET?? Jag smorde in bölderna med Aloe Vera och resterande av musklerna runt ryggen till baken med Arnika, så vi får se idag nu då hur han är i ryggen idag.. Jag blir tokig!!

 

Vad är helst takatalvi på svenska? Bakvinter? Haha! Nämen nu fick vi ju verkligen en riktig takatalvi, jag fick ju jestas skrapa rutorna på bilen i morse då termometaren visade minus 9 grader i morse (!!) men som tur blev det varmare mot kvällen och jag och Johi red ut i bara någon minusgrad nu på kvällen med hästarna. Det var riktigt skönt att skritta ut i terräng, och jag tycker så om att rida ut med Johi, hon ger en så bra energi, så tack för det vännen! Sådär allmänt med människorna i stallet märker man att faktumet att det blivit ljusare ute och hålls längre ljust påverkat allas humör i positiv bemärkelse, för alla är gladare och mera skojfriska

 

Lite ömmade Mattis ländrygg så jag tror han haft för kallt nu då jag inte var beredd på natten och dagens plötsliga minusgraderna. Varför jag tror han fått kallt och det inte beror på sadeln ärför att när han fått upp värmen ömmade inte ryggen mera, och skulle det vara av sadeln tycker man ju han skulle ömma mera efter att sadeln varit på. Så jag lade på det lite tjockare täcket så får jag se på nytt i morgon hur ryggen känns.

 

Först vill jag säga tack för alla era tips och råd både här på bloggen och FB, vad ni är snälla som lägger tanketid på oss nu när jag river i mitt hår av rådlöshet. Nu idag var Matti precis som han brukar igen, harmonisk, mjuk och glad.. Gaah, jag blir knäpp i huvudet! Har det varit tillfälligt hans beteenden nu tidigare eller kändes inte krämporna idag då vi var och promenerade i skogen med Matti först 50 min, och sedan först red en ca 30 min dressyr på stora ridplanen som dessutom är i bättre skick, eller vad det berodde det på att Matti var sig själv igen??

 

Paula var snäll och kände lite på Matti, och hon noterade även hon precis som Lena gjorde för någon månad sedan att Matti reagerade lite i muskulaturen vid baken, så mina försök till stretchning med Matti har inte lyckats så bra med andra ord. Jag pratade och med Juulia också igen för att få mera klarhet i hur han faktiskt betett sig, och det verkar lite från hur hon upplevde saken och hur hon beskrev händelsen som om Matti hade vinden i benen i tisdags både när hon var på ryggen och han sedan fri i linan. Men då jag inte vet?!

 

Det kanske är dumt att säga, för vad vet jag egentligen, men jag är nästan säker på att det inte är någon med skelettet eller senor, men om det är muskulöst så konstaterar ju en veterinär det också, men om det är något annat, något djupare, ser en massör det då? Jag vet inte, jag är inte insatt. Jag vet som inte om jag ska vänta och se ifall detta beteende bara var tillfälligt, eller om jag ska åka och visa upp honom. För att lugna min magkänsla skulle jag ju vilja göra sistnämnda, men det kostar mera än det först nämnda.. USCH, nu igen är jag dålig hästägare när ekonomin ska spela så stor roll!! Men hur som helst, dålig eller inte, här kommer bilderna från 50 min promenaden i skogen!

 

 

Idag har det varit helt fantastiskt vårväder! Solen har varit framme hela dagen och det har varit plus sex grader hela dagen. Så denna fina vårdag passade jag och Johanna på att rida ut tillsammans, börjar vara ett tag sedan sist nu, och så mysigt det var.

 

Vi red en 45 min skrittrunda och ganska mycket i skogen så hästarna fick trampa ordentligt under sig och Matti taggade riktigt till av det och var frammåt och glad. Det är så avslappnande att bara rida ut sådär på lång tygel i helt super sällskap. De är nog så bra de där två, Johanna och hennes häst Pasa, de bjuder alltid på skratt! Tack för det!

 

 

Det blev ingen manege idag, tyvärr, och då det var skarpt på ridplanen och jag vet att Matt är så känslig för underlaget när det gäller att han ska arbeta rätt så bestämde jag mig för att gå ut och gå med honom idag och till sällskap fick jag Johanna och Tilda med mig. Vi passade dessutom att prova ha Matti som handhäst och det gick super bra, fast han tittade ändå på mig när jag gick en bit ifrån som om han sade "Momy donät leave me!" ;)

 

 

Igår red jag ut i sällskap av Lotta och Tilda och deras hästar. Jag hade hoppats att man kunde rida mera än skritt så det skulle gå att mjukgöra Matti lite, men det hade hunnit frysa på och detta var inte möjligt, att göra annat än skritta, men kanske lika bra så mjölksyran i Mattis ben efter ridlektionen fick försvinna eller minskas i.

 

Idag försöker jag för fulla muggar få någon att föra oss till Solf manegen, men utan resultat. GAAH, jag vill verkligen hinna rida igenom dressyrprogrammet innan tävlingen! I sommar ska jag verkligen ta det där tusans lilla-e så jag kan dra bil + släp själv med häst. Varför det inte blivit av ännu är för att det inte funnits pengar, men hoppeligen i slutet av sommaren har jag hunnit spara ihop till det, för så här kan det ju inte fortsätta..

 

 

Idag när jag hämtade in Matti från hagen så verkade han ha blåsten i benen och var lite lätt om fötterna, så jag tog det säkra före det osäkra och gick en promenad i terräng på 30 min istället för att sitta på ryggen. Inte för att jag tror Matti någon gång skulle göra några värre saker om han är pigg när jag rider, men jag har alltid hanterat svårare situationer från marken med en häst, så jag känner att om de situationer uppstår så har jag bäst kontroll och kan läsa av hästen om jag också har båda fötterna på marken..

 

Men inte var Matti något extra taggadnär det väl bar av i terräng, så egentligen skulle jag bra ha kunnat rida, men nu istället fick jag mig själv motionerad också! Vi promenerade ut i terräng i sällskap av Johanna på Pasa och Lotta på Carre och det var riktigt gemytligt, men dagar som denna vill man bara ha den där förbaskade manegen klar!!! Ryktesvägen har man hört att vi KANSKE får rida i den i helgen, men det har vi fått höra tidigare också och det har bara flyttats fram, så vi får helt enklet se.. Kanske vi sen i sommar får rida i den, *skämt o sido*? Men lagom bitter börjar man vara nu efter att varit utan ridhus i över 6 månader, och det först utlovade datumet när manegen skulle vara klar överskridits med 4 månader.. Men så är det, vi får bita i det sura äpplet lite till..